Vad kan kristen tro göra med människors tänkande? Del 2: Pat Robertson känner sig kränkt

(Detta är del 2 i min minibloggserie om exempel på vad kristen tro kan göra med ens tänkande. Läs gärna del 1 om hur Bibeln kan användas för att motivera barnaga genom att klicka här)

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Detta är det andra inlägget i min serie om vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande. Citatet som det här inlägget handlar om har snart 20 år på nacken, men det kom till min uppmärksamhet först i morse med den här bilden på facebooksidan Sveriges Ateister:

Citatet (för den som inte vill läsa vit text på mörk bakgrund):

Vad kan kristen tro göra med människors tänkande? Del 1: Mirakeltjejen och barnaga

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Så, till den första saken som gjorde mig upprörd idag:

Bloggerskan Mirakeltjejens inlägg ”Fysiska slags inverkan på människan – Enligt Bibeln” där hon, med stöd av i runda slängar 15 bibelcitat, försvarar att slå barn i uppfostrande syfte, berättar att detta ska ske med piskrapp/spö eller pinne/käpp och att Herren tar över detta ansvar när vi blir vuxna . D.v.s. det som kallas för barnaga och, vilket hon själv påpekar, är förbjudet i svensk lag sedan 1979. Mirakeltjejens inlägg inleds med följande stycke:

Helvetet, den brinnande eldsjön är den slutgiltiga destination för människor som inte följer och lyder Gud.
Det är en plats för fallna änglar, denna världs härskare satan!
Otroligt nog finns det människor som väljer frivilligt att följa ondskan och följer därmed efter
de onda andemakterna till det eviga straffet, den eviga plågan och tortyren.

Vad har skolan i kyrkan att göra? (Eller: Vad hade jag velat säga i SVT Debatt?)

Igår satt jag, i egenskap av ordförande i Unga Humanister Göteborg (disclaimer: alla åsikter som uttrycks i detta blogginlägg är mina egna!), med i studion som publikröst under inspelningen av SVT Debatt. De hade ringt mig tidigare under dagen och sagt att man bl.a. skulle debattera huruvida skolor kan förlägga exempelvis adventsfirande och jul-/sommaravslutningar i kyrkolokaler och vilka former av aktiviteter som i så fall skulle få förekomma. Jag visste på förhand att mitt utrymme för att få göra min åsikt hörd var liten, om ens befintlig, och det visade sig också att det fanns personer som var klart mer på hugget att debattera än vad jag var. Jag känner dock att debatten missade några viktiga punkter som jag tänkte ta upp här på bloggen, där jag får tid att resonera och utveckla mina resonemang på ett mer strukturerat och givande sätt. För den som inte har sett debatten så kan jag tipsa om SVT Play (programmet finns uppe i 50 dagar efter att avsnittet sändes och finns på den här länken: http://www.svtplay.se/video/833862/29-11-22-00/. Det aktuella ämnet debatteras från och med tiden 14:50.).

Vad är det då som jag hade velat säga?

(Jag insåg när jag läste igenom inlägget innan publicering att det blev rätt långt. Därför har jag gjort en punktlista med mina viktigaste ståndpunkter för den som inte har tid/lust att ta sig hela vägen, eller som behöver lite motivation för att orka 😉 )

• Det är inte okej att en livsåskådning/religion ges en särställning gentemot andra livsåskådningar (eller avsaknad av sådan) i ett land där religionsfrihet, sekularitet och mångfald är erkänt viktiga begrepp och principer i samhället.
• Det är inte heller okej att kyrkan utnyttjar skolans auktoritet och legitimitet inför eleverna för att få dem att sjunga, be, bli välsignade eller något annat ”i Herrens namn”.
• Det är absolut inte okej att några  elever (inte ens en enda elev!) ska känna sig obekväma, malplacerade eller utstötta under en skolavslutning när allt detta väldigt enkelt hade kunnat undvikas.
• Att hävda att skolavslutningar kan hållas i kyrkor, och vissa psalmer kan sjungas, p.g.a. tradition är för mig ett lika vettigt argument som om en brittisk förälder skulle hävda att barnaga är bra ”för det har vi ju alltid gjort”.

Så, till argumentationen!

För det första så är skollagen rätt tydlig vad gäller frågan, konfessionella inslag får inte förekomma i varken undervisning eller utbildning (”utbildning” innefattar såväl undervisningsmoment som övrig verksamhet inom skolans regi). Det finns ett undantag för konfessionella friskolor där utbildning som inte hör till undervisningen får innehålla konfessionella inslag, exempelvis morgonbön. Skolverket (den ansvariga myndigheten vars uppgift är att tolka de lagar och regler som finns på området) beskriver fallet gällande ”normala”, icke-konfessionella skolor, som sådant att religiösa inslag såsom bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse inte får ske inom ramen för utbildningen (och därmed självklart inte heller inom undervisningen). Det är så här som lagen ser ut i dagens Sverige, och det är så (med reservation för de konfessionella friskolorna) som det måste se ut i ett sekulärt Sverige där allas livsåskådning är lika mycket värd. För den som är intresserad utav de specifika lagarna och tolkningarna som Skolverket har gjort i frågan så hänvisar jag till detta dokument: ”Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal” (senast granskad oktober 2012).

Vad är stamning?

Idag, den 22:a oktober, är det den internationella stamningsdagen. För de av mina läsare som inte redan känner till det så tänkte jag ta tillfället i akt och säga att jag stammar när jag talar. För att öka min förståelse för vad stamningen är och vad den beror på valde jag att göra mitt projektarbete i gymnasiet om stamning. Med anledning av den internationella stamningsdagen tänkte jag lägga upp en sammanfattning av projektarbetet som jag skrev för exakt två år sedan. Här kommer den:

Idag är det som alla säkert (inte?) vet den Internationella Stamningsdagen. Eftersom jag själv stammar tänkte jag skriva ihop en kort text (som blev lång ;O) om stamning. Trevlig läsning!

Stamning är ett talproblem som uttrycker sig i förlängningar och repetition av ord, samt blockeringar i talet. Ungefär en procent (alltså 60 miljoner!!!) av jordens befolkning är drabbade, men hur det uttrycker sig skiljer starkt från individ till individ och även från situation till situation. Ett välkänt fenomen är t.ex. att personer som stammar vanligtvis inte stammar när de sjunger eller förställer sin röst. Det finns bland annat många kända skådespelare som stammar. T.ex. så talade Marilyn Monroe hest för att undvika att stamma, och lägg märke till hur Rowan Atkinson nästan tvingar ut bokstaven ”B” nästa gång ni ser på Blackadder (i sin mer välkända roll, Mr. Bean, talar han som bekant inte så mycket). Rösten till Darth Vader görs även den av en person som stammar, James Earl Jones.

Genom åren har diverse orsaker till stamning föreslagits, och många myter har uppstått. En av de vanligare för länge sedan var så klart att det var någon guds straff (för vad är oklart), men även sådant som att modern såg en orm när hon var gravid, eller att barnet åt gräshoppor som liten har förekommit som förklaring. En av de vanligaste nutida förklaringarna är att personen helt enkelt är nervös och att stamningen kan botas med att helt enkelt slappna av. Även om det för många som stammar hjälper att slappna av, så är det sällan en långvarig lösning. Numera ses nervositet som en bidragande faktor till stamningens uttryck, men det är få forskare, om någon alls, som tror att stamning orsakas uteslutande av nervositet.

Så vad orsakas stamning av då?

Den nuvarande förklaringsmodellen utgår ifrån att stamning inte är en enda sjukdom, utan mer ett symptom på flera olika underliggande faktorer. Man pratar om utvecklingsbetingad (developmental) stamning, neurogenisk stamning och psykogenisk stamning.

Hos individer med utvecklingsbetingad stamning tros det oftast finnas en genetisk grund till att de stammar, och det har nu börjat komma studier där mutationer på specifika gener börjar isoleras som orsakande till stamning. Dock finns det inte en ”stamningsgen” som alla som stammar bär på, utan det handlar om att mutationer på olika gener kan leda till stamning. Även om grunden för utvecklingsbetingad stamning är genetisk så tror forskare att individens uppväxtmiljö har stor påverkan på hur stamningen utvecklas.

Neurogenisk stamning har sin grund i hjärnan. Här orsakas stamningen av skador eller defekter på områden i hjärnan som är inblandade i talproduktion. Forskning har visat att det kan handla om områden som behandlar timing av muskelrörelser, sammansättning av ord och meningar, eller de områden som lyssnar efter fel i ens tal och rättar till dem. Defekterna kan orsakas av hjärntumörer, slag mot huvudet, olika neurologiska sjukdomar (t.ex. Parkinsons) och efter användande av vissa läkemedel/droger.

Psykogenisk stamning orsakas av olika psykologiska trauman. För ca. 200 år sedan troddes detta vara den enda typen av stamning, men dess betydelse har minskat i takt med att det har forskats mer och mer på stamning. Det finns dock fallstudier som pekar på att stora psykologiska trauman kan orsaka stamning hos en individ, men att all stamning orsakas direkt av nervositet är som sagt en felaktig myt.

För tillfället finns det inget direkt botemedel mot stamning, dock finns det många saker som kan minska stamningen för stunden hos en individ. Att sjunga, förställa rösten, prata i takt med en metronom eller att få höra ett eko av sin egna röst har i många fall helt tagit bort stamningen för stunden hos många. Många stammar även mer när de är nervösa eller stressade, så avslappningstekniker kan vara värdefulla. Även taltekniker, som att tala långsamt eller att tänka på sitt tal mer kan hjälpa.

Hoppas den här texten kändes värdefull och givande, frågor och kommentarer mottas mer än gärna!

Jag hade tänkt skriva mer om mina upplevelser som en person som stammar, men min tidsplanering har inte hållit måttet 😉 Vi får se om det kommer upp något inlägg de närmaste dagarna 🙂

Pseudovetenskap i politiken – igen

[Detta inlägg finns även på Vetenskap och Folkbildnings blogg, samt på Humanistbloggen. Skrivet i samarbete med Peter Lundin och Linda Strand Lundberg]

Frågan om eventuella faror med trådlös teknik har ännu en gång aktualiserats i svensk media. Den här gången efter att Lidingöpartisten Gunilla Dyfverman tidigare i veckan uttryckte sin vilja att förbjuda installationen av trådlöst internet i Rudboda skola på Lidingö. Dyfverman oroar sig, enligt ett reportage i Sveriges Radio (1), för att den trådlösa tekniken ska visa sig vara nutidens motsvarighet till cigaretter. Hon hänvisar till ospecificerade utländska rön som hävdar att elever kan få både huvudvärk och inlärningssvårigheter av den denna form av teknik.

Utan att veta specifikt vilka källor som hon hänvisar till är det självklart svårt att bemöta just hennes rädsla för trådlös teknik. Vad man däremot kan uttala sig om är den samlade vetenskapens resultat i frågan. Att som lekman försöka sig på att på egen hand göra en bedömning av den samlade forskningen inom ett område är långtifrån en enkel uppgift. Att någon som har genomgått en forskarutbildning har bättre förutsättningar att dra korrekta slutsatser kring vetenskapliga frågor än någon som inte har det är förhoppningsvis inget kontroversiellt uttalande. Den intressanta frågan i sammanhanget blir då självklart: Har Dyfverman anledning att oroa sig för barnens hälsa eller har eventuella hälsorisker redan undersökts och kartlagts?

Vad är kognitionsvetenskap?

Den uppmärksamma läsaren (om jag har några kvar efter nästan ett halvår av praktiskt taget bloggtorka) kan ha upptäckt att jag numera inte är läkarstudent, i alla fall inte för tillfället. Jag har istället sökt några kurser i ett ämne som jag upptäckte först i våras, kognitionsvetenskap. Min förhoppning är att kognitionsvetenskap är ett ämne som ligger närmare mina intressen än vad läkarstudierna gjorde. Men vad är då kognitionsvetenskap?

Denna fråga är så komplicerad att en av kurserna jag har sökt är en introduktionskurs i kognitionsvetenskap som motsvarar 10 veckors heltidsstudier! Något förenklat kan man säga att kognitionsvetenskap är en tvärvetenskaplig disciplin som syftar till att öka förståelsen för tänkande och andra relaterade processer. I begreppet tänkande ingår självklart mänskligt tänkande, men även mentala processer hos andra djur och eventuellt ”tänkande” hos maskiner. ”Tänkande” kan, än en gång, något förenklat definieras som en sekvens av mentala tillstånd som binds samman av kognitiva processer.

De discipliner som ligger till grund för kognitionsvetenskapen brukar anses vara psykologi, artificiell intelligens, filosofi, neurovetenskap, antropologi och lingvistik. Dessa ämnen ter sig kanske något annorlunda och omaka vid en första anblick, men förhoppningen med kognitionsvetenskapen som fält är att man genom att kombinera två eller flera av dessa perspektiv när man studerar ett visst fenomen kan nå större kunskap och djupare insikt än om man bara kollade från ett perspektiv. Vad kan då dessa olika discipliner bidra med rent konkret till kognitionsvetenskapen?

Psykologi

Kognitionsvetenskapen är på många sätt inne på psykologins territorium och leker. Från ett kognitionsvetenskapligt perspektiv är det därför intressant att kolla på vilka metoder som har använts tidigare inom psykologin, vilka som har varit deras fördelar och vilka som har varit deras nackdelar. Kognitionsvetenskapen kan (förhoppningsvis) finna nya metoderatt undersöka tänkande och finna svar på de frågor som psykologin ännu inte har kunnat besvara. En intressant, men bristfällig, metod som framfördes av Wilhelm Wundt under den senare delen av 1800-talet är introspektion, en metod som går ut på att man ber försökspersoner att ”se inåt” och försöka rapportera sina egna tankeprocesser under ett experiment. Även om tänkande och medvetande är subjektiva upplevelser så blir självklart en sådan här metod opålitlig i ett naturvetenskapligt sammanhang. Det är inte alltid som man är (eller kan vara) medveten om de processer som leder till vissa beslut eller tankar. Det egna språket kan också sätta begränsningar för rapporteringen. Men hur ska man då kunna undersöka subjektiva fenomen som tänkande och medvetande på ett objektivt, reproducerbart och naturvetenskapligt sätt?

Artificiell intelligens

En viktig delvetenskap inom kognitionsvetenskapen är artificiell intelligens, en disciplin som fick sitt stora erkännande så sent som på 1950-talet. Genom att bygga maskiner som kan ”tänka” på ett eller annat sätt kan vi också lära oss mer om hur tankeprocesser kan gå till. Vid konstruktionen av en maskin som Deep Blue (som blev den första maskinen att vinna mot en mänsklig stormästare i schack) behöver man sätta ett formellt ”språk” på de tankeprocesser som vi människor behöver genomföra för att spela ett framgångsrikt parti schack. Även om mänskligt tänkande inte nödvändigtvis fungerar precis som artificiellt tänkande så kan detta fält ändå ge oss kunskap om vilken typ av process som behövs för att lösa ett visst problem, vilken sekvens av mentala tillstånd kan till exempel användas för att räkna ut talet 6*17? Vilka processer behövs för att lösa andra problem såsom exempelvis MS Röj?

Filosofi

Som i andra naturvetenskaper fyller filosofin en väldigt viktig roll vad gäller att ställa intressanta frågor. Vad är medvetandet? Vad är skillnaden på artificiell och ”biologisk” intelligens? Filosofin kan också vara delaktig i att definiera de begrepp som behöver definieras inom kognitionsvetenskapen.

Neurovetenskap

Neurovetenskapens del i kognitionsvetenskapen hoppas jag talar för sig själv. Att man behöver förstå hur nervceller fungerar, både var för sig såväl som i grupp, är i min bok självklart. Det var via neurovetenskapen som jag kom i kontakt med kognitionsvetenskap och det är här som jag personligen känner att jag kommer hitta mitt största intresse i ämnet.

Antropologi

Studiet av människan i ett socialt och kulturellt sammanhang har alltid varit ett svårt och komplicerat vetenskapligt ämne eftersom processerna och händelserna som studeras är väldigt öppna för olika tolkningar. Antropologin har trots detta på ett sätt fått ett uppsving inom kognitionsvetenskapen. I kognitionsvetenskapens inledning var det nämligen högst ovanligt att man tog hänsyn till hur sammanhang och känslor påverkade tänkandet. Numera har dessa perspektiv, bland annat på grund av ökade tekniska möjligheter, fått lite upprättelse inom kognitionsvetenskapen. Man har mer och mer kommit att se känslor och kultur som en viktig faktor vad gäller tänkande.

Lingvistik

Att förstå hur språk byggs upp och fungerar är ytterligare en viktig del av studiet kring tänkande. Man vill utforska hur tänkande ”agenter” representerar de objekt som de tänker på. Om jag skriver ordet ”kvadrat”, tänker du som läser då på de enskilda bokstäverna ”k-v-a-d-r-a-t”, hela ordet ”kvadrat” eller dyker det till och med upp en bild utav en kvadrat i ditt medvetande? En annan viktig fråga är hur språket relaterar direkt till tänkandet. Tänker man på sitt modersmål, i mitt fall svenska? Kan man tänka på andra språk? Tänker man annorlunda om man tänker på engelska jämfört med när man tänker på svenska? Språket kan också vara ett ”fönster till den mänskliga naturen”, som Steven Pinker uttryckte saken i undertiteln till sin bok ”The Stuff of Thought: Language as a Window into Human Nature”. Vilka ord som finns och används i ett språk kan säga någonting om hur samhället och kulturen ser ut, och i förlängningen hur individerna i detta samhälle tänker och fungerar. Kommer införandet av ordet ”hen” i det svenska språket att påverka hur vi tänker? Varför har ”hen” inte uppkommit förrän på senare dagar? Varför finns ”lagom” som ett ord i svenskan men inte i andra språk?

Avslutning

Numera har ämnen som evolutionsbiologi, utbildningsvetenskap, robotik, datorvetenskap och medicin, m.fl. gjort intryck i kognitionsvetenskapen, vilket förhoppningsvis öppnar upp för ännu fler tankar, idéer och frågor inom kognitionsvetenskapen. Jag känner mig väldigt peppad inför att upptäcka det här fältet och se vad framtiden döljer! Jag hoppas självklart också att jag lär mig nya intressanta saker att dela med er som läser min blogg 😉

Vad är ateism?

Inspirerad av kommentaren från Albin på mitt tidigare inlägg ”Vad är ateism (inte)?” kommer här min definition av ateism:

 

Era tankar? Kommentarsfältet är öppet! 🙂

 

Vad är ateism (inte)?

I Newtonbloggens inlägg ”Ateism: tron på ‘ingenting’?” finns en text som jag har sett florera runt internet ett tag nu.

Johannes Axelsson frågade sina läsare vad de tyckte om definitionen, så här är mina tankar:

”The belief that…”

Ateism är, definitionsmässigt, avsaknaden av gudstro. Etymologin kommer från grekiskan atheos, via franskans athéiste, som som går att härleda från prefixet a– (”utan”) och theos (”en gud”). Den här definitionen, att ateism bara är avsaknaden av gudar, har ateister länge varit överens om och gör inga egna påståenden som behöver beläggas med bevis, utan bevisbördan ligger på den som gör extraordinära påståenden (jämför gärna med Christopher Hitchens citat ”what can be asserted without evidence can also be dismissed without evidence.”). Vissa har valt att kalla detta för ”svag ateism” för att särskilja den från den ”starka ateismen” som gör specifika påståenden. En ”stark ateist” väljer istället att lägga fram olika argument och bevis för att förneka existensen av en eller flera specifika gudar. Ett exempel kan vara att lyfta fram hur bevisen som ligger bakom evolutionsteorin kraftfullt motsäger skapelseberättelsen i Bibeln (och många andra religioners skapelseberättelser). Alla religioner vars tro motsäger evolutionsteorin måste därför belägga sin tro med jämbördiga eller bättre bevis för att nå samma status hos en person som grundar sin världsbild i rationalitet och konkreta bevis.

För svag ateism är alltså inledningen rent utav felaktig, för stark ateism är inledningen något av en halmgubbe i att den utelämnar det faktum att ateistens påståenden grundar sig i bevisföring och rationellt tänkande, inte ”blind faith”. Se gärna den här artikeln på atheism.about.com för en vidare diskussion och fler länkar kring definitionen på ateism.

Hur uppkom flercelliga organismer?

Ett av de argument som kreationister brukar ta upp för att underminera evolutionsteorin är att man aldrig har observerat uppkomsten av nya biologiska egenskaper, ett argument som framfördes till mig utav Rolf Lampa på Newtonbloggens inlägg ”Fyra saker att fira under juli nummer fyra”. När jag skrev mitt svar insåg jag att det jag skrev kunde vara värt ett eget blogginlägg. Så att-e… Här har ni ett blogginlägg om uppkomsten av multicellulära organismer från encelliga organismer, en av de viktigaste evolutionära händelserna i historien.

Början till vårt svar ligger hos några små oansenliga encelliga organismer som kallas för choanoflagellater (Monosiga brevicollis för biologinördar). Choanoflagellater har en ”krage” av mikrovilli (tunna, tunna utskott som ökar cellens kontaktyta med omvärlden) och en lång flagell (”svans”). Kragen, i samarbete med flagellen, kan fånga upp näring från choanoflagellatens omgivning. Flagellen används även för att skjutsa choanoflagellaten framåt.

Schematisk bild av en choanoflagellat (Bild från Wikipedia)

Men det är egentligen inte det här som är intressant med choanoflagellaten. Det intressanta är att trots sin encelliga natur så bär choanoflagellaten på gener som hos flercelliga organismer kodar för proteiner som används för att hålla samman celler (s.k. celladhesion). Dessa gener kodar exempelvis för cadheriner, lectiner och integriner, gener som man tidigare trodde bara fanns hos metazoaner (en grupp som inkluderar alla flercelliga organismer förutom svampar). Fyndet av dessa gener har, enligt originalartikeln i Nature två stora konsekvenser:

• Den gemensamma förfadern till choanoflagellater och metazoaner hade med största sannolikhet redan gener som möjliggjorde celladhesion (något som krävs för multicellulära organismer).
• Eftersom man inte har dokumenterat några fall av celladhesion mellan choanoflagellater kan dessa gener troligen fylla någon annan funktion än celladhesion, exempelvis som ett sätt för choanoflagellater att interagera med sin extracellulära miljö.

Men, so what, choanoflagellaterna har ju uppenbarligen nytta av dessa gener, då är det väl inte så konstigt att de har dem?

Varför vill jag ibland ta det blå pillret?

Året är (egentligen) 2199 och en datorhacker vid namn Thomas Anderson (alias: Neo) ställs inför ett val. Han har precis fått veta att Singulariteten redan har skett, att världen styrs av maskiner med en artificiell intelligens, och att maskinerna använder människornas kroppar för att utvinna energi. Under tiden lever människornas sinnen och medvetanden i en datorsimulering, ”the Matrix”, skapad för att hålla människorna glatt ovetande om verkligheten. Neos val går ut på att välja ett av två piller. Väljer han det blåa så glömmer han allt det han just har fått veta och får fortsätta sitt liv som datahacker i ”the Matrix”. Väljer han det röda pillret får han följa med Morpheus, ledaren för människornas motståndsrörelse mot maskinerna, och ta upp kampen för att befria människorna.

Men hur relaterar den här episka filmscenen till mitt liv? Jag har väl inte träffat Morpheus? Nej, det har jag inte. Men för cirka tre år sedan, en vacker sommardag mellan andra och tredje ring på gymnasiet, fick jag faktiskt insikt i en helt ny värld. Det började med att jag ville utforska podcastfunktionen i min iPod nano och fortsatte med att jag laddade ner ett avsnitt av ”the Skeptic’s Guide to the Universe” (SGU), mest för att de hade en referens till ”Liftarens Guide till Galaxen”-böckerna i sitt namn. Utan att veta det hade jag, på ett sätt, valt det röda pillret.

Efter några avsnitt insåg jag att de som gjorde SGU var ganska mycket som mig. De fascinerades av nya vetenskapliga framsteg, de irriterades över människor som hade fel och de gjorde sitt allra yttersta för att alltid ha en så verklighetstrogen bild av hur världen egentligen är. Hur förlösande det än kändes att få lyssna på människor som tänkte ungefär som mig och att få veta att det fanns en hel community av människor som gör sitt bästa för att tänka rationellt, så finns det ändå en klar nackdel med skepticismen. Man ser de fallande gröna tecknena. Man ser ”the Matrix”.

Gradvis lär man sig mer och mer om hur människor kan lura både sig själv och andra. Man ser hur politiker i debatter vrider och vänder på statistik och målar upp halmgubbar för att deras ideologi ska låta bättre än motståndarens. Detta, och mycket mer, gör att i alla fall jag ibland tappar tilltron på vårt politiska system (se exempel 1). Man ser hur homeopater och andra utövare av alternativmedicin orsakar oerhört mycket onödigt lidande för egen vinning, oavsett om de själva tror på sina behandlingsmetoder eller bara mjölkar personer i nöd på pengar (2, 3). Man blir medveten om ”faith healers” och medium som utan att tänka sig för kan förstöra andra människors liv på grund av falskt hopp eller falska besked (4, 5). Är man dessutom, som mig, intresserad av hur människor fungerar så lär man sig till exempel om Stanley Milgrams experiment (6) och förstår att om bara förutsättningarna är de rätta så kan vem som helst tänka sig att döda en annan, oskyldig människa. Man uppmärksammas och uppmärksammar sig själv på alla onödiga, värdelösa och horribla saker som sker för att personer tror på en eller flera gudar och har ett problem med att andra inte tror på samma gud som dem (7). Jag har många fler exempel som jag skulle kunna ta upp, men pga inläggets begynnande längdproblem och för min egna sinnesstämnings skull slutar jag här.

Exempel:

1: I partiledardebatten 6/5 2012 diskuterade Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfvén (S) om hur statsminister Reinfeldts politik hade påverkat arbetslösheten i Sverige. Medan Löfvén pratade om en procentuell höjning av arbetslösheten så hävdade Reinfeldt att sysselsättningen har ökat med 300’000 jobb sedan 2006 (när Reinfeldt blev statsminister). Bägge har rätt enligt sina egna villkor, men debatten kommer ingen vart och väljarna blev inte klokare på någonting. Istället för att partiledarna faktiskt vill försöka reda ut vad som är skillnaderna mellan respektive partis politik så slutar debatterna ofta i halmgubbar (”Socialdemokraterna är bara ett bidragsparti”, ”Moderaternas politik gör bara så att folk utförsäkras”). Varför då? Jo, för att vilka som får styra landet bestäms inte efter hur bra deras politik egentligen kommer att fungera, utan vem som lyckas övertyga flest väljare om att de har rätt. Vidare känner jag en stor frustration över att rent utav omoraliska ideologier som nazism vinner makt på nuvarande regeringars misslyckanden och börjar till och med ifrågasätta om demokrati verkligen är det bästa sättet att styra ett land på, när populistiska partier som inte egentligen har någon bra idé utan bara kommer med populära förslag kan få sådan makt som de börjar få (se exempelvis valet i Grekland där ett nynazistiskt parti kom in i parlamentet, troligen pga missnöjesröster). Ytterligare en nagel i ögat på mig är att vissa studier (exempel) visar att vädret på valdagen påverkar valdeltagandet i USA och att dåligt väder verkar gynna republikanerna. Tumregeln som forskarna i studien länkad ovan fann var att valdeltagandet sjönk med 1 % per tum regn som föll på valdagen. Varje tum regn gav också republikanerna en fördel på i snitt 2,5 %! I studien skriver man bl.a. på sida 660 att Al Gore kan ha förlorat presidentvalet 2000 pga dåligt väder i Florida (där valresultatet var väldigt jämnt). Hur hade världen sett ut om Gore hade kommit till makten istället för George Bush Jr.?

2: Se till exempel de här hjärtskärande breven från Penelope Dingle (skriver som Penelope Brown), en australiensisk kvinna som hade drabbats av tjocktarmscancer. Hennes homeopat avrådde henne från att gå med på ”skolmedicinens” behandlingar  och krävde istället full tillit från Penelope för att hennes homeopatiska behandling skulle fungera. Detta ledde till att Penelope bl.a. fick genomgå en onödig hysterektomi, cancern spred sig onödigt mycket och Penelope avled till slut, trots att hennes diagnos vid upptäckten av cancer hade varit god om hon hade fått normal behandling.

3: Stanislaw Burzynski driver en klinik i Houston, Texas, där han behandlar ”utför kliniska studier” på patienter med cancer med hjälp av s.k. antineoplastoner, som inte har någon bevisad effekt mot cancer. I många fall är det patienter där andra läkare har konstaterat att diagnosen tyvärr är väldigt dålig och att patienten inte har länge kvar att leva. De drabbade eller deras familjer hittar då Burzynskis klinik på internet och börjar samla pengar. Burzynski ska nämligen ha summor runt 100’000 dollar och uppåt för att behandla ”utföra kliniska studier” på de drabbade patienterna. Anledningen till att jag skriver ”utför kliniska studier” är att antineoplastonerna inte är godkända för behandling utav cancer. Det enda sättet som Burzynski får fortsätta på är genom att utföra studier, men han har hållit på med antineoplastonerna sedan 1970-talet utan att få några anmärkningsvärda resultat! Det anses ofta oetiskt att försökspersoner i kliniska studier ska behöva betala för att gå med i studier, men att föräldrar vars barn har drabbats av cancer dessutom ska behöva dra ihop 100’000 dollar för att barnet ska kunna få en behandling som inte har bevisad effekt är för mig avskyvärt! När bloggare började kritisera Burzynskis klinik försökte han inte möta kritiken, han skickade en falsk advokat på bloggarna som försökte hota dem till tystnad…

4. Healern Peter Popoff blev avslöjad utav James Randi och hans team under 80-talet för att ha använt en teknik liknande ”hot reading” under sina framföranden. Innan showen började så var Popoffs fru ute i lobbyn och pratade med besökare, utan att hon sa att hon var fru till Popoff. Under showen pratade hon sedan med sin make via en hörselsnäcka à la FBI och berättade olika detaljer om de som Popoff tog upp från publiken. De hade bland annat en teknik där de innan showen gav en rullstol till en person som hade svårt att gå (men kunde gå) och sedan berättade hustrun för Peter var den personen satt och han ”healade” personen så att hen kunde gå igen! James Randi beskriver längre ned i krönikan om en stackars pojke med alldeles krokiga ben som behövde kryckor för att gå. Hans familj hade sparat ihop alla pengar de kunde för att åka på Popoffs shower. När Randi träffade pojken hade de precis besökt deras femte show, efter att ha åkt bil i åtta timmar enkelväg, och inte heller nu hade Popoff valt att ”heala” just den här pojken. Den här showen var den sista pojken skulle åka på, familjen hade nu slut på pengar och kunde inte hålla på längre. När Randi hade pratat klart med pojken så gick han med tårar i ögonen, såsom hela hans familj, till familjens slitna gamla bil och begav sig hem efter att än en gång ha misslyckats med att få pojken ”healad”. Om Popoff saknar healingförmåga, vilket alla bevis tyder på, så kan man nog ge sig den på att detta inte är den enda familj vars hopp, ekonomi och energi som han har förstört.

5. Att känna till det påstådda mediumet Sylvia Brownes ”track record” får mig nästan bara att vilja spy. Bland hennes ”bedrifter” finns att säga till anhöriga och/eller föräldrar vars barn är försvunna att:

• Det sex år gamla barnet fortfarande lever, men har sålts som slav till Japan, när det i verkligheten visar sig att barnet (Opal Jennings) blev kidnappad och till slut mördad av en pedofil.
• Barnet (Holly Krewson) lever, men är i Kalifornien, går på droger och jobbar som dansare på en ”adult entertainment night club”, när Holly egentligen mördades sex år innan Sylvia Browne kom i kontakt med föräldrarna, hennes kropp blev liggande på bårhuset i tio år. Hollys föräldrar gjorde flera misslyckade resor till Los Angeles för att leta efter deras dotter, tills modern dog av en aneurysm (sprucket blodkärl som leder till inre blödning).
• Det mest berömda fallet (Shawn Hornbeck), där Sylvia berättade för Shawns föräldrar att deras son var död, när han några år senare hittades, vid liv!

Detta, och mycket mer, gör Browne samtidigt som hon kan ta betalt flera hundra dollar för 20 minuters samtal med henne. Trots att hon gång, på gång, på gång, visar sig ha fel.

6. Stanley Milgram ville på 70-talet, i svallvågorna av nazisternas hemska beteende under andra världskriget, testa hur lätt människor påverkas av auktoriteter. En försöksperson och en skådespelare ”lottades” till att vara ”lärare” eller ”elev” i en studie som försökspersonen trodde handlade om betingning och inlärning. Försökspersonen lottades alltid till att spela ”lärare”. ”Eleven” (som visste vad som egentligen skulle ske) sattes i ett rum och fick göra olika minnesövningar. När ”eleven” gjorde fel skulle ”Läraren” straffa ”eleven” genom att, från ett separat rum och utan att se ”eleven”, trycka på en knapp och ge ”eleven” elektriska stötar. Ju fler fel ”eleven” gjorde, desto starkare stötar skulle administreras. Till slut hade ”eleven” gjort så många fel att ”läraren” skulle ge stötar som hen innan experimentet hade fått veta var dödliga, eller i alla fall väldigt skadliga.

Om Milgram själv stod i rummet med försökspersonen och uppmanade denne att fortsätta med experimentet så fortsatte de allra flesta (ca 65 %) att administrera stötar, även efter att ”eleven” hade tystnat efter en lång tids smärtsamt skrikande. Milgrams experiment visar, med oönskad tydlighet, hur vem som helst av oss skulle kunna göra hemska saker om vi utsattes för fel förhållanden. Ett förslag till förklaring är att denna egenskap har en evolutionär bakgrund. Man kan tänka sig att en grupp vars medlemmar kunde acceptera att någon tog kommando i en grupp hade mycket större chans att överleva och klara sig än en grupp där interna stridigheter tog över. Milgram själv menade att människorna i hans försök blev ”agenter”, de ansåg sig inte skyldiga för sina handlingar eftersom det var någon annan som hade uppmanat dem. De fokuserade bara på deras uppgift och att fullfölja studien som de trodde att de var med i.

7. Se mitt tidigare inlägg ”Vad tycker en skeptiker och icke-troende och gudstro och religion?”

Slutsats:

Jag, precis som många andra, lever nog i hopp om en utopi. I min utopi skulle saker som kunskap, ärlighet, medmänsklighet och självinsikt vara egenskaper som premierades. Att ha en dröm tror jag i mångt och mycket är bra. Det ger en något att sträva emot, det ger en något att känna engagemang för och det gör att livet känns meningsfullt. Problemet med dessa utopidrömmar är ju tyvärr att de sällan blir sanna (eller så bra som man har tänkt sig).

Som skeptiker får man väldigt mycket. Man får en djupare förståelse för hur verkligheten egentligen ser ut. Man har ett intresse där man lär sig oerhört många olika saker, mycket av vilket man kan använda i det vardagliga livet. Man får känna sig stolt när ens vän frågar ”Varför har du så sällan fel?”. Man får känna sig som en del av en community och känna att man kämpar för en bra sak när man sprider skepticismens budskap.

Men, det kommer till ett pris. Och ibland, bara ibland, önskar jag att jag hade tagit det blå pillret och levt kvar i den där snälla världen som var allt jag kände till innan den där sommardagen.