Igår satt jag, i egenskap av ordförande i Unga Humanister Göteborg (disclaimer: alla åsikter som uttrycks i detta blogginlägg är mina egna!), med i studion som publikröst under inspelningen av SVT Debatt. De hade ringt mig tidigare under dagen och sagt att man bl.a. skulle debattera huruvida skolor kan förlägga exempelvis adventsfirande och jul-/sommaravslutningar i kyrkolokaler och vilka former av aktiviteter som i så fall skulle få förekomma. Jag visste på förhand att mitt utrymme för att få göra min åsikt hörd var liten, om ens befintlig, och det visade sig också att det fanns personer som var klart mer på hugget att debattera än vad jag var. Jag känner dock att debatten missade några viktiga punkter som jag tänkte ta upp här på bloggen, där jag får tid att resonera och utveckla mina resonemang på ett mer strukturerat och givande sätt. För den som inte har sett debatten så kan jag tipsa om SVT Play (programmet finns uppe i 50 dagar efter att avsnittet sändes och finns på den här länken: http://www.svtplay.se/video/833862/29-11-22-00/. Det aktuella ämnet debatteras från och med tiden 14:50.).
Vad är det då som jag hade velat säga?
(Jag insåg när jag läste igenom inlägget innan publicering att det blev rätt långt. Därför har jag gjort en punktlista med mina viktigaste ståndpunkter för den som inte har tid/lust att ta sig hela vägen, eller som behöver lite motivation för att orka 😉 )
- Det är inte okej att en livsåskådning/religion ges en särställning gentemot andra livsåskådningar (eller avsaknad av sådan) i ett land där religionsfrihet, sekularitet och mångfald är erkänt viktiga begrepp och principer i samhället.
- Det är inte heller okej att kyrkan utnyttjar skolans auktoritet och legitimitet inför eleverna för att få dem att sjunga, be, bli välsignade eller något annat ”i Herrens namn”.
- Det är absolut inte okej att några elever (inte ens en enda elev!) ska känna sig obekväma, malplacerade eller utstötta under en skolavslutning när allt detta väldigt enkelt hade kunnat undvikas.
- Att hävda att skolavslutningar kan hållas i kyrkor, och vissa psalmer kan sjungas, p.g.a. tradition är för mig ett lika vettigt argument som om en brittisk förälder skulle hävda att barnaga är bra ”för det har vi ju alltid gjort”.
Så, till argumentationen!
För det första så är skollagen rätt tydlig vad gäller frågan, konfessionella inslag får inte förekomma i varken undervisning eller utbildning (”utbildning” innefattar såväl undervisningsmoment som övrig verksamhet inom skolans regi). Det finns ett undantag för konfessionella friskolor där utbildning som inte hör till undervisningen får innehålla konfessionella inslag, exempelvis morgonbön. Skolverket (den ansvariga myndigheten vars uppgift är att tolka de lagar och regler som finns på området) beskriver fallet gällande ”normala”, icke-konfessionella skolor, som sådant att religiösa inslag såsom bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse inte får ske inom ramen för utbildningen (och därmed självklart inte heller inom undervisningen). Det är så här som lagen ser ut i dagens Sverige, och det är så (med reservation för de konfessionella friskolorna) som det måste se ut i ett sekulärt Sverige där allas livsåskådning är lika mycket värd. För den som är intresserad utav de specifika lagarna och tolkningarna som Skolverket har gjort i frågan så hänvisar jag till detta dokument: ”Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal” (senast granskad oktober 2012). (mer…)
vemvadhurvarfor 