Pseudovetenskap i politiken – igen
[Detta inlägg finns även på Vetenskap och Folkbildnings blogg, samt på Humanistbloggen. Skrivet i samarbete med Peter Lundin och Linda Strand Lundberg]
Frågan om eventuella faror med trådlös teknik har ännu en gång aktualiserats i svensk media. Den här gången efter att Lidingöpartisten Gunilla Dyfverman tidigare i veckan uttryckte sin vilja att förbjuda installationen av trådlöst internet i Rudboda skola på Lidingö. Dyfverman oroar sig, enligt ett reportage i Sveriges Radio (1), för att den trådlösa tekniken ska visa sig vara nutidens motsvarighet till cigaretter. Hon hänvisar till ospecificerade utländska rön som hävdar att elever kan få både huvudvärk och inlärningssvårigheter av den denna form av teknik.
Utan att veta specifikt vilka källor som hon hänvisar till är det självklart svårt att bemöta just hennes rädsla för trådlös teknik. Vad man däremot kan uttala sig om är den samlade vetenskapens resultat i frågan. Att som lekman försöka sig på att på egen hand göra en bedömning av den samlade forskningen inom ett område är långtifrån en enkel uppgift. Att någon som har genomgått en forskarutbildning har bättre förutsättningar att dra korrekta slutsatser kring vetenskapliga frågor än någon som inte har det är förhoppningsvis inget kontroversiellt uttalande. Den intressanta frågan i sammanhanget blir då självklart: Har Dyfverman anledning att oroa sig för barnens hälsa eller har eventuella hälsorisker redan undersökts och kartlagts?
För att varje enskild individ (politiker inräknade) ska slippa sätta sig in i varenda fråga har vi i Sverige såväl forskare som myndigheter vars uppgift är att specialisera sig och undersöka frågor inom sina respektive expertisområden. De myndigheter som är berörda i frågan om trådlösa nätverk är Strålskyddsmyndigheten (SSM) och Socialstyrelsen (SoS). I en artikel i Expressen (2) fick Dyfverman en fråga om huruvida hennes ställningstagande grundar sig i rekommendationer från någon av dessa myndigheter. Hennes svar var: “Nej, de har ännu inga sådana rekommendationer i nuläget. Det här är inget det pratas om i Sverige. Diskussionen förs främst utomlands”.
Den enda namngivna källa Dyfverman hänvisar till är en rekommendation som Europarådet gav ut år 2011, “The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the environment” (3). Detta är dock ingen vetenskaplig rapport, utan ett politiskt dokument. Innehållet bestämdes inte av forskare och experter på ämnet utan av politiker utan krav på vetenskaplig skolning. Ett av de beslutsunderlag som Europarådet använde sig av är “The BioInitiative Report”, en skrivelse från 14 forskare som hävdar att det finns risker med trådlös teknik, främst mobiltelefoner. Denna rapport har dock åtnjutit stor kritik från andra forskare på grund av ensidig rapportering av resultat, dålig metodik i skrivandet av rapporten. Några kapitel i rapporten var inte ens skrivna av forskare. I rapportens inledande kapitel lyfts det dessutom fram att syftet med rapporten är att peka på de hälsorisker som man hävdar finns. Syftet var alltså inte att ge en rättvisande bild av vetenskapen, utan att väcka rädsla! Denna kritik framfördes bland annat utav Nederländernas Hälsoråds kommitté för elektromagnetiska fält (4). Europarådets rekommendation, som har använt “The BioInitiative Report” i sin beslutsprocess, är alltså inte bara en skrivelse från lekmän i frågan, de har dessutom använt dåliga källor!
Hur ser det då ut med våra svenska myndigheter, SSM och SoS? De har båda gjort uttalanden i frågor kring trådlös teknik. Låt oss kolla på dem. SSM skrev till exempel ett brev till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Utbildningsnämnden (eller motsvarande) i alla kommuner, daterat till 2011-10-26. Vi citerar:
“Det finns inga misstankar grundade på seriös vetenskap om att radiovågor från trådlösa nätverk skulle innebära några hälsoproblem. /…/ Den brittiska myndigheten, Health Protection Agency (HPA), som noggrant har utrett trådlösa datornätverk i skolor anser inte heller att nätverken innebär något strålskyddsproblem. /…/ Det finns därför ingen anledning att av säkerhetsskäl undvika att installera trådlösa datornätverk, vare sig på skolor eller i hemmiljö.” (5)
I SoS:s skrivelse från 2009 angående elektromagnetiska fält kan man läsa följande i avsnittet om elkänslighet (ett tillstånd som kännetecknas av icke-specifika symtom, såsom yrsel, huvudvärk, utslag, et.c., som den drabbade kopplar till exponering för elektromagnetiska fält (6)):
“Det är uppenbart att symtomen är verkliga och att vissa drabbade lider svårt, men det finns i stort sett inga vetenskapliga data som bekräftar att exponering för elektromagnetiska fält orsakar eller bidrar till dessa symtom.” (7). Efter detta stycke hänvisar SoS vidare till två dokument (8) från ytterligare myndigheter, World Health Organization (WHO) och Statens Strålskyddsinstitut.
WHO har även sammanställt en pedagogisk genomgång av elektromagnetiska fält och dess effekter på människor utifrån de senaste forskningsresultaten (9). Man redogör för det faktum att det under de 30 senaste åren har skrivits över 25000 vetenskapliga artiklar som berör elektromagnetiska fält av de styrkor och frekvenser som trådlösa nätverk använder sig av. De skriver vidare att elektromagnetisk strålning därmed är bättre undersökt än de flesta kemikalier. När WHO gjorde en sammanställning och analys av dessa resultat kom de till slutsatsen att det inte går att hitta ett säkert samband mellan elektromagnetiska fält och eventuella hälsorisker.
Att det skulle saknas rekommendationer från SSM och SoS i frågor kring trådlösa nätverk och eventuella hälsorisker är alltså en tydlig osanning från Dyfvermans sida. Eller valde hon att blunda för de rekommendationer som faktiskt finns eftersom de talar emot hennes ställningstagande?
Allt fler skolor i Sverige väljer att utrusta eleverna med surfplattor eller bärbara datorer. Internet och modern informationsteknik har blivit en naturlig del av skolarbetet och en trådlös uppkoppling krävs för att samtliga elever ska kunna ta del av detta. Om man väljer att avstå från att utrusta en skola med trådlösa nätverk väljer man samtidigt att förhindra vissa barn från att ta del av de fantastiska virtuella verktyg som finns, då enbart barn med dator och Internet hemma får möjlighet att använda det. En fördel med att låta elever själva söka information på skoltid är att det finns utbildade pedagoger till hands som kan diskutera såväl problemen med Internet som föra källkritiska resonemang med de barn och ungdomar som använder datorn i skolan. I hemmet finns kanske varken tiden eller kunskapen och engagemanget hos föräldrarna. Tillgång till Internet i skolmiljön blir därigenom en jämlikhetsfråga. Genom att använda argument som ej förankras i den samlade vetenskapen utan hänvisa till ospecificerade källor utomlands väljer Dyfverman att helt bortse från barnens rättigheter och den samlade forskning som faktiskt finns på området.
Borde vi inte kunna förvänta oss mer än så här ifrån politiker? Vi förstår Dyfvermans och andras oro för eventuella hälsorisker, men tycker samtidigt att det inte kan vara för mycket begärt att politiker kontrollerar hos säkra och pålitliga källor innan de lägger fram förslag som kan påverka hela samhällets möjlighet till utveckling och framsteg. Är det kanske läge att införa obligatoriska kurser i källkritik och vetenskapsteori för politiker? Ska det än en gång slösas skattemedel, som i fallet Mora (10) – där kommunen, utan vetenskaplig grund, ville att mobiloperatörer skulle rikta om sina master på grund av en mans “elkänslighet”?
Vi förstår också Dyfvermans vilja att jämföra trådlös teknik med cigaretter, häftiga när de lanserades men hälsofarliga efter att de hade undersökts närmare. När man inte har bevisen på sin sida för tillfället kan man alltid hävda att de bara ligger några år bort i framtiden. Att associera till cigaretter och rökning i samband med en diskussion om skolbarn är ett fult retoriskt knep då få föräldrar vill utsätta sina barn för sjukdom och en kanske för tidig död, vilket cigarettreferensen antyder. Det är alltså troligt att Dyfverman förväntar sig stor uppslutning kring sitt förslag – ingen vill väl att barn ska få cancer? Liknelsen haltar dock, som vi har visat, kraftfullt. Vi tycker självklart inte att man ska utsätta skolbarn för en hälsofarlig skolmiljö. Däremot vill vi peka på att den samlade vetenskapen talar ett tydligt språk i den här frågan och att Dyfvermans oro är obefogad. Att utbildningen för eleverna på Rudboda Skola ska bli lidande därför att det finns politiker som saknar även de mest grundläggande kunskaperna i källkritik tycker vi är absurt. Barnens framtida möjligheter ska inte begränsas på grund av “vetenskapliga uttalanden” som mer är att likna vid rykten.
Simon Klein, https://vemvadhurvarfor.wordpress.com/, @Vemvadhurvarfor (Twitter)
Peter Lundin, http://3ntangled.blogspot.se/ @3ntangled (Twitter)
Etiketter: BioInitiative Report, Gunilla Dyfverman, Health Protection Agency, Lidingöpartiet, Rudboda Skola, Trådlöst nätverk, WiFi, World Health Organization
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
vemvadhurvarfor 
21 oktober, 2012 den 04:25
Det är inte rädsla hon har, det är bara sunt förnuft att inte vilja utsätta sej och de sina för sådant som är skadligt.
Hur svårt kan det vara att förstå detta?
21 oktober, 2012 den 10:04
Hej!
Vi delar absolut uppfattningen om att farliga saker är dåliga för oss alla och att denna fråga blir viktigare när det gäller barn. Vad jag och mina medförfattare försökte göra med det här inlägget var att visa på det faktum att trådlös teknik faktiskt har undersökt, såväl länge som noga, utan att man har kunnat se någon anledning att förbjuda användningen av WiFi och annat i skolor.
Att bara gå på ”sunt förnuft”, utan någon empiri, i frågor som rör hälsa och utbildning duger inte för mig. När vi har den vetenskapliga metoden att använda som verktyg så ser jag ingen anledning att inte använda den. Att sedan lyssna på forskningens resultat, speciellt efter flera årtionden av forskning, är självklart.
21 oktober, 2012 den 04:37
Om du är läkarstuden så är det ju konstigt att du försvarar den trådlösa tekniken bara för att den är kul och spännande, det gick alldeles utmärkt att surfa på internet med RJ-45 och LAN utan pulserande microvågsteknik för några år sedan, nu verkar det som att man måste använda WiFi för att inte vara ute (ja usch hemska tanke att inte få vara med de ndra i fåra-flocken)
21 oktober, 2012 den 10:12
För det första vill jag i ärlighetens namn påpeka att jag inte är läkarstudent längre, men jag har läst till läkare i två år. Numera studerar jag kognitionsvetenskap. Vad som skrämmer mig är att du verkar tro att jag är villig att riskera barns välmående och hälsa för att de ska få använda det senaste och coolaste. Det är inte alls vad jag är ute efter. Vad jag menar är att eftersom denna fråga har undersökts vetenskapligt med resultat som, med några få undantag, tyder på att det inte finns något att oroa sig för. Jag försvarar inte trådlös teknik för att jag tycker att det är coolt, jag försvarar den eftersom det finns en vetenskaplig grund för att försvara den. Om den dag kommer då jag får se övertygande och pålitliga bevis för att WiFi är hälsofarligt så är jag på din sida. Men det är vad som kommer att krävas för att vinna över mig 😉
21 oktober, 2012 den 13:50
Och som vanligt skrämmer mej sådana personer som du ordentligt mycket eftersom den sanning som är sanning för er är den som forskningen kommer med.
Tack och lov är inte universums existens beroende på om forskning kunnat bevisa den eller ej, och tack och lov så finns det människor som tror på vad de känner före vad finansiella intressen uttrycker.
Men för mej räcker det om du kommer med källhänvisning till den forskning som komit fram till att trådllösa nätverk är ofarliga för människor i allmänhet och barn i synnerhet.
Tack på förhand.
21 oktober, 2012 den 14:25
Det är ingen slump att t ex den ryska strålsäkerhetsmyndigheten offentligt basunerar ut att barn under 16 år ska aldrig använda trådlös teknik såsom mobiler eller datorer, ej heller havande kvinnor eller sjuka äldre. Det är ingen slump att t ex franska skolor nu tar bort trådlösa nätverk och förbjuder barnen att använda mobiler. I Kanada går debatten hög och föräldrar och lärare kräver att skolorna ska vara ”strålningsfria”, för att barnen skadas.
21 oktober, 2012 den 10:29
Nu har jag ändrat bilden överst på bloggen, tack för att du pekade ut att det stod läkarstudent för mig.
25 oktober, 2012 den 09:47
Vad är då Rysslands intention? Om det handlar om rädsla för magnetfält, måste basunernas luft komma från adekvat forskning? Att fransmännen plockar bort Wifi och mobiler från skolorna är bra, det skulle behövas även i Sverige, men inte pga fältrisker utan den direkta skolgångens och inlärningens skull.
En kanadensisk debatt är inget bevis på annat än att det råder delade meningar. ”Att barnen skadas”, vad baserar debattörerna det på? Egenupplevd rädsla projicerad på barnen, ovetskap, forskning eller anekdotisk bevisföring?
1 april, 2013 den 16:26
[…] undvikas. Jag har skrivit tidigare om vetenskapligt tänkande i politiken (bl.a. här, här och här), men jag tror också att ifrågasättande och kritiskt tänkande i vardagen kan vara till stor […]