”Ateistkyrkor” och att kunna ha fel

Klockan 10 imorse ringde det i min telefon. Det visade sig vara en som jobbade på P3 som undrade om jag, i egenskap av ung humanist, ville prata på ”P3 Nyheter med Kazmierska” om fenomenet med ”ateistkyrkor” och mer specifikt The Sunday Assembly som startades upp för ett halvår sen av två brittiska komiker. Jag tackade självklart ja och började genast göra den research och det tankearbete jag kunde för att vara så väl förberedd som möjligt när det var dags. Min ingångsvinkel var dels att fundera över vad jag själv tyckte (från början lätt skeptisk till idén), dels ta reda på om något ur Unga Humanisters principprogram eller idéprogram kunde ge vägledning (eftersom jag blev tillfrågad som vice ordförande i Unga Humanister) och dels försöka få tag på andra intresserade människors åsikter och synpunkter om detta fenomen.

Jag var som sagt från början (d.v.s. mindre än fem timmar sedan när dessa rader skrivs) skeptisk till idén med kyrkor för ateister. Till exempel funderade jag över om inte risken för grupptryck och indoktrinering av barn som deltar på mötena är för stor. Jag kände också att det finns en stor risk att detta ger för stark ammunition till de som vill hävda att ”ateism bara är en religion som vilken annan religion”, när jag menar att ateism i grund och botten bara är en avsaknad av gudstro.

När jag kollade närmare på The Sunday Assembly och deras hemsida så besvarades dock många av mina farhågor, i alla fall till viss del. The Sunday Assembly har t.ex. det uppmuntrande, men kanske något självklara, mottot ”live better, help often, wonder more”. Detta verkar, mer eller mindre, vara vad allt handlar om för dem, att i ett sekulärt och icke-konfessionellt sammanhang kunna ta tillvara på det goda i livet som religion (till viss del) har ombesörjt tidigare. De ställer inte heller något ”ateistkrav”, utan samlingarna är öppna för alla oavsett religion. De verkade också sakna ambition om att ansluta alla ateister, utan ville finnas där för de som vill ha dem. De pratar inte heller så mycket om ”ateism” och ”kyrka” utan mer om ”godless” och ”congregation”, de såg sig helt som en gudslös sammanslutning av människor som ville utforska livet tillsammans. Det visar sig att termen ”ateistkyrka” mer sannolikt är något som media har börjat använda för att snabbt förklara vad det handlar om, det är inte ett ordval som de själva skyltar med särskilt mycket.

I dokumenten från Unga Humanister hittade jag inte något som direkt relaterade till ”ateistkyrkor”. Det som kunde ses som relevant är att vi värdesätter medmänsklighet (princip 3) och att vi värderar ”[m]änniskors förmåga att självständigt och förnuftigt reflektera över moral, livet, döden och andra stora frågor” (idé 2). Det var här som ett positivt frö angående dessa ”ateistkyrkor” verkligen började växa inom mig. Kan det vara så att detta är en bra möjlighet att engagera människor att reflektera över livets frågor samt ett forum för medmänsklighet och gemenskap att gro?

Jag slängde också ut frågor på Facebook och Twitter för att få höra andras åsikter och kunna ta ställning till de argument som används från olika sidor i denna debatt. Jag fick snabbt värdefull input från såväl mina kollegor i Unga Humanisters förbundsstyrelse, resten av styrelsen i Unga Humanister Göteborg som ”twänner” (förlåt för det fula ordet, stort tack till @jessicaschedvin, @ollesvensk, @PerDannefjord och @thomassjoberg för diskussionen vi hade!).

När hela den här processen var förbi och det bara var någon timme kvar till sändning så kände jag att jag plötsligt hade landat någon annanstans än när jag började fundera närmare på frågan. Och det, om något, förmedlar väl andemeningen i Unga Humanisters nya slogan: ”För vi kan ha fel!”. Jag tyckte en sak, läste på, diskuterade och funderade mer på det och kom ut med en reviderad och mer välgrundad åsikt än när jag gick in i det hela.

Vill ni höra var jag hamnade i frågan efter alltihop får ni gärna lyssna på programmet eller ställa frågor här i kommentarsfältet! Programmet går att lyssna på här, där inslaget med The Sunday Assembly börjar 21:55.

P.S. Utan denna slutkommentar var det 668 ord i inlägget, so close! 😉

P.P.S. För de som ännu inte har sett den så måste jag bara tipsa om Unga Humanisters nya reklamfilm där vår slogan lanseras på riktigt, den är bara någon minut lång och den är (enligt mig) klart sevärd, speciellt slutet!

Hur var det att träffa Newtonbloggaren IRL? (del 1)

Idag fick jag äntligen möta min bloggärkenemesis, Johannes ”Newtonbloggaren” Axelsson, ansikte-till-ansikte. För den som inte känner till det så är Johannes en NO-lärare på en kristen friskola i Umeå, min födelsestad, och han har orsakat en hel del diskussion i skeptiker- och humanistkretsar sedan han började blogga om skapelsetro, evolution, geologi, m.m. ur ett ungjordskreationistiskt perspektiv. Detta är självklart unikt nog i sig, en svensk kreationist som vill diskutera och debattera, men att han dessutom är NO-lärare var något som verkligen satte igång åsiktsmaskineriet. Om du undrar varför jag kallar honom för ”ärkenemesis” så rekommenderar jag att du kollar under taggen ”Kreationism” och försöker hitta ett inlägg som inte nämner ”Johannes Axelsson” och/eller ”Newtonbloggaren” 😉 )

Idag hade Johannes i alla fall en föreläsning, ”Skapelsetro – Inte bara blind tro”, på sin kyrka i Umeå och eftersom jag har sommarlov och är hemma i Umeå hos familjen så kunde jag självklart inte hålla mig från att åka och se vad som sades och få möta Johannes. Som en bonus träffade jag även en god vän som jag visste hörde till den kyrkan men som blev väldigt förvånad över att se mig, en övertygad ateist, dyka upp i hennes kyrka.

Johannes inledde föreläsningen med att påpeka att frågor och liknande var mycket välkomna från publiken (vi var kanske totalt tio-tolv personer). Detta var självklart en möjlighet som jag inte kunde hålla mig ifrån att utnyttja senare i föreläsningen, mer om det senare. Det första ämnet som togs upp var ”blind tro” och hur Gud inte vill att vi ska ha blind tro på honom. Johannes menade att Bibeln faktiskt är en samling dokument som kan testas mot verkligheten och att när dessa tester har kunnat utföras så har Bibeln klarat det. Genom att testa de testbara delarna av Bibeln så menade Johannes att vi kan få en förstärkt tro även på de delar som inte går att testa. Från mitt ateistiska perspektiv ter detta sig vara ett logiskt felslut, ”Appeal to misleading authority”, ett typ av felslut där man istället för att ta reda på fakta i en fråga hänvisar till en olämplig auktoritet (i detta fall Bibeln).

Men, om jag istället försöker se det från Johannes synvinkel kan jag ana att empiriska data som överensstämmer med Bibeln får mycket större betydelse än vad de får för mig. Det handlar inte bara om att Bibeln någonstans i alla dess 66 böcker lyckades ha rätt i något, det handlar om att få en bekräftelse på att hans gudstro är befogad. Medan jag skiljer varje påstående i Bibeln från de andra påståendena (bara för att ett påstående visade sig stämma så ökar inte detta min tilltro på andra påståenden) så är en bekräftelse för ett påstående för Johannes en försäkran att Bibeln är Guds ord och inget annat.

Gudshypotesen (påståendet ”det finns en Gud som är x, y och z”) kanske är svår, eller rent utav omöjlig beroende på gudens egenskaper, att testa vetenskapligt. Jag vet att en del skeptiker, humanister och ateister av just denna anledning inte vill lägga tid på att diskutera den, deras vanliga verktyg (vetenskapen) är ju uppenbarligen inte tillräckligt för denna metafysiska fråga. Jag tror däremot att gudshypotesen mycket väl kan vara nyckeln till en förbättrad dialog med troende som kan vara utvecklande och lärorik för alla parter. Utan att diskutera gudshypotesen hade jag och Johannes kunnat stånga oss (metaforiskt) blodiga på ovanstående problem, nu kan jag se och erkänna att våra skillnader kommer från hur vi ser på gudshypotesens sanningsvärde och inse att diskussionen inte kommer att bära frukt utan att diskutera annat också. Jag undvek att kommentera eller ifrågasätta Johannes uttalande om Bibelns ökade trovärdighet efter att ett påstående har blivit bekräftat av just detta faktum, diskussionen hade inte kunnat bli värdefull utan en timmes debatt om bibeltolkning, gudshypotesen och metafysik som egentligen ligger högt över våra inte-nog-filosofiskt-tränade hjärnors kapacitet.

Nästa ämne som Johannes tog upp var en variant av irreducerbar komplexitet. Hans exempel var giraffer vars långa hals under evolutionen skulle ha behövt ske samtidigt som förändringar i deras blodtrycksreglering. Ett tydligt exempel är det höga blodtrycket i blodkärlen i hjärnan som borde uppstå när giraffen dricker, respektive blodtrycksfallet som borde ske när girafferna reser huvudet från drickande ställning (att jämföra med när vi människor ställer oss upp snabbt och upplever yrsel). Problemet presenterades i hans inlägg ”Giraffens höga blodtryck” och av särskilt intresse är en kommentar från Michael Axelsson som har studerat giraffers blodtrycksreglering i Afrika (bloggande från detta finns bl.a. här). Axelsson (M, inte J) skriver bl.a. i sin kommentar:

Efter att ha studerat giraffernas blodtrycksreglering vid två tillfällen nere i Sydafrika så har vi inte hittat några speciella lösningar utan giraffen använder samma typ av reglering av sitt blodtryck som vi alla (ryggradsdjur) har. /…/ Så visst är det fantastiska djur som har en unik nisch i sitt ekosystem men några speciella designlösningar finns inte, de fungerar som andra ryggradsdjur när det gäller regleringen av hjärtat och cirkulationssytemet.

På föreläsningen idag hade jag inte denna kommentar fräscht i minnet, men jag valde ändå att kommentera på en annan aspekt av Johannes resonemang (en aspekt som i efterhand blir onödigt i det här fallet med tanke på M. Axelssons upplysande kommentar, men som kan vara vägledande i andra situationer). Man har väldigt lätt att tänka sig evolutionen som en enkel, linjär process där en girafförfader med kort hals och normal blodtrycksreglering får barn (som får barn, som får barn, som får barn, et.c.) och att hos något eller några av dessa barn måste dessa två nya funktioner (lång hals och ändrad blodtrycksreglering) uppkomma mer eller mindre samtidigt av en slump (det naturliga urvalet kan ju bara verka på egenskaper som redan finns). Detta är dock en alltför förenklad bild.

Tänk dig en giraffpopulation med 1000 giraffer. En generations avkomma kommer att innehålla giraffbarn med olika längd på halsarna, de flesta relativt nära normallängden, några med längre hals och några med kortare hals (på samma sätt som inte alla människor är lika långa). Säg nu att det hos en eller några giraffamiljer sker en mutation som ger de (enligt M. Axelsson inte alls) nödvändiga blodtrycksregleringsförändringarna för att individer med långa halsar inte ska bli lidande av högt blodtryck och blodtrycksfall vid lägesförändringar av huvudet. Hos dessa familjer, men inte hos familjer utan förändringarna, kommer förutsättningarna för det naturliga urvalet helt plötsligt att vara förändrade. De nackdelar som en lång hals (enligt J. Axelssons upplägg) förde med sig förut kommer inte längre att eliminera individerna med de allra längsta halsarna från genpoolen, förutsatt att de har rätt förutsättningar vad gäller blodtrycksreglering.

Jag kan helt klart tänka mig att liknande resonemang går att föra kring andra ”problem” med evolutionsteorin, även om just det ovan nämnda problemet som sagt verkar vara ett icke-problem eftersom giraffen reglerar sitt blodtryck på samma sätt som andra däggdjur. För mig har dock dessa resonemang en ytterligare dimension, de ger intressanta inblickar och är bra exempel på hur människans tendens att tänka i form av justexempel och enstaka individer istället för hela populationer skapar en felaktig bild av världen. Att lära sig mer om dessa kognitiva brister och förmågor är det som i alla fall driver mig att fortsätta plugga kognitionsvetenskap 🙂

Johannes andra exempel på något som enligt honom är irreducerbart komplext (även om han inte använde just uttrycket ”irreducerbart komplext”) är ATP-syntaset, det protein som används i mitokondrier (”kraftverken” i våra och andra organismers celler) för att omvandla energin som finns i en skillnad i protonkoncentrationer över ett membran till energi inbyggd i cellens ”energivaluta”, ATP (adenosintrifosfat = adenosine triphosphate). Detta protein är helt klart komplext (som alla andra proteiner), men är det irreducerbart komplext? Här fick jag faktiskt göra en hel del research, det var svårt att hitta någon bra information på ämnet. Det mesta verkar vara skrivet av kreationister eller ID:are (Intelligent Design), men till slut hittade jag en vetenskaplig artikel av Mulkidjanian et al. (här på Nature Reviews hemsida, här kan man hämta den gratis via ResearchGate om man registrerar sig) som presenterar tre olika scenarier. Artikeln är bland de mer tekniska artiklarna jag har läst i mina dagar och all kunskap från cellbiologikursen som jag hann läsa på läkarprogrammet i Umeå kom till användning tror jag, även om jag nog hade behövt fem år av cellbiologi och evolutionsundervisning för att förstå mig på allt i artikeln. Jag har gjort mitt bästa för att försöka göra det förståeligt, ha överseende med om det inte är det. För enkelhetens skull så presenterar jag ett av deras föreslagna scenarier i punktform med kommentarer inom parenteser, deras beskrivning finns på andra till femte sidan i dokumentet, med bra förklarande bilder på sida 4:

• Kopior av generna för ett RNA-helikas och en alfahelikal passiv membrantransportör slogs ihop. (RNA-helikaset är ett protein som är viktiga i olika former av RNA-metabolism och underhåll av RNA, bör ha uppstått innan ATP-syntas. Dess funktion drivs dock av ATP, som dess ägarcell på något sätt hade tillgång till innan ATP-syntaset utvecklades. Membrantransportören är ett protein som kan utgöra en kanal över ett membran för specifika joner)
• Detta bildade ett ATP-drivet (egenskap från RNA-helikaset) RNA-translokas som kunde transportera RNA-strängar över membran (egenskap från membrantransportören som spände över membran).
• Genen för det nya RNA-translokaset muterades ytterligare för att bilda ett proteintranslokas (samma funktion förutom att det kan transportera proteiner, inte RNA-strängar över membran)
• Genen för proteintranslokaset muterades ytterligare, hydrofobiciteten i kanalen ökade och den kunde därmed bara släppa igenom små joner (t.ex. vätejoner som är fallet för dagens ATP-syntas, med undantag för några som verkar kunna använda natriumjoner också)

Jag är medveten om att det scenario som utmålas ovan är en hypotes och inget mer, men det visar att det finns möjliga vägar från enklare proteinkomplex till ett ATP-syntas. Om någon vet mer i ämnet, eller tror sig ha en bra fråga, kommentera gärna! Detta är väldigt intressant och jag hade svårt att hitta lättillgänlig information. Om du vill leta mer så kan jag passa på att tipsa om att ”ATPase” och ”ATP synthase” är samma sak, det senare ger många kreationistträffar medan det förra ger fler träffar från den vetenskapliga litteraturen.

Många fler intressanta saker sades, tänktes och diskuterades på föreläsningen med Johannes Axelsson, men jag tänker att det som jag har skrivit hittills är allt som jag orkar få ur mig idag och troligtvis allt som du som läsare orkar läsa i ett huj (eller är det ”motivated reasoning” från min sida för att bekräfta för mig själv att det är smart att sluta blogga vid klockan 00:30?). Jag lämnar därför ämnet för idag och ber att få återkomma till mina intryck från första mötet med Newtonbloggaren Johannes Axelsson en annan dag (förhoppningsvis imorgon!). Tack för visat intresse 🙂

Hur skapar man ett förnufts- och kunskapsbaserat samhälle?

Vi måste hjälpa folk att få en korrekt världsbild och att hantera födelse, åldrande, sjukdom och död på ett vetenskapligt sätt, liksom frågan om tur och otur, säger han till tidningen [Study Times, min anm.], som ges ut av partiet och riktar sig till blivande statsfunktionärer.

Men vi måste inse att det är en lång process, och vi måste vara tålmodiga. Religion har funnits under lång tid, och om vi försöker forcera fram resultat kan det få motsatt effekt, tror Wang

Så citerades Wang Zuoan, chefen för den statliga kinesiska myndigheten för religionsfrågor, för en vecka sedan i Dagens Nyheter (”Kina vill bannlysa vidskepelse”, 21/4). Detta citat, och framförallt artikeln från Reuters som DN:s artikel baserades på (”China says aims to banish superstition, promote knowledge”, 21/4), fick mig att tänka till. I grund och botten så håller jag med Wang i det som han säger, men det finns något som skapar en obekväm känsla hos mig. Kan en stat verkligen gå ut och säga att man skulle vilja bli av med religion i samhället, även om man i det här fallet inte sätter upp några konkreta mål eller tidsplaner av typen ”100% ateister år 2040”? Men å andra sidan, är inte det här vad jag vill åstadkomma, ett samhälle där kunskap och förnuft premieras framför okritiskt och dogmatiskt tänkande? Där alternativmedicinare inte tillåts leda människor bort ifrån den vård som de egentligen behöver och där gudsbaserade argument inte ges mer legitimitet i samhällsdebatten än argument baserade på det Flygande Spaghettimonstrets (påstådda) vilja?

Den ”humanistiska Simon” i min hjärna blir med andra ord lätt drömsk i blicken av att mellan raderna kunna läsa ”upplysning, kunskap och uppmuntran till ett förnuftsbaserat leverne till folket!” i citatet från Wang. Han (humanist-Simon) fortsätter sedan: ”Det samhälle som Wang beskriver skulle kunna vara en väg till att allmänheten litar mer på vetenskapsmän, läkare och psykologer än på konspirationsteoretiker, alternativmedicinare och självhjälpsgurus. Medium skulle inte längre kunna lura (oavsett vad de själva tror att de gör) andra på pengar, utan människor som vill ha stöd i sin vardag skulle gå till terapeuter, filosofiska praktiker eller sina vänner. Vi skulle slippa epidemier liknande den i Swansea där över 800 människor har fått mässlingen (en potentiellt dödlig sjukdom!) för att de inte är vaccinerade, till följd av vaccinrädslan efter Andrew Wakefields numera tillbakadragna och motbevisade studie från 1998. Inte backar du väl från upplysningsidealet bara för att det låter lite totalitärt när det kommer från Kina?”. Men det är inte riktigt så enkelt…

I den andra ringhörnan av min hjärna har vi nämligen den ”politiskt korrekta Simon” som ropar ”Tänk på religionsfriheten! Det är inte politikers uppgift att bestämma vad folket ska tro eller inte tro på! Kommunistpartiet har ju till och med drivit en kampanj mot att muslimer i Xianjiang fastar under Ramadan, någon måtta får det vara! De kristna bygger kyrkor under jorden i Kina för att regimen inte ska störa dem! 100 miljoner kineser (enligt de troligen låga officiella siffrorna) lider redan nu av precis den upplevda frånstötningen och diskrimineringen som du kämpar emot i humanismens namn när det kommer till ateister och de som inte delar statsreligionen i officiellt eller inofficiellt religiösa länder! Detta är galenskap!”

Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag ska tycka i denna fråga. Å ena sidan delar jag Wangs önskan om ett vetenskapligt upplyst samhälle där vidskepelse och religion inte styr människors liv och beslut, å andra sidan har jag en röst som ropar ”brott emot de mänskliga rättigheterna! Staten ska inte lägga sig i människors personliga trosuppfattningar!”. Men jag anar att det borde finnas en kompromiss att hitta här någonstans. Och jag tror också att det kan vara bland de allra viktigaste kompromisserna som det moderna samhället står inför att behöva finna. Att människor tror på gud(ar) idag och att det kommer att finnas troende människor även i framtiden känns inte som ett kontroversiellt påstående för mig. Detta är något som vi måste leva med och arbeta med, inte mot. Frågan, tror jag, är hur vi gör så att alla känner sig välkomna i samhället men att staten fortfarande ska kunna vila på en förnufts- och kunskapsbaserad grund. Problemet är ju att då bör t.ex. undervisningen i skolan vara strikt icke-konfessionell och vila på vetenskaplig grund, och hur kan vi göra detta utan att människor ska känna att deras trosuppfattning inte förminskas av staten? Kan vi ha ett samhälle där staten, skolväsendet och samhällsdebatten styrs utan inflytande av gudar eller vidskepelse men där kristna, muslimer och judar, såväl som människor som tror på ”normala spöken och andar”, alternativmedicinska metoder eller vidskepelse? Eller vill vi ha ett samhälle där dessa trosuppfattnignar ses som mindre värda eftersom de inte är grundade i förnuft och kunskap, de värderingar som staten i detta fall är satt att premiera?

Jag tror som sagt att det finns en kompromiss, även om jag är långt ifrån att ha hittat den perfekta sådana. De krav som jag hittills har kommit på att jag skulle ställa på ett lyckat ”förnufts- och kunskapsbaserat samhälle” ser ut så här:

• Staten och offentliga myndigheter premierar inte någon specifik religion eller dess utövare. De rättigheter som en som beskriver sig som ”kristen” ska vara desamma som en som kallar sig ”muslim”, ”asatroende”, ”jude” eller ”pastafarian”. När det saknas förnuftiga och vetenskapliga belägg för existensen av någon av alla de tusentals gudar som människor har trott på i årtusenden så kan inte staten särbehandla troende tillhörande en viss religion. På samma sätt som vår lagstiftning håller sig icke-troende till Oden så måste den också vara icke-troende på Jehova, Allah och Flygande Spagettimonstret, tills någon av dessas existens är bevisad. Detta gör alltså staten till ”ateistisk” (i bemärkelsen att den saknar gudstro, inte att den är religionskritisk à la Dawkins, Hitchens eller Harris som vissa tror att ”ateistisk” innebär), men statens ateism ställer inga som helst krav på att alla medborgare ska vara ateister. 
• Religionsfriheten är bibehållen och respekterad, men ej överställd yttrandefrihet eller förnuft. En person ska t.ex. kunna tro att Jesus återuppstod och få utöva de ritualer som hen finner nödvändiga (gå i kyrkan, be under vissa tider, et.c.) för att efterfölja sin religion så länge som dessa inte bryter mot samhällets lagar. Det bör också finnas krav på arbetsgivare att vara tillmötesgående vad gäller religiös utövning (bärande av slöja, ovilja att äta viss mat, firande av religiösa högtider), inom rimliga gränser. Om en kvinna som bär slöja av religiösa skäl vill jobba som t.ex. psykolog eller lärare, där det skulle kunna gå att motivera att ansiktskontakt mellan patienter/elever och psykologen/läraren är viktig så kan arbetsplatser ställa krav på kvinnan att inte bära slöja under arbetstid (se fotnot). På samma sätt som en muslimsk brandman inte ska kunna lägga ifrån sig vattenslangen när klockan slår ”bön” utan självklart bör lägga all sin energi på att släcka det brinnande huset. Även om jag tror att gudstro inte skulle vara lika vanligt i ett förnufts- och kunskapsbaserat samhälle så skulle det inte på något sätt vara förbjudet. Det viktiga är att negativa konsekvenser av religiös utövning (eventuellt försämrad vård/utbildning för patienterna/eleverna, onödigt nedbrunna hus) begränsas enligt förnuftiga resonemang och med hjälp av vår kunskap om hur världen är beskaffad.
• Staten och offentliga myndigheter ska premiera kunskap, vetenskap, förnuft och personlig utveckling. Om denna punkt uppfylls kommer man att få ett samhälle där invånarna tillsammans är beredda att söka ny kunskap och använda befintlig kunskap (från vetenskapen) för att agera verklighetsbaserat (ge vård istället för bön/homeopatika, stifta lagar som faktiskt gör skillnad istället för att bara följa opinionen, m.m.). En stat och myndigheter som drivs av förnuft kan också direkt se det absurda i att utvisa en homosexuell man till Irak, där islamister har mördat människor just p.g.a. homosexualitet. Att prioritera förnuft kan också innebära att  uppmuntra sina medborgare att ta reda på mer om de kognitiva bias som vinklar allas våra beslut och se till att alla får möjlighet att lära sig verktygen för kritiskt tänkande. En stat som premierar personlig utveckling skulle se till att tillhandahålla möjligheter till personlig utveckling, inte bara i form av allmän och gratis utbildning såsom i dagens Sverige, utan även verktyg för att finna sin identitet, självkänsla och att lära sig hur man kan leva ett liv som man själv känner sig lycklig med.
• Allt ska vara möjligt att ifrågasätta, inom yttrandefrihetens gränser, utan att man ska behöva utstå hot eller förföljelse. Detta gäller bl.a., men är inte begränsat till, gudstro, vetenskapliga hypoteser och teorier, olika ideologier samt samhällets struktur. Detta är en viktig princip för att samhällets utveckling inte ska stagnera och att alla människor ska känna att deras åsikt får komma ut. Viktigt att komma ihåg där är självklart att om man har  gett sig in i leken får man leken tåla. Ett ifrågasättande kommer inte sällan att mötas av motargument och andra människors åsikter. Detta är bra och bör uppmuntras i det förnufts- och kunskapsbaserade samhället, så länge som det görs på ett resonligt sätt. Att svara ”du är en j-vla idiot” när någon frågar ”hur vet vi att Jorden faktiskt är utsatt för farliga klimatförändringar?” eller ”varför ska vi tro på att människan är släkt med apor?” är inte något som för debatten framåt eller bidrar till ett bättre samhälle. Att förfölja eller mordhota en konstnär för att han ritar en teckning på din religions profet är inte heller något som bidrar till ett bättre samhälle. Att däremot förklara varför evolutionsteorin är förnuftig att hålla för sann, eller att verbalt ifrågasätta varför konstnären medvetet förolämpar din religion är uppmuntrat.
• Den bästa möjliga kompromissen mellan liberalism/individualism och socialism/medmänsklighet bör ständigt eftersträvas i både teori och praktik. Jag vet (eller har i alla fall väldigt goda skäl att tro) att du som läser detta också är en medveten, tänkande och kännande människa. På samma sätt som jag vill att du ska låta mig vara den människa som jag vill vara, samtidigt som jag vill ha din hjälp om jag är i nöd, så vill jag erbjuda dig samma vänlighet. För mig är det detta som är andemeningen i den s.k. ”Gyllene regeln” och det ter sig vara en princip som människor genom alla tidsåldrar och i alla kulturer har skrivit under på, i alla fall i teorin. Detta innebär att beslutsprocesser i ett förnufts- och kunskapsbaserat samhälle inte räknar människor i volymer som herr Billström, utan att man behandlar människor som människor i såväl tanke som handling.

Allt detta låter bra och så, men hur skulle man kunna komma hit utan att göra som i Kina och aktivt motarbeta religion?

Ah, 10 miljonerkronors-frågan. Jag har ingen ”quick-fix” på detta, om någon tror sig sitta på en så får de gärna höra av sig. Jag tror dock att en början är att prata om det. Inte bara mellan människor som redan är övertygade, utan med människor som aldrig har hört talas om dessa idéer, eller med människor som rent utav kanske vill ha en statsreligion (vare sig det är kristendom eller islam). Dels för att vi inte kommer kunna få ett sådant här samhälle om det finns alltför många stora och viljestarka motståndare, men också för att det är det bästa sättet att få reda på eventuella nackdelar och motargument och därmed försöka förbättra visionen.

Jag tror också att en satsning på en skola som inte bara fokuserar på kunskap utan också ger möjlighet, uppmuntran och ledning i personlig utveckling är ett sätt att underlätta för kommande generationer att genomföra det som jag har beskrivit i detta inlägg, och än en gång förbättra de delar som behöver förbättras. Om korrekt argumentation och vetenskaplig förankring fick väga tyngre än retoriska knep och personlighet i politiken eller andra sammanhang så skulle nog många framsteg kunna göras. Om personlig utveckling skulle komma högre upp på agendan skulle nog mycket av det (nät)hat som kan ses i dagens Sverige kunna botas, om mänskliga rättigheter och medmänsklighet fick större utrymme skulle förtryck och rasism minska.

Om vi återvänder till situationen i Kina, där hela det här inlägget började, så tror jag att jag i stort delar Wangs önskan om ett mer kunskapsbaserat, förnuftigt samhälle, men jag skiljer mig i hur jag skulle vilja ta mig dit. Jag tror att förändringen till ett förnuftsbaserat samhälle är inget som kommer kunna beslutas till fullo av politiker, även om de har en viktig roll i att se till att de rätta förutsättningarna för dialog, utbildning och personlig utveckling finns för alla. Det krävs också en samhällsdebatt och en övertygelse hos väldigt stora delar av befolkningen för att allting inte bara ska bli fina ord men handlingar som sker mot människors vilja.

Vissa dagar, som idag, vaknar jag upp med en stark vilja att starta ett politiskt parti (det krävdes ”bara” ca. 281 000 röster för att passera 4%-spärren år 2010 :o) och driva igenom den här förändringen så gott som möjligt med hjälp från likasinnade. De flesta dagarna slutar det med att jag släpper tanken, idag tog jag mig i alla fall så långt som att jag skrev ett blogginlägg!

Fotnot: Jag har inte sett någon forskning eller liknande på slöjbärandets effekter på psykologer eller lärares arbete, utan tog exemplet från luften utan några rejäla belägg för det. Om någon har sådana, eller något som visar på motsatsen, får de gärna kommentera på detta inlägg. Huruvida denna effekt finns eller ej är egentligen inte viktig för resonemanget kring religionsfrihet som sådant, men jag ville bara vara tydlig med vad jag vet och vad jag inte vet. Jag vet däremot att ett hus inte släcker sig på egen hand 😉

Vad kan kristen tro göra med människans tänkande? Del 3: Efter Newtown-massakern

(Detta är del 3 i min minibloggserie om exempel på vad kristen tro kan göra med ens tänkande. Läs gärna del 1 om hur Bibeln kan användas för att motivera barnaga genom att klicka här och del 2 om en kränkt Pat Robertson som jämför förföljelse av kristna i USA med förföljelsen av judar i Nazityskland här)

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Så, punkt tre på saker som kristen tro kan göra med ens tänkande: ge en farlig/hemsk syn på vad som händer när man dör och vem som bär ansvaret för att hemska saker sker. För några dagar sedan skedde en hemsk tragedi när en 20-år gammal kille i Newtown, Connecticut, tog sin mammas vapen, sköt modern och gick vidare till en skola där han sköt 20 barn och 6 vuxna till döds innan han tog sitt egna liv (se DN:s sammanfattning).

Det första citatet som retade upp mig kom faktiskt inte från en kristen, utan från en religionskritisk komiker vid namn Bill Maher:

Sorry but prayers and giving your kids hugs fix nothing; only having the balls to stand up to our insane selfish gun culture will.

— Bill Maher (@billmaher) December 15, 2012

Även om jag håller med Maher om att böner och kramar inte kommer att rädda oss från nästa eventuella skolskjutning så kan jag tänka mig att kramar, och böner om man så känner för, kan skänka tröst och närhet som barnen och deras familjer så väl kommer att behöva efter en sådan här traumatisk upplevelse. Att det dessutom behöver göras något åt USA:s vapenlagar är inte något som utesluter att kramar och bön kan skänka tröst.

Men detta är långt ifrån det värsta citatet som jag har sett angående Newtown-skjutningen.

En skärmavbildning som började cirkulera på nätet efter skjutningarna visar hur en man ska ha skrivit följande som Facebookstatus:

 

About 20 children are receiving the BEST CHRISTMAS PRESENT EVER….. the presence of our God and our Lord Jesus Christ! Thx Tom Thompson for that perspective.

Jag är för det första väl medveten om att detta kan vara fejkat. Jag tänker därför lämna citatet därhän och diskutera logiken bakom det. Om vi ställer upp följande punkter så kanske logiken framträder:

• Om man är snäll (tror på Jesus) när man dör så kommer man till himlen
• Himlen är den mest underbara platsen som du kan tänka dig, du får vara med Jesus och Gud
• Livet på Jorden är, enligt punkt 2, sämre än livet i himlen
• Alltså: ju tidigare du dör, desto snabbare kommer du till himlen (där allting är underbart) och slipper ditt jordsliga liv där hemskheter händer.

Oavsett om Rennard finns på riktigt eller inte så är detta alltså en möjlig åsikt rent teologiskt. (Är du kristen och retar dig på det här resonemanget? Bra. Förklara gärna för mig vilken punkt som är fel så att jag får en bättre bild av denna situation. Den stör mig riktigt mycket.)

För övrigt så finns det nog med ”riktiga” kristna för att motivera detta inlägg.

We ask why there is violence in our schools, but we have systematically removed God from our schools. Should we be so surprised that schools would become a place of carnage? – Mike Huckabee (försökte bli republikanernas presidentkandidat 2008)

Huckabee har uppenbarligen inte studerat den svenska modellen med icke-konfessionella skolor och ställt sig frågan om hans hypotes att det finns ett samband mellan den kristna guden i skolor och eventuella skolskjutningar. Vi får dock en vidare förklaring i hur Huckabee tänkte i ett annat citat:

God is not going to go where he is not wanted. /…/ Hey, I’ll be glad to protect your children, but you gotta invite me back into your world first. – Brian Wigs (från den kristna gruppen American Family Association)

Om jag vore en älskande gud skulle jag inte låta politikers beslut om icke-konfessionella skolor leda till en massa lidande hos barnens nära och kära. Jag skulle skydda de kärnfamiljer som mina mest fundamentalistiska följare är så besatta i och därför låta barnen vara med sina föräldrar, syskon och vänner. Men det är klart, det kanske är elakt att undanhålla dem himlen och dess oändliga godhet och härlighet.

Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg om det här, men allt jag ville säga (och mycket av det som jag har skrivit här) har redan skrivits väldigt träffande och bra av William Hamby på hemsidan Examiner (länk till artikeln ”Horryfying Christian responses to Connecticut shooting”). In och läs!

Avslutning på bloggserien:

Nu tror jag att denna miniserie är färdig (för nu i alla fall). Jag vill än en gång påpeka att jag inte har något emot gudstroende människor, vare sig det är Jehova, Allah eller Vishnu som de tror på. Jag känner många som tror på någon gud och de är ofta väldigt bra och goda människor. Problemet som jag har är de tankebanor som kan skapas och motiveras med en tro på Bibeln som gudomligt inspirerad. Jag vill att frågor om hur ett samhälle ska skötas, vilka lagar vi ska ha och hur man tar ställning i moraliska frågor ska baseras på förnuft och vettiga resonemang och argument. Detta blir, enligt vad jag har erfarit, omöjligt om den ena (eller flera av) parten/parterna åberopar en gudoms oemotsägliga skrift. Om någon vill övertyga mig om att barnaga borde vara tillåtet så vill jag ha ett resonemang som inte kräver en tro på något som vi inte har förnuftiga skäl att ta för sant. Om du vill bli tagen på allvar i en samhällsdebatt så ber jag dig att tänka både en och två gånger innan du drar på dig en offerkofta i form av judarna i Nazityskland. Om du verkligen bryr dig om alla människors rättighet att ha politiker som gör sitt bästa för att styra samhället på ett sätt som inkluderar alla, oavsett livsåskådning eller gudstro, leta inte efter lösningar som förutsätter något som många i samhället, av goda anledningar, inte tror på.

 

Vad kan kristen tro göra med människors tänkande? Del 2: Pat Robertson känner sig kränkt

(Detta är del 2 i min minibloggserie om exempel på vad kristen tro kan göra med ens tänkande. Läs gärna del 1 om hur Bibeln kan användas för att motivera barnaga genom att klicka här)

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Detta är det andra inlägget i min serie om vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande. Citatet som det här inlägget handlar om har snart 20 år på nacken, men det kom till min uppmärksamhet först i morse med den här bilden på facebooksidan Sveriges Ateister:

Citatet (för den som inte vill läsa vit text på mörk bakgrund):

Vad kan kristen tro göra med människors tänkande? Del 1: Mirakeltjejen och barnaga

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Så, till den första saken som gjorde mig upprörd idag:

Bloggerskan Mirakeltjejens inlägg ”Fysiska slags inverkan på människan – Enligt Bibeln” där hon, med stöd av i runda slängar 15 bibelcitat, försvarar att slå barn i uppfostrande syfte, berättar att detta ska ske med piskrapp/spö eller pinne/käpp och att Herren tar över detta ansvar när vi blir vuxna . D.v.s. det som kallas för barnaga och, vilket hon själv påpekar, är förbjudet i svensk lag sedan 1979. Mirakeltjejens inlägg inleds med följande stycke:

Helvetet, den brinnande eldsjön är den slutgiltiga destination för människor som inte följer och lyder Gud.
Det är en plats för fallna änglar, denna världs härskare satan!
Otroligt nog finns det människor som väljer frivilligt att följa ondskan och följer därmed efter
de onda andemakterna till det eviga straffet, den eviga plågan och tortyren.

Vad har skolan i kyrkan att göra? (Eller: Vad hade jag velat säga i SVT Debatt?)

Igår satt jag, i egenskap av ordförande i Unga Humanister Göteborg (disclaimer: alla åsikter som uttrycks i detta blogginlägg är mina egna!), med i studion som publikröst under inspelningen av SVT Debatt. De hade ringt mig tidigare under dagen och sagt att man bl.a. skulle debattera huruvida skolor kan förlägga exempelvis adventsfirande och jul-/sommaravslutningar i kyrkolokaler och vilka former av aktiviteter som i så fall skulle få förekomma. Jag visste på förhand att mitt utrymme för att få göra min åsikt hörd var liten, om ens befintlig, och det visade sig också att det fanns personer som var klart mer på hugget att debattera än vad jag var. Jag känner dock att debatten missade några viktiga punkter som jag tänkte ta upp här på bloggen, där jag får tid att resonera och utveckla mina resonemang på ett mer strukturerat och givande sätt. För den som inte har sett debatten så kan jag tipsa om SVT Play (programmet finns uppe i 50 dagar efter att avsnittet sändes och finns på den här länken: http://www.svtplay.se/video/833862/29-11-22-00/. Det aktuella ämnet debatteras från och med tiden 14:50.).

Vad är det då som jag hade velat säga?

(Jag insåg när jag läste igenom inlägget innan publicering att det blev rätt långt. Därför har jag gjort en punktlista med mina viktigaste ståndpunkter för den som inte har tid/lust att ta sig hela vägen, eller som behöver lite motivation för att orka 😉 )

• Det är inte okej att en livsåskådning/religion ges en särställning gentemot andra livsåskådningar (eller avsaknad av sådan) i ett land där religionsfrihet, sekularitet och mångfald är erkänt viktiga begrepp och principer i samhället.
• Det är inte heller okej att kyrkan utnyttjar skolans auktoritet och legitimitet inför eleverna för att få dem att sjunga, be, bli välsignade eller något annat ”i Herrens namn”.
• Det är absolut inte okej att några  elever (inte ens en enda elev!) ska känna sig obekväma, malplacerade eller utstötta under en skolavslutning när allt detta väldigt enkelt hade kunnat undvikas.
• Att hävda att skolavslutningar kan hållas i kyrkor, och vissa psalmer kan sjungas, p.g.a. tradition är för mig ett lika vettigt argument som om en brittisk förälder skulle hävda att barnaga är bra ”för det har vi ju alltid gjort”.

Så, till argumentationen!

För det första så är skollagen rätt tydlig vad gäller frågan, konfessionella inslag får inte förekomma i varken undervisning eller utbildning (”utbildning” innefattar såväl undervisningsmoment som övrig verksamhet inom skolans regi). Det finns ett undantag för konfessionella friskolor där utbildning som inte hör till undervisningen får innehålla konfessionella inslag, exempelvis morgonbön. Skolverket (den ansvariga myndigheten vars uppgift är att tolka de lagar och regler som finns på området) beskriver fallet gällande ”normala”, icke-konfessionella skolor, som sådant att religiösa inslag såsom bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse inte får ske inom ramen för utbildningen (och därmed självklart inte heller inom undervisningen). Det är så här som lagen ser ut i dagens Sverige, och det är så (med reservation för de konfessionella friskolorna) som det måste se ut i ett sekulärt Sverige där allas livsåskådning är lika mycket värd. För den som är intresserad utav de specifika lagarna och tolkningarna som Skolverket har gjort i frågan så hänvisar jag till detta dokument: ”Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal” (senast granskad oktober 2012).

Vad är ateism?

Inspirerad av kommentaren från Albin på mitt tidigare inlägg ”Vad är ateism (inte)?” kommer här min definition av ateism:

 

Era tankar? Kommentarsfältet är öppet! 🙂

 

Vad är ateism (inte)?

I Newtonbloggens inlägg ”Ateism: tron på ‘ingenting’?” finns en text som jag har sett florera runt internet ett tag nu.

Johannes Axelsson frågade sina läsare vad de tyckte om definitionen, så här är mina tankar:

”The belief that…”

Ateism är, definitionsmässigt, avsaknaden av gudstro. Etymologin kommer från grekiskan atheos, via franskans athéiste, som som går att härleda från prefixet a– (”utan”) och theos (”en gud”). Den här definitionen, att ateism bara är avsaknaden av gudar, har ateister länge varit överens om och gör inga egna påståenden som behöver beläggas med bevis, utan bevisbördan ligger på den som gör extraordinära påståenden (jämför gärna med Christopher Hitchens citat ”what can be asserted without evidence can also be dismissed without evidence.”). Vissa har valt att kalla detta för ”svag ateism” för att särskilja den från den ”starka ateismen” som gör specifika påståenden. En ”stark ateist” väljer istället att lägga fram olika argument och bevis för att förneka existensen av en eller flera specifika gudar. Ett exempel kan vara att lyfta fram hur bevisen som ligger bakom evolutionsteorin kraftfullt motsäger skapelseberättelsen i Bibeln (och många andra religioners skapelseberättelser). Alla religioner vars tro motsäger evolutionsteorin måste därför belägga sin tro med jämbördiga eller bättre bevis för att nå samma status hos en person som grundar sin världsbild i rationalitet och konkreta bevis.

För svag ateism är alltså inledningen rent utav felaktig, för stark ateism är inledningen något av en halmgubbe i att den utelämnar det faktum att ateistens påståenden grundar sig i bevisföring och rationellt tänkande, inte ”blind faith”. Se gärna den här artikeln på atheism.about.com för en vidare diskussion och fler länkar kring definitionen på ateism.

Hur uppkom flercelliga organismer?

Ett av de argument som kreationister brukar ta upp för att underminera evolutionsteorin är att man aldrig har observerat uppkomsten av nya biologiska egenskaper, ett argument som framfördes till mig utav Rolf Lampa på Newtonbloggens inlägg ”Fyra saker att fira under juli nummer fyra”. När jag skrev mitt svar insåg jag att det jag skrev kunde vara värt ett eget blogginlägg. Så att-e… Här har ni ett blogginlägg om uppkomsten av multicellulära organismer från encelliga organismer, en av de viktigaste evolutionära händelserna i historien.

Början till vårt svar ligger hos några små oansenliga encelliga organismer som kallas för choanoflagellater (Monosiga brevicollis för biologinördar). Choanoflagellater har en ”krage” av mikrovilli (tunna, tunna utskott som ökar cellens kontaktyta med omvärlden) och en lång flagell (”svans”). Kragen, i samarbete med flagellen, kan fånga upp näring från choanoflagellatens omgivning. Flagellen används även för att skjutsa choanoflagellaten framåt.

Schematisk bild av en choanoflagellat (Bild från Wikipedia)

Men det är egentligen inte det här som är intressant med choanoflagellaten. Det intressanta är att trots sin encelliga natur så bär choanoflagellaten på gener som hos flercelliga organismer kodar för proteiner som används för att hålla samman celler (s.k. celladhesion). Dessa gener kodar exempelvis för cadheriner, lectiner och integriner, gener som man tidigare trodde bara fanns hos metazoaner (en grupp som inkluderar alla flercelliga organismer förutom svampar). Fyndet av dessa gener har, enligt originalartikeln i Nature två stora konsekvenser:

• Den gemensamma förfadern till choanoflagellater och metazoaner hade med största sannolikhet redan gener som möjliggjorde celladhesion (något som krävs för multicellulära organismer).
• Eftersom man inte har dokumenterat några fall av celladhesion mellan choanoflagellater kan dessa gener troligen fylla någon annan funktion än celladhesion, exempelvis som ett sätt för choanoflagellater att interagera med sin extracellulära miljö.

Men, so what, choanoflagellaterna har ju uppenbarligen nytta av dessa gener, då är det väl inte så konstigt att de har dem?