Varför vill jag ibland ta det blå pillret?

Året är (egentligen) 2199 och en datorhacker vid namn Thomas Anderson (alias: Neo) ställs inför ett val. Han har precis fått veta att Singulariteten redan har skett, att världen styrs av maskiner med en artificiell intelligens, och att maskinerna använder människornas kroppar för att utvinna energi. Under tiden lever människornas sinnen och medvetanden i en datorsimulering, ”the Matrix”, skapad för att hålla människorna glatt ovetande om verkligheten. Neos val går ut på att välja ett av två piller. Väljer han det blåa så glömmer han allt det han just har fått veta och får fortsätta sitt liv som datahacker i ”the Matrix”. Väljer han det röda pillret får han följa med Morpheus, ledaren för människornas motståndsrörelse mot maskinerna, och ta upp kampen för att befria människorna.

Skapad mha http://atom.smasher.org/error/

Men hur relaterar den här episka filmscenen till mitt liv? Jag har väl inte träffat Morpheus? Nej, det har jag inte. Men för cirka tre år sedan, en vacker sommardag mellan andra och tredje ring på gymnasiet, fick jag faktiskt insikt i en helt ny värld. Det började med att jag ville utforska podcastfunktionen i min iPod nano och fortsatte med att jag laddade ner ett avsnitt av ”the Skeptic’s Guide to the Universe” (SGU), mest för att de hade en referens till ”Liftarens Guide till Galaxen”-böckerna i sitt namn. Utan att veta det hade jag, på ett sätt, valt det röda pillret.

Efter några avsnitt insåg jag att de som gjorde SGU var ganska mycket som mig. De fascinerades av nya vetenskapliga framsteg, de irriterades över människor som hade fel och de gjorde sitt allra yttersta för att alltid ha en så verklighetstrogen bild av hur världen egentligen är. Hur förlösande det än kändes att få lyssna på människor som tänkte ungefär som mig och att få veta att det fanns en hel community av människor som gör sitt bästa för att tänka rationellt, så finns det ändå en klar nackdel med skepticismen. Man ser de fallande gröna tecknena. Man ser ”the Matrix”.

Gradvis lär man sig mer och mer om hur människor kan lura både sig själv och andra. Man ser hur politiker i debatter vrider och vänder på statistik och målar upp halmgubbar för att deras ideologi ska låta bättre än motståndarens. Detta, och mycket mer, gör att i alla fall jag ibland tappar tilltron på vårt politiska system (se exempel 1). Man ser hur homeopater och andra utövare av alternativmedicin orsakar oerhört mycket onödigt lidande för egen vinning, oavsett om de själva tror på sina behandlingsmetoder eller bara mjölkar personer i nöd på pengar (2, 3). Man blir medveten om ”faith healers” och medium som utan att tänka sig för kan förstöra andra människors liv på grund av falskt hopp eller falska besked (4, 5). Är man dessutom, som mig, intresserad av hur människor fungerar så lär man sig till exempel om Stanley Milgrams experiment (6) och förstår att om bara förutsättningarna är de rätta så kan vem som helst tänka sig att döda en annan, oskyldig människa. Man uppmärksammas och uppmärksammar sig själv på alla onödiga, värdelösa och horribla saker som sker för att personer tror på en eller flera gudar och har ett problem med att andra inte tror på samma gud som dem (7). Jag har många fler exempel som jag skulle kunna ta upp, men pga inläggets begynnande längdproblem och för min egna sinnesstämnings skull slutar jag här.

Exempel:

1: I partiledardebatten 6/5 2012 diskuterade Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfvén (S) om hur statsminister Reinfeldts politik hade påverkat arbetslösheten i Sverige. Medan Löfvén pratade om en procentuell höjning av arbetslösheten så hävdade Reinfeldt att sysselsättningen har ökat med 300’000 jobb sedan 2006 (när Reinfeldt blev statsminister). Bägge har rätt enligt sina egna villkor, men debatten kommer ingen vart och väljarna blev inte klokare på någonting. Istället för att partiledarna faktiskt vill försöka reda ut vad som är skillnaderna mellan respektive partis politik så slutar debatterna ofta i halmgubbar (”Socialdemokraterna är bara ett bidragsparti”, ”Moderaternas politik gör bara så att folk utförsäkras”). Varför då? Jo, för att vilka som får styra landet bestäms inte efter hur bra deras politik egentligen kommer att fungera, utan vem som lyckas övertyga flest väljare om att de har rätt. Vidare känner jag en stor frustration över att rent utav omoraliska ideologier som nazism vinner makt på nuvarande regeringars misslyckanden och börjar till och med ifrågasätta om demokrati verkligen är det bästa sättet att styra ett land på, när populistiska partier som inte egentligen har någon bra idé utan bara kommer med populära förslag kan få sådan makt som de börjar få (se exempelvis valet i Grekland där ett nynazistiskt parti kom in i parlamentet, troligen pga missnöjesröster). Ytterligare en nagel i ögat på mig är att vissa studier (exempel) visar att vädret på valdagen påverkar valdeltagandet i USA och att dåligt väder verkar gynna republikanerna. Tumregeln som forskarna i studien länkad ovan fann var att valdeltagandet sjönk med 1 % per tum regn som föll på valdagen. Varje tum regn gav också republikanerna en fördel på i snitt 2,5 %! I studien skriver man bl.a. på sida 660 att Al Gore kan ha förlorat presidentvalet 2000 pga dåligt väder i Florida (där valresultatet var väldigt jämnt). Hur hade världen sett ut om Gore hade kommit till makten istället för George Bush Jr.?

2: Se till exempel de här hjärtskärande breven från Penelope Dingle (skriver som Penelope Brown), en australiensisk kvinna som hade drabbats av tjocktarmscancer. Hennes homeopat avrådde henne från att gå med på ”skolmedicinens” behandlingar  och krävde istället full tillit från Penelope för att hennes homeopatiska behandling skulle fungera. Detta ledde till att Penelope bl.a. fick genomgå en onödig hysterektomi, cancern spred sig onödigt mycket och Penelope avled till slut, trots att hennes diagnos vid upptäckten av cancer hade varit god om hon hade fått normal behandling.

3: Stanislaw Burzynski driver en klinik i Houston, Texas, där han behandlar ”utför kliniska studier” på patienter med cancer med hjälp av s.k. antineoplastoner, som inte har någon bevisad effekt mot cancer. I många fall är det patienter där andra läkare har konstaterat att diagnosen tyvärr är väldigt dålig och att patienten inte har länge kvar att leva. De drabbade eller deras familjer hittar då Burzynskis klinik på internet och börjar samla pengar. Burzynski ska nämligen ha summor runt 100’000 dollar och uppåt för att behandla ”utföra kliniska studier” på de drabbade patienterna. Anledningen till att jag skriver ”utför kliniska studier” är att antineoplastonerna inte är godkända för behandling utav cancer. Det enda sättet som Burzynski får fortsätta på är genom att utföra studier, men han har hållit på med antineoplastonerna sedan 1970-talet utan att få några anmärkningsvärda resultat! Det anses ofta oetiskt att försökspersoner i kliniska studier ska behöva betala för att gå med i studier, men att föräldrar vars barn har drabbats av cancer dessutom ska behöva dra ihop 100’000 dollar för att barnet ska kunna få en behandling som inte har bevisad effekt är för mig avskyvärt! När bloggare började kritisera Burzynskis klinik försökte han inte möta kritiken, han skickade en falsk advokat på bloggarna som försökte hota dem till tystnad

4. Healern Peter Popoff blev avslöjad utav James Randi och hans team under 80-talet för att ha använt en teknik liknande ”hot reading” under sina framföranden. Innan showen började så var Popoffs fru ute i lobbyn och pratade med besökare, utan att hon sa att hon var fru till Popoff. Under showen pratade hon sedan med sin make via en hörselsnäcka à la FBI och berättade olika detaljer om de som Popoff tog upp från publiken. De hade bland annat en teknik där de innan showen gav en rullstol till en person som hade svårt att gå (men kunde gå) och sedan berättade hustrun för Peter var den personen satt och han ”healade” personen så att hen kunde gå igen! James Randi beskriver längre ned i krönikan om en stackars pojke med alldeles krokiga ben som behövde kryckor för att gå. Hans familj hade sparat ihop alla pengar de kunde för att åka på Popoffs shower. När Randi träffade pojken hade de precis besökt deras femte show, efter att ha åkt bil i åtta timmar enkelväg, och inte heller nu hade Popoff valt att ”heala” just den här pojken. Den här showen var den sista pojken skulle åka på, familjen hade nu slut på pengar och kunde inte hålla på längre. När Randi hade pratat klart med pojken så gick han med tårar i ögonen, såsom hela hans familj, till familjens slitna gamla bil och begav sig hem efter att än en gång ha misslyckats med att få pojken ”healad”. Om Popoff saknar healingförmåga, vilket alla bevis tyder på, så kan man nog ge sig den på att detta inte är den enda familj vars hopp, ekonomi och energi som han har förstört.

5. Att känna till det påstådda mediumet Sylvia Brownes ”track record” får mig nästan bara att vilja spy. Bland hennes ”bedrifter” finns att säga till anhöriga och/eller föräldrar vars barn är försvunna att:

  • Det sex år gamla barnet fortfarande lever, men har sålts som slav till Japan, när det i verkligheten visar sig att barnet (Opal Jennings) blev kidnappad och till slut mördad av en pedofil.
  • Barnet (Holly Krewson) lever, men är i Kalifornien, går på droger och jobbar som dansare på en ”adult entertainment night club”, när Holly egentligen mördades sex år innan Sylvia Browne kom i kontakt med föräldrarna, hennes kropp blev liggande på bårhuset i tio år. Hollys föräldrar gjorde flera misslyckade resor till Los Angeles för att leta efter deras dotter, tills modern dog av en aneurysm (sprucket blodkärl som leder till inre blödning).
  • Det mest berömda fallet (Shawn Hornbeck), där Sylvia berättade för Shawns föräldrar att deras son var död, när han några år senare hittades, vid liv!

Detta, och mycket mer, gör Browne samtidigt som hon kan ta betalt flera hundra dollar för 20 minuters samtal med henne. Trots att hon gång, på gång, på gång, visar sig ha fel.

6. Stanley Milgram ville på 70-talet, i svallvågorna av nazisternas hemska beteende under andra världskriget, testa hur lätt människor påverkas av auktoriteter. En försöksperson och en skådespelare ”lottades” till att vara ”lärare” eller ”elev” i en studie som försökspersonen trodde handlade om betingning och inlärning. Försökspersonen lottades alltid till att spela ”lärare”. ”Eleven” (som visste vad som egentligen skulle ske) sattes i ett rum och fick göra olika minnesövningar. När ”eleven” gjorde fel skulle ”Läraren” straffa ”eleven” genom att, från ett separat rum och utan att se ”eleven”, trycka på en knapp och ge ”eleven” elektriska stötar. Ju fler fel ”eleven” gjorde, desto starkare stötar skulle administreras. Till slut hade ”eleven” gjort så många fel att ”läraren” skulle ge stötar som hen innan experimentet hade fått veta var dödliga, eller i alla fall väldigt skadliga.

Om Milgram själv stod i rummet med försökspersonen och uppmanade denne att fortsätta med experimentet så fortsatte de allra flesta (ca 65 %) att administrera stötar, även efter att ”eleven” hade tystnat efter en lång tids smärtsamt skrikande. Milgrams experiment visar, med oönskad tydlighet, hur vem som helst av oss skulle kunna göra hemska saker om vi utsattes för fel förhållanden. Ett förslag till förklaring är att denna egenskap har en evolutionär bakgrund. Man kan tänka sig att en grupp vars medlemmar kunde acceptera att någon tog kommando i en grupp hade mycket större chans att överleva och klara sig än en grupp där interna stridigheter tog över. Milgram själv menade att människorna i hans försök blev ”agenter”, de ansåg sig inte skyldiga för sina handlingar eftersom det var någon annan som hade uppmanat dem. De fokuserade bara på deras uppgift och att fullfölja studien som de trodde att de var med i.

7. Se mitt tidigare inlägg ”Vad tycker en skeptiker och icke-troende och gudstro och religion?

Slutsats:

Jag, precis som många andra, lever nog i hopp om en utopi. I min utopi skulle saker som kunskap, ärlighet, medmänsklighet och självinsikt vara egenskaper som premierades. Att ha en dröm tror jag i mångt och mycket är bra. Det ger en något att sträva emot, det ger en något att känna engagemang för och det gör att livet känns meningsfullt. Problemet med dessa utopidrömmar är ju tyvärr att de sällan blir sanna (eller så bra som man har tänkt sig).

Som skeptiker får man väldigt mycket. Man får en djupare förståelse för hur verkligheten egentligen ser ut. Man har ett intresse där man lär sig oerhört många olika saker, mycket av vilket man kan använda i det vardagliga livet. Man får känna sig stolt när ens vän frågar ”Varför har du så sällan fel?”. Man får känna sig som en del av en community och känna att man kämpar för en bra sak när man sprider skepticismens budskap.

Men, det kommer till ett pris. Och ibland, bara ibland, önskar jag att jag hade tagit det blå pillret och levt kvar i den där snälla världen som var allt jag kände till innan den där sommardagen.

Explore posts in the same categories: Alternativmedicin, Debatt, Politik, Religion, Skepticism, Vetenskap

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “Varför vill jag ibland ta det blå pillret?”

  1. Carl Jakobsson skriver:

    Försök se det från den ljusa sidan. Ju fler som känner till de idiotier och fasansfulla saker människor gör, och påminner andra om att människan är så dålig, desto lägre borde sannolikheten vara för att det sker igen. Och, om det visar sig att det faktiskt skulle gå åt helvete så har du fördelen att gissa dig till att det kommer ske så du kan varna andra innan dess.

    Ett annat sätt att se på det är att säga att trots alla negativa incitament folk har till att tänka irrationellt så går det ändå rätt så bra. Det är färre och mindre dödliga krig världen över, fler samhällen blir rikare, otroligt mycket vidskepelse har försvunnit och kunskap blir alltmer lätttillgängligt. Och om man kikar historiskt måste vår period – trots de grymma och vidriga systemfel och undantag som försegår varje dag – ses som den bästa vad gäller mänsklig utveckling, överlag. Och det verkar bli mycket bättre i framtiden.

    • sikay91 skriver:

      Det är sant, Carl. Någonstans är det väl hoppet om att förbättra världen och minska det onödiga lidandet pga dåligt tänkande som håller en skeptiker aktiv. Jag kände mig mest deppig efter att ha sett en film om Stasis övervakningsverksamhet i Östtyskland och kände en förtvivlan över att så många tror att människor i grund och botten alltid är snälla och agerar rationellt. I mina tankar kopplade jag till Milgrams experiment och insåg att alla borde höra om dessa. Tyvärr är det ju så att även ”normala” människor kan göra avskyvärda saker under fel villkor.

      Tack för att du påminde om det historiska perspektivet, jag håller med dig om att vår tid ändå måste ses som en av de bättre!

  2. DarkwingSwan skriver:

    Ja, jag får då i alla fall en slags kick mitt i all modern misär som beskrivs som uppmuntrar mig till att fortsätta ifrågasätta. Det finns fel i världen. Världen kan fortfarande bli bättre och det gör livet lite mer meningsfullt för min egen del.
    Bra skrivet!

  3. Viktor Westermark skriver:

    Jag håller med föregående talare om historiskt perspektiv och så vidare men det är en sak som många glömmer angående det blå pillret.
    Ignorance may be bliss, but bliss is pretty boring.
    Det finns mer än okunnighetens och ovillighetens trygghet. När man väljer att stirra sanningen i vitögat upplever man saker som man annars inte fått uppfatta om man inte varit nyfiken. Ja, det kommer smärta med vetande, men smärta är överkomligt och går att göra något mer av. Det gör dig till en större människa. Det låter dig stå på giganters axlar.
    Glöm inte heller att livet är ändligt och att alla värderingar kommer från en värderare. Vi har bara en kort tid och vi bör inte lotsas som om den kommer vara för alltid eller fästa oss vid den för mycket. Ignoransen säger åt folk att ta saker på allvar men kunskap låter oss att se verkligheten, vår omgivning och våra liv genom ett mer objektivt och oinskränkt perspektiv. Jag väljer det röda pillret för att det är intressantare än tom och inbillad trygghet sprunget ur ett inbillat behov av ett evigt liv. För att utsikten är mödan som klättringen medför värd. Och jag vill gärna uppmuntra dig till att göra det du också.

  4. Too-ticki skriver:

    Härligt inlägg Simon, som verkligen får igång mig! Tack! :-)

    Jag uppskattar din skepticism och vilja att söka ”sanning” och avslöja bluffar, liksom jag uppskattar att emellanåt ha tid att läsa i din blogg! Din entusiasm och ditt engagemang i jakten på kunskap – eller i alla fall att avslöja pseudovetenskap – är sannerligen beundransvärd, och du har ofta många poänger i det du skriver. Såväl här som i andra blogginlägg (väl servad av din egen ”community” av vetenskapliga skeptiker).

    Men utan att gå in på detaljer eller gå i polemik i enskilda sakfrågor – ty det är inte mitt syfte (särskilt som jag inte heller anser mig ha tagit ”det blå pillret”) – så vill jag bara säga att jag verkligen hoppas att du behåller denna inställning även till sådant som framförs inom det etablerade vetenskapliga etablissemanget. Och inte bara till det som villigt delges varandra ibland vetenskapliga skeptiker, när det gäller att slå hål på pseudovetenskap eller paranormala fenomen? Det är härligt att lita blint på något och anse sig ha funnit ”den vises sten”/”det röda pillret” (vare sig den kommer som religion eller vetenskaplig ansats) – och det vetenskapliga är inget undantag…

    Och forskningen är allt annat än fri, även om man kunde önska att den var det. Det är resurser, status och makt som styr även den. Hierarkierna är betydligt striktare än de flesta är medvetna om, och den vetenskapliga/akademiska världen har många gånger mer ”revirpinkande” än många andra arenor. Så här kan vi verkligen tala om att det är viktigt att följa ”rätt flock” om du vill göra karriär! Och (tyvärr?) är inte verkligheten riktigt som i Matrix. Det är ju så, att det du vet och lär i dag kan vara förkastat, motbevisat eller åtminstone kompletterat i morgon. Liksom det som är ”kvacksalveri” idag kan leda till ny/annan accepterad vetenskap i morgon. Mycket av dagens vetenskap har tidigare tillhört ”den andra sidan”. Det finns således inget rött piller, som en gång för alla skingrar alla dimridåer. Säkert önskar många att det vore så, och just att klamra sig fast vid definitionen av ”vetenskap”kan ju då kännas väldigt tryggt. Förstås.

    Jag tror det kan vara sunt även med en gnutta filosofisk skepticism – ty vetenskap omfattar också en rad olika filosofiska ansatser – vilket per definition innebär ett betvivlande av möjligheten att införskaffa fullständig och korrekt kunskap om världen. Även om det vore möjligt, skulle vi inte med 100% säkerhet kunna skilja sanna föreställningar från falska. Helt enkelt för att vi är begränsade till oss själva, våra sinnen, vår hjärna och alla andra begränsningar i att ”bara vara människa”. Så som sann skeptiker bör man nog framför allt vara ödmjuk och öppen inför att sanningen inte alltid är svart-vit, eller indelningsbar i rätt-fel/sant-falskt. Vi vet det vi vet, tills vi vet något mer.

    Att jag skriver detta är dock inte samma sak som att jag förkastar vetenskap, kritisk granskning eller anser att allt har samma berättigande eller korn av sanning. Nej, långt ifrån, jag anser det av högsta vikt att och värde att ständigt söka vetenskaplig kunskap. Och framför allt är inte denna kommentar ett försök att försvara människors (gruppers, makthavares, företags, organisationers) missbruk av i sin position, utnyttjande av andra för egen vinnings skull eller andra former av avarter från det önskvärda. Men avarter existerar även inom ”vetenskapen”, tro mig. Den makt det ger att tillhöra ”rätt läger”, för tillfället ha tolkningsföreträde i det offentliga samt mandat att stipulera ”sanningen” i samhället, kan onekligen ta fram det sämsta (eller omedvetet leda till olyckliga konsekvenser) även hos dem med till en början goda avsikter. Och ingen vetenskap kommer längre än den forskning som bedrivs. Och precis som i ditt eget exempel (Milgram) kan vi alla drivas långt som grupp…

    Men den historia och det exempel du tar upp här i denna blogg kring Penelope t.ex., går faktiskt lika väl att finna inom den vetenskapliga arenan om man vill. Faktisk är det så att fel råd, fel medicin, utebliven behandling, fel eller misslyckad behandling, läkare som använder sin position för egen vinning etc troligen t.o.m. förekommer i fler fall inom den etablerade vetenskapliga arenan – helt enkelt för att de är fler och når ut till fler pga sin idag självklara position och maktställning! Ta bara de medicinska skandaler oskyldiga människor utsatts för. Eller är man kanske oskyldig/förlåten, så länge man hör till ”rätt grupp” = den vetenskapliga och redan av samhället accepterade? Jag tror inte du tycker det. Men frågan skulle kunna leda till djupa filosofiska och moraliska diskussioner…

    Att vara människa och leva ett liv handlar i mitt sätt att se det, om mer/annat än att enbart bevisa/förstå just naturvetenskapliga fakta och orsakssamband. Och dagens vetenskapliga kunskapsmassa kanske inte inbegriper alla svar och lösningar, på det komplexa i att vara människa och en del av något som vi aldrig till fullo kommer att kunna begripa?

    Bara en tanke värd att tänka ibland. Särskilt som skeptiker. ;-)

    varma hälsningar (från en sorts skeptiker till en annan)
    Annika

  5. Josef Boberg skriver:

    ”Men, det kommer till ett pris. Och ibland, bara ibland, önskar jag att jag hade tagit det blå pillret och levt kvar i den där snälla världen som var allt jag kände till innan den där sommardagen.”

    Jo… – så tänker jag ibland också – men det tänkesättet brukar snabbt ”gå över” – eller snarare sagt ”gå under” – Tack och lov :!:


  6. [...] är på inget sätt någon genväg i livet, och ibland kan det vara jobbigt (som jag skrev om här), men jag tror att det behövs skeptiker för att vi ska kunna skapa en värld där sanningen slår [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: