Arkiv för januari 2012

Hur vill vi framstå?

27 januari, 2012

Jag är en människa som gillar vetenskap. Utan vetenskap och nyfikenhet skulle vi fortfarande tro att Jorden var platt och universums mittpunkt (sol- och månförmörkelser vore självklart orsakade av himlavargar). Vetenskaplig metodik har lärt oss att utnyttja elektricitet, nästan in absurdum (på hur många sätt kan du läsa detta inlägg?). Medicinen har gått från en filosofisk disciplin (den grekiska teorin om fyra kroppsvätskor som var rådande tills 1800-talet!) till en väl utvecklad vetenskap som räddar en oerhörd mängd liv varenda dag. Vi kan till exempel numera vaccinera människor och på så sätt skydda bokstavligt talat miljoner människor från hemska sjukdomar som polio, mässling och mycket annat (se fotnoter). Vi har även börjat lära oss mer och mer om hur våra hjärnor kan förvrida verkligheten (konfirmationsbias, lotterifelslutet, et.c.), och därmed kan vi korrigera för detta när vi tar viktiga beslut. Listan skulle, som du säkert förstår, kunna göras väldigt lång.

Jag vill att vårt samhälle ska fortsätta nyttja vetenskapen för att göra det bästa vi kan av världen och av våra egna liv. Att ett ”medium” såsom Sylvia Browne obehindrat ska få säga till föräldrar, vars barn har försvunnit, att deras barn har dött eller sålts som slavar till Japan när hon egentligen inte har en aning är bland det hemskaste jag vet (nästan än värre är att hon tillåts göra detta i ett populärt TV-program som sänds över hela världen för att det är ”bra TV”). Att ett tre år gammalt barn ska dö i lunginflammation eftersom hans föräldrar hellre botade honom ”naturligt” med homeopati och fänkålste än att ta honom till riktig sjukvård bränner i mitt hjärta. Att åtta dagar unga pojkar fortfarande får sin förhud bortopererad, med risk för komplikationer och med all säkerhet utan den berördas medgivande, på grund av några ord i en gammal bok är enligt mig avskyvärt.

När mänskligheten nu har lärt sig så mycket om vår värld och hur den egentligen fungerar, varför låter vi detta lidande fortgå? Läser du detta så håller du säkert med mig. Kanske kallar du till och med dig själv för ”skeptiker”, precis som jag gör. I så fall ställer du dig nog också frågan: hur ska vi förhindra detta? Eller, med andra ord, hur får vi fler att ta ställning för vetenskapen?

En utav utmaningarna som vi då ställs inför är att de budskap som vi försöker förmedla inte alltid är de trevligaste, roligaste eller snällaste. Vi vill bland annat försöka förklara för och övertyga andra om att:

  • Medium inte kan sätta dig i kontakt med din döda anhöriga.
  • Det inte finns något högre syfte med mänsklighetens existens, ingen moralisk överhet eller något liv efter döden.
  • Något så tilltalande (billigt, biverkningslöst, ”naturligt”) som homeopati eller naturläkemedel faktiskt saknar specifik verkan.

Denna ”osympatiska” utgångspunkt utnyttjas inte sällan utav våra meningsmotståndare. Jag har många gånger sett på forum för dem som tror på mediums förmågor att de ber skeptikerna att ”lämna dem ifred”, och jag kan förstå att de gör så. Om jag verkligen trodde att det fanns en möjlighet att kontakta min döda morfar (och var mindre vetenskapligt lagd) skulle jag bli vansinnig på de personer som verkar ha vigt sitt liv åt att bevisa motsatsen! Dessa forum är inte gjorda för att vi skeptiker ska komma dit och ”förstöra”, de är gjorda för att personer ska kunna finna tilltro och empati från andra medmänniskor när de själva har det jobbigt. Att då gå in som skeptiker med en barsk ton och digitalt skrika ”NI HAR FEL!” skadar nog vår image mer än vad det övertygar någon om att vi har rätt. Det kan absolut finnas en plats för att vara inne och ställa frågor och prata för vår synvinkel, men om vi börjar vara elaka kommer ingen att lyssna på oss. Vi vill skydda andra medmänniskor från att bli lurade på 10000-tals kronor utav medium som med all sannolikhet saknar övernaturliga förmågor. Om vi också lyckas framstå som sådana tror jag att vi har en mycket större chans att få gehör hos allmänheten.

En del av de som tror att elöverkänslighet orsakas av elektromagnetiska fält använder (medvetet eller omedvetet) en liknande taktik. Istället för att våra argument och studier bemöts så målas vi upp elaka och som att vi tror att alla som lider av elöverkänslighet bara ”låtsas” vara sjuka. Genom att ifrågasätta våra personligheter och motiv hoppas de kunna underminera våra väl underbyggda argument och allt vad vi säger. Om de lyckas måla upp oss som ”voffare” (medlemmar i Vetenskap och Folkbildning) vars enda mål är att vara elaka mot personer som lider så kommer vi få väldigt svårt att nå ut till andra också. Inte sällan blandas detta med konspirationsteorier. Därför tror jag att vi måste framhäva att vi är ute efter att hjälpa, inte förlöjliga. Vi vill att de som lider av elöverkänslighet ska få adekvat och riktig vård, inte behöva isolera sig själva från samhället och flytta ut i en stuga i skogen för att komma undan de elektromagnetiska fälten. Om vi är tydliga med detta blir det mycket svårare för andra att spela ”ni är elaka”- eller ”ni är mutade av telekomindustrin”-korten. (Kan tillägga att jag skrev ett blogginlägg om skeptikers attityd och elöverkänslighet där jag fick två kommentarer från elöverkänsliga personer som verkligen förgyllde min dag)

Hånfullt eller elakt beteende hos oss skeptiker kan alltså mycket väl både försämra vår image, såväl som det kan användas (felaktigt!) för att förneka att våra argument är värda någonting. Att meningsmotståndare använder vårt beteende eller våra tillhörigheter (”voffare”) som argument för att ingenting vi säger är sant vet vi skeptiker är ett exempel på ”poisoning the well”, men andra som läser eller lyssnar på diskussionen kanske inte tänker så långt. Skadan är i så fall redan gjord och vi kommer få svårt att rädda detta. Jag brukar försöka påpeka att man ska skilja på person och sak om någon använder detta argument mot mig (om någon anklagar mig för att vara mutad av läkemedelsbranschen frågar jag om den vet när lönechecken från Big Pharma kommer, den skulle sitta rätt skönt i studentplånboken :P).

Effekterna av vårt beteende går dessvärre längre än att meningsmotståndare kan använda det mot oss i diskussioner. (VARNING: ANEKDOT FÖLJER) Jag har försökt förklara för min flickvän vad det innebär att vara en ”skeptiker”, vilket i sig har gått ganska bra. I mångt och mycket håller hon med mig om att frågorna som vi skeptiker jobbar för är viktiga och att vi behövs. Det har däremot uppstått problem när jag har lyssnat på The Skeptic’s Guide to the Universe tillsammans med henne. Hon tycker att de ibland kan vara för hånfulla och ha något av en översittarattityd. Detta gör i sin tur att hon blir mindre villig att kalla sig en skeptiker, för hon vill inte koppla sig själv samman med det här beteendet. Jag kan absolut förstå vad hon menar och jag tror också att hon inte är ensam. När vi är ute och skriver på forum, kommenterar artiklar, bloggar, debatterar eller någonting annat så kommer vi, vare sig vi vill det eller inte, gemensamt att måla upp en bild av vad en skeptiker är för någon typ. Om vi är ute och hånar och förlöjligar andra kommer ingen utan de redan frälsta att uppskatta det. Om vi istället framställer oss själva som att vi vill väl kommer många fler att ta till sig vad vi säger, och vi kanske lyckas få fler att engagera sig och kämpa med oss mot pseudovetenskap, alternativmedicin, religioners inflytande i det offentliga rummet och mycket mer!

Phil Plait höll ett tal på The Amazing Meeting 8 för ett tag sen, från vilket jag har fått en del inspiration inför det här inlägget. Har du 30 minuter över någon gång är det väl spenderad tid! Plait sa bland annat (23:14 in i klippet):

”In times of war, we need warriors. But this isn’t a war. You might try to say that it is, but it’s not a war! We aren’t trying to kill an enemy, we’re trying to persuade other humans. And in times like that, we don’t need warriors. What we need are diplomats.”

Detta sammanfattar väldigt väl varför jag tror att om vi verkligen vill åstadkomma någonting så måste vi inte bara fundera över vad vill vill åstadkomma, utan även hur vi sedan gör detta.

Jag hoppas och tror att det finns många åsikter kring det här ämnet och jag välkomnar självklart vidare debatt i kommentarsfältet!

Fotnot:

1: År 1988 förlamades 1000 barn per dag till följd av poliosjukdom (förlamning sker i 1 % av alla poliofall, när viruset sprids till ryggmärgen och skadar motoriska nervceller till benet). År 2009, efter en massiv vaccineringskampanj, rapporterades färre än 2000 fall av polio totalt. http://www.polioeradication.org/Polioandprevention/Historyofpolio.aspx

2: Mässlingen beräknas ha orsakat 750000 dödsfall år 2000. År 2008 var denna siffra nere i 164000, till stor del beroende på ett lyckat vaccineringsprogram. Totalt beräknas 4,3 miljoner dödsfall ha förhindrats under denna period. http://www.measlesinitiative.org/portal/site/mi/menuitem.49e6575162334463c1062b10133f78a0/?vgnextoid=0deed78aa7ca3210VgnVCM10000089f0870aRCRD&vgnextfmt=default

Vad blev min nyårspresent?

2 januari, 2012

Fick en välkommen nyårspresent från WordPress, en rolig sammanställning över bloggens statistik 🙂 Sedan uppstarten i början av September har jag haft runt 3200 ”tittar” på min blogg och många, många intressanta och givande kommentarer. Uppenbarligen har folk kollat in på min blogg inte bara från Sverige, utan jag har haft några enstaka klick från olika länder i Asien, Oceanien, Nord- och Sydamerika. Bara Afrika och Antarktis kvar till nästa år då 😉 Stort tack till alla ni som har läst mina inlägg, följt bloggen via mail, gillat på Facebook och/eller kommenterat på mina inlägg. Jag ser fram emot ett 2012 med mer bloggande, fler intressanta kommentarer och förhoppningsvis fler läsare. Följ gärna mig på Twitter (Sikay91), eller bloggen på Facebook eller via mail (se sidomenyn till höger) om ni vill ha direkta uppdateringar när jag har varit i blogginläggsskrivarandan (långt icke-existerande ord, jag vet!) 🙂 Om det är något ämne du vill att jag ska skriva om under 2012 får du gärna kommentera på bloggen, eller kontakta mig via Twitter och Facebook!

God fortsättning och ett skeptiskt, vetenskapligt, roligt, …,  lärorikt och givande 2012!

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 3,200 times in 2011. If it were a cable car, it would take about 53 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.


%d bloggare gillar detta: