Hur udda lärare behöver Sverige?

[Det som följer är ett gemensamt blogginlägg från mig och tre andra bloggare (se underteckningar längst ned) som publiceras gemensamt på våra bloggar samt Humanistbloggen och Vetenskap och Folkbildnings blogg]

NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa om kreationism, ”så här tror vissa människor”, utan för att undervisa i kreationism, ”så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus”. Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommentar att han som skapelsetroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann.

Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller
kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och
hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger
redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med
evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister
i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om
ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss
(1 2 3 4 5 6) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer.

Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik
riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar
och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens
skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig
åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder.

Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få
konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att
Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av
att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en
redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de
bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att
göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om
polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om
vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de
fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts.

Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av
lagtexten och skolverkets kommentarer.

I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.

Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!

Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:

“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”

Självklart kan läraren inte bara låta eleverna laga sushi,
men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock
gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina
elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man
tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans
existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denna hypotetiska lärare
varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det
så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för
fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar
osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt
framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för
barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte,
jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en
NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras
föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det
inte att blanda in sina egna personliga favoritpseudovetenskaper i
undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka
Italiens existens!

Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?

Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet
historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i
undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om
dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då
skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte
någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.

Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?

Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i
exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter
själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa
redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen
däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och
ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person
skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin
framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna
istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för
jämställdhet mellan könen.

Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?

En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna
med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom
miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa
grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser,
kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin
undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel
är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån – trots att det eventuellt
inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den
svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken
kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en
naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom
matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om
moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan
tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare
att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av
undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de
traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att
abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte
en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska
behandlas som sådan i skolan.

Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?

Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett
verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är
det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett
skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för
eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad
olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar
redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia
och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat.
Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons
förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens
särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga
världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet
Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar
att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de
olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett
ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om
läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger
extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av
religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för
mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren
i exempel fyra.

Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?

Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.”
Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.

Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?

I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!

Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?

Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt
religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om
läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap
eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns
riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte
styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare
att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell
religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan
förhålla sig objektiva trots gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett neutralt sätt trots medlemskap i ett politiskt parti. En NO-lärare
får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell!

Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okej om personerna
i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det
visar på hur djupt han har missuppfattat styrdokumenten som skollagen,
läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll
som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter,
specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en
tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser,
organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung,
tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge
som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar
undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer
lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer
detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i
alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning.

Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har
kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi
försöker ge lite mer utförliga svar:

Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns
specifikt i kursplanen? (4)

Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom
ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design
och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett
alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor
har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det
inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och
visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad
utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur
vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den
högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta
innefattande ett flertal discipliner, ”att detta är, baserat på de
kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just
nu”. Som t.ex. evolutionsteorin.

Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag
själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta
av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)

Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet ,
vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och
uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst
rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan
skilja på dina egna vanföreställningar och vad läroplanen och
vetenskapen säger.

Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika
mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3,
5)

Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen
skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner,
inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen
vara grundad på vetenskap.

Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får
man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)

Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp
olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större
utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.

Kan jag som skapelsetroende undervisa om
evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin
undervisning om något som man själv inte tror på?
(7-8)

Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och
skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa
dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är
hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av
evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen
övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske
finns din plats på en annan plats än i klassrummet?

Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den
svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta
upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för
bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om
de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker
att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett
tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt
ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och
givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i
Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver
osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till
evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara
lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa
de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller
religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de
kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är
obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare
som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig
agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

Hur ska ”udda lärare” bete sig professionellt?

[Jag skrev en lång kommentar på Newtonbloggens inlägg ”Sverige behöver udda lärare” som jag tänkte lägga upp här också, för mina läsare att läsa och som en möjlighet för den som är intresserad av vidare diskussion om mina åsikter 🙂 Newtonbloggens inlägg tar upp åtta hypotetiska lärare som enligt honom ska motivera varför han ska få ta upp positiva belägg för skapelsetro på sina NO-lektioner med högstadieelever och det är dessa exempel som listan 1-8 utgör svar på. Han avslutade med fem frågor kring skapelsetro i NO-undervisningen, som jag har gjort en lista längst ner i inlägget. För den som inte har läst hans inlägg redan föreslår jag att ni läser det först, tänker lite själv och sedan läser det här inlägget] Här har ni min kommentar:

Tack för en bra övning i falska analogier:

1. Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap, något jag ser både hos dig och hypotetiska lärare #1. Skillnaden mellan er är att det inte gör någon skillnad för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza (vilken skola som nu skulle kunna finansiera sushi ens en gång på hemkunskapen!), bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. Självklart kan lärare #1 inte BARA låta eleverna laga sushi, men det ingick inte heller i ditt exempel. Vad du dock gör, till skillnad från lärare #1, är att du lär ut villfarelser, sagoberättelser och osanningar till elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt framtagen kunskap. Inte nog med att barnen med all sannolikhet inte har verktygen för att kritiskt granska vad du säger till dem, du ska dessutom sätta betyg på dem i slutet av terminen! Det spelar en oerhört mycket större roll för barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte, jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. Du ska lära ut naturvetenskap, barnen, deras föräldrar och hela samhället förväntar sig att du undervisar naturvetenskap, och då fungerar det inte att blanda in din egna personliga älsklingspseudovetenskap i undervisningen…

2. Andra världskriget och Hitler är, vad jag vet, en väldigt central del av kursplanen i det aktuella ämnet. Så länge som allt annat också behandlas adekvat finns det ingen skada i att prata extra om detta viktiga ämne. Skapelsetron är inte en del av naturvetenskapen, som är vad du ska lära ut!

3. Om lärare #3 bryter mot någon av de värden du nämner i exemplet skulle den vara direkt opassande som lärare. Om läraren väljer att inte prata om dessa ämnen är det rent utav felaktigt. Skillnaden är, än en gång, att jämställdhet är ett av de värden som skolan skall föra vidare till nästa generation, biblisk skapelsetro är inte en “kunskap” som det är skolans uppgift att föra vidare. Evolutionsteorin är det (se läroplanen). Lärare #3 måste även vara väldigt noga med att se till att föra över de andra värdena som du nämner och att inte vara för “rabiat” i sin framtoning, varpå eleverna istället kan få en negativ bild av människor som kämpar för jämställdhet mellan könen.

4. Jag vet att det var väldigt många i min högstadieklass som hade väldigt svårt att hinna med all matte som de skulle lära sig för att få godkänt på proven. Om min klass hade haft lärare #4 hade dessa elever fått det ännu svårare att hinna med och lära sig vad de EGENTLIGEN skulle lära sig på lektionerna vilket ökar belastningen och endera leder till mer läxläsning hemma eller fler underkända elever. En lektion där läraren berättar om abakuser och låter eleverna räkna med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik, men om övrig undervisning blir lidande skulle jag anse att denna lärare behöver en mindre tillrättavisning eller i alla fall en pratstund på rektorns kontor  Skillnaden mellan dig och lärare #4 är att abakuser är ett giltigt matematiskt verktyg, skapelseberättelsen är inte en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska behandlas som sådan i en icke-konfessionell skola.

5. Om lärare #5 har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S tycker jag att det är väldigt problematiskt, religionsundervisningen är inte ett skyltfönster för lärarens personliga åsikter, det är en möjlighet för eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad olika religioner lär ut. Om Skolverket menar att det bör läras ut extra mycket om kristendom pga att vi bor i ett land som tidigare var kristet bör denna uppmaning följas av religionslärare runtom i landet. Vilken nytta gör dessa riktlinjer om det ändå är fritt fram att bryta dem? På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar att, i alla fall gentemot eleverna, hålla sig opartisk gentemot de olika religioner som lärs ut har du ett ansvar att inte lägga personliga värderingar i innehållet av dina lektioner. Även om läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt, någon annan del av religionsundervisningen kommer oundvikligen att bli lidande om för mycket tid läggs på hinduismen (se fråga 4). Vidare är naturvetenskapen människans hittills bästa verktyg för att förstå och beskriva naturen och dina elever går miste om en stor möjlighet ifall du försöker övertyga dem om motsatsen. Inte bara det att du lär ut osanningar, elever som börjar (eller redan är) skapelsetroende kommer få det väldigt svårt om de vill utbilda sig till vissa yrken, exempelvis läkare. Som läkarstudent stöter jag på meningar som “detta går att förstå ur ett evolutionärt perspektiv…” eller “denna struktur/gen/metabolismväg är evolutionärt konserverad” säkert en gång i veckan. Om jag vore en evolutionsförnekare skulle jag ha väldigt svårt att ta till mig stora delar av min utbildning, en situation som du mycket väl kan försätta några av dina elever i.

6. Skulle jag som naturvetenskapslärare kunna ta upp exempel med krafterna som en tacklad hockeyspelare utsätts för bara för att jag är hockeyintresserad. Absolut! Ska jag börja prata om de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att jag tycker att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett tillämpat, relevant och opartiskt sätt tycker jag personligen att det är helt okej. Om läraren, som i ditt fall, går ifrån sin disciplin och lär ut osanningar som sanningar, då är det minst sagt problematiskt.

7. Mina samhällskunskapslärare, både på högstadiet och gymnasiet, har varit väldigt försiktiga med att uttrycka sina egna politiska åsikter eftersom Skolverket menar att de ska vara väldigt försiktiga med just detta. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller liberalism så har vi stora problem med vårt demokratiska samhälle! Sedan läraren dessutom kommer att sätta betyg på dessa elever är det av yttersta vikt att barnen inte tvingas in i ett socialistiskt synsätt för att klara proven. Vi talar inte om kritiskt tänkande vuxna människor, vi talar om barn som är 12-18 år gamla och troligtvis diskuterar politik för första gången. Som naturvetenskapslärare är det dock, än en gång, din uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad din religion anser. Här behöver inte läraren ta ställning, Skolverket har tagit ställning åt er. Undervisningen ska baseras i naturvetenskap, något som direkt utesluter kreationism!

8. Om lärare #8 hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt religionshat är hen kanske inte särskilt lämpad som lärare. Om läraren däremot håller sig till ämnet och lär ut om naturvetenskap på ett adekvat sätt ser jag inget problem med att denna person är lärare. Som religionslärare är det nog lättare att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell religion, sen beror det än en gång på hur personens avsky för religion speglas i undervisningen. Jag har inget emot ifall en NO-lärare är kreationist, så länge som personen är professionell i sin roll som NO-lärare och inte applicerar sin egna tro på undervisningen, sedan skolan ska vara icke-konfessionell (vet inte hur många gånger jag måste påminna dig om detta…)! (källa: bl.a. andra stycket i läroplanen,http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.skolverket.se%3A8080%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2575)

Så, till dina fem frågor:
– Ja, du får berätta om skapelsetro (nyckelord: om). Du får däremot inte på något sätt försöka likställa den med de naturvetenskapliga förklaringar som du ska lära ut eftersom skolan ska vara icke-konfessionell. Det finns en väldigt intressant diskussion att föra kring de pseudovetenskapliga resonemang som förs av vuxna människor för att försöka passa in sin bibeltro i verkligheten och hur dessa försök flera gånger har dömts ut som ovetenskapliga (läs exempelvis om Kitzmiller vs. Dover-rättegången,http://en.wikipedia.org/wiki/Kitzmiller_v._Dover_Area_School_District). Man bör också tänka på att om man lägger till något måste man också ta bort något. En temavecka om kreationism skulle ge mindre tid åt andra delar av undervisningen.

– Om du med “lyfta fram” menar “presentera som alternativ sanning” är mitt svar “nej!”. Du ska ge eleverna den icke-konfessionella och naturvetenskapliga bilden av världen, end of story. Att du pratar om biblisk skapelsetro (oavsett om det framställs som “sanning” eller inte) utan att nämna asatrons, islams, hinduismens och pastafarins skapelseberättelser ger en kraftig obalans i din undervisning. Vi pratar inte om ett intresse för ishockey, vi pratar om religiös tro.

– Om du tar skapelsetro som exempel på en pseudovetenskap är det okej, om du bara lyfter fram den bibliska skapelseberättelsen och vad du anser är positiva belägg för den anser jag att du begår tjänstefel. På samma sätt som om en NO-lärare skulle börja predika för homeopati eller astrologi.

– Se min första punkt

– Om du förstår evolutionsteorin kan du absolut undervisa om den. Med “förstår” menar jag att du kan greppa grundläggande koncept såsom “naturligt urval” och “gemensamt ursprung” på ett korrekt sätt (vilket du hittills inte har gett uttryck för på din blogg). Som lärare bör man självklart även kunna förklara dessa begrepp för barn som hör dem för första gången. Jag tror att det finns många religionslärare och samhällskunskapslärare som skulle kunna ta illa upp av frågan “Är det möjligt att agera professionellt i sin undervisning om något som man själv inte tror på?”. Självklart går det att agera professionellt som lärare angående sådant som man inte tror på. Det betyder, tyvärr, inte att alla gör det.

Hur står sig ”evidensen” för skapelseberättelsen? Del 3

(Det här inlägget är del 3 i mina svar till Newtonbloggaren Johannes Axelssons inlägg ”Tio saker som jag anser talar för skapelse”. Mitt första inlägg, som svarar på Johannes första fem punkter hittar ni här. Johannes har vidare svarat på del 1 här, och jag gav ytterligare förtydliganden i del 2. Hans påståenden kommer att skrivas ut som citat och jag ger mina svar under respektive citat.)

6. Mening – Bibeln ger en enhetlig och fullständig förklaring till moralens och ondskans ursprung. Den erbjuder även en lösning på problemen. Den ger framtidshopp och mening med tillvaron. Den förklarar var materian och naturlagarna kommer från. Inget av detta kan förklaras av evolutionismen. Bibelns Gud är kärleksfull och uppmanar oss att ta hand om den svage, medan evolutionens gud slår ihjäl de sämst anpassade. Enligt Bibeln är döden en katastrof – enligt evolutionen är döden en nödvändighet.

Här sätter Johannes än en gång en oproportionellt stor börda på evolutionsteorin. Sen när var det evolutionsteorin som skulle förklara var materian och naturlagarna kom ifrån? Var materian kom ifrån är något som kosmologi tar hand om och för tillfället verkar det säkraste tipset vara en pytteliten asymmetri i egenskaper hos materia och antimateria som har gett oss ett överflöd av materia jämfört med antimateria. Från Heisenbergs osäkerhetsekvationer kan man se hur universum kan ”låna energi” från sig själv genom att skapa en partikel av ”materia” och en partikel av ”antimateria” som plötsligt uppstår, existerar en kort, kort stund och sedan krockar in i varandra och förstörs igen. Det verkar dock, som sagt, finnas en asymmetri i det här systemet. För varje miljard av spontan antimateriapartiklar bildas en miljard och en materiapartikel. Här har vi alltså en naturlig process för hur materia skulle kunna uppstå ”från ingenting”. För den som vill läsa mer rekommenderar jag den här länken.

Naturlagarna är, som jag har skrivit tidigare, ett begrepp som vi människor använder för att beskriva vilka regler som universum verkar följa. Det behöver inte ha funnits en gud som författade termodynamikens lagar för att universum ska bete sig som att det finns termodynamiska lagar. Det kan absolut ha varit så, men Ockhams rakkniv säger oss att vi bör förkasta gudshypotesen för tillfället, sedan världen går alldeles utmärkt att förklara utan en gud.

Meningen med tillvaron är också ett koncept som människan har kommit på, det behöver inte finnas en mening med livet, hur gärna vissa av oss ändå vill ha det. Ett sidospår är att om vi frigör våra tankar från att bibelns Gud redan har bestämt vad meningen med våra liv ska vara (verkar främst vara att tillbe honom) så kan vi hitta på egna syften med livet! Jag lever till exempel med inställningen att jag vill ge både mig själv och andra ett lyckligt liv. Jag vill att homosexuella personer ska få visa sin kärlek för den de älskar sedan det ger dem stor lycka. Jag spenderar mina dagar med att försöka göra världen till en bättre plats, samtidigt som jag utbildar mig till läkare för att få arbeta med någonting som jag själv tycker är intressant, roligt och spännande. Jag låter inte någon hypotetisk ”moralisk överpappa” säga åt mig vad jag ska göra eller tycka, jag är stark nog i mig själv för att ta de besluten!

Som en sista poäng kan jag bara nämna att Gud, enligt Bibeln, bara överträffas av Adolf Hitler, Mao Tse Tung och Hideki Tojo vad gäller människoliv på sitt samvete… Döden är en katastrof enligt Bibeln och Gud är kärleksfull, yeah right…

7. Information – Vår genetiska kod (DNA) innehåller mängder av information, och inte bara information om hur proteiner ska byggas ihop, utan också metainformation (information om informationen): information om när ochhur de olika avsnitten ska användas, var de börjar och var de slutar, hur informationen ska lagras och göras tillgänglig, etc. Det görs dagligen framsteg inom detta område och det blir bara mer och mer förunderligt hur komplext vårt DNA är. Samtidigt är det ingen som lyckats visa hur information kan uppstå av sig självt.

Än en gång, argument from ignorance. Vi vet (enligt Johannes) inte hur ”information” kan uppstå av sig självt, alltså Gud. Möjligheten att det finns saker som vi inte vet ännu faller bort enligt Johannes logik, sedan Gudshypotesen känns mer tilltalande. För den som vill läsa en teoretisk bakgrund till hur människan och andra organismers DNA kan ha utvecklats på naturlig väg rekommenderar jag den här länken (relativt lång, men väldigt resonerande, välskriven och intressant!). I länken förklaras hur slumpmässiga biokemiska processer kan leda fram till att självreplikerande strängar av aminosyror och nukleotider kan uppstå, sen kan man gå vidare med resonemang grundade i biokemiskt urval (kedjor som är bättre på att replikeras kommer att skapa fler kopior av sig själv och därmed främjas självreplikerande nukleotid- och aminosyrasekvenser).

8. Fossil – Det finns mängder av fossil som är identiska (eller nästan identiska) med nu levande organismer. Enligt evolutionsteorin borde 95-99 % av alla arter vara utdöda idag, men fossilen tyder på det omvända: 250 000 fossila arter jämfört med ca 3 000 000 levande arter. Det råder också stor brist på fossil som kan betraktas som mellanformer (om det ens finns några). Detta är i motsats till vad man skulle kunna vänta sig om evolutionsteorin var sann, men det stämmer överens med vad man kan vänta sig om Bibeln är sann.

Källa på det? Kan det tänka sig att det är enklare att upptäcka en art som lever just nu än en art som dog ut för flera miljoner år sedan? Att vi människor helt enkelt inte vet allt just nu? Att Johannes andra poäng därför uppvisar ett stort missförstånd för hur svårt det är att ta reda på saker som inte står nedskrivna i en ”helig bok”? Det här välskrivna blogginlägget från Asebeia förklarar med all önskvärd tydlighet varför de fossila data vi har ser ut som de gör och varför fossilerna talar kraftigt för evolutionsteorin. Det är klart att det saknas mellanformer om man envisas med att alltid utgå från de fossil vi har hittat precis nu istället för att se till vilka tidigare hål och luckor som numera har fyllts. För oss som är uppdaterade har man hittat en mängd av evolutionära ”mellanformer” mellan både vår och andra apors förfäder såväl som exempelvis valar och andra däggdjurs förfäder. Inte nog med att hela den här punkten är verklighetsfrånskild, ser man till bevisen på området så är det en överväldigande vinst för Johannes antagonist evolutionsteorin.

9. Översvämning – Väldigt många av Jordens fossil vittnar om hastig och plötslig översvämning: djur som överraskas och blir begravda medan de föder, äter eller ruvar på ägg, samt trädstammar som går rakt igenom flera lager (polystrata fossil). Och så upptäcks fler och fler fossil som inte hunnit fossileras helt, vilket tyder på att de varit levande relativt nyligen. Många dateringsmetoder tyder också på att dessa lager bildats nyligt. Dessa överväldigande geologiska tecken på att det skett en stor översvämning (där sedimentlager har avsatts ovanpå varandra) finner vi över hela världen. Det finns inga spår av tid mellan dessa lager (vittring, trädrötter eller gångar grävda av djur), som det dock finns före och efter alla de lager som bildats genom översvämningen.

På det första påståendet saknar Johannes källor, så där är det omöjligt att veta vilka fossiler han syftar på. Den enda länk han ger tar upp ett exempel med delar av kollagenproteiner som har hittats inne i benmärgen hos ett fossiliserat exemplar av T.Rex. I blogginlägget som han länkar till finns i sin tur en länk som förklarar hur detta otroliga fynd mycket väl kan passa in i uppfattningen att fossilet bildades för 68 miljoner år sedan. De peptider som man har hittat är alltså delar av proteinet kollagen, som strukturellt består av tre stycken tätt ihopsnurrade peptidkedjor. Forskarna hittade inte fulla kollagenprotein, utan vad man hittade var delar av kollagen som är extra stabila p.g.a. de ingående aminosyrorna och att de kollagenfibriller som man har hittat skyddades från sönderfall utav omkringliggande kollagenmolekyler (kollagen ligger nämligen ofta i vad man skulle likna vid kablar, med många långa trådar som ligger parallellt med varandra).

Johannes ger inte heller någon källa på vilka dateringsmetoder som visar på att de sedimentära lagren har bildats nyligt, utan vi läsare ska acceptera detta utan någon vidare ifrågasättning. Med andra ord, citation needed!

10. Civilisationer – Mycket tyder på att människans historia började relativt nyligen. Flera civilisationer med relativt hög teknologi uppstår över hela Jorden vid ungefär samma tidpunkt. Detta är precis vad vi kan vänta oss om alla dessa civilisationer byggdes upp av överlevare efter översvämingen. Om människan däremot utvecklats under lång tid borde det funnits intelligenta människor under en längre tid bakåt än vad det nu finns spår av. Det vore mycket osannolikt om flera civilisationer uppstod oberoende av varandra och nådde en hög teknologisk och kulturell nivå vid samma tidpunkt utan att lämna tydliga spår efter någon teknologisk eller kulturell utveckling.

Än en gång, inte en enda källa. Jag förstår att denna bild av historien passar Johannes världsbild. Var han sätter in historiska händelser som den senaste istiden eller det faktum att dinosaurier har gått på denna jord har jag ingen aning om, men det känns inte som att det passar in i en 6000 år gammal jord… Ingen teknologisk eller kulturell utveckling? Att stenåldern (som började för ca. 2,5 miljoner år sedan) arkeologiskt sett verkar komma före bronsåldern som verkar komma före järnåldern tycker jag tyder på någon typ av utveckling. Tidsåldern precis innan Johannes tideräkning, neolitikum, är en väldigt bra förklaring till hur de civilisationer som Johannes pratar om kan ha fått sin teknologi.

Hur står sig ”evidensen” för skapelseberättelsen? Del 2

Det här inlägget är en fortsättning på del 1 av mina inlägg som besvarar Newtonbloggens tio saker som talar för skapelse. Efter att jag skrev del 1 har det lagts upp ett inlägg på Newtonbloggen där författaren Johannes Axelsson försöker bemöta mina argument, ”Ordning och reda bland osannolikt resistenta motsägelser med komplex”. Om du inte redan har läst hans senaste inlägg får du gärna göra det, sedan jag kommer att använda samma delrubriker som honom i det här inlägget för att förenkla jämförelser mellan de två texterna. (Eftersom jag har andra saker att göra med mitt liv kommer inte alla mina svar att vara så utförliga som jag skulle vilja, jag hoppas ni som läsare har överseende med detta!)

Ordning och reda

Jag är villig att erkänna att vi inte ”vet” hur den första cellen kom till, men jag har presenterat för Johannes, flera gånger, hur något sådant skulle kunna ske och vilka hypoteser och teorier som finns för tillfället. Bara för att vi inte vet hur detta har skett kan vi inte säga alltså Gud. Jag kan vidare hänvisa till en video på Youtube som förklarar hur enkel kemi, fysik och biologi förklarar hur en självreplikerande tidig förlaga till en cell skulle kunna bildas i närheten av hydrotermala utlopp i havet. Surfa även gärna runt lite grann på Exploring Origins, som gör ett bra jobb av att förklara hur tidigt liv kan ha uppkommit och fungerat.

Angående hur planeter, stjärnor och galaxer kan bildas tror jag att Sir Isaac Newton hade en idé kring hur materia attraherar annan materia… Eller gills inte gravitationsteorin som en naturlag? (Sidospår: Avfärdar du, Johannes, gravitationskraften som idé eftersom vi inte vet alla detaljer kring HUR den fungerar för tillfället?)

Att naturliga nedbrytningsprocesser kan ”gå baklänges” är väldigt grundläggande kunskap inom kemi. Allt det handlar om är jämviktsreationer och energitillgång. Åt det ena hållet i en reaktion frigörs det energi (kallas för en exergon reaktion) åt det andra hållet behöver man på något sätt tillföra energi till reaktionen (endergon reaktion). I moderna celler används ofta klyvningen av en fosfatbindning i molekylen ATP (Adenosintrifosfat) som energibärare (energin kommer ursprungligen, exempelvis, från solljus som har omvandlats till glukos hos fotosyntetiserande organismer), men tidiga celler kan ha använt solljus direkt, värme eller någon annan energikälla för att ”bygga upp komplexitet”. Inga konstigheter, bara ren biokemi.

Jag tycker att du visar en dålig förståelse för termodynamikens andra lag i citatet:

I naturen ser vi hur ordning går mot oordning. I frånvaro av liv eller någon kraft som ingriper, säger oss all erfarenhet att strukturer bryts ner istället för att byggas upp. Denna princip gäller stjärnor såväl som kemiska ämnen – och vår genetiska kod.

När du skriver ”i frånvaro av liv eller någon kraft som ingriper…” så menar du underförstått att det inte finns någon kraft eller något liv som kan upprätthålla den ”ordning” som vi ser i stjärnor, kemiska ämnen och vårt DNA. Stjärnorna hålls, som du säkert egentligen vet, ihop utav gravitationskraften, mer komplexa kemiska ämnen kan bildas genom endergona reaktioner så länge som det finns en energikälla (solljus, värme, kemiska bindningar (ATP), et.c.) och nukleotiderna i vårt DNA hålls samman av starka kovalenta bindningar där två atomer delar en eller flera elektroner, något som atomer utan rätt antal valenselektroner väldigt gärna gör. Filmen som jag hänvisade till tidigare i inlägget förklarar också hur polymerer av nukleotider kan ”fångas” inuti ett lipidmembran samtidigt som fler nukleotider kan diffundera in och användas som byggsten för att utöka nukleotidpolymeren.

I mitt tidigare inlägg (del 1) menar jag att du bortser från att en cell inte är ett termodynamiskt slutet system, utan istället i själva verket kan tillgodogöra sig energi från sin omgivning genom upptag av molekyler såsom glukos, eller genom att använda solljus, värme eller någon annan energikälla. Eftersom du fortfarande funderar över hur naturliga nedbrytningsprocesser kan ”gå baklänges” i celler så tycker jag att du fortfarande ignorerar detta faktum. Om ordning aldrig kunde komma från oordning i ett öppet system skulle våra celler aldrig ens kunna syntetisera en enda molekyl ATP från en ADP (adenosindifosfat) och en inorganisk fosfatgrupp med hjälp av energi från nedbrytningen av glukos, fettsyror och proteiner. Det spelar ingen roll för argumentet att det krävs en hel radda enzymer för denna process, enligt hur du beskriver termodynamikens andra lag skulle ingen endergon reaktion kunna ske. Detta är inte riktigt vad vi observerar i världen…

Jag tror att termodynamikens andra lag, såväl som andra ”naturlagar” är vad vi människor använder för att beskriva hur naturen beter sig. Gravitationsteorin beskriver hur materia attraherar annan materia via ”gravitationskraften”, evolutionsteorin hur biologisk mångfald kan uppkomma m.h.a. ”naturligt urval” och termodynamikens lagar beskriver hur energi beter sig och vad som är möjligt och inte möjligt gällande energi. Dessa teorier och lagar är självklart temporära (så till vida att de kan behöva revideras om nya observationer görs av naturen), som allt annat inom vetenskap, men de är framtagna för att så bra som vi bara kan beskriva naturen runt omkring oss. Jag tror inte att en gud satt och kom på alla lagar och skrev ned alla formler för naturvetenskapens teorier innan universum uppstod, jag tror att lagarna helt enkelt är följder av att universum finns överhuvudtaget. Det vore helt absurt ifall reaktioner som just nu är endergona skulle kunna ske utan tillförsel av energi. Det behövs därför ingen gud för att skriva ned en lag som förbjuder detta, det är en helt naturlig del av vårt universum. På samma sätt finns det något (Higgsfält + higgsbosoner) som gör att materia attraherar annan materia och det sätt som levande organismer är uppbyggda på gör att ett naturligt urval kommer att ske, vilket utgör grunden för evolutionsteorin.

Totalt osannolikt = Högst sannolikt?

Skämta allt du vill, men statistiken och sannolikhetsläran säger precis vad du skriver. Om något som är högst osannolikt (säg att singla tio krona i rad) får väldigt många möjligheter att inträffa så kommer det praktiskt taget oundvikligen att inträffa till slut.

Sen skrev jag faktiskt inget om oändlighet, jag gav en siffra på 10^24 stjärnor (etta och 24 nollor efter) med en källa. Detta tycker jag är en väldigt stor mängd stjärnor. Om man dessutom tänker på att liv bara behöver ha uppstått vid ett enda tillfälle i vårt universum för att motsvara den observation vi för tillfället har (liv existerar i universum) så förstår man ganska lätt hur något väldigt osannolikt vid varje givet tillfälle på varje given plats kan te sig högst sannolikt att hända någonstans, någon gång. Vi kan absolut anta ett oändligt universum om du vill det. Om vi gör det så kommer, som du säger, allting som är fysiskt möjligt att hända, oavsett hur osannolikt det är att det sker precis här, precis nu. Än en gång, relativt grundläggande naturvetenskapliga resonemang som du vägrar att erkänna eftersom det motsäger din tro på Bibelns Gud. Snälla Johannes, du kan bättre än att argumentera mot naturlagarna och sannolikhetslära…

Resistenta bakterier

Nu pratade vi ju faktiskt om adaptationer till miljöförändringar (vad du skulle kalla ”mikroevolution”) och då är bakterier väldigt bra exempel på hur mutationer kan göra att vissa individer i en populationer kan överleva och frodas i miljöer där deras förfäder inte hade kunnat överleva. ”No Designer Required”® (Copyright-R:et bara för syns skull). För visst handlade ditt orginalinlägg om positiva belägg för skapelsetro, inte negativa belägg för makroevolution?

Komplexitet förklarat?

Johannes skrev:

Anledningen till att vi skapelsetroende börjat lyfta fram mikromaskiner är just för att till och med dessa organismer som påstås vara ytterst primitiva, innehåller extremt komplexa strukturer som är mer avancerade än vad vi lyckats åstadkomma med modern teknik. Men att sådant uppstår är tydligen (enligt vissa) det minsta man kan begära av naturlagar – trots att vi aldrig sett något liknande hända.

Ja, Johannes, naturlagar* + mutationer + naturligt urval + tid = komplexitet. Det är fullt möjligt att jag glömde någon ingrediens, säg gärna till i kommentarsfältet i så fall. (*I ”naturlagarna” inkluderar jag materia och energi från Big Bang, utan detta skulle vi verkligen inte vara här och skriva blogginlägg om livets uppkomst 😉 )

Har du (eller någon annan) någon idé till varför en ”intelligent” designer skulle ha hittat på olika lösningar för bakterier, arkéer och eukaryoter vad gäller flageller/cilier när en struktur hade funkat lika bra i alla tre fallen? (En fråga jag tog upp i mitt inlägg men som jag inte fick besvarad i ditt senaste inlägg)

Jag som skeptiker anser slutsatserna i de länkar jag gav vara ”mycket troliga” och ”väl underbyggda” eftersom de

1) Ger sammanhängande förklaringar till naturlig komplexitet som bygger på biokemiska resonemang.

2) Ger flera länkar till vetenskapliga artiklar som understödjer de antaganden och påståenden som görs i texten.

3) (Bonus, ej nödvändigt) Artikeln använder rådande paradigm (evolutionsteorin) för att dra sina slutsatser. När rådande paradigm har en enorm mängd evidens på sin sida är det alltid en fördel om man kan förklara sina slutsatser i termer av rådande paradigm.

Motsägelser i Bibeln

Här känner jag att vi verkligen inte kommer att komma någon vart, sedan nutida teologer verkar ha specialiserat sig kraftfullt i konstformen special pleading. En svarslista till listan jag länkade till i mitt första inlägg har länkats till på Johannes blogg och medan vissa av svaren har legitima poänger, medan vissa känns mer som desperata försök att rädda sin tro på en ofelbar Bibel. Men eftersom jag tror att de allra flesta som läser detta har en bestämd åsikt kring Bibelns noggrannhet och sanningshalt tänker jag inte ödsla mer tid i frågan. Men att tycka att en skrift som ger approximationen 3 till talet π, där dag och natt är giltiga begrepp utan solen och månen och där växter kan växa utan energitillförsel (de bildades dagen innan solen!) och många, många andra konstigheter är en bra källa för naturvetenskaplig kunskap känns, än en gång, inte värdigt en NO-lärare…

Huvudpunkter som jag vill få besvarade i ett eventuellt svar:

• Efter vad jag har skrivit och länkat till, anser du det möjligt (oavsett sannolikhet) för en enkel vesikel med ett lipidmembran som innesluter en nukleotidpolymer att utvecklas i någon miljö som kan ha funnits på den tidiga Jorden (ca 4 miljarder sedan)? Skulle detta i sin tur kunna vara ett sätt för liv att uppstå?
• Tror du att naturliga fenomen såsom exempelvis gravitation, evolution och termodynamik både tillåter och kommer leda till att stjärnor bildas och att komplexa och ”ordnade” organismer och strukturer uppkommer, utan någon gudomlig åverkan?
• Köper du resonemanget att även osannolika (men inte omöjliga) saker kommer att hända om man ger det tillräckligt många chanser att hända?
• Förstår du varför man begår lotterifelslutet om man bara räknar med miljöer och tillfällen på Jorden i tidigare punkt? (Nu vet vi ju att liv uppstod just på Jorden, men oavsett var liv skulle ha uppstått hade denna planet/måne kallats för ”hem”)
• Skulle du hävda att Bibeln är en internt konsekvent och vetenskapligt korrekt samling av skrifter?

Hur står sig ”evidensen” för skapelseberättelsen? Del 1

Min käre ärkenemesis på Newtonbloggen har än en gång skrivit en lista, denna gång med vad han anser vara positiva belägg för skapelse enligt Bibeln. Hans inlägg (som jag citerar frågorna ur) finns att hitta här och mitt tidigare inlägg om hans 15 frågor som evolutionister bör tänka över finns här, hittills har han kommenterat ett av mina svar). För det här inlägget kommer jag att citera hans fem första frågor, för att sedan försöka ge hyfsat kortfattade (yeah, right) svar 🙂

1. Ordning – I naturen ser vi hur ordning går mot oordning. I frånvaro av liv eller någon kraft som ingriper, säger oss all erfarenhet att strukturer bryts ner istället för att byggas upp. Denna princip gäller stjärnor såväl som kemiska ämnen – och vår genetiska kod. Istället för mutationer som leder till nya och förbättrade egenskaper ser vi hur de gör att den genetiska koden förfaller (genetiska sjukdomar, cancer, etc). Detta stämmer överens med Bibelns beskrivning av hur en Gud griper in och skapar ordning (“formar”) ur kaoset (“i begynnelsen var kaos”). Mutationernas negativa inverkan på allt levande stämmer överens med effekterna av syndafallet (där människorna inte längre fick äta av livets träd). Mutationer är också förklaringen till människornas minskade åldrarna efter översvämningen. Evolutionen behöver mutationer som leder till nya användbara egenskaper, inte att befintliga egenskaper förstörs (vilket är vad vi observerar).

När man pratar om entropi (naturens tendens att gå från ordning till oordning) är det väldigt viktigt att inse hur denna princip enbart går att tillämpa på det sätt som Johannes tillämpar den i s.k. ”slutna system”. I ett slutet system sker inget utbyte av energi eller materia med omgivningen, utan alla termodynamiska processer och resultatet av detta kommer bara ha en påverkan på det som finns inne i systemet. Människokroppen, eller dess celler, eller växter, eller enkla bakterier, eller de tidigaste proto-cellerna är/var inte slutna system. Vi kan tillgodogöra oss kemisk energi från maten som vi äter i form av bl.a. fettsyror, kolhydrater, proteiner och alkohol, molekyler som i sin tur har syntetiserats av de organismer som vi äter (kött, fisk, grönsaker, växter, et.c.). Energin till denna syntes går väldigt ofta, om inte alltid, att härleda till den fotosyntes som sker hos växter och alger. Fotosyntesen följer i de flesta fallen (förenklat!) formeln: fotoner + koldioxid (CO2) + vatten (H2O) –> kolhydrat (glukos, C6H12O6) + syrgas (O2). Vissa organismer ersätter  vatten/syrgas med andra reducerande/oxiderande ämnen, se Wikipediaartikeln för fullständiga referenser och diskussioner. När ett djur då äter en växt kommer djuret att få i sig glukos, som i sin tur kan förbrännas och ge energi till att upprätthålla ordningen i kroppens celler.

På ett sätt är det faktiskt så att levande organismer ökar entropin (oordningen) i universum. Även om cellerna i sig verkar väldigt organiserade och ordnade så kräver de en oerhörd mängd energi för att bilda och upprätthålla denna ordning. När vi förbränner exempelvis glukos för att möjliggöra anabola (uppbyggande) processer i kroppen går en del av energin oundvikligen förlorad till värme, den mest oordnade formen av energi. Räknar man på hela systemet (cellen + resten av universum) så ökar alltså entropin (oordningen) även när det bildas ordning i den enskilda cellen. Detta är inget konstigt, fysikens lagar förklarar precis hur detta kan ske.

För den som vill läsa om hur mutationer kan ge en ökad informationsmängd och ge upphov till nya egenskaper hänvisar jag till den här artikeln på Talk Origins.

Att en NO-lärare endera inte förstår denna aspekt av termodynamikens lagar eller väljer att bortse från den för att det passar hans världsbild är för mig väldigt skrämmande.

2. Liv – Trots många skarpa och kreativa hjärnors inblandning står forskarna idag längre från en förklaring till livets uppkomst än innan man började nysta i denna gåta. Med tanke på hur osannolik livets uppkomst är, förvånas jag över att inte ännu fler ansluter sig till tanken att en skapare/designer satt igång livet – eller att man åtminstone håller den möjligheten öppen. Jag är medveten om att många betraktar detta som ett god-of-the-gaps-argument… Men att istället säga att “jag vet inte hur, men det skedde av sig självt”, blir ju inte så mycket bättre: ett evolution-of-the-gaps-argument. Det är även anmärkningsvärt att hela Universum (och vår planet) är perfekt kalibrerat för att hysa liv.

Än en gång, abiogenes är inte en del av evolutionsteorin! Evolutionsteorin tar vid efter att den första självreplikerande organismen har uppkommit och förklarar sedan hur livet har kunnat ge upphov till så många olika arter och egenskaper. Även om det skulle visa sig att det är väldigt, väldigt svårt för liv att uppstå så har kreationister en hel del bevis för evolutionsteorin att förklara bort innan skapelseberättelsen à la Genesis ter sig mer trolig att vara sann. Jag skulle inte säga att detta är ett god-of-the-gaps-argument lika mycket som jag skulle kalla det en typ av argumentum ad ignorantium (mer specifikt ett argument from incredulity, ”jag förstår inte hur det här kan ske, alltså är det omöjligt”) i kombination med en stark vilja att tro på en god och kärleksfull Gud… Den sista meningen i stycket är ett perfekt exempel på ”lotterifelslutet”. Istället för att ställa frågan ”hur stor är chansen för att liv uppkommer i universum?” ställer Johannes frågan ”hur stor är chansen för att liv uppkommer på Jorden? Om liv istället hade uppkommit på en måne runt en stor gasplanet i omloppsbana från Betelgeuse hade Johannes bara ställt frågan ”hur stor är chansen för att liv uppkommer på vår egna måne?”. Med tanke på att det beräknas finnas 10^24 (1’000’000’000’000’000’000’000’000!) stjärnor i Universum och vi börjar hitta planeter runt många av de som ligger i vår absoluta närhet (med astronomiska mått) kan man börja förstå hur även en väldigt osannolik händelse blir väldigt sannolik om man låter den hända var som helst i universum. En bisak i just frågan om livets uppkomst är: om liv inte hade uppstått, vem hade då ställt frågan om varför universum inte tillät liv att uppstå? Religion och egocentrism har ett långt och troget förhållande…

[Uppdatering 14/3 2012: Kolla gärna in nedanstående videoklipp med Neil DeGrasse Tyson som klart, tydligt och roligt visar varför vårt universum inte är så perfekt som vissa människor vill få oss att tro… Tips från Erik, som kommenterade på Newtonbloggen]

3. Anpassning – Organismer anpassar sig för bra och för snabbt till olika miljöer för att bara vara ett resultat av slumpmässiga mutationer i kombination med naturligt urval. Instruktionerna för hur de ska kunna anpassa sig till olika miljöer verkar finnas lagrade i organismerna från början – alltså är allt programmerat för anpassning och variation.

För det första: något exempel? För det andra: har du (eller någon annan) räknat på hur snabbt anpassningarna skulle ske för att vara ”för snabba för naturligt urval”? För det tredje: det finns en väldigt stor fördel för organismer att snabbt kunna anpassa sig till nya miljöer. Det är av denna anledning som antibiotikaresistens håller på att bli ett så stort problem i världen. Bakterier som inte kan undvika att bli dödade av antibiotikan dör, de som har lagom hög ”mutation rate” och har tur med mutationerna kommer att överleva och få avkomma. Alltså sker det en selektion i riktning för organismer som kan anpassa sig till sin miljö.

4. Komplexa organ och funktioner – kroppen har flera organ och funktioner som samverkar med varandra och behöver varandra för att kunna fungera. Allt behöver vara på plats fullt fungerande, annars är de inbördes delarna helt värdelösa och utgör bara en belastning för individen. Det naturliga urvalet (som inte kan planera för framtiden) borde sortera bort ofullständiga organ som saknar funktion. Det naturliga urvalet kan inte tänka “det här sparar vi, för med lite fler slumpmässiga ändringar kan det bli något som är bra att ha”. (Några exempel: roterande bakterieflageller, blodets koaguleringsförmåga, ATP-syntas-enzymet)

Ah, irreducerbar komplexitet! När vetenskapen numera har lyckats förklara ögats (bonuslänk, se gärna filmen vid intresse) och vingens ”komplexitet” går kreationisterna vidare på mikronivå. Det finns alltså historiskt exempel på strukturer som tidigare (av kreationister) ansågs för komplexa för att ha utvecklats som senare har studerats noggrannare (av forskare) och fått sin förklaring. Bakteriernas flageller verkar vara ytterligare ett exempel på något som vid en första anblick ser ut att inte kunna ha utvecklats stegvis, men där det finns mycket bra förklaringar till hur precis detta har kunnat ske (för detaljer hänvisas till Talk Origins). En tidig flagell utan motorisk förmåga kan ha använts för att hålla fast cellen vid ett underlag. När en av alla bakterier sedan, av en händelse, fick en jonpump som associerades med utskottets bas skulle denna i så fall möjliggöra motorik i det tidigare passiva utskottet. En intressant detalj är att bakteriers flageller, arkéers flageller (ärkebakterier) och eukaryoters cilier använder helt olika ”designer” för att lösa samma problem. Är det mer troligt att ”hjulet” skulle upptäckas flera gånger om en gud designade alla arter samtidigt eller ifall förmågan för celler att förflytta sig har utvecklats flera gånger?

Blodets koagulationskaskad är, något jag är alltför medveten om som läkarstudent, oerhört komplex. Detta betyder, än en gång, inte att det inte kan ha utvecklats gradvis. Detaljerna är än en gång alldeles för komplicerade för att gå in på i det här inlägget, men jag kan hänvisa hit för den som har ett specialintresse.

Bara för att inte utelämna något så länkar jag här till Wikipedia-artikeln om ATP-syntas som beskriver hur detta kan ha utvecklats.

Huvudpoängerna från min sida är helt enkelt att:

• Bara för att vi inte förstår hur något har utvecklats innebär inte detta att strukturen inte kan ha utvecklats.
• Det finns mycket troliga och i många fall väl underbyggda modeller för den gradvisa utvecklingen utav de exempel på ”irreducerbar komplexitet” som hittills har presenterats av kreationister/Intelligent Design-förespråkare.

5. Bibelns trovärdighet – Detta bibliotek av 66 skrifter har ett 40-tal författare med helt olika bakgrund och från helt olika tidsperioder. Den nedtecknades under en tidsperiod på ca 1500 år. Man behöver hitta på världens största konspirationsteori för att förklara hur dessa skildringar skulle vara ett resultat av lögner eller påhitt – särskilt allt som har att göra med händelserna kring Jesus Kristus. Allt är skildrat med noggrannhet och med en anda av uppriktighet, innehållande detaljer och hänvisningar till sådant som går att bekräfta med hjälp av arkeologi och utomstående historiska källor. När Gud griper in i verkligheten sker det alltid i samspel med befintliga naturlagar eller fenomen. Bibeln innehåller även profetior om framtiden (t ex Danielsboken) med förutsägelser som gått i uppfyllelse trots att de legat helt utom aktörernas kontroll.

Just det, Bibeln är ju internt logisk… Och Nobelkomittén ringde mig igår för att säga att jag är den första dubbla pristagaren samma år för upptäckter inom fysik och medicin/fysiologi…
[Uppdatering 24/4 2012: Nedan finns ett videoklipp, med bibliska referenser, som illustrerar hur en frågesport med utgångspunkt i Bibeln skulle kunna se ut]

Svenska elever i händerna på lärarens vanföreställningar

[Följande text är ett gemensamt blogginlägg från mig och fem andra skeptiker/bloggare angående en skapelsetroende NO-lärares argumentation för att lära ut den kristna skapelseberättelsen på sina NO-lektioner. Läs och reagera! (Texten finns även på Vetenskap och Folkbildnings blogg]

Naturläraren Johannes Axelsson skriver på sin blogg att staten sanktionerat undervisning i skapelsetro som komplement till evolutionsteori, och att frånvaron av utbildning i skapelsetro är uttryck för intolerans.

”Om en lärare anar att det bland eleverna förekommer bristande förståelse för skapelsetronde, skulle man kunna ordinera en kombinerad kur med kunskap om vad skapelsetro egentligen innebär – t ex genom att ta upp några positiva belägg för skapelsetro, och på så vis bemöta fördomen att ett sådant ställningstagande beror på bristande kunskap eller intelligens.”

Men Axelsson har fel. Det är inte tillåtet att undervisa i skapelsetro i den svenska skolan. Undervisningen i naturämnen ska vila på vetenskap och dit hör inte skapelsetro. Det är rektors ansvar att se till att så inte sker och ytterst är det skolinspektionen som kan ingripa.

Samtidigt ger Axelsson själv, i flera inlägg, prov på att inte förstå vad evolutionsteori är. Den retoriska frågan hur slumpen kan skapa liv, ger uttryck för att han tror att evolutionsteorin förklarar något annat än livets mångfald, och att teorin förenklar den verkliga förklaringen.

Inte bara evolution ifrågasätts på Axelssons blogg. Eftersom Axelsson är en ungjordskreationist accepteras inte heller grundläggande fysik, kosmologi, geologi eller paleontologi. Då en naturlärare ska lägga mer vikt på att förmedla var vetenskapen står idag än sina personliga övernaturliga förklaringar, om de står i konflikt, är det snarare Johannes intolerans mot evolutionsteorin som är det stora problemet här.

Sin vilja att skapa ökad förståelse för skapelsetro motiverar han bl.a. med ett citat ur läroplanen från 2011, ”Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.” Detta är en grav feltolkning. Läroplanen menar inte att man skall låtsas att personliga vidskepliga föreställningar är vetenskap, för att det behagar en själv som lärare. Rätten att tro på vad man vill ersätter inte lärarens roll att enligt läroplanen, så korrekt som möjligt, representera vetenskapen. Därför är texterna där Johannes Axelsson demonstrerar sin okunskap om just naturämnen, precis lika oroväckande som hans argument för att föra in religiös skapelsetro i sin undervisning.

Enligt Skollagen (2010:800) ska ”utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” och vara icke-konfessionell. Lagen poängterar kravet på likvärdig utbildning för samtliga elever inom skolväsendet. Föreskrifter i form av läroplaner utarbetas av skolverket. I läroplanen står, under rubriken ”Skolans uppdrag”:

”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”

Evolutionsteorin är en betydande del av den ”gemensamma referensramen” inom biologins kunskapsområde och är nödvändig för att förstå sambandet mellan människor och andra levande organismer eller uppkomsten av antibiotikaresistens hos bakterier, för att nämna några exempel. För betyget E i Biologi, vilket är det lägsta godkända betyget, för årskurs 9 krävs att eleven har ”grundläggande kunskaper om evolutionsteorin och andra biologiska sammanhang och visar det genom att ge exempel och beskriva dessa med viss användning av biologins begrepp, modeller och teorier.”

När en NO-lärare endera inte kan orientera sig i informationsdjungeln eller väljer att tro på bibelns skapelseberättelse mot bättre vetande, är det mycket svårt för denna person att utbilda sina elever i att ”kritiskt granska fakta och förhållanden”. I detta begrepp bör rimligtvis också ingå att kunna värdera de fakta man granskar och inse samt acceptera de fakta som står upp emot granskning. Evolutionsteorin är ett sådant faktum!

Den är en av våra mest bekräftade teorier idag och inbegriper en mängd delvetenskaper som både tillsammans och var för sig bekräftar evolutionen. Inom vetenskapen finns det inga andra alternativ. Evolutionsteorin är inte statisk utan förändras och förfinas kontinuerligt, vilket är den sanna styrkan i det naturvetenskapliga arbetssättet.

Skapelseberättelsen däremot, är inget annat än just en berättelse. En statisk och religiös berättelse. Religion hör inte hemma på biologilektionen eller någon annan NO-lektion. Det framgår klart och tydligt av läroplanen. Den kristna skapelsetron är långtifrån den enda skapelsemyt som florerar i världen. Genom Johannes Axelssons argumentation skulle alla övriga också behöva balanseras mot och jämföras med vetenskapen. Häri ligger kanske Axelssons största problem!

Peter Lundin

Emil V. Nilsson

Linda Strand Lundberg

Simon Klein

Olle Svensk Strand

Anders Hesselbom

Vad händer i Dalarna idag?

Idag tas ett beslut som har potential att skicka ner Sverige både en och två steg på ”kritiskt tänkande-stegen”. Miljönämnden i Mora/Orsa ska nämligen besluta om ifall teleoperatörerna ska behöva rikta om eller sänka effekten på sina mobilmaster runtom orten Venjan. Anledningen är att det bor en man som hävdar sig vara överkänslig mot elektromagnetiska fält, ett fenomen som för tillfället bäst förklaras av psykosomatiska processer. Något i stil med en bakvänd placeboeffekt, eller ”nocebo” som det kallas på ”vetenskapiska”. Det vetenskapliga underlaget kring elöverkänslighet skrev jag om redan när historien först uppdagades i höstas och jag hänvisar därför till ”Varför behövs vetenskap i politiken?” för den som vill veta varför jag inte tror att symptomen vid elöverkänslighet orsakas direkt av elektromagnetiska fält.

Miljönämndens beteende i fallet har granskats väldigt väl både i DN men framförallt på Annika Rullgårds blogg för den som vill läsa mer. Där berättas om hur hundratusentals kronor i skattepengar och arbetskraft har lagts ned på att tillmötesgå denna mans klagomål, som saknar grund i vad vi vet om verkligheten. Föreningen Vetenskap och Folkbildning gav sitt ”pris” Årets Förvillare till Miljönämnden för sitt hanterande av ärendet, men i mina ögon har miljönämnden idag en sista chans att återupprätta sin heder genom att ta sitt förnuft till fånga och få slut på galenskaperna. Efter höstens kritik skickade Miljönämnden också ut några frågor till de berörda telekombolagen och fick ett mycket välskrivet svar från TeliaSonera som är väl värt att läsa (via Annika Rullgårds inlägg ”Försiktighetsprincipen, när gäller den?”.

En möjlighet är att hela miljönämnden har bestämt sig för att ”dra en fuling” och säga till mannen att man sänker strålningen runt huset utan att egentligen göra detta. Problemet med detta förfarande skulle vara att man skapar ett fängelse åt denna stackars människa. Om elöverkänslighet är ett psykosomatiskt tillstånd, vilket alla bevis tyder på, kommer man i onödan späda på denna mans ogrundade rädsla för att vistas där det finns mobiltäckning. Hos tidigare elöverkänsliga personer kan det hjälpa med kognitiv beteendeterapi (KBT) där man gradvis får patienten att ändra inställning och beteende.

Jag vill verkligen inget annat än att elöverkänsliga personer ska bli kvitt eller i alla fall lindra sina besvär. Med nuvarande bevisläge i bakhuvudet ter det sig som att det bästa sättet att göra detta på är att vi i samhället hjälps åt. Stigmatiseringen av psykosomatiska sjukdomar (”de bara inbillar sig”) måste upphöra, vi måste inse att människans hjärna inte är fulländad och ibland spelar fruktansvärda spratt med oss. När jag själv spelade ishockey som barn testade jag en match att inte åka på de blå linjerna inför en match. Den matchen spelade jag ovanligt bra (tyckte jag) och sedan dess hoppade jag över blålinjerna i flera matcher! Våra hjärnor är byggda för att se samband, hellre för ofta än för sällan. Om det rör sig i en buske kan det både vara en lurpassande tiger eller vinden som blåser på busken. De som misstog vinden för tigern har överlevt, de som misstog tigern för vinden blev snabbt till tigermiddag. Detta är självklart bara ett illustrativt, förenklat och någorlunda fiktivt exempel, men poängen är att det är av stor överlevnadsnytta att finna samband och detta är precis vad våra hjärnor gör. Ibland går det överstyr och vi får inte börja utesluta människor från våra samhällen på grund av detta! Vi borde hjälpa, inte stjälpa, påstått elöverkänsliga personer.

[Uppdatering: Beslutet är nu taget (finns att läsa här) och miljönämnden har valt att inte gå vidare med ärendet, utan det avslutas utan åtgärd! Min första reaktion är att det är självklart bra att ärendet nu är avslutat (förutsatt att det inte blir någon överklagan), även om det verkar som att miljönämnden ändå inte riktigt har gjort sin läxa. Anledningen till att ärendet är avslutat är inte att de har börjat tänka kritiskt vad gäller elöverkänslighet utan att de inte kunde utreda effekterna på viktiga samhällsfunktioner såsom 112-samtal vid det föreslagna gränsvärdet för strålning. Kort sagt, även om beslutet lämnade mer att önska så är detta en vinst för rationellt tänkande och vetenskapen! :)]

Medialänkar: DN, SvD, DN efter beslutet, SvD efter beslutet

Varför gick jag ur Svenska Kyrkan?

Idag har jag äntligen skickat in min anmälan om utträde från Svenska Kyrkan (mest ”livsstilsbloggsliknande” meningen ni får läsa på den här bloggen!). Jag har väl aldrig varit troende, men sedan jag föddes i en tid när det var kutym att ett nyfött barn skulle döpas så har jag varit medlem i Svenska Kyrkan praktiskt taget sedan födseln. Det har som aldrig stört mig särskilt mycket förrän i höstas när jag började inse vilken möjlighet man har att stödja organisationer som man tycker gör gott genom att bli medlem. Både genom medlemsavgiften, genom att man utgör ytterligare en medlem i statistiken (någon måste ju vara den x-tusende i en organisation) men också genom att vara aktiv. I höstas blev jag därför medlem i Unga Humanister, James Randi Education Foundation, började prenumerera på Humanisternas tidning Sans samt blev månadsgivare hos Läkare Utan Gränser. När jag nu äntligen har börjat ta ställning för saker och ting ansåg jag det inte mer än rätt att även gå ur den organisation som vilar på en tro och värdegrund som jag inte delar. Även om jag knappt märker av medlemsskapet (sedan medlemsavgiften betalas ju via skattesedeln!) och Kyrkan har så många medlemmar att jag inte spelar någon roll i deras register så kändes det ändå som rätt sak att göra. Och inte var det en dag för sent.

Nu på kvällen uppmärksammades jag nämligen på en ledarartikel i Kyrkans Tidning vars rubrik var ”Walk-over till spökjägarna”. Här beskriver en av ledarskribenterna, Anna Sophia Bonde, varför hon tycker att Svenska Kyrkan inte kan lämna andeutdrivning och försök till kontakt med ”den andra sidan” till lekmän (antar att hon missade andeutdrivningen från en pastor i Malmö/Borås som kretsade i nyhetsflödet för några veckor sedan). En åsikt som jag verkligen hoppas bara står för henne. Jag citerar:

Vår beredskap vad gäller andar och demoner är kort sagt usel. Skulle en man i konfidentiellt samtal berätta att han tror sig vara ansatt av en demon så har jag som enskild präst ingen som helst utbildning för att svara honom. Det finns vad jag vet ingen på Lunds stift som har specialkunskap om demoner och vet vad man ska göra med dem. Det är något som vi aldrig talar om.
Men är det så enkelt så att allt det där är osund vidskepelse? Skulle det inte tvärtom kunna vara så att när vi lämnar walk-over så utlämnar vi människor åt dubiösa krafter och förmenar dem Jesus Kristus? Jag menar: han drev ju faktiskt ut demoner, och såvitt jag förstår kan inte alla dokumenterade fall i Nya testamentet härröras till det som idag går under etiketten ”psykiatri”. (Källans fetning)

Pro-tip: Om en man kommer till dig (vem du än är) och ”tror sig vara ansatt av en demon” (nyckelord: ”tror”) så ska du, om du vill hjälpa denna man, få honom att kontakta en psykiatriker. Du gör inte mannen någon tjänst om du börjar piska honom, bränna honom med uppvärmda knivar, halvt dränker honom eller gör någon annan ”andeutdrivningsaktivitet”. Om vi nu tänker oss att det inte finns några andar (slutsatsen som nuvarande bevisläge solklart stödjer) så är fysisk skada på en redan psykiskt skadad man det enda som du kommer att uppnå.

Ärligt talat, året är 2012, vi bor i ett utvecklat land och en ledarskribent i en av landets största organisationer får skriva detta utan ett massmedialt (ni vet vilken typ jag menar!) utbrott. Where is the outrage?

P.S. Den främsta anledningen till att jag lämnade Svenska Kyrkan är som sagt att jag inte delar deras mest grundläggande trosuppfattning och värdegrunder, men detta kom lite för passande tycker jag. Jag vet även att åsikterna i ledaren inte är något som alla kristna och/eller medlemmar i Svenska Kyrkan står för. Christer Sturmark skrev också ett inlägg om den här artikeln, finns att läsa här.