Archive for the ‘Alternativmedicin’ category

Varför är du så skeptisk?

1 april, 2013

Min faster Mia skrev på Facebook att hon idag ”Ska försöka komma ihåg att läsa med mina allra mest skeptiska ögon denna källkritikens dag”. Det fick mig att tänka till och därför tänkte jag idag, den 1:a april 2013, ta tillfället i akt och syna min egna skepticism. Varför kallar jag mig skeptiker och varför är jag så skeptisk?

Min fasters råd ser nog alla lämpar sig väl för 1:a april, men jag tror att det är minst lika viktigt, om inte viktigare alla andra 364 (eller 365 på skottår) dagar om året. Aprilskämten brukar ju avslöjas under dagens gång, men alla andra dagar på året är det upp till oss själva att skilja agnarna från vetet. (mer…)

Varför vill jag ibland ta det blå pillret?

8 maj, 2012

Året är (egentligen) 2199 och en datorhacker vid namn Thomas Anderson (alias: Neo) ställs inför ett val. Han har precis fått veta att Singulariteten redan har skett, att världen styrs av maskiner med en artificiell intelligens, och att maskinerna använder människornas kroppar för att utvinna energi. Under tiden lever människornas sinnen och medvetanden i en datorsimulering, ”the Matrix”, skapad för att hålla människorna glatt ovetande om verkligheten. Neos val går ut på att välja ett av två piller. Väljer han det blåa så glömmer han allt det han just har fått veta och får fortsätta sitt liv som datahacker i ”the Matrix”. Väljer han det röda pillret får han följa med Morpheus, ledaren för människornas motståndsrörelse mot maskinerna, och ta upp kampen för att befria människorna.

Skapad mha http://atom.smasher.org/error/

Men hur relaterar den här episka filmscenen till mitt liv? Jag har väl inte träffat Morpheus? Nej, det har jag inte. Men för cirka tre år sedan, en vacker sommardag mellan andra och tredje ring på gymnasiet, fick jag faktiskt insikt i en helt ny värld. Det började med att jag ville utforska podcastfunktionen i min iPod nano och fortsatte med att jag laddade ner ett avsnitt av ”the Skeptic’s Guide to the Universe” (SGU), mest för att de hade en referens till ”Liftarens Guide till Galaxen”-böckerna i sitt namn. Utan att veta det hade jag, på ett sätt, valt det röda pillret.

Efter några avsnitt insåg jag att de som gjorde SGU var ganska mycket som mig. De fascinerades av nya vetenskapliga framsteg, de irriterades över människor som hade fel och de gjorde sitt allra yttersta för att alltid ha en så verklighetstrogen bild av hur världen egentligen är. Hur förlösande det än kändes att få lyssna på människor som tänkte ungefär som mig och att få veta att det fanns en hel community av människor som gör sitt bästa för att tänka rationellt, så finns det ändå en klar nackdel med skepticismen. Man ser de fallande gröna tecknena. Man ser ”the Matrix”.

Gradvis lär man sig mer och mer om hur människor kan lura både sig själv och andra. Man ser hur politiker i debatter vrider och vänder på statistik och målar upp halmgubbar för att deras ideologi ska låta bättre än motståndarens. Detta, och mycket mer, gör att i alla fall jag ibland tappar tilltron på vårt politiska system (se exempel 1). Man ser hur homeopater och andra utövare av alternativmedicin orsakar oerhört mycket onödigt lidande för egen vinning, oavsett om de själva tror på sina behandlingsmetoder eller bara mjölkar personer i nöd på pengar (2, 3). Man blir medveten om ”faith healers” och medium som utan att tänka sig för kan förstöra andra människors liv på grund av falskt hopp eller falska besked (4, 5). Är man dessutom, som mig, intresserad av hur människor fungerar så lär man sig till exempel om Stanley Milgrams experiment (6) och förstår att om bara förutsättningarna är de rätta så kan vem som helst tänka sig att döda en annan, oskyldig människa. Man uppmärksammas och uppmärksammar sig själv på alla onödiga, värdelösa och horribla saker som sker för att personer tror på en eller flera gudar och har ett problem med att andra inte tror på samma gud som dem (7). Jag har många fler exempel som jag skulle kunna ta upp, men pga inläggets begynnande längdproblem och för min egna sinnesstämnings skull slutar jag här.

Exempel:

1: I partiledardebatten 6/5 2012 diskuterade Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfvén (S) om hur statsminister Reinfeldts politik hade påverkat arbetslösheten i Sverige. Medan Löfvén pratade om en procentuell höjning av arbetslösheten så hävdade Reinfeldt att sysselsättningen har ökat med 300’000 jobb sedan 2006 (när Reinfeldt blev statsminister). Bägge har rätt enligt sina egna villkor, men debatten kommer ingen vart och väljarna blev inte klokare på någonting. Istället för att partiledarna faktiskt vill försöka reda ut vad som är skillnaderna mellan respektive partis politik så slutar debatterna ofta i halmgubbar (”Socialdemokraterna är bara ett bidragsparti”, ”Moderaternas politik gör bara så att folk utförsäkras”). Varför då? Jo, för att vilka som får styra landet bestäms inte efter hur bra deras politik egentligen kommer att fungera, utan vem som lyckas övertyga flest väljare om att de har rätt. Vidare känner jag en stor frustration över att rent utav omoraliska ideologier som nazism vinner makt på nuvarande regeringars misslyckanden och börjar till och med ifrågasätta om demokrati verkligen är det bästa sättet att styra ett land på, när populistiska partier som inte egentligen har någon bra idé utan bara kommer med populära förslag kan få sådan makt som de börjar få (se exempelvis valet i Grekland där ett nynazistiskt parti kom in i parlamentet, troligen pga missnöjesröster). Ytterligare en nagel i ögat på mig är att vissa studier (exempel) visar att vädret på valdagen påverkar valdeltagandet i USA och att dåligt väder verkar gynna republikanerna. Tumregeln som forskarna i studien länkad ovan fann var att valdeltagandet sjönk med 1 % per tum regn som föll på valdagen. Varje tum regn gav också republikanerna en fördel på i snitt 2,5 %! I studien skriver man bl.a. på sida 660 att Al Gore kan ha förlorat presidentvalet 2000 pga dåligt väder i Florida (där valresultatet var väldigt jämnt). Hur hade världen sett ut om Gore hade kommit till makten istället för George Bush Jr.?

2: Se till exempel de här hjärtskärande breven från Penelope Dingle (skriver som Penelope Brown), en australiensisk kvinna som hade drabbats av tjocktarmscancer. Hennes homeopat avrådde henne från att gå med på ”skolmedicinens” behandlingar  och krävde istället full tillit från Penelope för att hennes homeopatiska behandling skulle fungera. Detta ledde till att Penelope bl.a. fick genomgå en onödig hysterektomi, cancern spred sig onödigt mycket och Penelope avled till slut, trots att hennes diagnos vid upptäckten av cancer hade varit god om hon hade fått normal behandling.

3: Stanislaw Burzynski driver en klinik i Houston, Texas, där han behandlar ”utför kliniska studier” på patienter med cancer med hjälp av s.k. antineoplastoner, som inte har någon bevisad effekt mot cancer. I många fall är det patienter där andra läkare har konstaterat att diagnosen tyvärr är väldigt dålig och att patienten inte har länge kvar att leva. De drabbade eller deras familjer hittar då Burzynskis klinik på internet och börjar samla pengar. Burzynski ska nämligen ha summor runt 100’000 dollar och uppåt för att behandla ”utföra kliniska studier” på de drabbade patienterna. Anledningen till att jag skriver ”utför kliniska studier” är att antineoplastonerna inte är godkända för behandling utav cancer. Det enda sättet som Burzynski får fortsätta på är genom att utföra studier, men han har hållit på med antineoplastonerna sedan 1970-talet utan att få några anmärkningsvärda resultat! Det anses ofta oetiskt att försökspersoner i kliniska studier ska behöva betala för att gå med i studier, men att föräldrar vars barn har drabbats av cancer dessutom ska behöva dra ihop 100’000 dollar för att barnet ska kunna få en behandling som inte har bevisad effekt är för mig avskyvärt! När bloggare började kritisera Burzynskis klinik försökte han inte möta kritiken, han skickade en falsk advokat på bloggarna som försökte hota dem till tystnad

4. Healern Peter Popoff blev avslöjad utav James Randi och hans team under 80-talet för att ha använt en teknik liknande ”hot reading” under sina framföranden. Innan showen började så var Popoffs fru ute i lobbyn och pratade med besökare, utan att hon sa att hon var fru till Popoff. Under showen pratade hon sedan med sin make via en hörselsnäcka à la FBI och berättade olika detaljer om de som Popoff tog upp från publiken. De hade bland annat en teknik där de innan showen gav en rullstol till en person som hade svårt att gå (men kunde gå) och sedan berättade hustrun för Peter var den personen satt och han ”healade” personen så att hen kunde gå igen! James Randi beskriver längre ned i krönikan om en stackars pojke med alldeles krokiga ben som behövde kryckor för att gå. Hans familj hade sparat ihop alla pengar de kunde för att åka på Popoffs shower. När Randi träffade pojken hade de precis besökt deras femte show, efter att ha åkt bil i åtta timmar enkelväg, och inte heller nu hade Popoff valt att ”heala” just den här pojken. Den här showen var den sista pojken skulle åka på, familjen hade nu slut på pengar och kunde inte hålla på längre. När Randi hade pratat klart med pojken så gick han med tårar i ögonen, såsom hela hans familj, till familjens slitna gamla bil och begav sig hem efter att än en gång ha misslyckats med att få pojken ”healad”. Om Popoff saknar healingförmåga, vilket alla bevis tyder på, så kan man nog ge sig den på att detta inte är den enda familj vars hopp, ekonomi och energi som han har förstört.

5. Att känna till det påstådda mediumet Sylvia Brownes ”track record” får mig nästan bara att vilja spy. Bland hennes ”bedrifter” finns att säga till anhöriga och/eller föräldrar vars barn är försvunna att:

  • Det sex år gamla barnet fortfarande lever, men har sålts som slav till Japan, när det i verkligheten visar sig att barnet (Opal Jennings) blev kidnappad och till slut mördad av en pedofil.
  • Barnet (Holly Krewson) lever, men är i Kalifornien, går på droger och jobbar som dansare på en ”adult entertainment night club”, när Holly egentligen mördades sex år innan Sylvia Browne kom i kontakt med föräldrarna, hennes kropp blev liggande på bårhuset i tio år. Hollys föräldrar gjorde flera misslyckade resor till Los Angeles för att leta efter deras dotter, tills modern dog av en aneurysm (sprucket blodkärl som leder till inre blödning).
  • Det mest berömda fallet (Shawn Hornbeck), där Sylvia berättade för Shawns föräldrar att deras son var död, när han några år senare hittades, vid liv!

Detta, och mycket mer, gör Browne samtidigt som hon kan ta betalt flera hundra dollar för 20 minuters samtal med henne. Trots att hon gång, på gång, på gång, visar sig ha fel.

6. Stanley Milgram ville på 70-talet, i svallvågorna av nazisternas hemska beteende under andra världskriget, testa hur lätt människor påverkas av auktoriteter. En försöksperson och en skådespelare ”lottades” till att vara ”lärare” eller ”elev” i en studie som försökspersonen trodde handlade om betingning och inlärning. Försökspersonen lottades alltid till att spela ”lärare”. ”Eleven” (som visste vad som egentligen skulle ske) sattes i ett rum och fick göra olika minnesövningar. När ”eleven” gjorde fel skulle ”Läraren” straffa ”eleven” genom att, från ett separat rum och utan att se ”eleven”, trycka på en knapp och ge ”eleven” elektriska stötar. Ju fler fel ”eleven” gjorde, desto starkare stötar skulle administreras. Till slut hade ”eleven” gjort så många fel att ”läraren” skulle ge stötar som hen innan experimentet hade fått veta var dödliga, eller i alla fall väldigt skadliga.

Om Milgram själv stod i rummet med försökspersonen och uppmanade denne att fortsätta med experimentet så fortsatte de allra flesta (ca 65 %) att administrera stötar, även efter att ”eleven” hade tystnat efter en lång tids smärtsamt skrikande. Milgrams experiment visar, med oönskad tydlighet, hur vem som helst av oss skulle kunna göra hemska saker om vi utsattes för fel förhållanden. Ett förslag till förklaring är att denna egenskap har en evolutionär bakgrund. Man kan tänka sig att en grupp vars medlemmar kunde acceptera att någon tog kommando i en grupp hade mycket större chans att överleva och klara sig än en grupp där interna stridigheter tog över. Milgram själv menade att människorna i hans försök blev ”agenter”, de ansåg sig inte skyldiga för sina handlingar eftersom det var någon annan som hade uppmanat dem. De fokuserade bara på deras uppgift och att fullfölja studien som de trodde att de var med i.

7. Se mitt tidigare inlägg ”Vad tycker en skeptiker och icke-troende och gudstro och religion?

Slutsats:

Jag, precis som många andra, lever nog i hopp om en utopi. I min utopi skulle saker som kunskap, ärlighet, medmänsklighet och självinsikt vara egenskaper som premierades. Att ha en dröm tror jag i mångt och mycket är bra. Det ger en något att sträva emot, det ger en något att känna engagemang för och det gör att livet känns meningsfullt. Problemet med dessa utopidrömmar är ju tyvärr att de sällan blir sanna (eller så bra som man har tänkt sig).

Som skeptiker får man väldigt mycket. Man får en djupare förståelse för hur verkligheten egentligen ser ut. Man har ett intresse där man lär sig oerhört många olika saker, mycket av vilket man kan använda i det vardagliga livet. Man får känna sig stolt när ens vän frågar ”Varför har du så sällan fel?”. Man får känna sig som en del av en community och känna att man kämpar för en bra sak när man sprider skepticismens budskap.

Men, det kommer till ett pris. Och ibland, bara ibland, önskar jag att jag hade tagit det blå pillret och levt kvar i den där snälla världen som var allt jag kände till innan den där sommardagen.

Vad hände med kreativiteten? Del 1, VoFo

1 december, 2011

Under de senaste dagarna så har jag börjat undra om förespråkare av pseudovetenskap har börjat få slut på idéer, eller om de bara behöver få ut sina agg mot föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF). Jag tänkte dela upp dessa observationer i en liten miniserie, hoppas ni tycker det är intressant 🙂

I en diskussion om det vetenskapliga stödet för homeopati blev jag hänvisad till hemsidan Vetenskap och Forskning (VoFo) och deras artikel ”Homeopati – Valda forskningsrapporter”. Idéen med VoFo verkar vara att samla in studier som stödjer diverse alternativa teorier inom den vetenskapliga världen (homeopati, skador från låga doser av lågfrekventa EMF, akupunktur, energimeridianer, parapsykologi, et.c.). Besökare till sidan kan tipsa om forskningsprojekt via ett kontaktformulär (hemsidan förtäljer inte om ifall det sker något ytterligare urval av vilka studier som läggs upp på sidan, kan man smyga in några ”negativa” studier kanske?). Detta förfarande leder, som många kan lista ut, till ett rejält publikationsbias på denna sida (lägg märke till ”Valda forskningsrapporter”). VoFos motto är ”Genuin vetenskap och forskning står fri från politik, ekonomiska intressen och resultat styrda av industrin”. I princip håller jag med detta uttalande, men mina slutsatser skiljer sig avsevärt från de som hemsidans ägare drar, och jag ska berätta varför.

Tyvärr ser verkligheten ut så att forskning kostar pengar och forskare är människor, så ekonomiska intressen och politik är något vetenskaplig litteratur måste leva med. Vad man som privatperson kan göra är att utbilda både sig själv och andra i att tolka vetenskaplig litteratur, vilket är vad jag som ”skeptiker” försöker att göra. Exempel på saker man kan tänka på är:

  • Vem har gjort studien? Är studien utförd utav en forskare som konsekvent får resultat som avviker från vad andra forskare på samma område får kan man tänka sig att denne har något egenintresse i frågan och att metoden och resultaten anpassats därefter. Att resultaten avviker från all annan forskning innebär inte nödvändigtvis att det är fel, men det är en varningsflagga. Sök i så fall på ifall någon annan forskningsgrupp har försökt replikera resultaten och vad de fick för resultat.
  • Kan det finnas ett publikationsbias? Skulle exempelvis en homeopat skicka in en negativ studie om homeopati i hopp om att bli publicerad? Säg att det görs 100 studier på homeopati under fem års tid. Statistiskt sett så kommer en andel av dessa att ge ”positiva” resultat, men lika många bör då ge ”negativa” resultat. Publikationsbias uppstår när det är troligare att ett av dessa två fall blir publicerade, en effekt som är säkerställd och välkänd inom vetenskapen! Även inom icke-kontroversiella ämnen finns det ett publikationsbias. Se mitt tidigare inlägg om just publikationsbias för referenser.
  • Finns det ekonomiska intressen som kan ha påverkat studien? I en bra vetenskaplig artikel ska det redovisas hur studien har finansierats. Om forskning på ett läkemedel från Astra Zeneca är sponsrad utav Astra Zeneca bör resultaten självklart tas med en nypa salt. Detta är dock inte ett avgörande argument för en studies validitet, om studien är väl genomförd och resultaten replikerbara så bör studien tas på allvar, men det krävs oberoende replikering av resultatet (som för alla studier!).
  • Vad säger tidigare vetenskap om det här ämnet? När det gäller homeopati eller healing så är plausibiliteten för en verkningsmekanism väldigt låg (bra blogginlägg av Steven Novella om homeopati och plausibilitet), och därför kräver i alla fall jag en stark mängd bevis innan jag tror på att dessa behandlingar är värdiga att användas inom medicin. Ett annat exempel på denna princip är reaktionen på ”snabbare-än-ljuset-neutrinerna” (inlägg här och uppföljning här). Mitt absoluta favoritcitat, all times, är väldigt talande: ”extraordinary claims require extraordinary evidence” – Carl Sagan. Menar någon att man kan hela brutna ben genom vad som bör kallas magi, då vill jag se extraordinära bevis för att detta fungerar innan jag tror på det. Detta tycker i alla fall jag inte är för mycket begärt.
  • Finns det någon bra ”systematic review” på ämnet? Allt som oftast finns det någon forskargrupp som har valt att kolla på de studier som har publicerats på ett ämne och sammanställa dessa resultat. Dessa är problematiska om metoderna och den undersökta effekten skiljer alltför mycket mellan studierna som är inkluderade, eller om reviewen (förlåt svengelskan…) har uteslutit studier som borde ha inkluderats. Kollar man på 40 studier så bör man, enligt tidigare punkt om publikationsbias, hitta någon enskild effekt, även hos något som saknar verkan i praktiken. Om en studie fann att homeopati hjälper mot astma bättre än placebo, men fem fann att de inte gjorde det, så är det mest troligt att den första studien var en statistisk artefakt, hade dålig metodik, eller hade andra fel i sig.

Nu är det inte så att jag sitter med en check-lista och bokar av dessa medan jag läser en artikel, men jag arbetar starkt med att tillämpa dessa principer så gott jag kan när jag själv granskar var vetenskapen står i en fråga. Är det någon som har tips på fler punkter att tänka på?

P.S. Vi får se när jag hinner fortsätta på den här ”miniserien”, det börjar bli tentatider på Läkarprogrammet nu… Kommentera gärna och gilla Vemvadhurvarför på Facebook för att muntra upp mig! 😉

 

Varför behövs vetenskap i politiken?

25 november, 2011

Enligt DN är Mora Kommun nästa kommun att falla för pseudovetenskap. På anmodan av en elöverkänslig man överväger man nu att tvinga alla mobiloperatörer att rikta om sina master, för att lindra denna persons besvär. Problemet är, som jag har skrivit härhär och här, att så kallad elöverkänslighet med största sannolikhet beror på placeboeffektens elaka tvilling, nocebo. Förväntan om illamående och olika symptom i samband med ett stimuli kan ge upphov till de förväntade symptomen. En review-artikel utav Rubin et al. sammanställde 46 blindade studier (total mängd försökspersoner = 1175) där man undersökte om personer med självrapporterade elöverkänslighet kunde avgöra ifall de  utsattes för ett elektromagnetiskt fält (EMF) eller inte. Svaret var nej, i en blindad situation kan dessa personer inte avgöra ifall de exponeras för EMF eller inte. Inom vetenskaplig litteratur kallas elöverkänslighet numera för ”Ideopathic environmental intolerance attributed to electromagnetic fields”, IEI-EMF, vilket bättre förklarar hur symptomen bör tolkas (för den som undrar, Merriam-Websters ordbok definierar ”ideopathic” som ”arising spontaneously or from an obscure or unknown source” eller ”peculiar to the individual”). Läs gärna den här sammanställningen om du är intresserad av att veta mer om IEI-EMF.

En annan studie av Landgrebe et al. (som nämns i sammanställningen ovan) undersökte specifikt ifall personer med hävdad elöverkänslighet kunde uppleva riktiga symptom (smärtcentra i hjärnan aktiverades) när de trodde sig ligga i närheten av en aktiverad mobiltelefon. Personer som led av IEI-EMF upplevde mycket riktigt symptom när de trodde sig utsättas för strålning från den fejkade mobiltelefonen. De utförde även ett kontrolltest med en värmeutvecklande apparat, dels för att utesluta termiska effekter hos IEI-EMF-personerna, men också för att kontrollera för fMRI-apparatens magnetfält.

Världshälsoorganisationen (WHO) sammanställde 2005 en fact sheet, bl.a. på svenska, där man skriver om IEI-EMF (under den äldre benämningen EHS, electrical hypersensitivity) som jag kan rekommendera. Där står också vad olika parter i frågan råds att göra. Bl.a. står det att:

Regeringarna bör tillhandahålla lämpligt riktad och balanserad information om eventuella hälsorisker med EMF till elöverkänsliga personer, vårdpersonal och arbetsgivare. Informationen bör innehålla ett tydligt uttalande om att det för närvarande inte finns någon vetenskaplig grund för ett samband mellan elöverkänslighet och exponering för EMF.

För att återknyta till nuvarande situation i Mora så anser jag det högst orimligt att en mans sjukdom ska kosta halva Dalarna TV-täckning och halva Mora mobiltäckning, när sjukdomen med största sannolikhet inte har ett samband med EMF! Vad denna person behöver är vård och förståelse för sin sjukdom, inte att hela samhället bekräftar hans troligen obefogade rädsla för EMF. Säg att han nu får igenom det här, kommer han någonsin kunna åka till en annan stad där det finns mobilnätverk utan att uppleva sina symptom igen? Genom att bekräfta rädslan så begränsar man också mannens livskvalité, istället för att hjälpa honom på djupet. WHO rekommenderar att läkare utför följande åtgärder:

  • En medicinsk utvärdering för identifiering och behandling av eventuella specifika tillstånd som kan ligga till grund för symptomen.
  • En psykologisk utvärdering för identifiering av alternativa psykiatriska/psykologiska tillstånd som symptomen kan bero på.
  • En bedömning av arbetsplatsen och hemmet för identifiering av faktorer som kan tänkas bidra till de aktuella symptomen. Exempel på sådana faktorer är luftföroreningar inomhus, starkt oljud, dålig belysning (flimrande ljus) samt ergonomiska faktorer. Dessutom kan det vara lämpligt att minska stress och förbättra arbetssituationen på annat sätt.
 Detta tycker jag låter många gånger smartare än att hela samhället ska bli lidande medan mannen blir fånge i sin egen stad. Jag har en känsla av att jag kan få anledning att återkomma till skärpunkten vetenskap/politik, så vi får väl se om detta blir en ”serie” av inlägg som återkommer då och då.

Medialänkar (alla är samma TT-notis, men p.g.a. länkarna kan läsare hitta hit via tidningarna):

Aftonbladet, Sveriges Radio, SvDGPMetro, Dagen, Uppsala Nya Tidning, Norrköpings Tidning, NSD

Vad innebär publikationsbias?

18 november, 2011

Ett välkänt fenomen inom vetenskaplig litteratur är det s.k. ”publikationsbias” som finns. Frågan idag är helt enkelt, vad är ett publikationsbias och vad innebär detta för tolkningen av befintlig forskning?

Publikationsbias betyder att det finns en snedbalans i vilka studier som publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Detta orsakas av att det är mer troligt att studier som visar ett ”positivt” (statistiskt signifikant) resultat är mer sannolika att fullföljas och sedan publiceras, än studier som visar en avsaknad av effekt, eller till och med ett negativt resultat.

Tänk dig följande experiment: En person som säger sig ha övernaturliga psykiska krafter får välja mellan två lådor. En av dem har en nyckel i sig, den andra lådan innehåller ingenting. Personen lämnar rummet mellan försöken, en försöksledare singlar slant. Vid krona flyttas nyckeln till den andra lådan, vid klave får nyckeln ligga kvar i samma låda. Personen med påstådda psykiska förmågor får sedan komma tillbaka till rummet och försöka igen. Proceduren upprepas 100 gånger för att undvika att försökspersonen bara ”har tur”.

Om detta försök upprepas av 100 andra forskargrupper så har vi helt plötsligt 10000 enskilda försökstillfällen av denna specifika psykiska förmåga. Utgår man från att fysikens lagar gäller så borde alla studier sammantaget visa på att dessa personer var ungefär lika bra som slumpen på att gissa i vilken låda nyckeln är. Detta motsvarar den s.k. ”noll-hypotesen”, vad man kan vänta sig om det inte finns någon effekt alls. I det här exemplet är ”noll-hypotesen” att försökspersonerna borde ha rätt i ungefär 50 % av fallen.

I idealfallet så hade även de enskilda studierna visat på detta, att varje försöksperson hade 50 rätt och 50 fel. Problemet är att detta, med all sannolikhet, inte kommer att vara fallet. Eftersom resultatet av varje enskild gissning är oberoende av resultatet av föregående gissning kommer vissa försökspersoner att få fler än 50 rätt, och lika många borde få färre än 50 rätt.

Det är här som publikationsbias kommer in. Det mest intressanta resultatet är ju att det finns personer med dessa övernaturliga förmågor, vilket gör att forskarna som får ”positiva” resultat kommer att skicka in sina resultat till ett antal tidskrifter och troligen bli publicerade, eftersom deras resultat är intressanta. Tyvärr kommer de som fick rent utav ”negativa” resultat troligen inte att skicka in sina resultat, eftersom de inte verkar intressanta, man visade ju inte på någon effekt. Kontentan av allt detta blir alltså att när man sammanställer litteraturen kan det finnas en synbar, men falsk, effekt p.g.a. publikationsbias.

Lägger man dessutom på ytterligare faktorer så kan publikationsbiaset bli ännu större. Säg att 75 % av de som forskar på området själva tror på det de forskar på. Får man då ett ”negativt” resultat kommer man vara ännu mer motvillig mot att skicka in dessa resultat för publicering. Detta gör att publikationsbias är aktuellt inom bl.a. alternativmedicinsk forskning och läkemedelsforskning och en effekt som man måste ha i beaktande när man letar i vetenskaplig litteratur.

Hur kan man då motverka publikationsbias? Ett populärt förslag verkar vara att alla studier bör registreras innan de inleds, vilket gör att när någon vill göra en review-artikel kan denna få en siffra på hur många opublicerade studier som finns på ämnet. Det är också upp till författaren av review-artiklar att tänka på publikationsbias, och försöka eliminera dess effekt på slutsatserna i artikeln.

För den som vill se exempel på hur man kan uttyda publikationsbias i litteraturen rekommenderas dessa länkar

Cochrane-review av literature angående publikationsbias

Studie som har kollat på tiden från etisk prövning till eventuell publikation av 748 studier

 

 

Varför skriver jag den här bloggen?

16 november, 2011

Igår kväll blev jag, via Twitter, påmind om varför jag skriver den här bloggen. Jag blev länkad till det här blogginlägget [Uppdatering: blogginlägget är numera raderat, men kritiken som jag framför utav studien är självklart fortfarande giltig] på ICA-Kurirens hemsida vars rubrik är ”Homeopati fungerar jättebra”. De som har läst mitt tidigare inlägg ”Vad är homeopati?” eller har en uppfattning om vad homeopati går ut på hajar säkert till när de läser den rubriken.

I blogginlägget hänvisas till ”en studie som visar att 75 % av kroniskt sjuka patienter blev bättre av homeopatisk behandling”. Bloggaren länkade också till studien (pluspoäng!), så jag länkar vidare här. Studien pågick under sex års tid och innefattade över 6500 patienter, med diverse kroniska sjukdomar. Patienternas deltagande i studien inleddes med ett 45 minuters besök hos en utbildad homeopat, och följdes sedan upp med i genomsnitt 2-3 ytterligare besök på 15 minuter. Vid varje besök fick patienterna gradera sitt välbefinnande på en 7-gradig skala, där det första besöket utgjorde ”0” och sedan sträckte sig skalan från -3 (mycket försämrat) till +3 (mycket bättre). Vid det sista uppföljningsbesöket så rapporterade 50,7 % ett resultat på +2 eller +3, medan 70,7 % rapporterade ett resultat över 0.

Detta låter väl som en slutgiltig spik i kistan för alla homeopatiskeptiker, eller? Nåja, inte riktigt…

Låt oss kolla på några av problemen med den här studien.

  • För det första så ska man inte tro att detta nödvändigtvis är en representativ studie, den är självklart utvald utav bloggaren för att bevisa uppfattningen att homeopati är bra och fungerande.
  • För det andra så saknade den här studien kontrollgrupp! Man har alltså ingen möjlighet att undersöka om den positiva effekten kom från besöken och interaktionen med homeopaten, eller från de homeopatiska preparaten.
  • För det tredje så är ingen av författarna till studien läkare, men bägge två är däremot medlemmar i Faculty of Homeopathy, en organisation som förespråkar bruk av homeopati i medicinen (bägge har F.F. Hom efter sina namn i artikeln. F.F. Hom: Fellow of the Faculty of Homeopathy). Man kan alltså räkna med en vinkling av både metoderna i studien och diskussionen i artikeln.
  • För det fjärde så grundar sig resultaten i subjektiva upplevelser från patienterna. Ingen vill tro att en behandling som de går igenom har en negativ effekt, alltså kan det mycket väl tänkas att man graderar senare besök högre, för att känna att den här alternativa behandlingen har gjort någon nytta. Detta hade kontrollerats för i en randomiserad, blindad, placebokontrollerad studie.

Ett välkänt kännetecken för behandlingar som inte har någon specifik effekt är att de sämre studierna visar en större effekt relativt placebo, detta är en av de sämre studierna. Vi kan inte ens jämföra patienternas förbättringar mot en placebogrupp!

I studiens introduktions hänvisas till en lång rad studier som också stödjer homeopati, samt två studier som visar på en avsaknad effektivitet hos homeopati. De senare två studierna underkänns eftersom metodologin anses bristfällig. De ”positiva” studierna kan mycket väl också vara bristfälliga, utan att detta rapporterats. Med utgångspunkt från författarnas anknytning till Faculty of Homeopathy kan det mycket väl finnas motivering till ”cherry picking” av positiva studier, och utelämnande av bättre utformade, men negativa, studier.

När dessa tydligt bristfälliga studier används för att övertyga andra människor att vatten botar sjukdomar som cancer och magsår, då vill jag säga ifrån. Och då är den här bloggen just nu det bästa forumet att göra detta från. Därför skriver jag den här bloggen.

Vidare läsning

För den som vill läsa en review av erkänt bra studier från Cochranedatabasen finns det en länk här.

Ett längre inlägg från bloggen Science-Based Medicine om plausibiliteten (hur troligt det är) att homeopati är verksamt finns här

Vad är problemet med anekdotisk bevisföring?

4 november, 2011

Enkel fråga: vilken av rutorna A & B ser mörkast ut?

För mig ser i alla fall ruta A klart mörkare ut än ruta B. Jag misstänker att du som läser detta skulle svara samma sak.

Följdfråga: vilken av rutorna A & B är mörkast?

Svaret är, som många säkert har räknat ut, att de är exakt lika mörka (för bevis rekommenderas den här länken, där bilden också är tagen från)!

Jag läste om denna illusion på tankebrott.nu och insåg vilken bra förklaring detta är på varför jag, och många med mig, anser att personliga upplevelser inte ska vara den avgörande faktorn för hur vi tror att världen runt omkring oss beter sig. Detta är grunden till att vetenskap, och vetenskaplig skepticism, blir så viktig för oss allihopa. Våra hjärnor är kopplade på ett sådant sätt att de ofta förvrider verkligheten och skapar en intern bild som inte alltid överensstämmer med hur någonting egentligen är.

Så, tillbaka till huvudämnet i inlägget, anekdotisk bevisföring. För den som inte har hört begreppet förut så kan det kort sammanfattas som att bevisningen grundar sig i en enskild persons upplevelse av en eller flera situationer, exempelvis: ”Min far rökte ett paket om dagen, men levde tills han blev 92. Alltså kan inte rökning vara farligt”. Även om den första meningen mycket väl kan stämma, så innebär inte detta att man kan dra en sådan slutsats som dras i den andra meningen.

En anekdot kan innehålla många olika felkällor:

  • Personen som berättar anekdoten har missuppfattat en eller flera aspekter av situationen. Fadern kanske bara rökte tre cigaretter om dagen, men barnet tyckte att pappan rökte väldigt ofta (selektivt minne).
  • Personen som berättar anekdoten kan ha egna motiv för att förvränga anekdoten (medvetet eller omedvetet). Barnet kanske själv vill kunna motivera varför det kan fortsätta röka och vill peka på att ”pappa rökte minsann mer än mig och levde länge”.
  • Det kan finnas andra faktorer som påverkar resultatet i anekdoten. Pappan kanske levde ett väldigt hälsosamt liv förutom att han rökte. Han kanske hade ovanligt bra gener och en kropp som var gjord för att leva längre än normalt.
  • Man kan dessutom aldrig verifiera en anekdot, personen som berättar skulle, teoretiskt sett, kunna ljuga en rätt upp i ansiktet.

Nu kanske exemplet med rökning är rätt så extremt, många av er som läser detta skulle nog ändå tro att rökning är farligt även om denna anekdot inte var uppdiktad. Men det finns andra exempel. Många alternativmedicinska behandlingar framhäver sig själva med hjälp av anekdoter i form av s.k. ”testimonials”. NCH (National Center for Homeopathy) har exempelvis en Youtubespellista på temat ”Homeopathy works for me”.

När det gäller alternativmedicin så kommer de allra flesta att upplevas fungera för många symptom, på grund av placeboeffekten. Om anekdoter då accepterades som adekvat bevisföring skulle hela medicinska vetenskapen tyna bort i ett träsk av behandlingar som fick patienterna att må bra men inte botade de underliggande sjukdomarna. Detta på grund av en otroligt skev bild av vad sjukdomar är (enligt homeopati beror alla sjukdomar på fel i de kroppsegna frekvenserna, oavsett vad vetenskapen har visat) och därmed hur de botas. Ena dagen lever någon länge fastän de röker, andra dagen dör någon i förtid även fast de åt en välbalanserad kost, någon ”botades” från sin förkylning av homeopatika och ingen vet vad de ska tro längre.

Jag anser i alla fall att människors liv och välbefinnande är värda en vetenskaplig ansträngning för att undvika detta. Jag tror på att man måste undersöka sjukdomar och behandlingar på ett vetenskapligt sätt, säkerställa vad som fungerar och vad som inte fungerar, ta reda på hur en sjukdom egentligen fungerar istället för att bara ge sockerpiller och förlita sig på placeboeffekten.

Med detta sagt så fyller anekdoter en stor roll inom vetenskapen. En anekdot som avviker från nuvarande uppfattning kan vara början på ett nytt forskningsområde. Om en eller flera patienter börjar klaga på att ett läkemedel ger varfyllda bölder kommer detta med all sannolikhet att leda till forskning för att säkerställa ett samband, under tiden som förskrivning av läkemedlet dras in. Sjukdomar som t.ex. Parkinsons sjukdom har fått sina namn efter läkare som såg ett mönster i vissa patienters sjukdomshistorier, la ihop pusselbitarna, undersökte om det fanns något samband mellan patienternas tillstånd och gav namn till en ny sjukdom. Allt detta börjar med att patienterna rapporterar in sina personliga upplevelser. Det krävs dock vetenskap för att gallra ut vad som är hönan, vad som är ägget, och vad som egentligen är en krokodil som föll av ett lastbilsflak (100 nördpoäng till den som vet vilket barnprogram jag syftar på, ett av mina favoritavsnitt som barn!). Med andra ord: orsakar A B, orsakar B A, saknar A och B samband eller påverkas både A och B utav faktor C.

 


%d bloggare gillar detta: