Posted tagged ‘Andeutdrivning’

Varför gick jag ur Svenska Kyrkan?

2 mars, 2012

Idag har jag äntligen skickat in min anmälan om utträde från Svenska Kyrkan (mest ”livsstilsbloggsliknande” meningen ni får läsa på den här bloggen!). Jag har väl aldrig varit troende, men sedan jag föddes i en tid när det var kutym att ett nyfött barn skulle döpas så har jag varit medlem i Svenska Kyrkan praktiskt taget sedan födseln. Det har som aldrig stört mig särskilt mycket förrän i höstas när jag började inse vilken möjlighet man har att stödja organisationer som man tycker gör gott genom att bli medlem. Både genom medlemsavgiften, genom att man utgör ytterligare en medlem i statistiken (någon måste ju vara den x-tusende i en organisation) men också genom att vara aktiv. I höstas blev jag därför medlem i Unga Humanister, James Randi Education Foundation, började prenumerera på Humanisternas tidning Sans samt blev månadsgivare hos Läkare Utan Gränser. När jag nu äntligen har börjat ta ställning för saker och ting ansåg jag det inte mer än rätt att även gå ur den organisation som vilar på en tro och värdegrund som jag inte delar. Även om jag knappt märker av medlemsskapet (sedan medlemsavgiften betalas ju via skattesedeln!) och Kyrkan har så många medlemmar att jag inte spelar någon roll i deras register så kändes det ändå som rätt sak att göra. Och inte var det en dag för sent.

Nu på kvällen uppmärksammades jag nämligen på en ledarartikel i Kyrkans Tidning vars rubrik var ”Walk-over till spökjägarna”. Här beskriver en av ledarskribenterna, Anna Sophia Bonde, varför hon tycker att Svenska Kyrkan inte kan lämna andeutdrivning och försök till kontakt med ”den andra sidan” till lekmän (antar att hon missade andeutdrivningen från en pastor i Malmö/Borås som kretsade i nyhetsflödet för några veckor sedan). En åsikt som jag verkligen hoppas bara står för henne. Jag citerar:

Vår beredskap vad gäller andar och demoner är kort sagt usel. Skulle en man i konfidentiellt samtal berätta att han tror sig vara ansatt av en demon så har jag som enskild präst ingen som helst utbildning för att svara honom. Det finns vad jag vet ingen på Lunds stift som har specialkunskap om demoner och vet vad man ska göra med dem. Det är något som vi aldrig talar om.
Men är det så enkelt så att allt det där är osund vidskepelse? Skulle det inte tvärtom kunna vara så att när vi lämnar walk-over så utlämnar vi människor åt dubiösa krafter och förmenar dem Jesus Kristus? Jag menar: han drev ju faktiskt ut demoner, och såvitt jag förstår kan inte alla dokumenterade fall i Nya testamentet härröras till det som idag går under etiketten ”psykiatri”. (Källans fetning)

Pro-tip: Om en man kommer till dig (vem du än är) och ”tror sig vara ansatt av en demon” (nyckelord: ”tror”) så ska du, om du vill hjälpa denna man, få honom att kontakta en psykiatriker. Du gör inte mannen någon tjänst om du börjar piska honom, bränna honom med uppvärmda knivar, halvt dränker honom eller gör någon annan ”andeutdrivningsaktivitet”. Om vi nu tänker oss att det inte finns några andar (slutsatsen som nuvarande bevisläge solklart stödjer) så är fysisk skada på en redan psykiskt skadad man det enda som du kommer att uppnå.

Ärligt talat, året är 2012, vi bor i ett utvecklat land och en ledarskribent i en av landets största organisationer får skriva detta utan ett massmedialt (ni vet vilken typ jag menar!) utbrott. Where is the outrage?

P.S. Den främsta anledningen till att jag lämnade Svenska Kyrkan är som sagt att jag inte delar deras mest grundläggande trosuppfattning och värdegrunder, men detta kom lite för passande tycker jag. Jag vet även att åsikterna i ledaren inte är något som alla kristna och/eller medlemmar i Svenska Kyrkan står för. Christer Sturmark skrev också ett inlägg om den här artikeln, finns att läsa här.


%d bloggare gillar detta: