Varför är jag humanist?

Publicerat 15 februari, 2013 av vemvadhurvarfor
Kategorier: Humanism

Tags: , ,

De senaste åren har jag engagerat mig mer och mer i en organisation som heter Unga Humanister. För några veckor sedan blev jag invald i styrelsen för denna organisation och jag har även varit ordförande för lokalföreningen i Göteborg i ett år, fram tills årsmötet förra veckan då en ny ordförande valdes (jag sitter fortfarande i styrelsen). Nu, kanske något försenat, tänkte jag sätta mig ner och skriva mina tankar kring varför jag har valt att kalla mig för humanist och varför jag är aktiv inom Unga Humanister. Åsikterna som framförs i inlägget är självklart mina egna och är inte mer representativa för Unga Humanisters officiella hållning än någon annan medlems.

Min inkörsport till humanismen var att jag hade börjat identifiera mig som ”skeptiker” (en benämning som bär med sig vissa problem, men det får bli ett annat inlägg). En skeptiker är en person som intar ett kritiskt och ifrågasättande förhållningssätt till påståenden om verkligheten, man försöker helt enkelt hålla sin världsuppfattning så nära sanningen som det är praktiskt möjligt att göra. En skeptiker tror också att vetenskaplig metodik är det bästa sättet att urskilja lögner och missförstånd från sanning. Prototypexempel på påståenden som en skeptiker ser som falska är alternativmedicinska läror (t.ex. homeopati), existensen av mytologiska varelser (t.ex. Bigfoot eller jordlevande utomjordingar), att det finns en andevärld som s.k. medium kan kommunicera med och påståenden som gör gällande att det inte sker någon global uppvärmning. Viktigt att notera är att vi/jag inte avfärdar dess påståenden för att vi/jag inte gillar dem. Jag skulle själv gärna se att alla de exempel jag just tog upp faktiskt var sanna! Problemet är att bevisen och sannolikheterna att dessa påståenden är sanna, om man ser till sådant som vi har goda skäl att hålla för sant, är alldeles för få och små.

När jag frotterade mig som bäst i skeptiska podcasts och bloggar så kom jag i kontakt med humanismen, en livsåskådning som verkade vara som skräddarsydd för mig. Saker som är viktiga för en humanist är omtanke för andra människor, kritiskt tänkande och att värdesätta livet före döden som vi vet att vi har. För mig kändes humanismen som ett gyllene tillfälle att träffa andra med intressanta åsikter och tillsammans med dessa diskutera och försöka påverka såväl mitt liv som samhället i stort. Att humanistiska organisationer dessutom verkade var en av de få aktörerna i samhällsdebatten som vågade diskutera och ifrågasätta de skadliga sidorna av olika religioner var ytterligare en motiverande faktor (se mitt inlägg ”Vad tycker en skeptiker och icke-troende om gudstro och religion?” för en längre diskussion kring detta).

När jag funderar så här i efterhand på vad det var som gjorde att jag valde att engagera mig i just Unga Humanister så kommer jag på tre huvudorsaker. De två första handlar mer generellt om varför jag tycker att humanismen är en vettig och bra livsåskådning, den tredje handlar mest om varför jag har valt att engagera mig istället för att bara betala medlemsavgiften på 0 kronor och bara ge mitt stöd till organisationen.

  • Jag tycker att jag har ett ansvar för såväl mitt egna som andra människors välbefinnande. Man kan kalla det för omtanke, medmänsklighet eller medkänsla. Jag tror att denna omtanke är viktig både på ett vardagligt plan (hur man bör behandla andra i sin närmaste omgivning och hur man själv bör göra för att leva ett lyckligt och meningsfullt liv) samt på ett politiskt plan (hur mycket ansvar vi som samhälle ska ta för de som är sjuka, de som har utsatts för brott, de som har svårt att tala för sitt egna välbefinnande, et.c.). Att engagera mig inom Unga Humanister har gett mig en chans att utveckla mig själv som person, lära mig mer om intressanta saker och är en plattform för att driva på förändringar på samhällsnivå som kan öka välbefinnandet för många.
  • Jag är övertygad om att ytterst få saker kan vetas med 100% säkerhet (detta påstående är ett av undantagen 😉 ). Därför tror jag att vetenskaplig metodik, när tillämpbar, är viktig såväl i vardagen som i politiken. Med ”vetenskaplig metodik” menar jag: att utföra (eller ta del av) bra experiment och studier, att kritiskt ifrågasätta och söka upprepa observationer och åsikter, samt att söka ny kunskap som kan användas för att göra världen bättre. Där vetenskaplig metodik fallerar så tror jag att filosofins kritiska förhållningssätt och ständiga strävan efter svaren på de svåra frågorna är en bra väg att vandra. Att vara ödmjuk och våga erkänna när man inte vet någonting är av yttersta vikt i såväl vetenskapen som filosofin. Man får inte de enkla svaren som ofta kommer från såväl politiker som olika heliga skrifter, men man får troligen svar som är grundade i djupare och bättre resonemang. Utan att kunna erkänna när man är osäker eller när man har fel så får man ju dessutom förlita sig på att ens första uppfattning/åsikt alltid är den som är sann/bäst, eller välja att inte bry sig om hur väl ens uppfattning/åsikt sammanfaller med verkligheten.
  • Jag får träffa en massa smarta människor som delar mina mål med världen, men kanske ser saken på ett lite annat sätt. Genom att vara engagerad i Unga Humanister får jag möjlighet att diskutera frågor som jag tycker är intressanta (hur man finner mening med sitt liv, hur vi kan få en bättre värld, kritiskt tänkande/logiska felslut, pseudovetenskapens och religionens inflytande i samhället, olika politiska frågor, m.m.) med andra ungdomar. Eftersom vi alla kommer in i diskussionerna med olika förkunskaper och politiska åsikter men med en öppenhet och tolerans för andra åsikter och en strävan efter att själva utvecklas så kan diskussionerna ofta bli väldigt intressanta och givande. I Göteborg så har Unga Humanister en typ av arrangemang som heter ”filosofika” där man träffas för att filosofera över en fråga över lite fika (well, duh!), en aktivitet som jag uppskattar väldigt mycket. Men jag har också fått ett kontaktnät på framförallt Facebook som ständigt håller mig uppdaterad och på tårna med intressanta frågeställningar, nya vetenskapliga fynd och roliga händelser.

Slutkommentar

Jag måste erkänna att det här inlägget inte bara var till för att jag skulle få ett tillfälle att sammanfatta mina tankar kring humanism. Det är nämligen så att Unga Humanister behöver fler medlemmar för att få statsbidrag för sin verksamhet nästa år, och det snabbt. Gränsen på 1000 medlemmar som vi precis passerade i slutet av 2011 föll vi under igen till slutet av 2012 när ansökan för 2014 skulle skickas in. Det finns en chans att få ansökan godkänd ändå, men då måste vi få in medlemmar under början av 2013. Även om du inte har tänkt engagera dig direkt så skulle det betyda jättemycket för mig och för organisationen om du kunde ge ett medlemskap som stöd. Det är gratis att bli medlem och det enda kravet som ställs är att du är mellan 12 och 30 år gammal och/eller studerar vid en högskola. Vill du bli medlem så fyller du i ett formulär på den här sidan (tar knappt en minut), vill du läsa på mer om vad Unga Humanister står för och gör så får du mer än gärna kolla in principprogrammet och vårt idéprogram. Under året kommer Unga Humanister bl.a. att arrangera två läger (ett vardera i Göteborg och Stockholm), arrangera olika evenemang, starta upp fler lokalföreningar och fortsätta sträva efter ett samhälle byggt på omtanke och kritiskt tänkande. Ett medlemskap, såväl som aktivt engagemang, skulle vara till väldigt stor nytta och uppmuntran. 😀

Kommentera gärna, eller kontakta mig på annat sätt, om du vill veta mer om min story och vad Unga Humanister gör 🙂

Varför behöver politiker vetenskap? (Eller: hur mycket bättre är det att köra bil med handsfree än med en handhållen telefon?)

Publicerat 29 januari, 2013 av vemvadhurvarfor
Kategorier: Debatt, Kognitionsvetenskap, Politik, Vetenskap

Tags: , , , ,

Enligt bland annat VästerbottensKuriren och Lidköpingsnytt har Miljöpartiets trafikpolitiska talesperson, Stina Bergström, idag skickat in en motion till riksdagen angående mobiltelefonanvändning när man kör bil. Enligt VK ska förslaget innebära ett ”… förbud för bilförare att prata i mobiltelefon utan handsfree, mot att sms:a och använda mobilen på andra sätt under bilkörning.”

Bergström citeras vidare ”Inget samtal är så viktigt att det är värt att riskera någon annan människas liv. Sverige är i dag det enda land i EU som inte begränsar mobilanvändning under bilkörning. Ett sådant förbud borde vara en självklarhet för alla politiska partier som tar uppgiften att minska trafikolyckorna på allvar.” [Uppdatering: pressmeddelandet finns att läsa här]

Jag håller helt med Bergström i hennes konstaterande att inget telefonsamtal är viktigt nog för att riskera någons liv, varken ditt eget, dina medpassagerares eller dina medtrafikanters. Problemet som jag har med den här motionen (förutom att jag inte lyckades hitta den på regeringens hemsida 😉 ) är att förslagen i den verkar baseras mer på ”sunt förnuft” än en vetenskaplig analys av verkligheten.

Read the rest of this post »

Vad kan kristen tro göra med människans tänkande? Del 3: Efter Newtown-massakern

Publicerat 17 december, 2012 av vemvadhurvarfor
Kategorier: Debatt, Politik, Religion

Tags: , ,

(Detta är del 3 i min minibloggserie om exempel på vad kristen tro kan göra med ens tänkande. Läs gärna del 1 om hur Bibeln kan användas för att motivera barnaga genom att klicka här och del 2 om en kränkt Pat Robertson som jämför förföljelse av kristna i USA med förföljelsen av judar i Nazityskland här)

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Så, punkt tre på saker som kristen tro kan göra med ens tänkande: ge en farlig/hemsk syn på vad som händer när man dör och vem som bär ansvaret för att hemska saker sker. För några dagar sedan skedde en hemsk tragedi när en 20-år gammal kille i Newtown, Connecticut, tog sin mammas vapen, sköt modern och gick vidare till en skola där han sköt 20 barn och 6 vuxna till döds innan han tog sitt egna liv (se DN:s sammanfattning).

Det första citatet som retade upp mig kom faktiskt inte från en kristen, utan från en religionskritisk komiker vid namn Bill Maher:

Även om jag håller med Maher om att böner och kramar inte kommer att rädda oss från nästa eventuella skolskjutning så kan jag tänka mig att kramar, och böner om man så känner för, kan skänka tröst och närhet som barnen och deras familjer så väl kommer att behöva efter en sådan här traumatisk upplevelse. Att det dessutom behöver göras något åt USA:s vapenlagar är inte något som utesluter att kramar och bön kan skänka tröst.

Men detta är långt ifrån det värsta citatet som jag har sett angående Newtown-skjutningen.

En skärmavbildning som började cirkulera på nätet efter skjutningarna visar hur en man ska ha skrivit följande som Facebookstatus:

 

Rennard Newtown-skjutning

About 20 children are receiving the BEST CHRISTMAS PRESENT EVER….. the presence of our God and our Lord Jesus Christ! Thx Tom Thompson for that perspective.

Jag är för det första väl medveten om att detta kan vara fejkat. Jag tänker därför lämna citatet därhän och diskutera logiken bakom det. Om vi ställer upp följande punkter så kanske logiken framträder:

  • Om man är snäll (tror på Jesus) när man dör så kommer man till himlen
  • Himlen är den mest underbara platsen som du kan tänka dig, du får vara med Jesus och Gud
  • Livet på Jorden är, enligt punkt 2, sämre än livet i himlen
  • Alltså: ju tidigare du dör, desto snabbare kommer du till himlen (där allting är underbart) och slipper ditt jordsliga liv där hemskheter händer.

Oavsett om Rennard finns på riktigt eller inte så är detta alltså en möjlig åsikt rent teologiskt. (Är du kristen och retar dig på det här resonemanget? Bra. Förklara gärna för mig vilken punkt som är fel så att jag får en bättre bild av denna situation. Den stör mig riktigt mycket.)

För övrigt så finns det nog med ”riktiga” kristna för att motivera detta inlägg.

We ask why there is violence in our schools, but we have systematically removed God from our schools. Should we be so surprised that schools would become a place of carnage? – Mike Huckabee (försökte bli republikanernas presidentkandidat 2008)

Huckabee har uppenbarligen inte studerat den svenska modellen med icke-konfessionella skolor och ställt sig frågan om hans hypotes att det finns ett samband mellan den kristna guden i skolor och eventuella skolskjutningar. Vi får dock en vidare förklaring i hur Huckabee tänkte i ett annat citat:

God is not going to go where he is not wanted. /…/ Hey, I’ll be glad to protect your children, but you gotta invite me back into your world first. – Brian Wigs (från den kristna gruppen American Family Association)

Om jag vore en älskande gud skulle jag inte låta politikers beslut om icke-konfessionella skolor leda till en massa lidande hos barnens nära och kära. Jag skulle skydda de kärnfamiljer som mina mest fundamentalistiska följare är så besatta i och därför låta barnen vara med sina föräldrar, syskon och vänner. Men det är klart, det kanske är elakt att undanhålla dem himlen och dess oändliga godhet och härlighet.

Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg om det här, men allt jag ville säga (och mycket av det som jag har skrivit här) har redan skrivits väldigt träffande och bra av William Hamby på hemsidan Examiner (länk till artikeln ”Horryfying Christian responses to Connecticut shooting”). In och läs!
Avslutning på bloggserien:
Nu tror jag att denna miniserie är färdig (för nu i alla fall). Jag vill än en gång påpeka att jag inte har något emot gudstroende människor, vare sig det är Jehova, Allah eller Vishnu som de tror på. Jag känner många som tror på någon gud och de är ofta väldigt bra och goda människor. Problemet som jag har är de tankebanor som kan skapas och motiveras med en tro på Bibeln som gudomligt inspirerad. Jag vill att frågor om hur ett samhälle ska skötas, vilka lagar vi ska ha och hur man tar ställning i moraliska frågor ska baseras på förnuft och vettiga resonemang och argument. Detta blir, enligt vad jag har erfarit, omöjligt om den ena (eller flera av) parten/parterna åberopar en gudoms oemotsägliga skrift. Om någon vill övertyga mig om att barnaga borde vara tillåtet så vill jag ha ett resonemang som inte kräver en tro på något som vi inte har förnuftiga skäl att ta för sant. Om du vill bli tagen på allvar i en samhällsdebatt så ber jag dig att tänka både en och två gånger innan du drar på dig en offerkofta i form av judarna i Nazityskland. Om du verkligen bryr dig om alla människors rättighet att ha politiker som gör sitt bästa för att styra samhället på ett sätt som inkluderar alla, oavsett livsåskådning eller gudstro, leta inte efter lösningar som förutsätter något som många i samhället, av goda anledningar, inte tror på.

 

Vad kan kristen tro göra med människors tänkande? Del 2: Pat Robertson känner sig kränkt

Publicerat 17 december, 2012 av vemvadhurvarfor
Kategorier: Politik, Religion

Tags: , ,

(Detta är del 2 i min minibloggserie om exempel på vad kristen tro kan göra med ens tänkande. Läs gärna del 1 om hur Bibeln kan användas för att motivera barnaga genom att klicka här)

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Detta är det andra inlägget i min serie om vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande. Citatet som det här inlägget handlar om har snart 20 år på nacken, men det kom till min uppmärksamhet först i morse med den här bilden på facebooksidan Sveriges Ateister:

179592_395382313876071_338850104_n

Citatet (för den som inte vill läsa vit text på mörk bakgrund): Read the rest of this post »

Vad kan kristen tro göra med människors tänkande? Del 1: Mirakeltjejen och barnaga

Publicerat 17 december, 2012 av vemvadhurvarfor
Kategorier: Debatt, Politik, Religion

Tags: , , ,

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Så, till den första saken som gjorde mig upprörd idag:

Bloggerskan Mirakeltjejens inlägg ”Fysiska slags inverkan på människan – Enligt Bibeln” där hon, med stöd av i runda slängar 15 bibelcitat, försvarar att slå barn i uppfostrande syfte, berättar att detta ska ske med piskrapp/spö eller pinne/käpp och att Herren tar över detta ansvar när vi blir vuxna . D.v.s. det som kallas för barnaga och, vilket hon själv påpekar, är förbjudet i svensk lag sedan 1979. Mirakeltjejens inlägg inleds med följande stycke:

Helvetet, den brinnande eldsjön är den slutgiltiga destination för människor som inte följer och lyder Gud.
Det är en plats för fallna änglar, denna världs härskare satan!
Otroligt nog finns det människor som väljer frivilligt att följa ondskan och följer därmed efter
de onda andemakterna till det eviga straffet, den eviga plågan och tortyren. Read the rest of this post »

Vad har skolan i kyrkan att göra? (Eller: Vad hade jag velat säga i SVT Debatt?)

Publicerat 30 november, 2012 av vemvadhurvarfor
Kategorier: Debatt, Nyheter, Politik, Religion

Tags: , , ,

Igår satt jag, i egenskap av ordförande i Unga Humanister Göteborg (disclaimer: alla åsikter som uttrycks i detta blogginlägg är mina egna!), med i studion som publikröst under inspelningen av SVT Debatt. De hade ringt mig tidigare under dagen och sagt att man bl.a. skulle debattera huruvida skolor kan förlägga exempelvis adventsfirande och jul-/sommaravslutningar i kyrkolokaler och vilka former av aktiviteter som i så fall skulle få förekomma. Jag visste på förhand att mitt utrymme för att få göra min åsikt hörd var liten, om ens befintlig, och det visade sig också att det fanns personer som var klart mer på hugget att debattera än vad jag var. Jag känner dock att debatten missade några viktiga punkter som jag tänkte ta upp här på bloggen, där jag får tid att resonera och utveckla mina resonemang på ett mer strukturerat och givande sätt. För den som inte har sett debatten så kan jag tipsa om SVT Play (programmet finns uppe i 50 dagar efter att avsnittet sändes och finns på den här länken: http://www.svtplay.se/video/833862/29-11-22-00/. Det aktuella ämnet debatteras från och med tiden 14:50.).

Vad är det då som jag hade velat säga?

(Jag insåg när jag läste igenom inlägget innan publicering att det blev rätt långt. Därför har jag gjort en punktlista med mina viktigaste ståndpunkter för den som inte har tid/lust att ta sig hela vägen, eller som behöver lite motivation för att orka 😉 )

  • Det är inte okej att en livsåskådning/religion ges en särställning gentemot andra livsåskådningar (eller avsaknad av sådan) i ett land där religionsfrihet, sekularitet och mångfald är erkänt viktiga begrepp och principer i samhället.
  • Det är inte heller okej att kyrkan utnyttjar skolans auktoritet och legitimitet inför eleverna för att få dem att sjunga, be, bli välsignade eller något annat ”i Herrens namn”.
  • Det är absolut inte okej att några  elever (inte ens en enda elev!) ska känna sig obekväma, malplacerade eller utstötta under en skolavslutning när allt detta väldigt enkelt hade kunnat undvikas.
  • Att hävda att skolavslutningar kan hållas i kyrkor, och vissa psalmer kan sjungas, p.g.a. tradition är för mig ett lika vettigt argument som om en brittisk förälder skulle hävda att barnaga är bra ”för det har vi ju alltid gjort”.

Så, till argumentationen!

För det första så är skollagen rätt tydlig vad gäller frågan, konfessionella inslag får inte förekomma i varken undervisning eller utbildning (”utbildning” innefattar såväl undervisningsmoment som övrig verksamhet inom skolans regi). Det finns ett undantag för konfessionella friskolor där utbildning som inte hör till undervisningen får innehålla konfessionella inslag, exempelvis morgonbön. Skolverket (den ansvariga myndigheten vars uppgift är att tolka de lagar och regler som finns på området) beskriver fallet gällande ”normala”, icke-konfessionella skolor, som sådant att religiösa inslag såsom bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse inte får ske inom ramen för utbildningen (och därmed självklart inte heller inom undervisningen). Det är så här som lagen ser ut i dagens Sverige, och det är så (med reservation för de konfessionella friskolorna) som det måste se ut i ett sekulärt Sverige där allas livsåskådning är lika mycket värd. För den som är intresserad utav de specifika lagarna och tolkningarna som Skolverket har gjort i frågan så hänvisar jag till detta dokument: ”Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal” (senast granskad oktober 2012). Read the rest of this post »

Vad är stamning?

Publicerat 22 oktober, 2012 av vemvadhurvarfor
Kategorier: Stamning, Vetenskap

Tags:

Idag, den 22:a oktober, är det den internationella stamningsdagen. För de av mina läsare som inte redan känner till det så tänkte jag ta tillfället i akt och säga att jag stammar när jag talar. För att öka min förståelse för vad stamningen är och vad den beror på valde jag att göra mitt projektarbete i gymnasiet om stamning. Med anledning av den internationella stamningsdagen tänkte jag lägga upp en sammanfattning av projektarbetet som jag skrev för exakt två år sedan. Här kommer den:

Idag är det som alla säkert (inte?) vet den Internationella Stamningsdagen. Eftersom jag själv stammar tänkte jag skriva ihop en kort text (som blev lång ;O) om stamning. Trevlig läsning!

Stamning är ett talproblem som uttrycker sig i förlängningar och repetition av ord, samt blockeringar i talet. Ungefär en procent (alltså 60 miljoner!!!) av jordens befolkning är drabbade, men hur det uttrycker sig skiljer starkt från individ till individ och även från situation till situation. Ett välkänt fenomen är t.ex. att personer som stammar vanligtvis inte stammar när de sjunger eller förställer sin röst. Det finns bland annat många kända skådespelare som stammar. T.ex. så talade Marilyn Monroe hest för att undvika att stamma, och lägg märke till hur Rowan Atkinson nästan tvingar ut bokstaven ”B” nästa gång ni ser på Blackadder (i sin mer välkända roll, Mr. Bean, talar han som bekant inte så mycket). Rösten till Darth Vader görs även den av en person som stammar, James Earl Jones.

Genom åren har diverse orsaker till stamning föreslagits, och många myter har uppstått. En av de vanligare för länge sedan var så klart att det var någon guds straff (för vad är oklart), men även sådant som att modern såg en orm när hon var gravid, eller att barnet åt gräshoppor som liten har förekommit som förklaring. En av de vanligaste nutida förklaringarna är att personen helt enkelt är nervös och att stamningen kan botas med att helt enkelt slappna av. Även om det för många som stammar hjälper att slappna av, så är det sällan en långvarig lösning. Numera ses nervositet som en bidragande faktor till stamningens uttryck, men det är få forskare, om någon alls, som tror att stamning orsakas uteslutande av nervositet.

Så vad orsakas stamning av då?

Den nuvarande förklaringsmodellen utgår ifrån att stamning inte är en enda sjukdom, utan mer ett symptom på flera olika underliggande faktorer. Man pratar om utvecklingsbetingad (developmental) stamning, neurogenisk stamning och psykogenisk stamning.

Hos individer med utvecklingsbetingad stamning tros det oftast finnas en genetisk grund till att de stammar, och det har nu börjat komma studier där mutationer på specifika gener börjar isoleras som orsakande till stamning. Dock finns det inte en ”stamningsgen” som alla som stammar bär på, utan det handlar om att mutationer på olika gener kan leda till stamning. Även om grunden för utvecklingsbetingad stamning är genetisk så tror forskare att individens uppväxtmiljö har stor påverkan på hur stamningen utvecklas.

Neurogenisk stamning har sin grund i hjärnan. Här orsakas stamningen av skador eller defekter på områden i hjärnan som är inblandade i talproduktion. Forskning har visat att det kan handla om områden som behandlar timing av muskelrörelser, sammansättning av ord och meningar, eller de områden som lyssnar efter fel i ens tal och rättar till dem. Defekterna kan orsakas av hjärntumörer, slag mot huvudet, olika neurologiska sjukdomar (t.ex. Parkinsons) och efter användande av vissa läkemedel/droger.

Psykogenisk stamning orsakas av olika psykologiska trauman. För ca. 200 år sedan troddes detta vara den enda typen av stamning, men dess betydelse har minskat i takt med att det har forskats mer och mer på stamning. Det finns dock fallstudier som pekar på att stora psykologiska trauman kan orsaka stamning hos en individ, men att all stamning orsakas direkt av nervositet är som sagt en felaktig myt.

För tillfället finns det inget direkt botemedel mot stamning, dock finns det många saker som kan minska stamningen för stunden hos en individ. Att sjunga, förställa rösten, prata i takt med en metronom eller att få höra ett eko av sin egna röst har i många fall helt tagit bort stamningen för stunden hos många. Många stammar även mer när de är nervösa eller stressade, så avslappningstekniker kan vara värdefulla. Även taltekniker, som att tala långsamt eller att tänka på sitt tal mer kan hjälpa.

Hoppas den här texten kändes värdefull och givande, frågor och kommentarer mottas mer än gärna!

Jag hade tänkt skriva mer om mina upplevelser som en person som stammar, men min tidsplanering har inte hållit måttet 😉 Vi får se om det kommer upp något inlägg de närmaste dagarna 🙂


%d bloggare gillar detta: