Hur kan vi hjälpa (eller stjälpa) elöverkänsliga personer?

Under de senaste veckornas debatt om elöverkänslighet har jag hört en speciell uppmaning väldigt många gånger. De som tror att elöverkänslighet är orsakat av elektromagnetiska fält hävdar att vi skeptiker måste ”ta symptomen på allvar” och att de elöverkänsliga* ”varken ljuger eller fabulerar om sitt handikapp” (se den här debattartikeln för det sista citatet). I det här blogginlägget vill jag påvisa att man faktiskt kan ta symptomen på allvar, inte tro att de elöverkänsliga ljuger, men samtidigt inte tro att det är elektromagnetiska fält som har orsakat deras symptom. Slutligen kommer jag också att förklara varför det gör mer skada än nytta att bekräfta den påstådda direkta kopplingen mellan symptomen och elektromagnetisk strålning.

(*: Egentligen skulle jag vilja skriva ”personer med upplevd elöverkänslighet”, men för korthets skull kommer jag att skriva ”elöverkänsliga”.)

Jag tvekar inte för en sekund på att elöverkänsliga personer upplever riktiga symptom, vilket också är varför jag tar den här frågan på så stort allvar. Vad studier bl.a. har visat är dock att självrapporterade elöverkänsliga individer kan framkalla egna smärtupplevelser när de tror sig vara utsatta för elektromagnetiska fält, även om de inte är utsatta för något utöver bakgrundsstrålning. Ett exempel är en studie (Landgrebe et al., 2008) där 15 elöverkänsliga och 15 ålder- och könmatchade kontrollpersoner utsattes för två olika stimuli (inte samtidigt) medan deras hjärnaktivitet avlästes med fMRI:

  • En termod (värmeinducerande apparat) fastsatt på handleden som värmdes upp till 42, 45 eller 48 grader. Alla försökspersoner utsattes för alla temperaturer åtta separata gånger.
  • En ”falsk” mobiltelefon i närheten av personens huvud. En attrapp utan sändare och mottagare för elektromagnetisk strålning.

Vad de fann var att de som sade sig vara elöverkänsliga hade en markant aktivitet i hjärnområden som har kopplats till upplevelse av smärta och obehag, när de trodde att mobiltelefonen var påslagen. Man kunde med andra ord se att dessa personers hjärna signalerade en smärtupplevelse när dessa personer trodde sig vara utsatta för ett elektromagnetiskt fält, medan samma sak inte hände i kontrollgruppen. Vad våra hjärnor kan göra är helt otroligt, en av de största anledningarna till att jag vill bli läkare! Problemet är att i det här fallet gör dessa personers hjärnor något som inte gynnar dem, den skapar en smärtupplevelse när det inte behövs. Faktorer som förväntan och inlärning leder till denna olycksamma effekt.

Elektromagnetiska fält är alltså inte den enda möjliga framkallande faktorn för symptom såsom obehag och smärta. En annan studie (Wallace et al., 2010) kollade på upplevda symptom när elöverkänsliga och kontroller exponerades för s.k. TETRA-strålning under ”öppna” (icke-blindade) förhållanden och under dubbelblindade förhållanden, där försökspersonerna sedan fick rapportera mängden och allvaret av upplevda symptom. Under ”öppna” förhållanden upplevde elöverkänsliga fler symptom under exponering än utan exponering, men i båda förhållanden fler symptom än kontrollpersonerna. När studieförhållandena istället ändrades till dubbelblindade så upplevde de elöverkänsliga personerna både fler och allvarligare symptom utan exponering än med exponering! Även här var symptomen fler och allvarligare än kontrollernas. Här finns tabellen från studien som visar detta.

Även om du inte håller med mig hittills, ta en stund och fundera över möjligheten att symptomen vid elöverkänslighet skulle vara självframkallade och beroende på personens egna förväntning om att få symptom när den exponeras för elektromagnetiska fält. Ifall personens vänner och bekanta då försöker hjälpa till genom att bekräfta att besvären är orsakade av elektromagnetiska fält kan personen hamna i en ond cirkel. Rädslan för symptom kopplade till elektromagnetiska fält leder till symptom, vilket leder till en ökad rädsla, vilket leder till fler och värre symptom och till slut kan personen tvingas flytta ut till en stuga i skogen. Om det nu, som majoriteten av forskningen tyder på, är så att symptomen vid elöverkänslighet inte är kopplade till elektromagnetiska fält, kan man med andra ord göra dessa personer en gigantisk björntjänst genom att bekräfta deras farhågor. Inte för att den här personen är ”lättlurad”, utan för att det är så den mänskliga hjärnan fungerar! Hjärnan är utvecklad för att hitta samband, och det är precis vad den gör. Tyvärr för denna utveckling med sig biverkningar.

För att återkoppla till mannen i Mora, ponera att han får en ”strålningsfri zon” runt sitt hus. Kommer denna man någonsin att kunna lämna denna zon? När till och med politikerna menar att han har rätt i att vara rädd för strålningen så kommer hans rädsla för strålning att späs på ännu mer och symptomen bli ännu starkare.

En lyckad behandling av elöverkänslighet kan istället erhållas genom att prata med personen och kanske till och med testa huruvida den kan, under blindade förhållanden, känna av elektromagnetiska fält. Läs gärna Mats Reimers blogginlägg där han berättar om ett lyckat fall år 1991 där en kvinna fick testa sig själv och till slut blev kvitt sina symptom! Den behandlande läkaren skrev en artikel i Läkartidningen några år senare som jag fann väldigt gripande. En stark kontakt mellan läkaren och patienten möjliggjorde ett normalt liv där patienten slapp leva i ständigt undvikande och rädsla. Ska ni klicka på bara en länk i det här inlägget, klicka på den med artikeln och läs! Jag tror att detta kan vara en bra lektion för mig som blivande läkare också, att förtroende, tillit och resonerande med patienten kan vara de viktigaste delarna av en läkar-patientrelation.

Även om bevisunderlaget är tunt så verkar s.k. kognitiv beteneendeterapi (KBT) vara den främsta metod som finns för tillfället för att hjälpa patienter med rapporterad elöverkänslighet (Rubin et al., 2006). Fler studier kommer att göras på behandling av elöverkänslighet och jag hoppas verkligen att man kan finna en metod som räddar människor från dessa symptom.

Den främsta anledningen till att jag skriver om elöverkänslighet är att jag bryr mig om de drabbade. Jag tror, uppriktigt, att vi gör mer skada än nytta genom att blint bekräfta deras oro och rädsla. Jag tror att de upplever riktiga symptom och därför tror jag att vi kan använda vetenskap för att ta reda på vad deras problem beror på.

P.S. Är du kritisk till det jag skriver och tycker att jag har fel, kommentera gärna och motivera varför så att jag har en möjlighet att bli bättre. Men, snälla, undvik personangrepp, de sänker direkt mitt förtroende för den som skriver någonting. Jag vill inget annat än de drabbades bästa och jag tror att vetenskapliga metoder är sättet att förstå denna plåga. (Kommentera även gärna om du håller med mig :))

Explore posts in the same categories: Debatt, Medicin, Skepticism, Vetenskap

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

26 kommentarer på “Hur kan vi hjälpa (eller stjälpa) elöverkänsliga personer?”


  1. Jag är till leda trött på alla dessa tyckare som vägrar fatta att den strålning som mobilindustrin vräker ut i vår livsmiljö är fullständigt miljöfrämmande för allt liv som vilket annat artificiellt miljöfrämmande miljögift. Kan ni/du inte läsa vad EU-rådet säger i sin resolution maj 2011? Begriper ni/du inte orden när radiofrekvenssjukan redan var välkänd som ett arbetsmiljöproblem på 1930-talet. Varför skulle du/ni alls ha åsikter om något ni inte begriper, att inte vilja fatta att 5% av jordens befolkning med utbyggt mobilnät har fått dessa skador det betyder 9 miljoner personer i Tyskland enligt Socialstyrelsen. Du/ni kan uppenbarligen inte fatta att detta är intelligenta högutbildade tänkande människor som har full förmåga att begripa vad de blir sjuka av. Många har levt med skadan i nära nog 30 år och du tror att dessa personer är så korkade att de inte begriper vad de blir sjuka av? När ni/du nu saknar kunskaper sluta då spekulera om elektrosensitivitet och låt oss vara ifred med ert tyckande och troende och lägg energin på att inhämta kunskaper om vad pulsmodulera elektromagnetisk strålning är. Läs också SSI FS 2002:3.

    • Simon B Says:

      Det är ju uppenbarligen du, Solveig, som har åsikter om sånt du inte begriper. Hade ”elkänslighet” varit bevisat hade det inte varit någon debatt om det. Det finns inga studier som visar att symptomen som de ”elkänsliga” upplever har någon korrelation med elektricitet eller mobilstrålning.

      Läs själv vad SSI har att säga om det:

      http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Fragor–svar/Magnetfalt–tradlos-teknik/Vad-sager-SSM-om-elkanslighet/

      http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Nyheter/Oforandrade-rad-om-mobil-stralning/


      • SSM saknar medicinsk kompetens. Anders Ahlbom som tvingades avgå från SSM:s vetenskapliga råd på grund av intressekonflikt med mobilindustrin och då han blev entledigad från IARC inom WHO av samma skäl. Hans bror Gunnar Ahlbom arbetar som lobbyist för mobilindustrin och handhar värdepapper (aktier från mobilindustrin troligen). Trots detta sitter Ahlbom kvar inom FAS där han tidigare givit sig själv alla pengar till forskning på mobilstrålning/hjärntumör, vilket inte är liktydigt med forskning på elöverkänslighet. Ahlbom har inte blivit utredd i Sverige eftersom det finns risk att det avslöjas att han har aktier i mobilindustrin och är jävig. Maria Feychting som också har samma ledande ansvar inom SSM:s vetenskapliga råd och FAS är anmäld för forskningsfusk gällande CEFALO-studien.
        Jag vet att du är en lobbyist för mobilindustrin, du har du varit länge det du skriver här typiskt vilseledande lobbyistverksamhet. Att jag inte svarat är att jag är less på er lobbyister jag har varit med så länge på banan 19 år och anser att ni saknar moraliskt ansvar som så många andra som låter sig styras av Ericsson. All forskning som industrin presenterar är tillrättalagd för att dölja att deras verksamhet är allmänfarlig verksamhet. Enligt Miljöbalken 2 kap 1 § är det verksamhetsutövaren som har ansvaret att vetenskapligt belägga att deras verksamhet är ofarlig och genom att skriva om Försiktighetsregeln till att ställa krav på Vetenskapliga bevis innan man antar en Försiktighet så har industrin garderat sig mot krav på att minska strålningen. Det strider också mot Förvaltningslagen att SSM och Socialstyrelsen företräder en viss industri som de nu gör. Det var också SoS som uppmanade kommunerna att bryta mot Miljöbalkens Försiktighetsregel. SSM har skrivit ett brev till kommunerna och uppmanat dem att sätta in trådlöst i skolorna trots att IARC har klassat denna industritillverkade strålning som cancerogen. EU-rådet har slagit fast utifrån granskning av vetenskapliga rapporter att trådlösa system i skolorna måste förbjudas. Du lobbar för mobilindustrin och struntar helt i vår unga generation bara du själv tjänar pengar på denna miljöförstörande verksamhet. Jag är miljöingenjör f d handläggare på länsstyrelsen i Kalmar, Miljöenheten och ingick i Miljöövervakningsgruppen och har varit elektrosensitiv i 19 år och har lång och beprövad erfarenhet. Har själv ingått i en provokationsstudie och vet hur de går till och det handlar definitivt inte om vetenskapliga resultat utan tillrättalagda resultat och det räcker om man läser metodiken så kan man redan där konstatera att dessa studier inte är vetenskapligt upplagda.

    • sikay91 Says:

      Hej igen!
      (Jag fick inget svar på min senaste kommentar, betyder det att du håller med mig? https://vemvadhurvarfor.wordpress.com/2011/11/25/varfor-behovs-vetenskap-i-politiken/)

      Jag svarar i punktform den här gången också, för att lyckas hålla isär alla dina påståenden.
      – Huruvida någonting är farligt eller inte har ingenting att göra med om det är naturligt eller ej. Arsenik, exempelvis, är ett helt naturligt grundämne som i för höga doser är carcinogent (klass 1) och kan leda till döden. Arsenik, eller dess nedbrytningsprodukter, kan spridas i kroppen och binda till aktiva ytor på många enzymer samt ersätta fosfor i livsviktiga molekyler som ATP och glukos-6-fosfat. Detta gör att cellens energimetabolism förstörs och att drabbade celler dör (hoppas Wikipedia duger som källa på detta). Anledningen: Arsenik liknar fosfor (lika många valenselektroner, se det periodiska systemet), något som kroppen normalt använder sig utav i stor utsträckning. En morfinöverdos är farlig av liknande orsaker. Morfin binder till opioidreceptorer i olika delar av hjärnan och ryggmärgen och leder vid överdos till andningsdepression, förminskade pupiller och lågt blodtryck, i värsta fall koma och döden. Opioidreceptorerna finns inte i kroppen för att vi ska kunna tillföra morfin, utan för att vi har egna signaleringssubstanser som binder till dessa receptorer. Under normala förhållanden är dessa receptorer bra för oss och möjliggör exempelvis smärtlindring, men när vi tillför höga doser av morfin eller andra opioider överaktiveras detta system. Det är alltså när man tillför någonting som kan interagera med kroppens egna system som det blir farligt, oavsett om ämnet är framställt av människa eller natur!

      – Än en gång vilken resolution, vad säger den? Dessutom, litar du hellre på politiker än medicinskt kunniga i frågor om medicin? Jag kanske ska gå till en frisör nästa gång jag undrar hur vi ska lösa klimatfrågan?

      – Angående radiofrekvenssjukan: min slutsats blir då att det inte är mobiltelefoner eller TV/radio ansvariga för symptomen eftersom dessa tekniker kom till efter 1930-talet.

      – Jag har inte bestridit att de drabbade upplever några riktiga symptom (har du läst mitt inlägg?), men jag och en stor majoritet av den vetenskapliga litteraturen menar att de inte är orsakade av elektromagnetiska fält. Se mina tidigare inlägg i frågan för källor.

      – Att de som säger sig vara elöverkänsliga inte kan känna av ifall de utsätts för ett elektromagnetiskt fält eller inte tycker jag talar ett ganska tydligt språk. En artikel av Hausteiner et al., 2007 gav följande modell av ett möjligt händelseförlopp som kan leda fram till IEI (Ideopathic environmental intolerance) uppkommer (elöverkänslighet kallas numera för IEI-EMF, vilket bättre motsvarar etiologin). Listan finns tyvärr bara i fulltextartikeln…

      • Someone suffering from IEI has learned that the world is an unsafe place (adverse childhood experiences resulting in dysfunctional neuronal representations).
      • On a psychophysiological level, this is associated with automatic hypervigilance (or sensitization) to threat stimuli (preattentive bias).
      • As a consequence, patients with IEI selectively focus on disconcerting internal and external sensory stimuli (attentional bias).
      • The appraisal as threats leads to more vigilance and more symptoms (“somatosensory amplification”): IEI sufferers remain in a state of sustained arousal.
      • Unpleasant symptoms are firmly attributed to environmental causes; externalization and projection promote the impression of causality (attributional bias).
      • In addition, negative affects (health related anxiety, worry, frustration) influence sorting and assessment of information (emotional bias).
      • Without further attempts to falsify their assumptions, patients with IEI tend to establish the belief that the entire environment is life-threatening (jumping-to-conclusions-bias), and adopt a “pseudo-safe” life-style dominated by avoidance and defensiveness (safety-seeking behavior).

      Jag menar alltså inte att personerna är ”korkade”, jag menar att hjärnan är komplex och inte alltid optimal. Det finns många typer av logiska felslut och misstag som våra hjärnor gör (synvillor, vidskepelse, et.c.) och för dessa människor kan yttre omständigheter (och möjligen ärftliga faktorer) ha gett dem uppfattningen att normala, obehagliga upplevelser är kopplade till EMF. Detta leder sedan till att symptomen förvärras nästa gång de upplever att de är utsatta för EMF, och en ond cirkel uppkommer.

      – På vilket sätt menar du att jag saknar kunskaper? Skulle du kräva att en läkare som behandlar patienter med Parkinsons sjukdom själv måste ha Parkinsons för att ha rätt ”kunskaper” i frågan? Vad forskare har gjort är inte att ”spekulera om elektrosensitivitet”. De har, på ett metodiskt och vetenskapligt sätt, utrett vad som gör att dessa personer får sina symptom. Detta för att sedan kunna hjälpa dem så gott som man bara kan. Uppfattningen att elöverkänslighet är direkt orsakat av elektromagnetiska fält är, å andra sidan, ren spekulation! Att det finns studier som har visat på ett direkt orsakssamband mellan elektromagnetiska fält och elöverkänslighet betyder inte att det nödvändigtvis är så. Faktorer såsom publikationsbias (studier som påvisar en effekt publiceras oftare och i högre ansedda tidskrifter än de som visar på en avsaknad av effekt), förekomsten av statistiskt bakgrundsljud (singlar du slant 20 gånger är sannolikheten stor att du INTE får 10 krona och 10 klave) och olika bias i de enskilda studierna gör att man måste se till helheten av de studier som har publicerats.

      Jag skulle gärna lämna er i fred, men jag tror att många människor kommer i kläm och får en kraftigt försämrad livskvalitet av att vi inte tar en vetenskaplig approach till elöverkänsligheten. Jag tror att de som har drabbats av elöverkänslighet skulle kunna må mycket bättre och slippa bo i stugor i skogen om vi faktiskt tillämpar vad vetenskapen har visat oss om denna sjukdom.


      • Du vet absolut ingenting om Elektrosensitivietet och de är löjligt att du skall tala om för oss vad i vi blir sjuka av. Det är mer konstigt att bli sjuk av pälsdjur och pollen som vi är genetiskt anpassade till men vi är inte anpassade till att leva i en strålmiljö flera miljoner gånger högre än den naturliga bakgrundsstrålningen och som dessutom är konstgjord, artificiell och helt miljöfrämmande (modulerad och pulsmodulerad) .

        Intressant att Försäkringskassans sammanställning av psykisk ohälsa tydligt ökar dramatiskt varje gång vi bygger ut ett nytt mobilsystem och när 3G byggs ut stiger kurvan rakt upp. Dessa personer har inte en aning om att strålningen ökar de har blivit hjärnstressade av strålningen och till och med vuxna får nu diagnosen ADHD lika väl som allt fler barn har fått diagnoser som ADHD-lilknande system.

        Mobilindustrin själva har konstaterat att denna strålning ger hjärnstress men påstod utan vetenskapligt underlag att hjärnan kunde kompensera för det, vilket ju har motbevisats i verkligheten.

        Socialstyrelsen har med hänvisning till olika studier konstaterat att elektrosensitivitet inta har en psykisk bakgrund, samt att 36000 personer är mycket svårt sjuka .

        1994 sa professor Sture Lidén i TV att elöverkänslighet skulle tigas ihjäl, vilket betydde att inge forskning skulle kunna bekräfta att det finns ett samband, därför stoppades också all relevant forskning på elöverkänslighet. jag har följt FAS sedan 1994

        Att jag inte går in och svara betyder inte att jag håller med, men jag har annat att göra än att bevaka vad en lobbyist för mobilindustrin påstår. Jag har ju hört det du säger här så många gånger förr att det för min del är en repig vinylskiva som har hängt upp sig.

        Efter 19 år kan jag frågan utan och innan och hela verksamheten som mobilindustrin bedriver är ett brott enligt Brottsbalken 3 kap, brott mot liv och hälsa eftersom industrin medvetet skadar befolkningen.

  2. Tommy Roxenstein Says:

    Det är uppenbarligen du Simon B som inte är uppdaterad.Du beskriver att inga studier finns, sänder jag din en i raden studier som du eftersöker, och som inkom nu i November. Det finns för övrigt bekraftat redan 1995, tyvärr kan jag inte tillsända dig den PDF -fil, men kontaktar du mig på, tommy.roxenstein@telia.com
    skall du få den tillsänt dig.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21793784

    http://informahealthcare.com/doi/abs/10.3109/00207454.2011.608139

    När du blir mera vuxen och insatt i problematiken elektromagnetiska fält-elöverkänslighet-berörda myndigheter,kommer du att finna, liksom tusentals andra människor gjort, att våra berörda myndigheter är något av de korruptaste vi har i sverige, när det gäller dessa mycket viktiga frågor, inte minst för våra barns framtid!Sänder dig ytterligare en läsvärd länks innehåll.

    http://mobiltelefoni.tv/

    PS: jag har femton års erfarenhet hur berörda myndigheter behandlat denna frågan elöverkänslighet – elektromagnetiska fält.

    • Simon B Says:

      Jag vet inte om du läste för fort eller om du medvetet missuppfattade det jag skrev, men jag upprepar:
      ”Det finns inga studier som visar att symptomen som de ”elkänsliga” upplever har någon KORRELATION med elektricitet eller mobilstrålning.”

      Självklart har de symptom, men för att hävda att det beror på elektricitet eller mobilstrålning så behöver man kunna visa upp lite belägg för att det stämmer också.

      sikay91 är förövrigt ”spot on” med sin analys.

    • sikay91 Says:

      Hej Tommy!
      (Förlåt att det tog sån tid att svara, jag har haft mycket att göra på sistone…)
      Tycker du att studien som du refererade till är det bästa beviset för att symptomen som upplevs utav elöverkänsliga är direkt orsakade utav elektromagnetiska fält? För jag fastnade för en del saker i studien som gjorde att jag har svårt att ta den som något bra bevis.
      – För det första så har studien inte replikerats av någon annan forskargrupp ännu (eftersom den kom ut så nyligen). Replikation är, som du nog vet, väldigt centralt inom vetenskapen. Det är därför alla studier har utförliga avsnitt som beskriver hur de gjorde försöket. Utan replikation av försöket kan man inte veta ifall resultaten går att lita på.
      – Artikeln är publicerad i en tidskrift med en ”impact factor”* på under 1.0, med andra ord en inte alltför ansedd tidskrift. Hade deras studie varit bättre hade de nog försökt och lyckats bli publicerade i en bättre tidskrift, med tanke på det potentiella intresset för deras resultat. (*Impact factor = antalet citeringar till artiklar från denna tidskrift/antalet artiklar från tidskriften)
      – Resultaten skulle kunna förklaras av att försökspersonen kunde ana när fältet var påslaget eller inte, fastän det i artikeln sägs att man gjorde allt man kunde för att undvika detta. Kontrollpersoner som skulle försöka ana om fältet var på eller inte skulle kunna motverka detta. Försökspersonen har med största sannolikhet ett stort intresse av att elöverkänslighet ska bevisas bero på exponering för elektromagnetiska fält. Jag hävdar inte att det absolut är så här, men möjligheten finns.
      – Exponeringen som försökspersonen utsattes för liknar inte de förhållanden som brukar framkalla hennes symptom. Om hon blir sjuk av mobiltelefoner, datorer, kraftledningar och annat så skulle dessa plattor troligen inte vara en bra metod för att undersöka hennes sensitivitet.

      Att du sedan måste fortsätta med ”lilla pojken”-argumentation mot Simon B tycker jag är både elakt och onödigt. Ifall det nu är så att de berörda myndigheterna är korrupta bör de väl anmälas och ni kan få fallet testat i vilken domstol som nu skulle ta hand om fallet (jag är läkarstudent, inte juridikstudent!).

      • Tommy Roxenstein Says:

        Hej Sikay91

        Jag citerar dig: För det första så har studien inte replikerats av någon annan forskargrupp ännu (eftersom den kom ut så nyligen). Replikation är, som du nog vet, väldigt centralt inom vetenskapen.

        Detta är inte fel Sikay, men jag har nedan en studie som är repeterad hela sju (7) gånger. Var vänlig försök få våra korrupta myndigheter att erkänna dessa sju studer med samma resultat.

        Bara ett exempel på varför våra sk tillsynsmyndigheter är knäpptysta om detta område.

        NÄR TILLRÄCKLIGT INTE ÄR TILLRÄKLIGT

        http://www.microwavenews.com/docs/mwn.11-05.pdf

        ”Girgert rapporterar att en 12 mg (1.2μT) magnetfält kan blockera möjligheten för tamoxifen att kontrollera tillväxten av mänskliga bröstcancer celler”.

        Alltså 1,2 mikrotesla kan påverka enligt ovan. Denna studie är nu repeterad hela sju gånger – utan framgång hos strålsäkerhets myndigheten,har ett gränsvärde på hela 100 mikrotesla.

        Jag bad Simon att kontakta mig.gällande en studie som bekräftades redan 1995 när det gällde elöverkänslighet.

        Du får gärna ta del av denna studie som är en fil om du kontaktar mig på tommy.roxenstein@telia.com

  3. Sven i Dublin Says:

    Tack för det här inlägget Simon. Uppfriskande med en skeptiker som inte förnekar våra symptom.

    Jag har själv haft symptom för el-fält, rätt tråkigt eftersom jag jobbar i mjukvarubranchen. Jag är idag nästan symptomfri efter att ha flyttat till Irland med fuktigt klimat som minskar statisk elektricitet och tack vare moderna platta skärmar.

    Under alla år har det diskuterats olika orsaker där inget samband kunnat bevisas. För min del så var det en kombination av stress, gammal högstrålande utrustning, storrökande kollegor, kontor mitt i smutsiga stadscentrum, jordfältlinjer igenom kontoret. I princip allt som pekats ut som möjliga orsaker fanns här. Dessutom har man pekat på det svenska elsystemet med flytande nolla. Inte lätt att forska i det här området.

    Med så många faktorer skulle jag bli förvånad om det fanns en lösning som funkar för alla. Interesant att läsa om att KBT hjälpt.

    Lycka till i din läkarkarriär Simon! Vi behöver fler läkare som lyssnar på patienter och inte bara läser provsvar.

    / Sven

    • sikay91 Says:

      Tack för uppskattningen, det gjorde min kväll när jag läste din kommentar!🙂

      Skönt att höra att du lyckades mildra dina symptom, det kanske kan ge hopp åt andra elöverkänsliga som läser detta.

      Stort tack för lyckönskningen, jag hoppas att du får fortsätta att trivas i Dublin!

  4. Stig Karlsson Says:

    Hej Simon !
    Får börja med att tacka dig, för att Du inte försöker göra dig lustig på bekostnad av dom som ” upplever ” sig som elöverkänsliga, det är annars det vanliga.. Min ” upplevda ”situation började redan på sjuttiotalet, med samma symtom som jag har i dag, när jag blir utsatt för elektromagnetisk strålning, eller trådlös kommunikation. Det jag undrar över är, hur kan man inbilla sig att man lider av någonting som ännu inte är upptäckt ? På sjuttiotalet var ordet elöverkänslig ännu inte uppfunnet, det skulle ta ett decennium till innan man över huvud taget började prata om det.

    • sikay91 Says:

      Hej Stig!
      Varsågod🙂 Det är jättetråkigt att de som uppenbarligen lider av väldigt jobbiga symptom bara ska bli avfärdade och förlöjligade. Alla tjänar mycket mer på att vi försöker samarbeta och reda ut vad det är som har orsakat detta lidande.

      Du ställer en väldigt bra fråga, och jag ska försöka att ge ett lika bra svar. Självklart är det svårt att inbilla sig att man lider av något som man inte vet att man kan lida av. Nu vet inte jag exakt hur dina symptom utvecklades, men jag kan ändå tänka mig scenarion där en typ av inlärning (jämför Pavlovs hundar) där symptomen från första början orsakades av en yttre faktor (inte EMF) som du kom i kontakt med samtidigt som du exponerades för EMF. Ett exempel skulle kunna vara att man jobbar i närheten av EMF-källor och samtidigt upplever en stress på jobbet. Stressen i sig kan leda till symptom som huvudvärk och annan fysiologisk påverkan. Om man då börjar undra var dessa symptom kommer från, och man inser att de alltid kommer när man är på jobbet, så kan denna inlärning ske, till och med omedvetet. Pavlovs hundar tänkte nog inte medvetet att de skulle producera saliv när de hörde klockan ringa, deras hjärnor gjorde kopplingen utan att ”berätta” det för medvetandet.

      Den yttre faktorn kan även vara något gift i miljön, ett problem som vi förhoppningsvis blir bättre och bättre på att undvika (radon, asbest, et.c.).

      Som sagt, jag kan självklart inte uttala mig i ditt specifikt fall, men det finns i alla fall mekanismer för detta. Bara för att jag kan ge en mekanism så innebär detta självklart inte att det är så det har uppkommit, men vi behöver inte heller dra slutsatsen att det måste vara elen som har gett dig symptomen.

      • Stig Karlsson Says:

        Hej igen Simon !
        Ska försöka förklara hur min situation har utvecklats under åren. Som jag nämnt tidigare började jag känna symtomen redan på sjuttiotalet. Men eftersom fenomenet inte var känt vid denna tid, var det ingen som visste vad det berodde på, inte jag själv heller. Vid denna tid var EMF-strålningen minimal, mot vad den är i dag, vilket gjorde att symtomen blev av samma grad. Det var mest lysrör,spotligts och vissa glödlampor som var orsaken till besvären, med det skulle ta lång tid, innan jag förstod det. I början av åttiotalet kom datorerna in på allvar i bilden på varje företag. Där jag jobbade fick vi IBM-datorer på kontoret ( som strålade s.k. smutsig el ). Mina problem ökade markant. jag kände mig allmänt olustig, fick ont i huvudet, huden i ansiktet blev irriterad, ungefär som man hade feber. Fortfarande visste jag inte vad det berodde på. Efter en tid började jag fundera på om det berodde på dom nya ordersedlarna, som var dubbla, med karbon emellan. Var till företagshälsandär dom gjorde en allergitest, dom hittade naturligtvis ingenting. Symtomen ökade i takt med utvecklingen. I slutet av åttiotalet, blev det allt vanligare med mobiltelefon.Andra halvan av nittiotalet kom internet. Den trådlösa kommunikationen etablerade sig på tvåtusentalet. Om jag jämför mina problem i dag, med vad det var på sjuttiotalet,så kanske det var 25% då, mot i dag 85%. För min del är det , efter så många år, ingen tvekan om vad som är orsaken till problemet. Inte är det myndigheternas, eller elektronikbranschens förespråkares eviga mantra, om psykiska problem. Däremot kan man få psykiska problem, av att ha varit utsatt för detta, under lång tid, utan att bli tagen på allvar, men det är en helt annan sak .Dom flesta människor resonerar som så att ”den åkomma inte jag har, finns inte ”, alltså är det inbillning. Jag säger som Ingemar Stenmark sa, när han blev intervjuad av ” Plex ” Pettersson, det är int så lätt att förklara, för en som int begrip ”. Till sist, Du nämner att något gift i miljön, ev. kan vara orsak, Det gift som är den största orsaken i sammanhanget är nog amalgam, som innehåller 50% kvicksilver. Myndigheterna har ju alltid hävdar att det är hel ofarligt i folks tänder, men blir livsfarligt när det tas ut. Detta påstående förstår ju var och en, med en normalt fungrrande hjärna , att det inte kan vara sant.

  5. Simon B Says:

    Solveig, du kunde inte ha mer fel om mig, haha!🙂 Jag är student och jag har aldrig, kommer aldrig och vill inte jobba inom mobilindustrin.🙂 Att man skulle kunna få cancer av mobilanvändning på lång sikt anser jag vara troligare (om än ganska osannolikt) än att elöverkänsliga verkligen får sina symptom pga elektricitet.

    Vill du ha vetenskapliga studier på elkänslighet hänvisar jag till pubmed…

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?db=pubmed&cmd=DetailsSearch&term=Electromagnetic+hypersensitivity&save_search=true

  6. Josef Boberg Says:

    T ex IT-smog är ett elände för som princip alla❗


  7. Varför inte hänvisa till REFLEX-rapporten eller bioinitiativ-rapporten istället? Bara för att SSM lyckats begrava dem betyder inte att de inte är sanna.

  8. Simon B Says:

    Tommy Roxenstein – ”Girgert rapporterar att en 12 mg (1.2μT) magnetfält kan blockera möjligheten för tamoxifen att kontrollera tillväxten av mänskliga bröstcancer celler”.

    ”Alltså 1,2 mikrotesla kan påverka enligt ovan. Denna studie är nu repeterad hela sju gånger – utan framgång hos strålsäkerhets myndigheten,har ett gränsvärde på hela 100 mikrotesla.”

    Jaha… Då är det väl dags att lämna jorden då så vi inte blir magnetpåverkade. ^_^

  9. Mats Bladh Says:

    Du kan avsluta din läkarutbildning och ta anställning på SSM eller Socialstyrelsen på direkten..

    Du kommer att få högre lön och enorma fallskärmar med din kunnighet inom området dravel om du arbetar för telekomindustrin, inom läkarkåren har du inget gott att tillföra.

    • Simon B Says:

      När blev det fel med kritiskt tänkande? Det är väl en väldigt viktig egenskap man måste ha som läkare? Eller ska man som läkare låta patienterna ge sig själva diagnoserna?

    • E Says:

      Snyggt personangrepp där! Nu tacklade du verkligen ALLA hans hållbara och uppbackade argument, nu fick jag sådant varmt förtroende för dig som argumentatör och sidan du representerar. Kors i taket, du behövde inte ens ett enda argument för att övertyga mig! Heja Mats!

      Jag tycker det är synd att man läser inlägg man svarar på med ett på förhand dömande sinne. Jag fann det uppenbart att Simon K står på de elöverkänsligas sida och vill hjälpa dem, om man läser utan fördomar bör man kunna se det, vilket jag tycker borde mötas med bättre inställning. Jag är inte superinsatt i ämnet, så jag tyckte det var jättespännande att läsa allas inlägg i debatten om man bortser från viss bristfällig argumentationsteknik under bältet. Ni som håller er till fair play är jätteintressanta att läsa om och övertygar mycket bättre, fortsätt så!

      Alltid lika intressant att läsa bloggen, Simon K! Längtar till nästa inlägg!


  10. […] eller ”ni är mutade av telekomindustrin”-korten. (Kan tillägga att jag skrev ett blogginlägg om skeptikers attityd och elöverkänslighet där jag fick två kommentarer från elöverkänsliga […]

  11. Henrik Says:

    Jag tänker inte ge mig in i forskningen utan beskriva den verklighet jag lever i. Jag bor i ett elsanerat hus med mycket låga nivåer av strålning. Mina barn bor 30 % hos mig. När jag fick bort strålningen och elsanerat blev mina barn mycket lugnare. Sonen slutade helt att slå i dörrar, han blev mycket lugnare och mer harmonisk. Efter att han bott 4 dagar i en lågstrålande miljö sa hans lärare i syslöjd att sonen hade fått något gjort på lektionen. Han hade tagit initiativ och varit lite småbusig. Bråken mellan barnen blev markant mindre och dottern tyckte att storebror var mycket snällare hos mig än hos mamman. Dotter ansåg att hon ar gladare, piggare, sov bättre, snällare mot kompisar och fick mer gjort i skolan när hon var hos mig. Jag hade tidigare inte insett att mina barn var känsliga för strålning.

    För min systerdotter tog det 1h och 15 min att somna hemma hos henne. Efter tre dagar i en strålningsfri miljö tog det 15 minuter. Under de två veckor hon var hos mig gick det fort att somna. När hon kom hem igen fick hon svårt att sova.

    Jag pratade med en pappa, som hade gjort samma elsanering och fått bort strålningen, som berättade att hans dotter som hade ADHD liknande symtom blev helt lugn på 7 veckor. Innan elsaneringen tog det 2-3 h för henne att somna. Efter tog det 15 minuter och hon kunde tom gå och lägga sig själv vilket aldrig hade gått innan. Dessutom hade hennes astma försvunnit. Andra föräldrar som har gjort samma sak berättar om lugna och harmoniska barn. Vissa ser hur sjukdomar som tex astma och allergier försvinner. Ett barn som hade en väldigt ovanlig sjukdom där cellerna inte fungerade som de skulle började helt plötsligt att bli friskare.

    Nu vet jag att detta bara är anekdoter, men det kanske kan ge en liten fingervisning om vad som händer med barnen i detta trådlösa samhälle. När hela befolkningen bestrålas finns det ingen referensgrupp som inte blir bestrålade. Det finns bara ca 20 barn som bor i hus som är elsanerade och nästan strålningsfria, så denna grupp är väldigt liten.

    När man umgås med elöverkänsliga märker man att de kan reagera på strålning. Det är inte ovanligt att någon säger att här kan jag inte sitta och flyttar sig någon meter. Sen plockas en mätare fram och visar att strålningen var mycket högre där personen satt först. jag hade en hantverkare hemma och efter fem minuter kände jag att mobilen var på. Han var väldigt förvånad att jag kände av den. Det finns massor av likande saker att berätta.

    Det är inte så att elöverkänsliga är rädda för tekniken. Själv har jag haft trådlösa telefoner, trådlöst internet, dock ej använt mobil så mycket. När jag blev sjuk visste jag inte vad jag hade och inte heller kunde läkarna förklara vad som var fel. Jag hade vansinigt ont i benen, minnesproblem, influensaliknande symtom, en svullen högerhand, mm. När någon påpekade att man kunde få dessa symtom av strålning plockade jag bort allt trådlöst och försökte skydda mig så gott det gick. De flesta symtomen försvann, men kommer tillbaka när jag utsätts för strålning. Psykiskt? Knappast.

    Jag hoppas att du har en ödmjuk inställning och en förmåga att kunna ändra åsikt. Personligen är jag övertygad om att du kommer att göra det i framtiden.

    Lycka till

    • sikay91 Says:

      Hej Henrik, roligt att du hittade till min blogg!
      Angående barnens beteende efter elsaneringen: Kan det tänkas att ditt beteende ändrades efter elsaneringen och att barnen helt enkelt reagerar på detta? Jag vet att när jag är sjuk (du nämnde influensaliknande symptom, ont i benen och svullen högerhand) känns de jobbiga sakerna som händer mig väldigt mycket jobbigare än normalt, medan bra saker inte känns lika bra. Ens upplevelser är (som sig bör) högst subjektiva, vilket är varför jag menar att vi gemensamt bör använda den vetenskapliga metoden för att få så bra kunskap som möjligt om omvärlden.

      Detta sagt måste jag hålla med om att ”elöverkänslighetsboomen” som verkar ha skett här i Sverige absolut bör väcka både eftertanke och efterforskning, för att på bästa möjliga sätt förstå den underliggande problematiken. Av de studier och uttalanden som jag har sett verkar det onekligen som att bevisläget för tillfället visar att elöverkänslighet är en psykosomatisk sjukdom, varför jag tycker att den bör behandlas som en sådan, istället för att lägga miljoner och ytterligare miljoner kronor på elsanerade lägenheter och vårdmottagningar.

      Om det börjar komma ut studier (och replikationer på dessa studier) som visar att elöverkänsliga personer faktiskt kan känna av de elektromagnetiska fält som de påstår sig känna av och utvecklar symptom från skulle jag absolut se över min nuvarande ståndpunkt. Det är så vetenskapen fungerar och jag tycker att det är så medicin och politik bör utövas.

      Hoppas att din förbättring fortsätter!


  12. […] Jag vill verkligen inget annat än att elöverkänsliga personer ska bli kvitt eller i alla fall lindra sina besvär. Med nuvarande bevisläge i bakhuvudet ter det sig som att det bästa sättet att göra detta på är att vi i samhället hjälps åt. Stigmatiseringen av psykosomatiska sjukdomar (“de bara inbillar sig”) måste upphöra, vi måste inse att människans hjärna inte är fulländad och ibland spelar fruktansvärda spratt med oss. När jag själv spelade ishockey som barn testade jag en match att inte åka på de blå linjerna inför en match. Den matchen spelade jag ovanligt bra (tyckte jag) och sedan dess hoppade jag över blålinjerna i flera matcher! Våra hjärnor är byggda för att se samband, hellre för ofta än för sällan. Om det rör sig i en buske kan det både vara en lurpassande tiger eller vinden som blåser på busken. De som misstog vinden för tigern har överlevt, de som misstog tigern för vinden blev snabbt till tigermiddag. Detta är självklart bara ett illustrativt, förenklat och någorlunda fiktivt exempel, men poängen är att det är av stor överlevnadsnytta att finna samband och detta är precis vad våra hjärnor gör. Ibland går det överstyr och vi får inte börja utesluta människor från våra samhällen på grund av detta! Vi borde hjälpa, inte stjälpa, påstått elöverkänsliga personer. […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: