Vad är problemet med anekdotisk bevisföring?

Enkel fråga: vilken av rutorna A & B ser mörkast ut?

För mig ser i alla fall ruta A klart mörkare ut än ruta B. Jag misstänker att du som läser detta skulle svara samma sak.

Följdfråga: vilken av rutorna A & B är mörkast?

Svaret är, som många säkert har räknat ut, att de är exakt lika mörka (för bevis rekommenderas den här länken, där bilden också är tagen från)!

Jag läste om denna illusion på tankebrott.nu och insåg vilken bra förklaring detta är på varför jag, och många med mig, anser att personliga upplevelser inte ska vara den avgörande faktorn för hur vi tror att världen runt omkring oss beter sig. Detta är grunden till att vetenskap, och vetenskaplig skepticism, blir så viktig för oss allihopa. Våra hjärnor är kopplade på ett sådant sätt att de ofta förvrider verkligheten och skapar en intern bild som inte alltid överensstämmer med hur någonting egentligen är.

Så, tillbaka till huvudämnet i inlägget, anekdotisk bevisföring. För den som inte har hört begreppet förut så kan det kort sammanfattas som att bevisningen grundar sig i en enskild persons upplevelse av en eller flera situationer, exempelvis: ”Min far rökte ett paket om dagen, men levde tills han blev 92. Alltså kan inte rökning vara farligt”. Även om den första meningen mycket väl kan stämma, så innebär inte detta att man kan dra en sådan slutsats som dras i den andra meningen.

En anekdot kan innehålla många olika felkällor:

  • Personen som berättar anekdoten har missuppfattat en eller flera aspekter av situationen. Fadern kanske bara rökte tre cigaretter om dagen, men barnet tyckte att pappan rökte väldigt ofta (selektivt minne).
  • Personen som berättar anekdoten kan ha egna motiv för att förvränga anekdoten (medvetet eller omedvetet). Barnet kanske själv vill kunna motivera varför det kan fortsätta röka och vill peka på att ”pappa rökte minsann mer än mig och levde länge”.
  • Det kan finnas andra faktorer som påverkar resultatet i anekdoten. Pappan kanske levde ett väldigt hälsosamt liv förutom att han rökte. Han kanske hade ovanligt bra gener och en kropp som var gjord för att leva längre än normalt.
  • Man kan dessutom aldrig verifiera en anekdot, personen som berättar skulle, teoretiskt sett, kunna ljuga en rätt upp i ansiktet.

Nu kanske exemplet med rökning är rätt så extremt, många av er som läser detta skulle nog ändå tro att rökning är farligt även om denna anekdot inte var uppdiktad. Men det finns andra exempel. Många alternativmedicinska behandlingar framhäver sig själva med hjälp av anekdoter i form av s.k. ”testimonials”. NCH (National Center for Homeopathy) har exempelvis en Youtubespellista på temat ”Homeopathy works for me”.

När det gäller alternativmedicin så kommer de allra flesta att upplevas fungera för många symptom, på grund av placeboeffekten. Om anekdoter då accepterades som adekvat bevisföring skulle hela medicinska vetenskapen tyna bort i ett träsk av behandlingar som fick patienterna att må bra men inte botade de underliggande sjukdomarna. Detta på grund av en otroligt skev bild av vad sjukdomar är (enligt homeopati beror alla sjukdomar på fel i de kroppsegna frekvenserna, oavsett vad vetenskapen har visat) och därmed hur de botas. Ena dagen lever någon länge fastän de röker, andra dagen dör någon i förtid även fast de åt en välbalanserad kost, någon ”botades” från sin förkylning av homeopatika och ingen vet vad de ska tro längre.

Jag anser i alla fall att människors liv och välbefinnande är värda en vetenskaplig ansträngning för att undvika detta. Jag tror på att man måste undersöka sjukdomar och behandlingar på ett vetenskapligt sätt, säkerställa vad som fungerar och vad som inte fungerar, ta reda på hur en sjukdom egentligen fungerar istället för att bara ge sockerpiller och förlita sig på placeboeffekten.

Med detta sagt så fyller anekdoter en stor roll inom vetenskapen. En anekdot som avviker från nuvarande uppfattning kan vara början på ett nytt forskningsområde. Om en eller flera patienter börjar klaga på att ett läkemedel ger varfyllda bölder kommer detta med all sannolikhet att leda till forskning för att säkerställa ett samband, under tiden som förskrivning av läkemedlet dras in. Sjukdomar som t.ex. Parkinsons sjukdom har fått sina namn efter läkare som såg ett mönster i vissa patienters sjukdomshistorier, la ihop pusselbitarna, undersökte om det fanns något samband mellan patienternas tillstånd och gav namn till en ny sjukdom. Allt detta börjar med att patienterna rapporterar in sina personliga upplevelser. Det krävs dock vetenskap för att gallra ut vad som är hönan, vad som är ägget, och vad som egentligen är en krokodil som föll av ett lastbilsflak (100 nördpoäng till den som vet vilket barnprogram jag syftar på, ett av mina favoritavsnitt som barn!). Med andra ord: orsakar A B, orsakar B A, saknar A och B samband eller påverkas både A och B utav faktor C.

 

About these ads
Explore posts in the same categories: Alternativmedicin, Medicin, Skepticism, Vetenskap

3 kommentarer på “Vad är problemet med anekdotisk bevisföring?”

  1. Peter Klein skriver:

    Den fula hönan! 100 nördpoäng till mig men det kanske är fusk!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: