Klockan 10 imorse ringde det i min telefon. Det visade sig vara en som jobbade på P3 som undrade om jag, i egenskap av ung humanist, ville prata på ”P3 Nyheter med Kazmierska” om fenomenet med ”ateistkyrkor” och mer specifikt The Sunday Assembly som startades upp för ett halvår sen av två brittiska komiker. Jag tackade självklart ja och började genast göra den research och det tankearbete jag kunde för att vara så väl förberedd som möjligt när det var dags. Min ingångsvinkel var dels att fundera över vad jag själv tyckte (från början lätt skeptisk till idén), dels ta reda på om något ur Unga Humanisters principprogram eller idéprogram kunde ge vägledning (eftersom jag blev tillfrågad som vice ordförande i Unga Humanister) och dels försöka få tag på andra intresserade människors åsikter och synpunkter om detta fenomen.
Jag var som sagt från början (d.v.s. mindre än fem timmar sedan när dessa rader skrivs) skeptisk till idén med kyrkor för ateister. Till exempel funderade jag över om inte risken för grupptryck och indoktrinering av barn som deltar på mötena är för stor. Jag kände också att det finns en stor risk att detta ger för stark ammunition till de som vill hävda att ”ateism bara är en religion som vilken annan religion”, när jag menar att ateism i grund och botten bara är en avsaknad av gudstro.
När jag kollade närmare på The Sunday Assembly och deras hemsida så besvarades dock många av mina farhågor, i alla fall till viss del. The Sunday Assembly har t.ex. det uppmuntrande, men kanske något självklara, mottot ”live better, help often, wonder more”. Detta verkar, mer eller mindre, vara vad allt handlar om för dem, att i ett sekulärt och icke-konfessionellt sammanhang kunna ta tillvara på det goda i livet som religion (till viss del) har ombesörjt tidigare. De ställer inte heller något ”ateistkrav”, utan samlingarna är öppna för alla oavsett religion. De verkade också sakna ambition om att ansluta alla ateister, utan ville finnas där för de som vill ha dem. De pratar inte heller så mycket om ”ateism” och ”kyrka” utan mer om ”godless” och ”congregation”, de såg sig helt som en gudslös sammanslutning av människor som ville utforska livet tillsammans. Det visar sig att termen ”ateistkyrka” mer sannolikt är något som media har börjat använda för att snabbt förklara vad det handlar om, det är inte ett ordval som de själva skyltar med särskilt mycket.
I dokumenten från Unga Humanister hittade jag inte något som direkt relaterade till ”ateistkyrkor”. Det som kunde ses som relevant är att vi värdesätter medmänsklighet (princip 3) och att vi värderar ”[m]änniskors förmåga att självständigt och förnuftigt reflektera över moral, livet, döden och andra stora frågor” (idé 2). Det var här som ett positivt frö angående dessa ”ateistkyrkor” verkligen började växa inom mig. Kan det vara så att detta är en bra möjlighet att engagera människor att reflektera över livets frågor samt ett forum för medmänsklighet och gemenskap att gro?
Jag slängde också ut frågor på Facebook och Twitter för att få höra andras åsikter och kunna ta ställning till de argument som används från olika sidor i denna debatt. Jag fick snabbt värdefull input från såväl mina kollegor i Unga Humanisters förbundsstyrelse, resten av styrelsen i Unga Humanister Göteborg som ”twänner” (förlåt för det fula ordet, stort tack till @jessicaschedvin, @ollesvensk, @PerDannefjord och @thomassjoberg för diskussionen vi hade!).
När hela den här processen var förbi och det bara var någon timme kvar till sändning så kände jag att jag plötsligt hade landat någon annanstans än när jag började fundera närmare på frågan. Och det, om något, förmedlar väl andemeningen i Unga Humanisters nya slogan: ”För vi kan ha fel!”. Jag tyckte en sak, läste på, diskuterade och funderade mer på det och kom ut med en reviderad och mer välgrundad åsikt än när jag gick in i det hela.
Vill ni höra var jag hamnade i frågan efter alltihop får ni gärna lyssna på programmet eller ställa frågor här i kommentarsfältet! Programmet går att lyssna på här, där inslaget med The Sunday Assembly börjar 21:55.
P.S. Utan denna slutkommentar var det 668 ord i inlägget, so close! 😉
P.P.S. För de som ännu inte har sett den så måste jag bara tipsa om Unga Humanisters nya reklamfilm där vår slogan lanseras på riktigt, den är bara någon minut lång och den är (enligt mig) klart sevärd, speciellt slutet!
vemvadhurvarfor 