Vad händer i höst? (Kritiskt tänkande-föreläsningar!!!)

Jag vet att det (än en gång) har varit låg aktivitet här på bloggen ett bra tag, men nu har jag faktiskt en god anledning. Det är nämligen något som har tagit en rätt stor del av min tid till kritiskt tänkande och humanism i sommar. I höst ska jag, i Unga Humanisters regi, föreläsa om kritiskt tänkande! Det första stoppet är min födelseort och hemstad i 19 år, Umeå. Föreläsningen är nästa måndag (23/9) med start klockan 18:00 på Storgatan 43.

Föreläsningen har underrubriken ”Vad, hur och varför?” (påhittigt, va? 😉 ) och det är självklart dessa frågor jag har tänkt ge svar på och väcka tankar kring när det gäller kritiskt tänkande.

• Vad är kritiskt tänkande? Är det bara att vara negativt inställd mot allt och inte tro på någonting?
• Hur tänker man kritiskt? Vilka verktyg och metoder kan man använda och vilka fällor bör man akta sig för?
• Varför behöver man tänka kritiskt? Varför kan vi inte bara få tro på det som känns bra för oss att tro på? Varför kan jag inte bara gå på känsla?

Jag är supernervös, men minst lika peppad, inför föreläsningen och hoppas verkligen att det kan leda till intressanta diskussioner och tankar hos de som kommer dit. Så, är du i Umeå eller har möjlighet att ta dig dit på måndag så tycker jag verkligen att du borde göra det 🙂

P.S. Om du har tänkt komma så får du gärna gå med på Facebookeventet eller skriva en kommentar här nedanför och säga att du kommer, så att vi kan beställa och bjuda på fika åt alla som kommer 😀

Hur var det att träffa Newtonbloggaren IRL? (del 1)

Idag fick jag äntligen möta min bloggärkenemesis, Johannes ”Newtonbloggaren” Axelsson, ansikte-till-ansikte. För den som inte känner till det så är Johannes en NO-lärare på en kristen friskola i Umeå, min födelsestad, och han har orsakat en hel del diskussion i skeptiker- och humanistkretsar sedan han började blogga om skapelsetro, evolution, geologi, m.m. ur ett ungjordskreationistiskt perspektiv. Detta är självklart unikt nog i sig, en svensk kreationist som vill diskutera och debattera, men att han dessutom är NO-lärare var något som verkligen satte igång åsiktsmaskineriet. Om du undrar varför jag kallar honom för ”ärkenemesis” så rekommenderar jag att du kollar under taggen ”Kreationism” och försöker hitta ett inlägg som inte nämner ”Johannes Axelsson” och/eller ”Newtonbloggaren” 😉 )

Idag hade Johannes i alla fall en föreläsning, ”Skapelsetro – Inte bara blind tro”, på sin kyrka i Umeå och eftersom jag har sommarlov och är hemma i Umeå hos familjen så kunde jag självklart inte hålla mig från att åka och se vad som sades och få möta Johannes. Som en bonus träffade jag även en god vän som jag visste hörde till den kyrkan men som blev väldigt förvånad över att se mig, en övertygad ateist, dyka upp i hennes kyrka.

Johannes inledde föreläsningen med att påpeka att frågor och liknande var mycket välkomna från publiken (vi var kanske totalt tio-tolv personer). Detta var självklart en möjlighet som jag inte kunde hålla mig ifrån att utnyttja senare i föreläsningen, mer om det senare. Det första ämnet som togs upp var ”blind tro” och hur Gud inte vill att vi ska ha blind tro på honom. Johannes menade att Bibeln faktiskt är en samling dokument som kan testas mot verkligheten och att när dessa tester har kunnat utföras så har Bibeln klarat det. Genom att testa de testbara delarna av Bibeln så menade Johannes att vi kan få en förstärkt tro även på de delar som inte går att testa. Från mitt ateistiska perspektiv ter detta sig vara ett logiskt felslut, ”Appeal to misleading authority”, ett typ av felslut där man istället för att ta reda på fakta i en fråga hänvisar till en olämplig auktoritet (i detta fall Bibeln).

Men, om jag istället försöker se det från Johannes synvinkel kan jag ana att empiriska data som överensstämmer med Bibeln får mycket större betydelse än vad de får för mig. Det handlar inte bara om att Bibeln någonstans i alla dess 66 böcker lyckades ha rätt i något, det handlar om att få en bekräftelse på att hans gudstro är befogad. Medan jag skiljer varje påstående i Bibeln från de andra påståendena (bara för att ett påstående visade sig stämma så ökar inte detta min tilltro på andra påståenden) så är en bekräftelse för ett påstående för Johannes en försäkran att Bibeln är Guds ord och inget annat.

Gudshypotesen (påståendet ”det finns en Gud som är x, y och z”) kanske är svår, eller rent utav omöjlig beroende på gudens egenskaper, att testa vetenskapligt. Jag vet att en del skeptiker, humanister och ateister av just denna anledning inte vill lägga tid på att diskutera den, deras vanliga verktyg (vetenskapen) är ju uppenbarligen inte tillräckligt för denna metafysiska fråga. Jag tror däremot att gudshypotesen mycket väl kan vara nyckeln till en förbättrad dialog med troende som kan vara utvecklande och lärorik för alla parter. Utan att diskutera gudshypotesen hade jag och Johannes kunnat stånga oss (metaforiskt) blodiga på ovanstående problem, nu kan jag se och erkänna att våra skillnader kommer från hur vi ser på gudshypotesens sanningsvärde och inse att diskussionen inte kommer att bära frukt utan att diskutera annat också. Jag undvek att kommentera eller ifrågasätta Johannes uttalande om Bibelns ökade trovärdighet efter att ett påstående har blivit bekräftat av just detta faktum, diskussionen hade inte kunnat bli värdefull utan en timmes debatt om bibeltolkning, gudshypotesen och metafysik som egentligen ligger högt över våra inte-nog-filosofiskt-tränade hjärnors kapacitet.

Nästa ämne som Johannes tog upp var en variant av irreducerbar komplexitet. Hans exempel var giraffer vars långa hals under evolutionen skulle ha behövt ske samtidigt som förändringar i deras blodtrycksreglering. Ett tydligt exempel är det höga blodtrycket i blodkärlen i hjärnan som borde uppstå när giraffen dricker, respektive blodtrycksfallet som borde ske när girafferna reser huvudet från drickande ställning (att jämföra med när vi människor ställer oss upp snabbt och upplever yrsel). Problemet presenterades i hans inlägg ”Giraffens höga blodtryck” och av särskilt intresse är en kommentar från Michael Axelsson som har studerat giraffers blodtrycksreglering i Afrika (bloggande från detta finns bl.a. här). Axelsson (M, inte J) skriver bl.a. i sin kommentar:

Efter att ha studerat giraffernas blodtrycksreglering vid två tillfällen nere i Sydafrika så har vi inte hittat några speciella lösningar utan giraffen använder samma typ av reglering av sitt blodtryck som vi alla (ryggradsdjur) har. /…/ Så visst är det fantastiska djur som har en unik nisch i sitt ekosystem men några speciella designlösningar finns inte, de fungerar som andra ryggradsdjur när det gäller regleringen av hjärtat och cirkulationssytemet.

På föreläsningen idag hade jag inte denna kommentar fräscht i minnet, men jag valde ändå att kommentera på en annan aspekt av Johannes resonemang (en aspekt som i efterhand blir onödigt i det här fallet med tanke på M. Axelssons upplysande kommentar, men som kan vara vägledande i andra situationer). Man har väldigt lätt att tänka sig evolutionen som en enkel, linjär process där en girafförfader med kort hals och normal blodtrycksreglering får barn (som får barn, som får barn, som får barn, et.c.) och att hos något eller några av dessa barn måste dessa två nya funktioner (lång hals och ändrad blodtrycksreglering) uppkomma mer eller mindre samtidigt av en slump (det naturliga urvalet kan ju bara verka på egenskaper som redan finns). Detta är dock en alltför förenklad bild.

Tänk dig en giraffpopulation med 1000 giraffer. En generations avkomma kommer att innehålla giraffbarn med olika längd på halsarna, de flesta relativt nära normallängden, några med längre hals och några med kortare hals (på samma sätt som inte alla människor är lika långa). Säg nu att det hos en eller några giraffamiljer sker en mutation som ger de (enligt M. Axelsson inte alls) nödvändiga blodtrycksregleringsförändringarna för att individer med långa halsar inte ska bli lidande av högt blodtryck och blodtrycksfall vid lägesförändringar av huvudet. Hos dessa familjer, men inte hos familjer utan förändringarna, kommer förutsättningarna för det naturliga urvalet helt plötsligt att vara förändrade. De nackdelar som en lång hals (enligt J. Axelssons upplägg) förde med sig förut kommer inte längre att eliminera individerna med de allra längsta halsarna från genpoolen, förutsatt att de har rätt förutsättningar vad gäller blodtrycksreglering.

Jag kan helt klart tänka mig att liknande resonemang går att föra kring andra ”problem” med evolutionsteorin, även om just det ovan nämnda problemet som sagt verkar vara ett icke-problem eftersom giraffen reglerar sitt blodtryck på samma sätt som andra däggdjur. För mig har dock dessa resonemang en ytterligare dimension, de ger intressanta inblickar och är bra exempel på hur människans tendens att tänka i form av justexempel och enstaka individer istället för hela populationer skapar en felaktig bild av världen. Att lära sig mer om dessa kognitiva brister och förmågor är det som i alla fall driver mig att fortsätta plugga kognitionsvetenskap 🙂

Johannes andra exempel på något som enligt honom är irreducerbart komplext (även om han inte använde just uttrycket ”irreducerbart komplext”) är ATP-syntaset, det protein som används i mitokondrier (”kraftverken” i våra och andra organismers celler) för att omvandla energin som finns i en skillnad i protonkoncentrationer över ett membran till energi inbyggd i cellens ”energivaluta”, ATP (adenosintrifosfat = adenosine triphosphate). Detta protein är helt klart komplext (som alla andra proteiner), men är det irreducerbart komplext? Här fick jag faktiskt göra en hel del research, det var svårt att hitta någon bra information på ämnet. Det mesta verkar vara skrivet av kreationister eller ID:are (Intelligent Design), men till slut hittade jag en vetenskaplig artikel av Mulkidjanian et al. (här på Nature Reviews hemsida, här kan man hämta den gratis via ResearchGate om man registrerar sig) som presenterar tre olika scenarier. Artikeln är bland de mer tekniska artiklarna jag har läst i mina dagar och all kunskap från cellbiologikursen som jag hann läsa på läkarprogrammet i Umeå kom till användning tror jag, även om jag nog hade behövt fem år av cellbiologi och evolutionsundervisning för att förstå mig på allt i artikeln. Jag har gjort mitt bästa för att försöka göra det förståeligt, ha överseende med om det inte är det. För enkelhetens skull så presenterar jag ett av deras föreslagna scenarier i punktform med kommentarer inom parenteser, deras beskrivning finns på andra till femte sidan i dokumentet, med bra förklarande bilder på sida 4:

• Kopior av generna för ett RNA-helikas och en alfahelikal passiv membrantransportör slogs ihop. (RNA-helikaset är ett protein som är viktiga i olika former av RNA-metabolism och underhåll av RNA, bör ha uppstått innan ATP-syntas. Dess funktion drivs dock av ATP, som dess ägarcell på något sätt hade tillgång till innan ATP-syntaset utvecklades. Membrantransportören är ett protein som kan utgöra en kanal över ett membran för specifika joner)
• Detta bildade ett ATP-drivet (egenskap från RNA-helikaset) RNA-translokas som kunde transportera RNA-strängar över membran (egenskap från membrantransportören som spände över membran).
• Genen för det nya RNA-translokaset muterades ytterligare för att bilda ett proteintranslokas (samma funktion förutom att det kan transportera proteiner, inte RNA-strängar över membran)
• Genen för proteintranslokaset muterades ytterligare, hydrofobiciteten i kanalen ökade och den kunde därmed bara släppa igenom små joner (t.ex. vätejoner som är fallet för dagens ATP-syntas, med undantag för några som verkar kunna använda natriumjoner också)

Jag är medveten om att det scenario som utmålas ovan är en hypotes och inget mer, men det visar att det finns möjliga vägar från enklare proteinkomplex till ett ATP-syntas. Om någon vet mer i ämnet, eller tror sig ha en bra fråga, kommentera gärna! Detta är väldigt intressant och jag hade svårt att hitta lättillgänlig information. Om du vill leta mer så kan jag passa på att tipsa om att ”ATPase” och ”ATP synthase” är samma sak, det senare ger många kreationistträffar medan det förra ger fler träffar från den vetenskapliga litteraturen.

Många fler intressanta saker sades, tänktes och diskuterades på föreläsningen med Johannes Axelsson, men jag tänker att det som jag har skrivit hittills är allt som jag orkar få ur mig idag och troligtvis allt som du som läsare orkar läsa i ett huj (eller är det ”motivated reasoning” från min sida för att bekräfta för mig själv att det är smart att sluta blogga vid klockan 00:30?). Jag lämnar därför ämnet för idag och ber att få återkomma till mina intryck från första mötet med Newtonbloggaren Johannes Axelsson en annan dag (förhoppningsvis imorgon!). Tack för visat intresse 🙂

Varför behöver politiker vetenskap? (Eller: hur mycket bättre är det att köra bil med handsfree än med en handhållen telefon?)

Enligt bland annat VästerbottensKuriren och Lidköpingsnytt har Miljöpartiets trafikpolitiska talesperson, Stina Bergström, idag skickat in en motion till riksdagen angående mobiltelefonanvändning när man kör bil. Enligt VK ska förslaget innebära ett ”… förbud för bilförare att prata i mobiltelefon utan handsfree, mot att sms:a och använda mobilen på andra sätt under bilkörning.”

Bergström citeras vidare ”Inget samtal är så viktigt att det är värt att riskera någon annan människas liv. Sverige är i dag det enda land i EU som inte begränsar mobilanvändning under bilkörning. Ett sådant förbud borde vara en självklarhet för alla politiska partier som tar uppgiften att minska trafikolyckorna på allvar.” [Uppdatering: pressmeddelandet finns att läsa här]

Jag håller helt med Bergström i hennes konstaterande att inget telefonsamtal är viktigt nog för att riskera någons liv, varken ditt eget, dina medpassagerares eller dina medtrafikanters. Problemet som jag har med den här motionen (förutom att jag inte lyckades hitta den på regeringens hemsida 😉 ) är att förslagen i den verkar baseras mer på ”sunt förnuft” än en vetenskaplig analys av verkligheten.

Vad är kognitionsvetenskap?

Den uppmärksamma läsaren (om jag har några kvar efter nästan ett halvår av praktiskt taget bloggtorka) kan ha upptäckt att jag numera inte är läkarstudent, i alla fall inte för tillfället. Jag har istället sökt några kurser i ett ämne som jag upptäckte först i våras, kognitionsvetenskap. Min förhoppning är att kognitionsvetenskap är ett ämne som ligger närmare mina intressen än vad läkarstudierna gjorde. Men vad är då kognitionsvetenskap?

Denna fråga är så komplicerad att en av kurserna jag har sökt är en introduktionskurs i kognitionsvetenskap som motsvarar 10 veckors heltidsstudier! Något förenklat kan man säga att kognitionsvetenskap är en tvärvetenskaplig disciplin som syftar till att öka förståelsen för tänkande och andra relaterade processer. I begreppet tänkande ingår självklart mänskligt tänkande, men även mentala processer hos andra djur och eventuellt ”tänkande” hos maskiner. ”Tänkande” kan, än en gång, något förenklat definieras som en sekvens av mentala tillstånd som binds samman av kognitiva processer.

De discipliner som ligger till grund för kognitionsvetenskapen brukar anses vara psykologi, artificiell intelligens, filosofi, neurovetenskap, antropologi och lingvistik. Dessa ämnen ter sig kanske något annorlunda och omaka vid en första anblick, men förhoppningen med kognitionsvetenskapen som fält är att man genom att kombinera två eller flera av dessa perspektiv när man studerar ett visst fenomen kan nå större kunskap och djupare insikt än om man bara kollade från ett perspektiv. Vad kan då dessa olika discipliner bidra med rent konkret till kognitionsvetenskapen?

Psykologi

Kognitionsvetenskapen är på många sätt inne på psykologins territorium och leker. Från ett kognitionsvetenskapligt perspektiv är det därför intressant att kolla på vilka metoder som har använts tidigare inom psykologin, vilka som har varit deras fördelar och vilka som har varit deras nackdelar. Kognitionsvetenskapen kan (förhoppningsvis) finna nya metoderatt undersöka tänkande och finna svar på de frågor som psykologin ännu inte har kunnat besvara. En intressant, men bristfällig, metod som framfördes av Wilhelm Wundt under den senare delen av 1800-talet är introspektion, en metod som går ut på att man ber försökspersoner att ”se inåt” och försöka rapportera sina egna tankeprocesser under ett experiment. Även om tänkande och medvetande är subjektiva upplevelser så blir självklart en sådan här metod opålitlig i ett naturvetenskapligt sammanhang. Det är inte alltid som man är (eller kan vara) medveten om de processer som leder till vissa beslut eller tankar. Det egna språket kan också sätta begränsningar för rapporteringen. Men hur ska man då kunna undersöka subjektiva fenomen som tänkande och medvetande på ett objektivt, reproducerbart och naturvetenskapligt sätt?

Artificiell intelligens

En viktig delvetenskap inom kognitionsvetenskapen är artificiell intelligens, en disciplin som fick sitt stora erkännande så sent som på 1950-talet. Genom att bygga maskiner som kan ”tänka” på ett eller annat sätt kan vi också lära oss mer om hur tankeprocesser kan gå till. Vid konstruktionen av en maskin som Deep Blue (som blev den första maskinen att vinna mot en mänsklig stormästare i schack) behöver man sätta ett formellt ”språk” på de tankeprocesser som vi människor behöver genomföra för att spela ett framgångsrikt parti schack. Även om mänskligt tänkande inte nödvändigtvis fungerar precis som artificiellt tänkande så kan detta fält ändå ge oss kunskap om vilken typ av process som behövs för att lösa ett visst problem, vilken sekvens av mentala tillstånd kan till exempel användas för att räkna ut talet 6*17? Vilka processer behövs för att lösa andra problem såsom exempelvis MS Röj?

Filosofi

Som i andra naturvetenskaper fyller filosofin en väldigt viktig roll vad gäller att ställa intressanta frågor. Vad är medvetandet? Vad är skillnaden på artificiell och ”biologisk” intelligens? Filosofin kan också vara delaktig i att definiera de begrepp som behöver definieras inom kognitionsvetenskapen.

Neurovetenskap

Neurovetenskapens del i kognitionsvetenskapen hoppas jag talar för sig själv. Att man behöver förstå hur nervceller fungerar, både var för sig såväl som i grupp, är i min bok självklart. Det var via neurovetenskapen som jag kom i kontakt med kognitionsvetenskap och det är här som jag personligen känner att jag kommer hitta mitt största intresse i ämnet.

Antropologi

Studiet av människan i ett socialt och kulturellt sammanhang har alltid varit ett svårt och komplicerat vetenskapligt ämne eftersom processerna och händelserna som studeras är väldigt öppna för olika tolkningar. Antropologin har trots detta på ett sätt fått ett uppsving inom kognitionsvetenskapen. I kognitionsvetenskapens inledning var det nämligen högst ovanligt att man tog hänsyn till hur sammanhang och känslor påverkade tänkandet. Numera har dessa perspektiv, bland annat på grund av ökade tekniska möjligheter, fått lite upprättelse inom kognitionsvetenskapen. Man har mer och mer kommit att se känslor och kultur som en viktig faktor vad gäller tänkande.

Lingvistik

Att förstå hur språk byggs upp och fungerar är ytterligare en viktig del av studiet kring tänkande. Man vill utforska hur tänkande ”agenter” representerar de objekt som de tänker på. Om jag skriver ordet ”kvadrat”, tänker du som läser då på de enskilda bokstäverna ”k-v-a-d-r-a-t”, hela ordet ”kvadrat” eller dyker det till och med upp en bild utav en kvadrat i ditt medvetande? En annan viktig fråga är hur språket relaterar direkt till tänkandet. Tänker man på sitt modersmål, i mitt fall svenska? Kan man tänka på andra språk? Tänker man annorlunda om man tänker på engelska jämfört med när man tänker på svenska? Språket kan också vara ett ”fönster till den mänskliga naturen”, som Steven Pinker uttryckte saken i undertiteln till sin bok ”The Stuff of Thought: Language as a Window into Human Nature”. Vilka ord som finns och används i ett språk kan säga någonting om hur samhället och kulturen ser ut, och i förlängningen hur individerna i detta samhälle tänker och fungerar. Kommer införandet av ordet ”hen” i det svenska språket att påverka hur vi tänker? Varför har ”hen” inte uppkommit förrän på senare dagar? Varför finns ”lagom” som ett ord i svenskan men inte i andra språk?

Avslutning

Numera har ämnen som evolutionsbiologi, utbildningsvetenskap, robotik, datorvetenskap och medicin, m.fl. gjort intryck i kognitionsvetenskapen, vilket förhoppningsvis öppnar upp för ännu fler tankar, idéer och frågor inom kognitionsvetenskapen. Jag känner mig väldigt peppad inför att upptäcka det här fältet och se vad framtiden döljer! Jag hoppas självklart också att jag lär mig nya intressanta saker att dela med er som läser min blogg 😉