Varför behöver politiker vetenskap? (Eller: hur mycket bättre är det att köra bil med handsfree än med en handhållen telefon?)

Enligt bland annat VästerbottensKuriren och Lidköpingsnytt har Miljöpartiets trafikpolitiska talesperson, Stina Bergström, idag skickat in en motion till riksdagen angående mobiltelefonanvändning när man kör bil. Enligt VK ska förslaget innebära ett ”… förbud för bilförare att prata i mobiltelefon utan handsfree, mot att sms:a och använda mobilen på andra sätt under bilkörning.”

Bergström citeras vidare ”Inget samtal är så viktigt att det är värt att riskera någon annan människas liv. Sverige är i dag det enda land i EU som inte begränsar mobilanvändning under bilkörning. Ett sådant förbud borde vara en självklarhet för alla politiska partier som tar uppgiften att minska trafikolyckorna på allvar.” [Uppdatering: pressmeddelandet finns att läsa här]

Jag håller helt med Bergström i hennes konstaterande att inget telefonsamtal är viktigt nog för att riskera någons liv, varken ditt eget, dina medpassagerares eller dina medtrafikanters. Problemet som jag har med den här motionen (förutom att jag inte lyckades hitta den på regeringens hemsida 😉 ) är att förslagen i den verkar baseras mer på ”sunt förnuft” än en vetenskaplig analys av verkligheten.

Att användande av mobiltelefoner medan man kör kan öka risken för olyckor är inget kontroversiellt påstående. En epidemiologisk studie i Kanada som jämförde 312 personer som hade varit med i bilolyckor där mobiltelefon hade använts med 936 personer som hade varit med i olyckor utan telefonanvändning. Data togs från ett försäkringsregister, där poliserna som utredde olyckorna hade rapporterat huruvida telefon hade använts eller inte. Deltagarna i studien matchades av forskarna för ålder, kön, misstänkt alkohol-/drogpåverkan, olyckstyp, datum, tid på dagen för olyckan och var olyckan skedde. Där fann man en riskfaktor på 1,7 (1,22-2,36 med 95% konfidensintervall och p = 0,002), d.v.s. en 70% ökad risk att vara med i en olycka om man pratade i mobiltelefon. (Asbridge et al., 2012) Fler exempel på studier som visar på riskerna med mobiltelefoner när man kör bil hittas med fördel på Google 😉

Mitt problem med det här förslaget är att det är för svagt. Det tar inte hänsyn till att problemet med mobiltelefonpratande under körning inte är att man håller en telefon i handen utan det faktum att man ägnar uppmärksamhet åt annat än att köra. Detta undersöktes bl.a. i en metaanalys (där man slår samman resultaten från flera studier som kollar på samma sak) av Horrey & Wickens från 2006. De fann, baserat på 23 studier, att reaktionstiden försämrades med i snitt 130 ms om man talade i mobiltelefon, en siffra som var klart högre i vissa av de ingående studierna. Men, och det här är ett viktigt men, reaktionstiden försämrades oberoende av om personerna höll i telefonerna eller pratade m.h.a. handsfree! Författarna skriver under ”conclusions”:

Second, the meta-analysis suggests that costs in driving performance are equivalent across handsfree and handheld phones, suggesting that the larger part of these costs is attributable to the cognitive aspects of conversation and not the manual aspects of holding the phone.

De skriver i och för sig att deras analys inte har haft möjlighet att kontrollera för tillfällen där ökad manövreringsförmåga, t.ex. korsningar, eller effekten av själva inmatningen av ett telefonnummer. Men det relevanta i sammanhanget, om man ska tro Stina Bergström, är ju att inget liv är värt att slösas för att vi ska kunna prata i telefon när vi kör bil. Handsfree kan alltså vara ”mindre dåligt” än att hålla i telefonen, men det är långt ifrån säkert ändå. Tilläggas bör också att förmågan till att hålla bilen i filen (”lane-keeping”) inte försämrades i en statistiskt signifikant utsträckning, oberoende av telefontyp.

De få studier som Horrey och Wickens kollade på som jämförde den kognitiva kostnaden av ett telefonsamtal (handsfree eller inte) med samtal med passagerare visade inga större skillnader mellan de två konversationstyperna, även om författarna inte vill dra några stora slutsatser från ett så litet underlag. Men det väcker tanken, är det ett samtalsförbud när man kör som vore det bästa? Är det praktiskt genomförbart?

Jag försöker att hålla detta inlägg kort, trots att jag har mycket mer att säga, men jag kan i alla fall länka till en riktigt bra broschyr från National Safety Council om varför handsfree inte är så mycket bättre än vanligt telefonanvändande när man kör bil. (länk till Understanding the Distracted Brain). De framhäver bl.a. att människor generellt sett inte kan ”multitaska”, utan att uppmärksamheten delas mellan uppgifterna och en del av våra kognitiva resurser går också åt till att bolla mellan de två aktiviteterna och välja vad vi ska fokusera på för tillfället. Detta talar starkt för att handsfree är till föga mycket hjälp vad gäller telefonsamtal vid bilkörning. Ett annat tips är del 2 av Vetenskapens Världs serie ”Din opålitliga hjärna” där en företagschef får testa sina multitaskingegenskaper medan han kör. (23:06 in i programmet, som går att se fram till 13/2 2013, länk). Hela det avsnittet handlar om uppmärksamhet och är relevant för denna fråga och riktigt intressant, in och kolla!

Slutsats

Att Sverige bör se över sin lagstiftning kring mobiltelefonanvändning när man kör bil är för mig självklart. I teorin bör allt ifrågasättas, men detta är en fråga där situationen har förändrats under de senaste åren och där effekten av mobiltelefonrelaterade olyckor verkar vara betydande. När lagstiftningen ses över bör man dock, som alltid, använda de bästa verktygen som man har till hands och i det här fallet så är vetenskap det bästa verktyget som finns för att komma förbi ”sunt förnuft” och förutfattade meningar och kunna agera utefter hur verkligheten faktiskt ser ut. Istället för att ge ett lagförslag som intuitivt låter bra och inte upprör väljare som fortfarande vill kunna prata i telefon bör politikerna ta frågan på allvar och tillsätta en utredning (min research på två timmar duger förhoppningsvis inte som underlag för riksdagsbeslut) som undersöker effekterna av ett förbud och sedan, om utredningen anser det nödvändigt, införa ett totalt förbud mot att tala i mobiltelefon när man kör bil.

P.S. Som ett sidospår så kan jag poängtera att denna händelse relaterar till årsmötet för Unga Humanister som jag var på i helgen. Där röstades det bl.a. igenom en motion som innebar införandet av en punkt i idéprogrammet om att verka för att rationella och förnuftiga argument, inte religiösa skrifter eller pseudovetenskap, bör ligga bakom lagstiftning. Även om Bergströms motion inte grundar sig i religion eller pseudovetenskap, så kan man se en brist på research som hotar att göra lagen mindre effektiv än vad den skulle kunna vara. Jag kommer att maila Stina Bergström i ett hopp om att förbättra hennes motion och kanske bidra till ett mer vetenskapligt grundat beslut.

[Uppdatering 20/2 2013: Jag fick svar från Stina Bergström någon dag efter publicering av det här blogginlägget. Hon skrev att de i motionen lyfte fram att det finns skäl för ett totalt förbud mot telefonsamtal under bilkörning, men att opinionssiffrorna i nuläget inte är för ett sådant förbud (bara 1/3 stödjer ett totalt förbud medan 2/3 stödjer ett förbud med undantag för handsfree). Hon skrev också att det finns majoritetsstöd i riksdagen för ett förslag med undantag för handsfree. Min reaktion på detta är att det är tråkigt att opinionssiffror och riksdagsröster ska stå framför vad som skulle ge bäst effekt för att lösa det problem som man vill komma åt. Jag hade hoppats att vetenskapliga resultat stod så högt i kurs att det kunde motivera politiker att driva igenom lagförslag som grundar sig i just vetenskap istället för opinionssiffror, självklart efter att ha skapat en debatt och förklarat för väljarna motiven bakom ens handlande.]

Disclaimer/tillkännagivande: I helgen blev jag invald i Unga Humanisters styrelse (yey!). Åsikterna som uttrycks i det här inlägget, och följande inlägg, är mina egna, inte Unga Humanisters officiella hållning, så länge som inget annat uttrycks explicit.

Explore posts in the same categories: Debatt, Kognitionsvetenskap, Politik, Vetenskap

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Varför behöver politiker vetenskap? (Eller: hur mycket bättre är det att köra bil med handsfree än med en handhållen telefon?)”

  1. idebenone Says:

    Vägverkets utredning visade att det var själva samtalet som kan vara farligt när föraren pratar i telefon och kör bil samtidigt. Förslaget om krav på handsfree handlade om att skapa lagstiftning som harmoniserade med andra länder och att följa Wienkonventionen.


    • Tack för din kommentar!
      Det jag undrar över är varför man ens lägger tid och pengar på utredningar om det nu är så att man ändå kommer att anpassa sina lagförslag till andra länders lagstiftning och opinionssiffror. Om Vägverkets utredning, och den samlade forskningen, visar att handsfree inte är så mycket bättre än att hålla telefonen i handen, vad är då poängen med en sådan här lag förutom att göra väljarna nöjda? Men det är klart, det kan vara ett steg mot att invånarna ska kunna acceptera ett totalt förbud mot mobilhantering under bilkörning i framtiden.


  2. […] lidande kan undvikas. Jag har skrivit tidigare om vetenskapligt tänkande i politiken (bl.a. här, här och här), men jag tror också att ifrågasättande och kritiskt tänkande i vardagen kan […]


  3. […] (från vetenskapen) för att agera verklighetsbaserat (ge vård istället för bön/homeopatika, stifta lagar som faktiskt gör skillnad istället för att bara följa opinionen, m.m.). En stat och myndigheter som drivs av förnuft kan också direkt se det absurda i […]


Lämna en kommentar