Hur udda lärare behöver Sverige?

[Det som följer är ett gemensamt blogginlägg från mig och tre andra bloggare (se underteckningar längst ned) som publiceras gemensamt på våra bloggar samt Humanistbloggen och Vetenskap och Folkbildnings blogg]

NO-läraren Johannes Axelsson har vid ett antal tillfällen skrivit på sin blogg om hur han som troende tar upp en kreationistisk världssyn som ett alternativ till bl.a. evolutionen i sin undervisning. Detta gör Axelsson, vilket han själv också påpekar, inte för att undervisa om kreationism, ”så här tror vissa människor”, utan för att undervisa i kreationism, ”så här tror jag, stick i stäv med rådande vetenskaplig konsensus”. Axelsson påstår att detta främjar elevernas kritiska tänkande, ett påstående som bör ses mot bakgrund av att han är lärare vid en skola med kristen profil, och mot hans egen kommentar att han som skapelsetroende inte går in i klassrummet med målet att hans elever ska börja tro att evolutionsteorin är sann.

Argumentationen som Axelsson för är oärlig, både när det gäller
kreationism och evolution och när det gäller dess plats i skolan och
hans roll som lärare. Han använder gamla och vid flertalet gånger
redan motbevisade argument för att antingen jämställa kreationism med
evolutionsteorin eller att misskreditera och visa på påstådda brister
i evolutionsteorin. Sker detta av ren okunskap? Eller handlar det om
ovilja att förstå? För detta har han fått kritik, bland annat från oss
(1 2 3 4 5 6) Utöver det har han också blivit anmäld till skolinspektionen av flera, av varandra oberoende, personer.

Vad vi vill poängtera är att varken anmälningarna eller vår kritik
riktar sig mot Axelssons tro utan om att han, stick i stäv med lagar
och styrdokument, likställer evolutionsteorin och kreationismens
skapelsesagor i sin undervisning. Detta är i vår mening att ägna sig
åt konfessionalism, vilket skollagen förbjuder.

Vår förhoppning är att de anmälningar som gjorts kommer att få
konsekvenser, vilket tyvärr inte är speciellt sannolikt. Inte för att
Axelsson följer skollagen, vilket han själv hävdar. Utan på grund av
att skolinspektionen enligt egen utsago kommer att begära in en
redogörelse från Hannaskolan i Umeå, där de själva kan beskriva hur de
bedriver sin undervisning och om de har brutit mot skollagen. För att
göra en jämförelse rörande straffrättsliga anmälningar: Tänk om
polisen begärde in en redogörelse från misstänkta brottslingar om
vilka lagar de brutit mot och valde att lägga ner en utredning i de
fall den misstänkte hävdade att inget brott hade begåtts.

Axelsson försöker givetvis försvara sig mot kritiken, bland annat genom att hävda religionsfrihet – men det är som sagt inte hans tro frågan gäller, utan hur han bedriver sin undervisning och gör egna tolkningar av
lagtexten och skolverkets kommentarer.

I blogginlägget Sverige behöver udda lärare försöker han på ett märkligt vis rättfärdiga detta agerande – som han samtidigt på andra ställen förnekar – genom att presentera grovt haltande jämförelser med ett antal hypotetiska exempel. Vi ska här redogöra för, samt besvara dessa. Stora delar av dessa svar har skrivits av Simon Klein (@sikay91) och tidigare publicerats på bloggen Vem vad hur varför? Vi publicerar här en redigerad och uppdaterad version av dessa svar.

Tänk dig en lärare som är förälskad i Japan, och i tid och otid använder Japan som exempel. Detta trots att det finns 193+ andra länder i världen som förtjänar lika mycket uppmärksamhet och lektionstid. Kanske är detta en hemkunskapslärare som väljer sushi på menyn en gång för mycket, men som aldrig låter eleverna baka en italiensk pizza!

Entusiasm hos en lärare är en bra egenskap! Detta ser vi hos såväl Axelsson som hos denne hypotetiska lärare. Skillnaden mellan dessa två är att det inte spelar någon större roll för barnen om de får laga lite extra sushi och lite mindre pizza eftersom bägge dessa aktiviteter kommer att utveckla elevens förmåga att laga mat och vistas i ett kök. På Skolverkets hemsida går det att läsa att syftet med ämnet Hem- och konsumentkunskap bland annat innefattar:

“I en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kunnande som rör mat och måltider. Undervisningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin initiativförmåga och kreativitet vid matlagning, skapande av måltider och andra uppgifter i hemmet.”

Självklart kan läraren inte bara låta eleverna laga sushi,
men den premissen ingick inte heller i exemplet. Vad Axelsson dock
gör, till skillnad från läraren i exemplet, är att undervisa sina
elever i sagor. Om läraren i stället för att lära eleverna hur man
tillreder sushi, hade valt att förneka Italiens eller kanske pizzans
existens hade jämförelsen mellan Axelsson och denna hypotetiska lärare
varit mer rimlig. Ty existensen av såväl Italien som pizza finns det
så starka bevis för att vi (författarna) väljer att kalla dem för
fakta, på samma sätt som vi gör med evolutionen. Axelsson berättar
osanningar för sina elever som om de vore jämbördiga med vetenskapligt
framtagen kunskap. Det spelar en oerhört mycket större roll för
barnen om de förstår och accepterar evolutionsteorin eller inte,
jämfört med om de är bättre på att tillaga sushi än pizza. På en
NO-lektion ska det undervisas i naturvetenskap! Barnen, deras
föräldrar och hela samhället förväntar sig detta och då fungerar det
inte att blanda in sina egna personliga favoritpseudovetenskaper i
undervisningen, lika lite som det går att på lektionstid förneka
Italiens existens!

Eller ta en lärare som är som besatt av allt som har med andra världskriget att göra. Så länge allt övrigt centralt innehåll hinns med, är det då okej att den läraren lägger onödigt mycket krut på att prata om Hitler?

Andra världskriget och Hitler är en utpekad del av kursplanen i ämnet
historia för grundskolan. Under rubriken Centralt innehåll, Årskurs 7-9 återfinner vi raden: “De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.” En lärare i historia måste följa kursplanen och undervisa i de utpekade delar som kursplanen innefattar. Så länge övriga delar av historieämnet behandlas i
undervisningen åsamkar det inte någon skada att prata lite extra om
dessa viktiga delar. Jämförelsen med skapelsetron haltar tydligt, då
skapelsetron inte är en del av naturvetenskapen. Den har därför inte
någon plats i den skattefinansierade skolans undervisning.

Eller en lärare som verkligen brinner för jämställdhetsfrågor… Kan vi då förlåta den läraren för att “hen” är extra bra på att lyfta just detta värde och inte lägger lika mycket tid och energi på att främja andra värden som “människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde /…/ samt solidaritet med svaga och utsatta”?

Om läraren bryter mot någon av de värden som Axelsson nämner i
exemplet skulle hen vara direkt opassande som lärare. Axelsson lyfter
själv fram skollagens femte paragraf i sitt exempel ovan. Paragrafen tydliggör hur relevanta lagstiftaren anser att jämställdhetsfrågorna är, då dessa
redan i lagens inledning får ett betydande utrymme. Vad skollagen
däremot inte ger stöd för är en undervisning i biblisk skapelsetro och
ungjordskreationism. Om Läraren inte enbart var en fiktiv person
skulle vi dock uppmana till försiktighet. Att vara för “rabiat” i sin
framtoning kan ge negativa signaler oavsett åsikt, varpå eleverna
istället skulle kunna få en negativ bild av människor som kämpar för
jämställdhet mellan könen.

Eller tänk dig en matematiklärare som är övertygad om att en abakus är ett mycket bättre hjälpmedel för eleverna än en miniräknare. Kursplanen i matematik (för grundskolan) nämner miniräknare ett par gånger, men det står inte ett ord om kulramar. Begår läraren tjänstefel genom att använda abakus i undervisningen?

En lektion där en lärare berättar om abakuser och låter eleverna räkna
med dem kan vara en väldigt bra tillbakablick i historiken bakom
miniräknare och kan öka barnens förståelse för matematik. För vissa
grupper av elever, med vissa former av neuropsykiatriska diagnoser,
kan abakuser kanske till och med vara ett extra stöd. Att i sin
undervisning helt fokusera på detta historiska matematiska hjälpmedel
är dock något vi skarpt skulle avråda ifrån – trots att det eventuellt
inte bryter mot styrdokumentens regler och riktlinjer. Elever i den
svenska skolan förtjänar en likvärdig undervisning oavsett vilken
kommun eller organisation som är huvudman. Att påbörja en
naturvetenskaplig gymnasieutbildning, eller en högskoleutbildning inom
matematiska eller tekniska områden utan tillräcklig kännedom om
moderna matematiska hjälpmedel torde vara omöjligt. Elever som redan
tidigare legat “efter” i matematiken skulle eventuellt få ännu svårare
att inhämta nödvändiga kunskaper för godkända betyg om stora delar av
undervisningen ägnades åt annat än de områden som kursplanen och de
traditionella läromedlen identifierar. Vi vill dock förtydliga att
abakuser är giltiga matematiska verktyg. Skapelseberättelsen är inte
en legitim naturvetenskaplig teori, det är en sagoberättelse och ska
behandlas som sådan i skolan.

Eller om en lärare är hindu. Tänk om det leder till att den lärarens elever blir experter på hinduistisk religion och kultur, och kan mycket mer om den religionen än alla andra högstadieklasser i landet. Detta trots skolverkets och Björklunds uttalanden om att kristendomen ska ha en särställning i religionsämnet. Är den personen lämplig som religionslärare?

Om läraren har målet att övertyga eleverna om att reinkarnation är ett
verkligt fenomen och att hinduismen bär på Sanningen med stort S är
det mycket problematiskt. Religionsundervisningen är inte ett
skyltfönster för lärarens personliga åsikter utan en möjlighet för
eleverna att lära sig om och diskutera religion som fenomen och vad
olika trosuppfattningar innebär. Religionsämnet innefattar
redogörelser för hur olika religioner tillämpar sin tro, dess historia
och rötter, skapelsemyter, ritualer, dess utbredning och annat.
Religionskunskap innebär inte att övertyga eleven om den egna trons
förträfflighet. Tvärtom, trots Björklunds uttalande om kristendomens
särställning, tydliggör ämnets styrdokument att även övriga
världsreligioner och nya religiösa rörelser ska innefattas i ämnet
Religionskunskap. På samma sätt som religionsläraren har ett ansvar
att, i alla fall gentemot eleverna, förhålla sig opartisk gentemot de
olika religionerna som avhandlas i religionsämnet har varje lärare ett
ansvar att undervisa enligt skollagen och styrdokumenten. Även om
läraren inte försöker övertyga eleverna om någonting utan bara lägger
extra vikt vid hinduismen blir det problematiskt då någon annan del av
religionsundervisningen oundvikligen kommer att bli lidande om för
mycket tid läggs på hinduismen, på samma sätt som i fallet med läraren
i exempel fyra.

Och tänk om den hinduistiske läraren inte ens är religionslärare utan råkar undervisa i engelska! Får den läraren berätta om sin tro och kultur på en engelskalektion (på engelska förstås)? Eller hör ett sådant inslag endast hemma på en religionslektion?

Att använda egna erfarenheter och specialintressen för att exemplifiera eller illustrera sitt undervisningsämne kan leda till att en lektion upplevs som mer givande och intressant av eleverna. I grundskolans engelskundervisning fokuseras på att eleverna ska lära sig att förstå och använda det engelska språket i olika situationer. I gymnasieskolan ingår det i kursplanens centrala innehåll för Engelska 5 att behandla “Levnadsvillkor, attityder, värderingar och traditioner samt sociala, politiska och kulturella förhållanden i olika sammanhang och delar av världen där engelska används. Engelska språkets utbredning och ställning i världen.”
Den fiktive läraren skulle alltså i enighet med gymnasieskolans styrdokument kunna berätta om såväl sin tro som sin kultur inom ramen för just denna skolform. Det relevanta här är att läraren kan berätta om sin bakgrund. I uppdraget ingår däremot inte att övertyga eleverna eller argumentera för sin tro. Alltför mycket utrymme kan inte ägnas åt lärarens bakgrund då centrala delar av ämnesinnehållet i sådana fall skulle bli lidande. Som visas i gymnasieskolans kursplan kommer eleverna ändå att få en möjlighet att lära sig mer om levnadsförhållandena i engelskspråkiga länder inom ramen för gymnasieengelskan.

Eller varför inte ta en vänsterpartist som undervisar i samhällsskunskap. Om eleverna får kännedom om lärarens politiska färg, innebär det då slutet för den lärarens möjligheter att undervisa om svensk politik (som ju även innehåller fler politiska partier)? Och blir det skillnad om läraren är sverigedemokrat?

I ett demokratiskt samhälle får var och en inneha medlemskap och aktivera sig inom vilka politiska partier som helst. Om en lärare inte kan hålla sig opartisk i sin undervisning utan talar nedlåtande om liberalism och bara i positiva ordalag om kommunism eller socialism så uppstår dock stora problem med våra barns intåg i samhället! Den demokratiska processen, politiska skiljelinjer och ett källkritiskt förhållningssätt anses så viktigt att dessa delar anges vara centralt innehåll i ämnet Samhällskunskap redan i årskurs 4-6, enligt kursplanen. Då läraren, genom betygssättningen, utövar makt över sina elever är det av yttersta vikt att hen inte försöker påverka sina elever utifrån egen ideologisk övertygelse. En elev ska aldrig behöva fundera på att svara strategiskt på frågorna i ett prov, vare sig i ämnet samhällskunskap eller något annat ämne. Här rör det sig nämligen inte om kritiskt tänkande vuxna människor utan om barn under 18 år, som kanske aldrig tidigare kommit i kontakt med politiska diskussioner. På samma sätt är det som naturkunskapslärare, än en gång, ens uppgift att förmedla vad naturvetenskapen har funnit om vår värld, inte vad religionen anser. Här behöver inte läraren ta ställning! Skolverket har tagit ställning åt lärarkåren. Undervisningen ska baseras på naturvetenskap vilket direkt utesluter kreationism, intelligent design och andra skapelsemyter!

Och så har vi då läraren som inte bara är ateist utan dessutom anser att världen skulle vara en mycket bättre plats att leva på om det inte fanns några religioner alls. Får den läraren uttala sig om religiösa uppfattningar på t ex en NO-lektion? Är den läraren lämplig som religionslärare? Törs vi lita på att de olika religionerna presenteras på ett professionellt och ovinklat sätt?

Om läraren hånar religion på sina lektioner och ger uttryck för sitt
religionshat är hen inte särskilt lämpad som lärare oavsett ämne. Om
läraren däremot håller sig till ämnet och undervisar om naturvetenskap
eller religion på ett adekvat sätt enligt de föreskrifter som finns
riktar vi självklart ingen kritik mot detta, och det gör heller inte
styrdokumenten. Som religionslärare är det kanske till och med lättare
att vara opartisk som ateist än om man erkänner sig till en speciell
religion. Det finns givetvis även professionella lärare som kan
förhålla sig objektiva trots gudstro, på samma sätt som samhällskunskapsläraren i exemplet ovan säkerligen kan undervisa på ett neutralt sätt trots medlemskap i ett politiskt parti. En NO-lärare
får vara kreationist, muslim, vänsterpartist, vegetarian eller ishockeyintresserad så länge som hen är professionell i sin roll som lärare och inte applicerar sin tro på undervisningen. Undervisningen i skolan ska enligt såväl Skollagen som Läroplanen vara icke-konfessionell!

Att Axelsson helt okritiskt tycker att det är helt okej om personerna
i sina exempel ovan är lärare, är lika talande som skrämmande. Det
visar på hur djupt han har missuppfattat styrdokumenten som skollagen,
läroplan och skolverkets kommentarer och, inte minst, sin egen roll
som lärare. Naturligtvis skulle människor med vissa egenheter,
specialintressen och (mer eller mindre) udda åsikter kunna vara en
tillgång i lärarkollegiet. Skolan, precis som de flesta arbetsplatser,
organisationer och liknande berikas av människor med olika ursprung,
tankar och uppfattningar. Men detta gäller självklart bara så länge
som dessa egenheter, specialintressen eller udda åsikter inte påverkar
undervisningen negativt. Eller om det innebär att hen inte följer
lagar och förordningar. Axelsson försöker ge sken av att han följer
detta resonemang, men vi har sett här, och på hans blogg, att det i
alla fall inte tycks gälla när det kommer till hans egen undervisning.

Axelsson ställer utifrån exemplen ovan några frågor, som han menar har
kommit upp i debatten kring hans blogg. Han själv svara ja på dem, vi
försöker ge lite mer utförliga svar:

Får jag berätta om skapelsetro fastän det inte nämns
specifikt i kursplanen? (4)

Ja, det får du. Men den springande punkten är OM. Du får, även inom
ramen för NO-undervisningen, ta upp kreationism, intelligent design
och andra idéer om hur livet uppstått och utvecklats. Inte som ett
alternativ till evolutionsteorin, utan som exempel på hur människor
har, och i vissa fall fortfarande tror. Du till och med bör göra det
inte minst för att ge ett historiskt och kulturellt perspektiv och
visa hur lätt det är att dra slutsatser om hur världen är beskaffad
utan kritiskt tänkande. Det är då viktigt att själv förstå hur
vetenskapen kommer fram till konsensus och formulerar teorier, den
högsta formen av en bred vetenskaplig överenskommelse, ofta
innefattande ett flertal discipliner, ”att detta är, baserat på de
kunskaper och fakta vi har idag, den bästa förklaringen vi har just
nu”. Som t.ex. evolutionsteorin.

Får jag som skapelsetroende lyfta fram det område som jag
själv är extra insatt i och intresserad av? Och får skolan dra nytta
av min kunskap och erfarenhet på det området? (1-6)

Ja, under förutsättning att du har erforderlig kunskap i ämnet ,
vilket vi menar att Axelsson genom sina egna kommentarer och
uttalanden har gett anledning att betvivla att han har, inte minst
rörande evolution och fysik. Det är av största vikt att en lärare kan
skilja på dina egna vanföreställningar och vad läroplanen och
vetenskapen säger.

Om jag tar upp skapelsetro i skolan, måste jag då ge lika
mycket utrymme till alla andra olika uppfattningar? (1-3,
5)

Nej, naturligtvis måste du göra en avvägning. Men den avvägningen
skall vara utifrån vad som står i skollagen och ämnenas kursplaner,
inte utifrån din egen övertygelse. Som NO-lärare skall undervisningen
vara grundad på vetenskap.

Får jag berätta om skapelsetro på en NO-lektion, eller får
man bara prata om det på religionslektioner? (6, 8)

Som vi skrev i svaret till första frågan både får och bör du ta upp
olika skapelsemyter, trots att dessa naturligtvis ska ges större
utrymme inom ramen för ämnet religionskunskap än naturkunskap.

Kan jag som skapelsetroende undervisa om
evolutionsteorin? Är det möjligt att agera professionellt i sin
undervisning om något som man själv inte tror på?
(7-8)

Svaret beror på hur dina kunskaper om evolutionsteorin, vetenskap och
skapelsemyter ser ut och hur professionellt du kan agera och ställa
dina egna uppfattningar åt sidan. En fråga du bör ställa dig själv är
hur ärlig du vill vara mot dig själv. Kan du ge en rättvis bild av
evolutionsteorin om du själv inte tror på den? Ska du gå emot din egen
övertygelse och undervisa I evolution och OM skapelsemyter? Kanske
finns din plats på en annan plats än i klassrummet?

Hur är det då med udda lärare med specialintressen, har de plats i den
svenska skolan? Skulle t.ex. en hockeyintresserad NO-lärare kunna ta
upp exempel med krafterna som en tacklad ishockeyspelare utsätts för
bara för att hen är sportintresserad? Absolut! Ska hen börja prata om
de senaste transferryktena kring Modo Hockey bara för att hen tycker
att det är intressant? Nej! Kan läraren ta upp sitt särintresse på ett
tillämpat, relevant och opartiskt sätt för att illustrera sitt
ämnesområde kan det troligen göra lektionerna både intressanta och
givande och är inget vi motsätter oss. Om däremot läraren, som i
Axelssons fall, avviker helt ifrån sin disciplin och beskriver
osanningar som sanningar och anger sagor som alternativ till
evidensbaserad kunskap, då är det minst sagt problematiskt. Att vara
lärare inom den svenska skolan innebär att förbinda sig till att följa
de lagar och föreskrifter som finns. En lärares politiska eller
religiösa tro får aldrig hindra eleverna från att tillskansa sig de
kunskaper som anses så värdefulla att de ingår i en skolform som är
obligatorisk. Udda lärare förhindrar inte lärandet, men udda lärare
som bryter mot lagen och manipulerar sina elever utifrån en personlig
agenda gör det definitivt!

Olle Svensk Strand @ollesvensk
Peter Lundin
Linda Strand Lundberg @linda_strand
Simon Klein @sikay91

Explore posts in the same categories: Debatt, Evolution, Kreationism, Politik, Religion, Skepticism, Vetenskap

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: