Hur går sökandet efter jordliknande exoplaneter?

Very well, thank you!

Drömmen om att hitta en jordliknande planet med möjlighet för flytande vatten börjar komma närmare och närmare att förverkligas. Med hjälp av det rymdbaserade Kepler-teleskopet har man lyckats hitta en planet som kretsar runt en solliknande stjärna i den så kallade ”beboeliga zonen”. En zon som populärt kallas för ”Guldlockszonen”, där temperaturen inte är för varm, inte för kall, utan sådär precis lagom varm som bara den tredje gröttallriken kan vara!

För den som vill ha en längre genomgång av de tekniska bitarna bakom denna upptäckt kan jag bara, som vanligt, rekommendera Phil Plaits underbara blogg Bad Astronomy och hans inlägg om detta. Jag tänkte ge några av huvudpunkterna i alla fall:

• Planeten (Kepler 22-b) är ca 600 ljusår bort från Jorden och har ett ”år” på 290 dagar.
• Kepler 22-b är 2,4 gånger större än Jorden, men vi vet ingenting om dess massa eller vad den består utav. Den kan bestå av en järnkärna med sten och flytande vatten närmare ytan (jippie!!!) eller så består den av diverse gaser eller något helt annat (boring…).
• Planetens uppbyggnad kommer att vara avgörande för sannolikheten för liv. Både Mars och Venus är inom Solens Guldlockszon, men Mars saknar atmosfär och Venus har för tjock och giftig atmosfär för att liv såsom vi känner det ska kunna överleva där.

Med andra ord kommer den här planeten troligtvis att undersökas närmare vad gäller massa, atmosfär och möjligheter för liv. Det viktiga är dock inte om just den här planeten är beboelig eller inte. Det viktiga är att vi nu börjar hitta planeter som liknar våran egna, den enda som vi vet kan uppehålla liv! Enligt mig är detta bland de mest intressanta forskningsområdena som finns, och jag ser fram emot den dag när man hittar en jordliknande planet, i Guldlockszonen, med en lagom stor atmosfär. Då vet jag att gåshuden kommer att sprida sig över mina armar i alla fall 😉

Medialänkar: DN, Expressen, Sydsvenskan

Varför är astrologi taurusfaeces?

Dagens ämne är ett av de ämnen som den största delen av befolkningen faktiskt är skeptisk mot, astrologi. En undersökning utförd av Vetenskap och Allmänhet från 2009 visade att 23 % av de tillfrågade trodde på astrologi, medan mer än hälften avfärdade astrologi som ovetenskapligt (källa).

Några kanske tycker att det är ett ”enkelt mål” att ge sig på astrologi, men ser man till att nästan var fjärde svensk, enligt undersökningen, tror på astrologi, så visar sig betydelsen väldigt snart. Effekten förstärks av att astrologi, och främst horoskop, gör anspråk på att kunna förutspå hur människor bör bete sig, vilka val de borde göra, vem de kommer ha en lyckad relation med, och till och med dikterar en persons personlighet! Begrunda att det skulle finnas politiker som tar beslut med hjälp av dagens horoskop, eller att ett annars lyckligt förhållande spricker för att kvinnan som är skorpion har hört att hon passar ihop med en tvilling.

Hur kan jag då vara så säker på att astrologi är ”taurusfaeces” (tjuravföring, eller ”bull shit”, för den som inte kan sin latin)? Vi kör med en liten lista helt enkelt:

• Det saknas verkningsmekanism. Varken jag eller vetenskapen har hört om någon trolig mekanism för att stjärnor och planeter som är flera miljoner kilometer bort (som allra minst 56 miljoner kilometer för Mars, 147 miljoner km till Solen och 39,9 biljoner (miljoner miljoner) kilometer till Proxima Centauri) skulle påverka oss mer än att fotoner kan nå våra ögon från dessa kan nå våra ögon, och skapa signaler i våran hjärna. Phil Plait sammanfattar här varför astrologi måste ta till magi för att förklara sina påståenden. Ingen av de krafter som finns i universum (gravitation, elektromagnetism, svaga kraften & starka kraften) kan användas som förklaring. Vore effekten beroende på elektromagnetism så skulle Solen vara en för stor störningskälla relativt stjärnorna, hänvisar man till gravitation så gör Månen samma sak. Den svaga och den starka kraften verkar bara på avstånd inom atomer, inte astronomiska avstånd!
• Stjärntecknena är mänskliga påhitt, de stjärnor som ingår i ett stjärntecken har ingen objektiv koppling sinsemellan. Om vi exemplifierar med Karlavagnen, så ligger den närmaste stjärnan, Mizar, 78 ljusår bort, medan Dubhe ligger 124 ljusår bort (avstånd från Wikipedia). Liknande förhållanden går att se för andra stjärntecken. Varför dessa stjärnor skulle ha något samband, förutom att de befinner sig synbart nära varandra på just jordens stjärnhimmel, har jag inte hört någon tillfredställande förklaring på ännu.
• Det ultimata testet för astrologi vore att testa personlighet, livshändelser och annat för personer med samma födelseplats (viktigt enligt vissa astrologer), samma födelsedatum, och till och med liknande födelsetid (astrologen John Addey skrev 1967 att personer födda inom några få minuter bör uppvisa exceptionella likheter, sida 187 (artikeln är inte så lång, den ingick i en publicerad tidsskrift!) på denna länk). Sådana studier har gjorts och resultaten, efter korrigeringar för olika bias, är en tydlig avsaknad av samband (samma källa, sidan 187 och framåt).
• Den individuella upplevelsen av att horoskop stämmer kan förklaras helt utav astrologernas förmåga att göra generaliserade, vaga uttalanden. Magikern och skeptikern James Randi utförde ett experiment där han gick in i ett klassrum och delade ut ett horoskop till alla eleverna. De fick sedan bedöma hur väl horoskopet passade in på dem själva, och de flesta rapporterade att det passade in relativt bra. Haken var att alla, oavsett stjärntecken, hade fått samma horoskop! (källa: Phil Plaits artikel om astrologi, medveten om att det inte är en vetenskaplig källa, men testa att läsa ett annat stjärnteckens horoskop för dagen så ser du snabbt att de alla passar ungefär lika bra, i alla fall om man gör det över en veckas tid). Jag är medveten om att detta slår hårdast mot vardagliga horoskop jämfört med ”hard core”-astrologi med individuella stjärnkartor som tar med födelsedatum, födelseplats och födelsetid i beräkningarna, men effekten är ändå densamma!
• De flesta astrologerna tar inte ens med det 13:e stjärntecknet, Ormbäraren, i sina beräkningar. Solen ligger i detta stjärntecken under en period i november och december, men utesluts från de flesta horoskopen, eftersom det helt enkelt ser snyggare ut med 12 ”zoner” i zodiaken. Zodiaken är med andra ord inte uppdelad efter stjärntecknenas egentliga utbredning, utan indelat i 12 lika stora delar av stjärnhimlen (30° per ”stjärntecken”).
• De datum som ofta anges för olika stjärntecken i zodiaken stämmer inte överens med var Solen ligger längre. När astrologi först uppstod någon gång mellan 200 f.v.t. (före vår tideräkning) och 200 e.v.t. så utgick man från solens position under vårdagjämningen (vernal equinox) och kallade detta för 0°. På denna tid låg Solen någonstans mellan stjärntecknena Väduren och Fiskarna. Eftersom jordens axel lutar, och denna lutning förändras över tiden (kallas för precession), har nu solens position vid vårdagjämningen förändrats, och ligger nu närmare Vattenbäraren! Detta kompenseras som sagt inte för, utan man hänvisar till olika ”referensramar” (t.ex. här). Man underkänner med andra ord stjärnornas roll (i och för sig praktiskt sett till punkt ett och två) i att utöva någon effekt på oss människor, utan att förutsägelserna från astrologi bara beror på det fiktiva rutnät som vi människor har ritat upp över stjärnhimmeln. (skeptisk förklaring av precession här)

Att en människas personlighet skulle påverkas av vilket stjärntecken våran närmaste stjärna Solen syntes i under födseln har helt enkelt ingen vetenskaplig grund.

Har ni inte fått nog så tipsar jag än en gång om att läsa Phil Plaits artikel på ämnet, han är ändå astronom, till skillnad från mig, och vet ett och annat om stjärnor.

Vad har jag lärt mig? (Se förra inlägget)

Så, efter att ha gått ut och försökt se Merkurius gå upp precis före Solen, vad har jag lärt mig för någonting?

1. En college-overall och ett par crocs-stövlar utan sockar i är för lite kläder för att vara ute tidigt en höstmorgon.
2. Kolla och dubbelkolla ALLTID upp att din stjärnkarteapp till din iPhone har en korrekt uppfattning om var på jordklotet du är (Umeå och Göteborg ligger längre ifrån varandra än man tror…).
3. Det är spännande att vänta in en planets uppgång bakom horisonten, även om det tar en väldigt lång tid.
4. Det är roligt att känna sig lite nördig (de få som cyklade eller körde bil förbi mig kollade väldigt konstigt på mig!)
5. Även om det inte alltid blir som man har tänkt sig så får man se till att njuta av stunden ändå! Att vara ensam ute på gatorna innan alla ens har vaknat är en härlig känsla, sen hade jag tur och fick se både Mars lägga sig i en nästan perfekt linje med ”huvudena” på stjärnbilden Tvillingarna, och lyckades fota Jupiter (och lite förbiflygande damm…) i samma bild som Månen med min iPhone 🙂
   

Varför sitter jag uppe klockan fyra på natten?

När dessa ord skrivs är klockan 03:59 en normal fredagsmorgon. Varför sitter då denna bloggare uppe i köket och äter en tallrik fil? Jo, idag inte alltför långt efter en av de dagar på året då Merkurius ser ut att vara som längst ifrån Solen! Detta gör att man har ett ”fönster” på ungefär en timme där man teoretiskt ska kunna se Merkurius i dess fulla prakt, utan att störas av solens ljus alltför mycket. Lyckas jag se Merkurius idag så har jag äntligen lyckat se alla planeter som är möjliga att se utan kikare eller andra hjälpmedel. Önska mig lycka till! 🙂

(För information, läs t.ex. det här)