Posted tagged ‘IEI-EMF’

Vad händer i Dalarna idag?

6 mars, 2012

Idag tas ett beslut som har potential att skicka ner Sverige både en och två steg på ”kritiskt tänkande-stegen”. Miljönämnden i Mora/Orsa ska nämligen besluta om ifall teleoperatörerna ska behöva rikta om eller sänka effekten på sina mobilmaster runtom orten Venjan. Anledningen är att det bor en man som hävdar sig vara överkänslig mot elektromagnetiska fält, ett fenomen som för tillfället bäst förklaras av psykosomatiska processer. Något i stil med en bakvänd placeboeffekt, eller ”nocebo” som det kallas på ”vetenskapiska”. Det vetenskapliga underlaget kring elöverkänslighet skrev jag om redan när historien först uppdagades i höstas och jag hänvisar därför till ”Varför behövs vetenskap i politiken?” för den som vill veta varför jag inte tror att symptomen vid elöverkänslighet orsakas direkt av elektromagnetiska fält.

Miljönämndens beteende i fallet har granskats väldigt väl både i DN men framförallt på Annika Rullgårds blogg för den som vill läsa mer. Där berättas om hur hundratusentals kronor i skattepengar och arbetskraft har lagts ned på att tillmötesgå denna mans klagomål, som saknar grund i vad vi vet om verkligheten. Föreningen Vetenskap och Folkbildning gav sitt ”pris” Årets Förvillare till Miljönämnden för sitt hanterande av ärendet, men i mina ögon har miljönämnden idag en sista chans att återupprätta sin heder genom att ta sitt förnuft till fånga och få slut på galenskaperna. Efter höstens kritik skickade Miljönämnden också ut några frågor till de berörda telekombolagen och fick ett mycket välskrivet svar från TeliaSonera som är väl värt att läsa (via Annika Rullgårds inlägg ”Försiktighetsprincipen, när gäller den?”.

En möjlighet är att hela miljönämnden har bestämt sig för att ”dra en fuling” och säga till mannen att man sänker strålningen runt huset utan att egentligen göra detta. Problemet med detta förfarande skulle vara att man skapar ett fängelse åt denna stackars människa. Om elöverkänslighet är ett psykosomatiskt tillstånd, vilket alla bevis tyder på, kommer man i onödan späda på denna mans ogrundade rädsla för att vistas där det finns mobiltäckning. Hos tidigare elöverkänsliga personer kan det hjälpa med kognitiv beteendeterapi (KBT) där man gradvis får patienten att ändra inställning och beteende.

Jag vill verkligen inget annat än att elöverkänsliga personer ska bli kvitt eller i alla fall lindra sina besvär. Med nuvarande bevisläge i bakhuvudet ter det sig som att det bästa sättet att göra detta på är att vi i samhället hjälps åt. Stigmatiseringen av psykosomatiska sjukdomar (”de bara inbillar sig”) måste upphöra, vi måste inse att människans hjärna inte är fulländad och ibland spelar fruktansvärda spratt med oss. När jag själv spelade ishockey som barn testade jag en match att inte åka på de blå linjerna inför en match. Den matchen spelade jag ovanligt bra (tyckte jag) och sedan dess hoppade jag över blålinjerna i flera matcher! Våra hjärnor är byggda för att se samband, hellre för ofta än för sällan. Om det rör sig i en buske kan det både vara en lurpassande tiger eller vinden som blåser på busken. De som misstog vinden för tigern har överlevt, de som misstog tigern för vinden blev snabbt till tigermiddag. Detta är självklart bara ett illustrativt, förenklat och någorlunda fiktivt exempel, men poängen är att det är av stor överlevnadsnytta att finna samband och detta är precis vad våra hjärnor gör. Ibland går det överstyr och vi får inte börja utesluta människor från våra samhällen på grund av detta! Vi borde hjälpa, inte stjälpa, påstått elöverkänsliga personer.

[Uppdatering: Beslutet är nu taget (finns att läsa här) och miljönämnden har valt att inte gå vidare med ärendet, utan det avslutas utan åtgärd! Min första reaktion är att det är självklart bra att ärendet nu är avslutat (förutsatt att det inte blir någon överklagan), även om det verkar som att miljönämnden ändå inte riktigt har gjort sin läxa. Anledningen till att ärendet är avslutat är inte att de har börjat tänka kritiskt vad gäller elöverkänslighet utan att de inte kunde utreda effekterna på viktiga samhällsfunktioner såsom 112-samtal vid det föreslagna gränsvärdet för strålning. Kort sagt, även om beslutet lämnade mer att önska så är detta en vinst för rationellt tänkande och vetenskapen! :)]

Medialänkar: DN, SvD, DN efter beslutet, SvD efter beslutet

Hur kan vi hjälpa (eller stjälpa) elöverkänsliga personer?

10 december, 2011

Under de senaste veckornas debatt om elöverkänslighet har jag hört en speciell uppmaning väldigt många gånger. De som tror att elöverkänslighet är orsakat av elektromagnetiska fält hävdar att vi skeptiker måste ”ta symptomen på allvar” och att de elöverkänsliga* ”varken ljuger eller fabulerar om sitt handikapp” (se den här debattartikeln för det sista citatet). I det här blogginlägget vill jag påvisa att man faktiskt kan ta symptomen på allvar, inte tro att de elöverkänsliga ljuger, men samtidigt inte tro att det är elektromagnetiska fält som har orsakat deras symptom. Slutligen kommer jag också att förklara varför det gör mer skada än nytta att bekräfta den påstådda direkta kopplingen mellan symptomen och elektromagnetisk strålning.

(*: Egentligen skulle jag vilja skriva ”personer med upplevd elöverkänslighet”, men för korthets skull kommer jag att skriva ”elöverkänsliga”.)

Jag tvekar inte för en sekund på att elöverkänsliga personer upplever riktiga symptom, vilket också är varför jag tar den här frågan på så stort allvar. Vad studier bl.a. har visat är dock att självrapporterade elöverkänsliga individer kan framkalla egna smärtupplevelser när de tror sig vara utsatta för elektromagnetiska fält, även om de inte är utsatta för något utöver bakgrundsstrålning. Ett exempel är en studie (Landgrebe et al., 2008) där 15 elöverkänsliga och 15 ålder- och könmatchade kontrollpersoner utsattes för två olika stimuli (inte samtidigt) medan deras hjärnaktivitet avlästes med fMRI:

  • En termod (värmeinducerande apparat) fastsatt på handleden som värmdes upp till 42, 45 eller 48 grader. Alla försökspersoner utsattes för alla temperaturer åtta separata gånger.
  • En ”falsk” mobiltelefon i närheten av personens huvud. En attrapp utan sändare och mottagare för elektromagnetisk strålning.

Vad de fann var att de som sade sig vara elöverkänsliga hade en markant aktivitet i hjärnområden som har kopplats till upplevelse av smärta och obehag, när de trodde att mobiltelefonen var påslagen. Man kunde med andra ord se att dessa personers hjärna signalerade en smärtupplevelse när dessa personer trodde sig vara utsatta för ett elektromagnetiskt fält, medan samma sak inte hände i kontrollgruppen. Vad våra hjärnor kan göra är helt otroligt, en av de största anledningarna till att jag vill bli läkare! Problemet är att i det här fallet gör dessa personers hjärnor något som inte gynnar dem, den skapar en smärtupplevelse när det inte behövs. Faktorer som förväntan och inlärning leder till denna olycksamma effekt.

Elektromagnetiska fält är alltså inte den enda möjliga framkallande faktorn för symptom såsom obehag och smärta. En annan studie (Wallace et al., 2010) kollade på upplevda symptom när elöverkänsliga och kontroller exponerades för s.k. TETRA-strålning under ”öppna” (icke-blindade) förhållanden och under dubbelblindade förhållanden, där försökspersonerna sedan fick rapportera mängden och allvaret av upplevda symptom. Under ”öppna” förhållanden upplevde elöverkänsliga fler symptom under exponering än utan exponering, men i båda förhållanden fler symptom än kontrollpersonerna. När studieförhållandena istället ändrades till dubbelblindade så upplevde de elöverkänsliga personerna både fler och allvarligare symptom utan exponering än med exponering! Även här var symptomen fler och allvarligare än kontrollernas. Här finns tabellen från studien som visar detta.

Även om du inte håller med mig hittills, ta en stund och fundera över möjligheten att symptomen vid elöverkänslighet skulle vara självframkallade och beroende på personens egna förväntning om att få symptom när den exponeras för elektromagnetiska fält. Ifall personens vänner och bekanta då försöker hjälpa till genom att bekräfta att besvären är orsakade av elektromagnetiska fält kan personen hamna i en ond cirkel. Rädslan för symptom kopplade till elektromagnetiska fält leder till symptom, vilket leder till en ökad rädsla, vilket leder till fler och värre symptom och till slut kan personen tvingas flytta ut till en stuga i skogen. Om det nu, som majoriteten av forskningen tyder på, är så att symptomen vid elöverkänslighet inte är kopplade till elektromagnetiska fält, kan man med andra ord göra dessa personer en gigantisk björntjänst genom att bekräfta deras farhågor. Inte för att den här personen är ”lättlurad”, utan för att det är så den mänskliga hjärnan fungerar! Hjärnan är utvecklad för att hitta samband, och det är precis vad den gör. Tyvärr för denna utveckling med sig biverkningar.

För att återkoppla till mannen i Mora, ponera att han får en ”strålningsfri zon” runt sitt hus. Kommer denna man någonsin att kunna lämna denna zon? När till och med politikerna menar att han har rätt i att vara rädd för strålningen så kommer hans rädsla för strålning att späs på ännu mer och symptomen bli ännu starkare.

En lyckad behandling av elöverkänslighet kan istället erhållas genom att prata med personen och kanske till och med testa huruvida den kan, under blindade förhållanden, känna av elektromagnetiska fält. Läs gärna Mats Reimers blogginlägg där han berättar om ett lyckat fall år 1991 där en kvinna fick testa sig själv och till slut blev kvitt sina symptom! Den behandlande läkaren skrev en artikel i Läkartidningen några år senare som jag fann väldigt gripande. En stark kontakt mellan läkaren och patienten möjliggjorde ett normalt liv där patienten slapp leva i ständigt undvikande och rädsla. Ska ni klicka på bara en länk i det här inlägget, klicka på den med artikeln och läs! Jag tror att detta kan vara en bra lektion för mig som blivande läkare också, att förtroende, tillit och resonerande med patienten kan vara de viktigaste delarna av en läkar-patientrelation.

Även om bevisunderlaget är tunt så verkar s.k. kognitiv beteneendeterapi (KBT) vara den främsta metod som finns för tillfället för att hjälpa patienter med rapporterad elöverkänslighet (Rubin et al., 2006). Fler studier kommer att göras på behandling av elöverkänslighet och jag hoppas verkligen att man kan finna en metod som räddar människor från dessa symptom.

Den främsta anledningen till att jag skriver om elöverkänslighet är att jag bryr mig om de drabbade. Jag tror, uppriktigt, att vi gör mer skada än nytta genom att blint bekräfta deras oro och rädsla. Jag tror att de upplever riktiga symptom och därför tror jag att vi kan använda vetenskap för att ta reda på vad deras problem beror på.

P.S. Är du kritisk till det jag skriver och tycker att jag har fel, kommentera gärna och motivera varför så att jag har en möjlighet att bli bättre. Men, snälla, undvik personangrepp, de sänker direkt mitt förtroende för den som skriver någonting. Jag vill inget annat än de drabbades bästa och jag tror att vetenskapliga metoder är sättet att förstå denna plåga. (Kommentera även gärna om du håller med mig :))

Varför behövs vetenskap i politiken?

25 november, 2011

Enligt DN är Mora Kommun nästa kommun att falla för pseudovetenskap. På anmodan av en elöverkänslig man överväger man nu att tvinga alla mobiloperatörer att rikta om sina master, för att lindra denna persons besvär. Problemet är, som jag har skrivit härhär och här, att så kallad elöverkänslighet med största sannolikhet beror på placeboeffektens elaka tvilling, nocebo. Förväntan om illamående och olika symptom i samband med ett stimuli kan ge upphov till de förväntade symptomen. En review-artikel utav Rubin et al. sammanställde 46 blindade studier (total mängd försökspersoner = 1175) där man undersökte om personer med självrapporterade elöverkänslighet kunde avgöra ifall de  utsattes för ett elektromagnetiskt fält (EMF) eller inte. Svaret var nej, i en blindad situation kan dessa personer inte avgöra ifall de exponeras för EMF eller inte. Inom vetenskaplig litteratur kallas elöverkänslighet numera för ”Ideopathic environmental intolerance attributed to electromagnetic fields”, IEI-EMF, vilket bättre förklarar hur symptomen bör tolkas (för den som undrar, Merriam-Websters ordbok definierar ”ideopathic” som ”arising spontaneously or from an obscure or unknown source” eller ”peculiar to the individual”). Läs gärna den här sammanställningen om du är intresserad av att veta mer om IEI-EMF.

En annan studie av Landgrebe et al. (som nämns i sammanställningen ovan) undersökte specifikt ifall personer med hävdad elöverkänslighet kunde uppleva riktiga symptom (smärtcentra i hjärnan aktiverades) när de trodde sig ligga i närheten av en aktiverad mobiltelefon. Personer som led av IEI-EMF upplevde mycket riktigt symptom när de trodde sig utsättas för strålning från den fejkade mobiltelefonen. De utförde även ett kontrolltest med en värmeutvecklande apparat, dels för att utesluta termiska effekter hos IEI-EMF-personerna, men också för att kontrollera för fMRI-apparatens magnetfält.

Världshälsoorganisationen (WHO) sammanställde 2005 en fact sheet, bl.a. på svenska, där man skriver om IEI-EMF (under den äldre benämningen EHS, electrical hypersensitivity) som jag kan rekommendera. Där står också vad olika parter i frågan råds att göra. Bl.a. står det att:

Regeringarna bör tillhandahålla lämpligt riktad och balanserad information om eventuella hälsorisker med EMF till elöverkänsliga personer, vårdpersonal och arbetsgivare. Informationen bör innehålla ett tydligt uttalande om att det för närvarande inte finns någon vetenskaplig grund för ett samband mellan elöverkänslighet och exponering för EMF.

För att återknyta till nuvarande situation i Mora så anser jag det högst orimligt att en mans sjukdom ska kosta halva Dalarna TV-täckning och halva Mora mobiltäckning, när sjukdomen med största sannolikhet inte har ett samband med EMF! Vad denna person behöver är vård och förståelse för sin sjukdom, inte att hela samhället bekräftar hans troligen obefogade rädsla för EMF. Säg att han nu får igenom det här, kommer han någonsin kunna åka till en annan stad där det finns mobilnätverk utan att uppleva sina symptom igen? Genom att bekräfta rädslan så begränsar man också mannens livskvalité, istället för att hjälpa honom på djupet. WHO rekommenderar att läkare utför följande åtgärder:

  • En medicinsk utvärdering för identifiering och behandling av eventuella specifika tillstånd som kan ligga till grund för symptomen.
  • En psykologisk utvärdering för identifiering av alternativa psykiatriska/psykologiska tillstånd som symptomen kan bero på.
  • En bedömning av arbetsplatsen och hemmet för identifiering av faktorer som kan tänkas bidra till de aktuella symptomen. Exempel på sådana faktorer är luftföroreningar inomhus, starkt oljud, dålig belysning (flimrande ljus) samt ergonomiska faktorer. Dessutom kan det vara lämpligt att minska stress och förbättra arbetssituationen på annat sätt.
 Detta tycker jag låter många gånger smartare än att hela samhället ska bli lidande medan mannen blir fånge i sin egen stad. Jag har en känsla av att jag kan få anledning att återkomma till skärpunkten vetenskap/politik, så vi får väl se om detta blir en ”serie” av inlägg som återkommer då och då.

Medialänkar (alla är samma TT-notis, men p.g.a. länkarna kan läsare hitta hit via tidningarna):

Aftonbladet, Sveriges Radio, SvDGPMetro, Dagen, Uppsala Nya Tidning, Norrköpings Tidning, NSD


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: