Posted tagged ‘Newtonbloggen’

Hur var det att träffa Newtonbloggaren IRL? (del 1)

8 juni, 2013

Idag fick jag äntligen möta min bloggärkenemesis, Johannes ”Newtonbloggaren” Axelsson, ansikte-till-ansikte. För den som inte känner till det så är Johannes en NO-lärare på en kristen friskola i Umeå, min födelsestad, och han har orsakat en hel del diskussion i skeptiker- och humanistkretsar sedan han började blogga om skapelsetro, evolution, geologi, m.m. ur ett ungjordskreationistiskt perspektiv. Detta är självklart unikt nog i sig, en svensk kreationist som vill diskutera och debattera, men att han dessutom är NO-lärare var något som verkligen satte igång åsiktsmaskineriet. Om du undrar varför jag kallar honom för ”ärkenemesis” så rekommenderar jag att du kollar under taggen ”Kreationism” och försöker hitta ett inlägg som inte nämner ”Johannes Axelsson” och/eller ”Newtonbloggaren” 😉 )

Idag hade Johannes i alla fall en föreläsning, ”Skapelsetro – Inte bara blind tro”, på sin kyrka i Umeå och eftersom jag har sommarlov och är hemma i Umeå hos familjen så kunde jag självklart inte hålla mig från att åka och se vad som sades och få möta Johannes. Som en bonus träffade jag även en god vän som jag visste hörde till den kyrkan men som blev väldigt förvånad över att se mig, en övertygad ateist, dyka upp i hennes kyrka.

Johannes inledde föreläsningen med att påpeka att frågor och liknande var mycket välkomna från publiken (vi var kanske totalt tio-tolv personer). Detta var självklart en möjlighet som jag inte kunde hålla mig ifrån att utnyttja senare i föreläsningen, mer om det senare. Det första ämnet som togs upp var ”blind tro” och hur Gud inte vill att vi ska ha blind tro på honom. Johannes menade att Bibeln faktiskt är en samling dokument som kan testas mot verkligheten och att när dessa tester har kunnat utföras så har Bibeln klarat det. Genom att testa de testbara delarna av Bibeln så menade Johannes att vi kan få en förstärkt tro även på de delar som inte går att testa. Från mitt ateistiska perspektiv ter detta sig vara ett logiskt felslut, ”Appeal to misleading authority”, ett typ av felslut där man istället för att ta reda på fakta i en fråga hänvisar till en olämplig auktoritet (i detta fall Bibeln).

Men, om jag istället försöker se det från Johannes synvinkel kan jag ana att empiriska data som överensstämmer med Bibeln får mycket större betydelse än vad de får för mig. Det handlar inte bara om att Bibeln någonstans i alla dess 66 böcker lyckades ha rätt i något, det handlar om att få en bekräftelse på att hans gudstro är befogad. Medan jag skiljer varje påstående i Bibeln från de andra påståendena (bara för att ett påstående visade sig stämma så ökar inte detta min tilltro på andra påståenden) så är en bekräftelse för ett påstående för Johannes en försäkran att Bibeln är Guds ord och inget annat.

Gudshypotesen (påståendet ”det finns en Gud som är x, y och z”) kanske är svår, eller rent utav omöjlig beroende på gudens egenskaper, att testa vetenskapligt. Jag vet att en del skeptiker, humanister och ateister av just denna anledning inte vill lägga tid på att diskutera den, deras vanliga verktyg (vetenskapen) är ju uppenbarligen inte tillräckligt för denna metafysiska fråga. Jag tror däremot att gudshypotesen mycket väl kan vara nyckeln till en förbättrad dialog med troende som kan vara utvecklande och lärorik för alla parter. Utan att diskutera gudshypotesen hade jag och Johannes kunnat stånga oss (metaforiskt) blodiga på ovanstående problem, nu kan jag se och erkänna att våra skillnader kommer från hur vi ser på gudshypotesens sanningsvärde och inse att diskussionen inte kommer att bära frukt utan att diskutera annat också. Jag undvek att kommentera eller ifrågasätta Johannes uttalande om Bibelns ökade trovärdighet efter att ett påstående har blivit bekräftat av just detta faktum, diskussionen hade inte kunnat bli värdefull utan en timmes debatt om bibeltolkning, gudshypotesen och metafysik som egentligen ligger högt över våra inte-nog-filosofiskt-tränade hjärnors kapacitet.

Nästa ämne som Johannes tog upp var en variant av irreducerbar komplexitet. Hans exempel var giraffer vars långa hals under evolutionen skulle ha behövt ske samtidigt som förändringar i deras blodtrycksreglering. Ett tydligt exempel är det höga blodtrycket i blodkärlen i hjärnan som borde uppstå när giraffen dricker, respektive blodtrycksfallet som borde ske när girafferna reser huvudet från drickande ställning (att jämföra med när vi människor ställer oss upp snabbt och upplever yrsel). Problemet presenterades i hans inlägg ”Giraffens höga blodtryck” och av särskilt intresse är en kommentar från Michael Axelsson som har studerat giraffers blodtrycksreglering i Afrika (bloggande från detta finns bl.a. här). Axelsson (M, inte J) skriver bl.a. i sin kommentar:

Efter att ha studerat giraffernas blodtrycksreglering vid två tillfällen nere i Sydafrika så har vi inte hittat några speciella lösningar utan giraffen använder samma typ av reglering av sitt blodtryck som vi alla (ryggradsdjur) har. /…/ Så visst är det fantastiska djur som har en unik nisch i sitt ekosystem men några speciella designlösningar finns inte, de fungerar som andra ryggradsdjur när det gäller regleringen av hjärtat och cirkulationssytemet.

På föreläsningen idag hade jag inte denna kommentar fräscht i minnet, men jag valde ändå att kommentera på en annan aspekt av Johannes resonemang (en aspekt som i efterhand blir onödigt i det här fallet med tanke på M. Axelssons upplysande kommentar, men som kan vara vägledande i andra situationer). Man har väldigt lätt att tänka sig evolutionen som en enkel, linjär process där en girafförfader med kort hals och normal blodtrycksreglering får barn (som får barn, som får barn, som får barn, et.c.) och att hos något eller några av dessa barn måste dessa två nya funktioner (lång hals och ändrad blodtrycksreglering) uppkomma mer eller mindre samtidigt av en slump (det naturliga urvalet kan ju bara verka på egenskaper som redan finns). Detta är dock en alltför förenklad bild.

Tänk dig en giraffpopulation med 1000 giraffer. En generations avkomma kommer att innehålla giraffbarn med olika längd på halsarna, de flesta relativt nära normallängden, några med längre hals och några med kortare hals (på samma sätt som inte alla människor är lika långa). Säg nu att det hos en eller några giraffamiljer sker en mutation som ger de (enligt M. Axelsson inte alls) nödvändiga blodtrycksregleringsförändringarna för att individer med långa halsar inte ska bli lidande av högt blodtryck och blodtrycksfall vid lägesförändringar av huvudet. Hos dessa familjer, men inte hos familjer utan förändringarna, kommer förutsättningarna för det naturliga urvalet helt plötsligt att vara förändrade. De nackdelar som en lång hals (enligt J. Axelssons upplägg) förde med sig förut kommer inte längre att eliminera individerna med de allra längsta halsarna från genpoolen, förutsatt att de har rätt förutsättningar vad gäller blodtrycksreglering.

Jag kan helt klart tänka mig att liknande resonemang går att föra kring andra ”problem” med evolutionsteorin, även om just det ovan nämnda problemet som sagt verkar vara ett icke-problem eftersom giraffen reglerar sitt blodtryck på samma sätt som andra däggdjur. För mig har dock dessa resonemang en ytterligare dimension, de ger intressanta inblickar och är bra exempel på hur människans tendens att tänka i form av justexempel och enstaka individer istället för hela populationer skapar en felaktig bild av världen. Att lära sig mer om dessa kognitiva brister och förmågor är det som i alla fall driver mig att fortsätta plugga kognitionsvetenskap 🙂

Johannes andra exempel på något som enligt honom är irreducerbart komplext (även om han inte använde just uttrycket ”irreducerbart komplext”) är ATP-syntaset, det protein som används i mitokondrier (”kraftverken” i våra och andra organismers celler) för att omvandla energin som finns i en skillnad i protonkoncentrationer över ett membran till energi inbyggd i cellens ”energivaluta”, ATP (adenosintrifosfat = adenosine triphosphate). Detta protein är helt klart komplext (som alla andra proteiner), men är det irreducerbart komplext? Här fick jag faktiskt göra en hel del research, det var svårt att hitta någon bra information på ämnet. Det mesta verkar vara skrivet av kreationister eller ID:are (Intelligent Design), men till slut hittade jag en vetenskaplig artikel av Mulkidjanian et al. (här på Nature Reviews hemsida, här kan man hämta den gratis via ResearchGate om man registrerar sig) som presenterar tre olika scenarier. Artikeln är bland de mer tekniska artiklarna jag har läst i mina dagar och all kunskap från cellbiologikursen som jag hann läsa på läkarprogrammet i Umeå kom till användning tror jag, även om jag nog hade behövt fem år av cellbiologi och evolutionsundervisning för att förstå mig på allt i artikeln. Jag har gjort mitt bästa för att försöka göra det förståeligt, ha överseende med om det inte är det. För enkelhetens skull så presenterar jag ett av deras föreslagna scenarier i punktform med kommentarer inom parenteser, deras beskrivning finns på andra till femte sidan i dokumentet, med bra förklarande bilder på sida 4:

  • Kopior av generna för ett RNA-helikas och en alfahelikal passiv membrantransportör slogs ihop. (RNA-helikaset är ett protein som är viktiga i olika former av RNA-metabolism och underhåll av RNA, bör ha uppstått innan ATP-syntas. Dess funktion drivs dock av ATP, som dess ägarcell på något sätt hade tillgång till innan ATP-syntaset utvecklades. Membrantransportören är ett protein som kan utgöra en kanal över ett membran för specifika joner)
  • Detta bildade ett ATP-drivet (egenskap från RNA-helikaset) RNA-translokas som kunde transportera RNA-strängar över membran (egenskap från membrantransportören som spände över membran).
  • Genen för det nya RNA-translokaset muterades ytterligare för att bilda ett proteintranslokas (samma funktion förutom att det kan transportera proteiner, inte RNA-strängar över membran)
  • Genen för proteintranslokaset muterades ytterligare, hydrofobiciteten i kanalen ökade och den kunde därmed bara släppa igenom små joner (t.ex. vätejoner som är fallet för dagens ATP-syntas, med undantag för några som verkar kunna använda natriumjoner också)

Jag är medveten om att det scenario som utmålas ovan är en hypotes och inget mer, men det visar att det finns möjliga vägar från enklare proteinkomplex till ett ATP-syntas. Om någon vet mer i ämnet, eller tror sig ha en bra fråga, kommentera gärna! Detta är väldigt intressant och jag hade svårt att hitta lättillgänlig information. Om du vill leta mer så kan jag passa på att tipsa om att ”ATPase” och ”ATP synthase” är samma sak, det senare ger många kreationistträffar medan det förra ger fler träffar från den vetenskapliga litteraturen.

Många fler intressanta saker sades, tänktes och diskuterades på föreläsningen med Johannes Axelsson, men jag tänker att det som jag har skrivit hittills är allt som jag orkar få ur mig idag och troligtvis allt som du som läsare orkar läsa i ett huj (eller är det ”motivated reasoning” från min sida för att bekräfta för mig själv att det är smart att sluta blogga vid klockan 00:30?). Jag lämnar därför ämnet för idag och ber att få återkomma till mina intryck från första mötet med Newtonbloggaren Johannes Axelsson en annan dag (förhoppningsvis imorgon!). Tack för visat intresse 🙂

Vad är ateism (inte)?

25 augusti, 2012

I Newtonbloggens inlägg ”Ateism: tron på ‘ingenting’?” finns en text som jag har sett florera runt internet ett tag nu.

Johannes Axelsson frågade sina läsare vad de tyckte om definitionen, så här är mina tankar:

The belief that…

Ateism är, definitionsmässigt, avsaknaden av gudstro. Etymologin kommer från grekiskan atheos, via franskans athéiste, som som går att härleda från prefixet a– (”utan”) och theos (”en gud”). Den här definitionen, att ateism bara är avsaknaden av gudar, har ateister länge varit överens om och gör inga egna påståenden som behöver beläggas med bevis, utan bevisbördan ligger på den som gör extraordinära påståenden (jämför gärna med Christopher Hitchens citat ”what can be asserted without evidence can also be dismissed without evidence.”). Vissa har valt att kalla detta för ”svag ateism” för att särskilja den från den ”starka ateismen” som gör specifika påståenden. En ”stark ateist” väljer istället att lägga fram olika argument och bevis för att förneka existensen av en eller flera specifika gudar. Ett exempel kan vara att lyfta fram hur bevisen som ligger bakom evolutionsteorin kraftfullt motsäger skapelseberättelsen i Bibeln (och många andra religioners skapelseberättelser). Alla religioner vars tro motsäger evolutionsteorin måste därför belägga sin tro med jämbördiga eller bättre bevis för att nå samma status hos en person som grundar sin världsbild i rationalitet och konkreta bevis.

För svag ateism är alltså inledningen rent utav felaktig, för stark ateism är inledningen något av en halmgubbe i att den utelämnar det faktum att ateistens påståenden grundar sig i bevisföring och rationellt tänkande, inte ”blind faith”. Se gärna den här artikeln på atheism.about.com för en vidare diskussion och fler länkar kring definitionen på ateism. (mer…)

Hur udda lärare behöver Sverige?

23 mars, 2012

[Det som följer är ett gemensamt blogginlägg från mig och tre andra bloggare (se underteckningar längst ned) som publiceras gemensamt på våra bloggar samt Humanistbloggen och Vetenskap och Folkbildnings blogg]

NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa om kreationism, ”så här tror vissa människor”, utan för att undervisa i kreationism, ”så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus”. Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommentar att han som skapelsetroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann.

Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller
kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och
hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger
redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med
evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister
i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om
ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss
(1 2 3 4 5 6) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer.

Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik
riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar
och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens
skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig
åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder.

Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få
konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att
Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av
att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en
redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de
bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att
göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om
polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om
vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de
fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts.

Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av
lagtexten och skolverkets kommentarer.

I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.

Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!

Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:

“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”

Självklart kan läraren inte bara låta eleverna laga sushi,
men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock
gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina
elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man
tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans
existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denna hypotetiska lärare
varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det
så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för
fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar
osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt
framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för
barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte,
jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en
NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras
föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det
inte att blanda in sina egna personliga favoritpseudovetenskaper i
undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka
Italiens existens!

Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?

Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet
historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i
undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om
dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då
skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte
någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.

Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?

Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i
exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter
själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa
redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen
däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och
ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person
skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin
framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna
istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för
jämställdhet mellan könen.

Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?

En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna
med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom
miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa
grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser,
kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin
undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel
är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån – trots att det eventuellt
inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den
svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken
kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en
naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom
matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om
moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan
tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare
att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av
undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de
traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att
abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte
en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska
behandlas som sådan i skolan.

Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?

Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett
verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är
det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett
skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för
eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad
olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar
redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia
och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat.
Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons
förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens
särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga
världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet
Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar
att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de
olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett
ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om
läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger
extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av
religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för
mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren
i exempel fyra.

Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?

Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.”
Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.

Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?

I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!

Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?

Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt
religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om
läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap
eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns
riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte
styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare
att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell
religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan
förhålla sig objektiva trots gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett neutralt sätt trots medlemskap i ett politiskt parti. En NO-lärare
får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell!

Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okej om personerna
i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det
visar på hur djupt han har missuppfattat styrdokumenten som skollagen,
läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll
som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter,
specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en
tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser,
organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung,
tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge
som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar
undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer
lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer
detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i
alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning.

Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har
kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi
försöker ge lite mer utförliga svar:

Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns
specifikt i kursplanen? (4)

Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom
ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design
och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett
alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor
har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det
inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och
visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad
utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur
vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den
högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta
innefattande ett flertal discipliner, ”att detta är, baserat på de
kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just
nu”. Som t.ex. evolutionsteorin.

Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag
själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta
av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)

Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet ,
vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och
uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst
rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan
skilja på dina egna vanföreställningar och vad läroplanen och
vetenskapen säger.

Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika
mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3,
5)

Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen
skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner,
inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen
vara grundad på vetenskap.

Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får
man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)

Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp
olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större
utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.

Kan jag som skapelsetroende undervisa om
evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin
undervisning om något som man själv inte tror på?
(7-8)

Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och
skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa
dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är
hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av
evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen
övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske
finns din plats på en annan plats än i klassrummet?

Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den
svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta
upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för
bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om
de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker
att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett
tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt
ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och
givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i
Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver
osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till
evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara
lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa
de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller
religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de
kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är
obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare
som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig
agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

Hur står sig ”evidensen” för skapelseberättelsen? Del 3

15 mars, 2012

(Det här inlägget är del 3 i mina svar till Newtonbloggaren Johannes Axelssons inlägg ”Tio saker som jag anser talar för skapelse”. Mitt första inlägg, som svarar på Johannes första fem punkter hittar ni här. Johannes har vidare svarat på del 1 här, och jag gav ytterligare förtydliganden i del 2. Hans påståenden kommer att skrivas ut som citat och jag ger mina svar under respektive citat.)

6. Mening – Bibeln ger en enhetlig och fullständig förklaring till moralens och ondskans ursprung. Den erbjuder även en lösning på problemen. Den ger framtidshopp och mening med tillvaron. Den förklarar var materian och naturlagarna kommer från. Inget av detta kan förklaras av evolutionismen. Bibelns Gud är kärleksfull och uppmanar oss att ta hand om den svage, medan evolutionens gud slår ihjäl de sämst anpassade. Enligt Bibeln är döden en katastrof – enligt evolutionen är döden en nödvändighet.

Här sätter Johannes än en gång en oproportionellt stor börda på evolutionsteorin. Sen när var det evolutionsteorin som skulle förklara var materian och naturlagarna kom ifrån? Var materian kom ifrån är något som kosmologi tar hand om och för tillfället verkar det säkraste tipset vara en pytteliten asymmetri i egenskaper hos materia och antimateria som har gett oss ett överflöd av materia jämfört med antimateria. Från Heisenbergs osäkerhetsekvationer kan man se hur universum kan ”låna energi” från sig själv genom att skapa en partikel av ”materia” och en partikel av ”antimateria” som plötsligt uppstår, existerar en kort, kort stund och sedan krockar in i varandra och förstörs igen. Det verkar dock, som sagt, finnas en asymmetri i det här systemet. För varje miljard av spontan antimateriapartiklar bildas en miljard och en materiapartikel. Här har vi alltså en naturlig process för hur materia skulle kunna uppstå ”från ingenting”. För den som vill läsa mer rekommenderar jag den här länken.

Naturlagarna är, som jag har skrivit tidigare, ett begrepp som vi människor använder för att beskriva vilka regler som universum verkar följa. Det behöver inte ha funnits en gud som författade termodynamikens lagar för att universum ska bete sig som att det finns termodynamiska lagar. Det kan absolut ha varit så, men Ockhams rakkniv säger oss att vi bör förkasta gudshypotesen för tillfället, sedan världen går alldeles utmärkt att förklara utan en gud.

Meningen med tillvaron är också ett koncept som människan har kommit på, det behöver inte finnas en mening med livet, hur gärna vissa av oss ändå vill ha det. Ett sidospår är att om vi frigör våra tankar från att bibelns Gud redan har bestämt vad meningen med våra liv ska vara (verkar främst vara att tillbe honom) så kan vi hitta på egna syften med livet! Jag lever till exempel med inställningen att jag vill ge både mig själv och andra ett lyckligt liv. Jag vill att homosexuella personer ska få visa sin kärlek för den de älskar sedan det ger dem stor lycka. Jag spenderar mina dagar med att försöka göra världen till en bättre plats, samtidigt som jag utbildar mig till läkare för att få arbeta med någonting som jag själv tycker är intressant, roligt och spännande. Jag låter inte någon hypotetisk ”moralisk överpappa” säga åt mig vad jag ska göra eller tycka, jag är stark nog i mig själv för att ta de besluten!

Som en sista poäng kan jag bara nämna att Gud, enligt Bibeln, bara överträffas av Adolf Hitler, Mao Tse Tung och Hideki Tojo vad gäller människoliv på sitt samvete… Döden är en katastrof enligt Bibeln och Gud är kärleksfull, yeah right…

7. Information – Vår genetiska kod (DNA) innehåller mängder av information, och inte bara information om hur proteiner ska byggas ihop, utan också metainformation (information om informationen): information om när ochhur de olika avsnitten ska användas, var de börjar och var de slutar, hur informationen ska lagras och göras tillgänglig, etc. Det görs dagligen framsteg inom detta område och det blir bara mer och mer förunderligt hur komplext vårt DNA är. Samtidigt är det ingen som lyckats visa hur information kan uppstå av sig självt.

Än en gång, argument from ignorance. Vi vet (enligt Johannes) inte hur ”information” kan uppstå av sig självt, alltså Gud. Möjligheten att det finns saker som vi inte vet ännu faller bort enligt Johannes logik, sedan Gudshypotesen känns mer tilltalande. För den som vill läsa en teoretisk bakgrund till hur människan och andra organismers DNA kan ha utvecklats på naturlig väg rekommenderar jag den här länken (relativt lång, men väldigt resonerande, välskriven och intressant!). I länken förklaras hur slumpmässiga biokemiska processer kan leda fram till att självreplikerande strängar av aminosyror och nukleotider kan uppstå, sen kan man gå vidare med resonemang grundade i biokemiskt urval (kedjor som är bättre på att replikeras kommer att skapa fler kopior av sig själv och därmed främjas självreplikerande nukleotid- och aminosyrasekvenser).

8. Fossil – Det finns mängder av fossil som är identiska (eller nästan identiska) med nu levande organismer. Enligt evolutionsteorin borde 95-99 % av alla arter vara utdöda idag, men fossilen tyder på det omvända: 250 000 fossila arter jämfört med ca 3 000 000 levande arter. Det råder också stor brist på fossil som kan betraktas som mellanformer (om det ens finns några). Detta är i motsats till vad man skulle kunna vänta sig om evolutionsteorin var sann, men det stämmer överens med vad man kan vänta sig om Bibeln är sann.

Källa på det? Kan det tänka sig att det är enklare att upptäcka en art som lever just nu än en art som dog ut för flera miljoner år sedan? Att vi människor helt enkelt inte vet allt just nu? Att Johannes andra poäng därför uppvisar ett stort missförstånd för hur svårt det är att ta reda på saker som inte står nedskrivna i en ”helig bok”? Det här välskrivna blogginlägget från Asebeia förklarar med all önskvärd tydlighet varför de fossila data vi har ser ut som de gör och varför fossilerna talar kraftigt för evolutionsteorin. Det är klart att det saknas mellanformer om man envisas med att alltid utgå från de fossil vi har hittat precis nu istället för att se till vilka tidigare hål och luckor som numera har fyllts. För oss som är uppdaterade har man hittat en mängd av evolutionära ”mellanformer” mellan både vår och andra apors förfäder såväl som exempelvis valar och andra däggdjurs förfäder. Inte nog med att hela den här punkten är verklighetsfrånskild, ser man till bevisen på området så är det en överväldigande vinst för Johannes antagonist evolutionsteorin.

9. Översvämning – Väldigt många av Jordens fossil vittnar om hastig och plötslig översvämning: djur som överraskas och blir begravda medan de föder, äter eller ruvar på ägg, samt trädstammar som går rakt igenom flera lager (polystrata fossil). Och så upptäcks fler och fler fossil som inte hunnit fossileras helt, vilket tyder på att de varit levande relativt nyligen. Många dateringsmetoder tyder också på att dessa lager bildats nyligt. Dessa överväldigande geologiska tecken på att det skett en stor översvämning (där sedimentlager har avsatts ovanpå varandra) finner vi över hela världen. Det finns inga spår av tid mellan dessa lager (vittring, trädrötter eller gångar grävda av djur), som det dock finns före och efter alla de lager som bildats genom översvämningen.

På det första påståendet saknar Johannes källor, så där är det omöjligt att veta vilka fossiler han syftar på. Den enda länk han ger tar upp ett exempel med delar av kollagenproteiner som har hittats inne i benmärgen hos ett fossiliserat exemplar av T.Rex. I blogginlägget som han länkar till finns i sin tur en länk som förklarar hur detta otroliga fynd mycket väl kan passa in i uppfattningen att fossilet bildades för 68 miljoner år sedan. De peptider som man har hittat är alltså delar av proteinet kollagen, som strukturellt består av tre stycken tätt ihopsnurrade peptidkedjor. Forskarna hittade inte fulla kollagenprotein, utan vad man hittade var delar av kollagen som är extra stabila p.g.a. de ingående aminosyrorna och att de kollagenfibriller som man har hittat skyddades från sönderfall utav omkringliggande kollagenmolekyler (kollagen ligger nämligen ofta i vad man skulle likna vid kablar, med många långa trådar som ligger parallellt med varandra).

Johannes ger inte heller någon källa på vilka dateringsmetoder som visar på att de sedimentära lagren har bildats nyligt, utan vi läsare ska acceptera detta utan någon vidare ifrågasättning. Med andra ord, citation needed!

10. Civilisationer – Mycket tyder på att människans historia började relativt nyligen. Flera civilisationer med relativt hög teknologi uppstår över hela Jorden vid ungefär samma tidpunkt. Detta är precis vad vi kan vänta oss om alla dessa civilisationer byggdes upp av överlevare efter översvämingen. Om människan däremot utvecklats under lång tid borde det funnits intelligenta människor under en längre tid bakåt än vad det nu finns spår av. Det vore mycket osannolikt om flera civilisationer uppstod oberoende av varandra och nådde en hög teknologisk och kulturell nivå vid samma tidpunkt utan att lämna tydliga spår efter någon teknologisk eller kulturell utveckling.

Än en gång, inte en enda källa. Jag förstår att denna bild av historien passar Johannes världsbild. Var han sätter in historiska händelser som den senaste istiden eller det faktum att dinosaurier har gått på denna jord har jag ingen aning om, men det känns inte som att det passar in i en 6000 år gammal jord… Ingen teknologisk eller kulturell utveckling? Att stenåldern (som började för ca. 2,5 miljoner år sedan) arkeologiskt sett verkar komma före bronsåldern som verkar komma före järnåldern tycker jag tyder på någon typ av utveckling. Tidsåldern precis innan Johannes tideräkning, neolitikum, är en väldigt bra förklaring till hur de civilisationer som Johannes pratar om kan ha fått sin teknologi.


%d bloggare gillar detta: