Ett av fjolårets största mysterier verkar ha fått sin lösning och (spoiler alert!) det verkar som om ”Einstein was right all along”.
I september 2011 gick forskare från CERN i Schweiz och OPERA-labbet i Italien ut med sensationella data, de hade skickat pulser av neutriner från CERN till OPERA och mätt hur snabbt dessa partiklar tog sig från punkt A till punkt B. När resultaten kom in visade det sig att neutrinerna hade lagt denna sträcka bakom sig snabbare än vad fotoner skulle ha gjort, något som går bjärt emot delar av Albert Einsteins minst sagt välkända relativitetsteori (som bl.a. innefattar att inget kan färdas snabbare än ljuset/fotoner). (Läs gärna mitt första inlägg ”Vad kan färdas snabbare än ljusets hastighet?” för en tillbakablick av hur jag och andra såg på fynden när de först presenterades)
De första resultaten både presenterades och mottogs på ett högst vetenskapligt sätt, och det har varit roligt att som vetenskapsintresserad se processen förverkligas. När forskarna först presenterade sina resultat var det inte genom att säga ”Einstein hade fel, vi har hittat något som färdas snabbare än ljuset! GE OSS NOBELPRIS!!!” utan ett mer sansat ”Vi har hittat något som, enligt våra experiment, ser ut att färdas snabbare än ljusets hastighet. Kan ni (andra forskare) kolla genom våra experiment, se om vi har gjort några fel, hjälpa oss att leta efter felkällor och försöka replikera våra experiment för att se om ni får samma resultat så att vi kan förstå resultaten och naturen bättre?”
I november samma år släppte ursprungsforskarna en ny rapport där de berättade att man hade försökt förbättra experimentets utförande för att se om resultaten fortfarande kvarstod efter den ursprungliga kritiken. Man fann även denna gång att neutrinerna kom fram till OPERA-detektorn liiite (60 nanosekunder, eller 0,000’000’06 sekunder!) snabbare än vad fotoner hade kommit fram. Samtidigt började andra forskargrupper kritisera teoretiska aspekter av resultaten där man bl.a. kollade på ljusspektrumanalyser av neutriner som inte stämde överens med hypotesen att de skulle färdas snabbare än ljusets hastighet, något jag skrev om i inlägget ”Vad hände med snabbare-än-ljuset-neutrinerna?”. Men ännu var inte den nya kontroversen löst: experimenten sa en sak, vetenskapens tidigare kunskap en annan.
Det visade sig, tyvärr, att lösningen på hela denna kontrovers var en glappande kontakt. Forskarna använde GPS-systemet för att synkronisera klockorna mellan de olika labben i Schweiz och Italien och den fiberoptiska kabel som skulle koppla samman GPS-signalerna med ”huvudklockan” i Italien. Någonstans i systemet verkar det som om en kontakt har varit glapp, något som enligt uträkningarna skulle ge en fördröjning på 60 nanosekunder som ger en ”snabbare-än-ljuset-hastighet” för neutrinerna. Läs mer i denna artikel i Nature vid intresse.
Forskare från ICARUS, ett labb som ligger i närheten av OPERA, bad CERN att skicka neutriner mot dem också och dessa neutriner lydde Einsteins råd och färdades med ljusets hastighet, varken mer eller mindre. Den ack så viktiga replikationen av ursprungsstudien visar alltså också på att den troligaste förklaringen är ett materialfel i de ursprungliga experimenten, än ett behov av att revidera relativitetsteorin (artikel från Nature).
I dag har nyheterna även nått svensk media där DN har en välskriven artikel i ämnet av Karin Bojs. Där rapporteras bl.a. om att två av de högsta cheferna för ursprungsexperimenten har valt att avgå från sina poster till följd av detta debakel, men läsaren ges också intressant input från professor emeritus Per-Olof Hulth vid KTH som diskuterar hur denna historia kan ses ur ett vetenskapligt perspektiv, vad som är ”bra” och ”dålig” vetenskap.
Avslutningsvis är jag personligen lite besviken över att dessa resultat visade sig bero på en glapp kontakt. Även om jag ser upp väldigt mycket till Albert Einstein hade det varit väldigt roligt att få vara med om mitt första stora paradigmskifte inom vetenskapen. Innerst inne trodde jag nog aldrig riktigt att detta skulle visa sig vara riktigt, men det hade varit väldigt spännande att se ett helt nytt forskningsfält öppnas upp om neutriner visade sig kunna färdas snabbare än ljusets hastighet.
På samma sätt är det med många andra icke-vetenskapliga uppfattningar. Som blivande läkare vore jag överlycklig om homeopati visar sig vara mer än bara vattnade placebopiller (billiga lösningar på all världens sjukdomar och åkommor!), som människa skulle jag känna mig tryggare om det fanns en kärleksfull gud som vakade över mig och resten av världen (även om Bibelns gud inte känns som den rätta för jobbet), och som son/pojkvän/bror/sonson/kompis/kusin/et.c. hoppas jag verkligen att det visar sig att man kan prata med sina döda anhöriga (eller att jag som död kan kontakta mina anhöriga och vänner). Vetenskapen handlar dock inte om att uppfylla våra egna önskningar, den handlar om att förstå verkligheten runtomkring oss. Att utöva vetenskaplig skepticism innebär inte att man är skeptisk mot vetenskap, det handlar om att man är vetenskaplig i sin skepticism mot påståenden av alla dess slag. Även om just den här ”upptäckten” inte visade sig leda till ny kunskap (utom att dubbelkolla alla kontakter!) så kommer i alla fall jag att ta med mig den här historien som ett mycket bra exempel på hur den vetenskapliga processen verkligen bör gå till 🙂
vemvadhurvarfor 