Posted tagged ‘Homeopati’

Hur vill vi framstå?

27 januari, 2012

Jag är en människa som gillar vetenskap. Utan vetenskap och nyfikenhet skulle vi fortfarande tro att Jorden var platt och universums mittpunkt (sol- och månförmörkelser vore självklart orsakade av himlavargar). Vetenskaplig metodik har lärt oss att utnyttja elektricitet, nästan in absurdum (på hur många sätt kan du läsa detta inlägg?). Medicinen har gått från en filosofisk disciplin (den grekiska teorin om fyra kroppsvätskor som var rådande tills 1800-talet!) till en väl utvecklad vetenskap som räddar en oerhörd mängd liv varenda dag. Vi kan till exempel numera vaccinera människor och på så sätt skydda bokstavligt talat miljoner människor från hemska sjukdomar som polio, mässling och mycket annat (se fotnoter). Vi har även börjat lära oss mer och mer om hur våra hjärnor kan förvrida verkligheten (konfirmationsbias, lotterifelslutet, et.c.), och därmed kan vi korrigera för detta när vi tar viktiga beslut. Listan skulle, som du säkert förstår, kunna göras väldigt lång.

Jag vill att vårt samhälle ska fortsätta nyttja vetenskapen för att göra det bästa vi kan av världen och av våra egna liv. Att ett ”medium” såsom Sylvia Browne obehindrat ska få säga till föräldrar, vars barn har försvunnit, att deras barn har dött eller sålts som slavar till Japan när hon egentligen inte har en aning är bland det hemskaste jag vet (nästan än värre är att hon tillåts göra detta i ett populärt TV-program som sänds över hela världen för att det är ”bra TV”). Att ett tre år gammalt barn ska dö i lunginflammation eftersom hans föräldrar hellre botade honom ”naturligt” med homeopati och fänkålste än att ta honom till riktig sjukvård bränner i mitt hjärta. Att åtta dagar unga pojkar fortfarande får sin förhud bortopererad, med risk för komplikationer och med all säkerhet utan den berördas medgivande, på grund av några ord i en gammal bok är enligt mig avskyvärt.

När mänskligheten nu har lärt sig så mycket om vår värld och hur den egentligen fungerar, varför låter vi detta lidande fortgå? Läser du detta så håller du säkert med mig. Kanske kallar du till och med dig själv för ”skeptiker”, precis som jag gör. I så fall ställer du dig nog också frågan: hur ska vi förhindra detta? Eller, med andra ord, hur får vi fler att ta ställning för vetenskapen?

En utav utmaningarna som vi då ställs inför är att de budskap som vi försöker förmedla inte alltid är de trevligaste, roligaste eller snällaste. Vi vill bland annat försöka förklara för och övertyga andra om att:

  • Medium inte kan sätta dig i kontakt med din döda anhöriga.
  • Det inte finns något högre syfte med mänsklighetens existens, ingen moralisk överhet eller något liv efter döden.
  • Något så tilltalande (billigt, biverkningslöst, ”naturligt”) som homeopati eller naturläkemedel faktiskt saknar specifik verkan.

Denna ”osympatiska” utgångspunkt utnyttjas inte sällan utav våra meningsmotståndare. Jag har många gånger sett på forum för dem som tror på mediums förmågor att de ber skeptikerna att ”lämna dem ifred”, och jag kan förstå att de gör så. Om jag verkligen trodde att det fanns en möjlighet att kontakta min döda morfar (och var mindre vetenskapligt lagd) skulle jag bli vansinnig på de personer som verkar ha vigt sitt liv åt att bevisa motsatsen! Dessa forum är inte gjorda för att vi skeptiker ska komma dit och ”förstöra”, de är gjorda för att personer ska kunna finna tilltro och empati från andra medmänniskor när de själva har det jobbigt. Att då gå in som skeptiker med en barsk ton och digitalt skrika ”NI HAR FEL!” skadar nog vår image mer än vad det övertygar någon om att vi har rätt. Det kan absolut finnas en plats för att vara inne och ställa frågor och prata för vår synvinkel, men om vi börjar vara elaka kommer ingen att lyssna på oss. Vi vill skydda andra medmänniskor från att bli lurade på 10000-tals kronor utav medium som med all sannolikhet saknar övernaturliga förmågor. Om vi också lyckas framstå som sådana tror jag att vi har en mycket större chans att få gehör hos allmänheten.

En del av de som tror att elöverkänslighet orsakas av elektromagnetiska fält använder (medvetet eller omedvetet) en liknande taktik. Istället för att våra argument och studier bemöts så målas vi upp elaka och som att vi tror att alla som lider av elöverkänslighet bara ”låtsas” vara sjuka. Genom att ifrågasätta våra personligheter och motiv hoppas de kunna underminera våra väl underbyggda argument och allt vad vi säger. Om de lyckas måla upp oss som ”voffare” (medlemmar i Vetenskap och Folkbildning) vars enda mål är att vara elaka mot personer som lider så kommer vi få väldigt svårt att nå ut till andra också. Inte sällan blandas detta med konspirationsteorier. Därför tror jag att vi måste framhäva att vi är ute efter att hjälpa, inte förlöjliga. Vi vill att de som lider av elöverkänslighet ska få adekvat och riktig vård, inte behöva isolera sig själva från samhället och flytta ut i en stuga i skogen för att komma undan de elektromagnetiska fälten. Om vi är tydliga med detta blir det mycket svårare för andra att spela ”ni är elaka”- eller ”ni är mutade av telekomindustrin”-korten. (Kan tillägga att jag skrev ett blogginlägg om skeptikers attityd och elöverkänslighet där jag fick två kommentarer från elöverkänsliga personer som verkligen förgyllde min dag)

Hånfullt eller elakt beteende hos oss skeptiker kan alltså mycket väl både försämra vår image, såväl som det kan användas (felaktigt!) för att förneka att våra argument är värda någonting. Att meningsmotståndare använder vårt beteende eller våra tillhörigheter (”voffare”) som argument för att ingenting vi säger är sant vet vi skeptiker är ett exempel på ”poisoning the well”, men andra som läser eller lyssnar på diskussionen kanske inte tänker så långt. Skadan är i så fall redan gjord och vi kommer få svårt att rädda detta. Jag brukar försöka påpeka att man ska skilja på person och sak om någon använder detta argument mot mig (om någon anklagar mig för att vara mutad av läkemedelsbranschen frågar jag om den vet när lönechecken från Big Pharma kommer, den skulle sitta rätt skönt i studentplånboken :P).

Effekterna av vårt beteende går dessvärre längre än att meningsmotståndare kan använda det mot oss i diskussioner. (VARNING: ANEKDOT FÖLJER) Jag har försökt förklara för min flickvän vad det innebär att vara en ”skeptiker”, vilket i sig har gått ganska bra. I mångt och mycket håller hon med mig om att frågorna som vi skeptiker jobbar för är viktiga och att vi behövs. Det har däremot uppstått problem när jag har lyssnat på The Skeptic’s Guide to the Universe tillsammans med henne. Hon tycker att de ibland kan vara för hånfulla och ha något av en översittarattityd. Detta gör i sin tur att hon blir mindre villig att kalla sig en skeptiker, för hon vill inte koppla sig själv samman med det här beteendet. Jag kan absolut förstå vad hon menar och jag tror också att hon inte är ensam. När vi är ute och skriver på forum, kommenterar artiklar, bloggar, debatterar eller någonting annat så kommer vi, vare sig vi vill det eller inte, gemensamt att måla upp en bild av vad en skeptiker är för någon typ. Om vi är ute och hånar och förlöjligar andra kommer ingen utan de redan frälsta att uppskatta det. Om vi istället framställer oss själva som att vi vill väl kommer många fler att ta till sig vad vi säger, och vi kanske lyckas få fler att engagera sig och kämpa med oss mot pseudovetenskap, alternativmedicin, religioners inflytande i det offentliga rummet och mycket mer!

Phil Plait höll ett tal på The Amazing Meeting 8 för ett tag sen, från vilket jag har fått en del inspiration inför det här inlägget. Har du 30 minuter över någon gång är det väl spenderad tid! Plait sa bland annat (23:14 in i klippet):

”In times of war, we need warriors. But this isn’t a war. You might try to say that it is, but it’s not a war! We aren’t trying to kill an enemy, we’re trying to persuade other humans. And in times like that, we don’t need warriors. What we need are diplomats.”

Detta sammanfattar väldigt väl varför jag tror att om vi verkligen vill åstadkomma någonting så måste vi inte bara fundera över vad vill vill åstadkomma, utan även hur vi sedan gör detta.

Jag hoppas och tror att det finns många åsikter kring det här ämnet och jag välkomnar självklart vidare debatt i kommentarsfältet!

Fotnot:

1: År 1988 förlamades 1000 barn per dag till följd av poliosjukdom (förlamning sker i 1 % av alla poliofall, när viruset sprids till ryggmärgen och skadar motoriska nervceller till benet). År 2009, efter en massiv vaccineringskampanj, rapporterades färre än 2000 fall av polio totalt. http://www.polioeradication.org/Polioandprevention/Historyofpolio.aspx

2: Mässlingen beräknas ha orsakat 750000 dödsfall år 2000. År 2008 var denna siffra nere i 164000, till stor del beroende på ett lyckat vaccineringsprogram. Totalt beräknas 4,3 miljoner dödsfall ha förhindrats under denna period. http://www.measlesinitiative.org/portal/site/mi/menuitem.49e6575162334463c1062b10133f78a0/?vgnextoid=0deed78aa7ca3210VgnVCM10000089f0870aRCRD&vgnextfmt=default

Vad hände med kreativiteten? Del 1, VoFo

1 december, 2011

Under de senaste dagarna så har jag börjat undra om förespråkare av pseudovetenskap har börjat få slut på idéer, eller om de bara behöver få ut sina agg mot föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF). Jag tänkte dela upp dessa observationer i en liten miniserie, hoppas ni tycker det är intressant :)

I en diskussion om det vetenskapliga stödet för homeopati blev jag hänvisad till hemsidan Vetenskap och Forskning (VoFo) och deras artikel ”Homeopati – Valda forskningsrapporter”. Idéen med VoFo verkar vara att samla in studier som stödjer diverse alternativa teorier inom den vetenskapliga världen (homeopati, skador från låga doser av lågfrekventa EMF, akupunktur, energimeridianer, parapsykologi, et.c.). Besökare till sidan kan tipsa om forskningsprojekt via ett kontaktformulär (hemsidan förtäljer inte om ifall det sker något ytterligare urval av vilka studier som läggs upp på sidan, kan man smyga in några ”negativa” studier kanske?). Detta förfarande leder, som många kan lista ut, till ett rejält publikationsbias på denna sida (lägg märke till ”Valda forskningsrapporter”). VoFos motto är ”Genuin vetenskap och forskning står fri från politik, ekonomiska intressen och resultat styrda av industrin”. I princip håller jag med detta uttalande, men mina slutsatser skiljer sig avsevärt från de som hemsidans ägare drar, och jag ska berätta varför.

Tyvärr ser verkligheten ut så att forskning kostar pengar och forskare är människor, så ekonomiska intressen och politik är något vetenskaplig litteratur måste leva med. Vad man som privatperson kan göra är att utbilda både sig själv och andra i att tolka vetenskaplig litteratur, vilket är vad jag som ”skeptiker” försöker att göra. Exempel på saker man kan tänka på är:

  • Vem har gjort studien? Är studien utförd utav en forskare som konsekvent får resultat som avviker från vad andra forskare på samma område får kan man tänka sig att denne har något egenintresse i frågan och att metoden och resultaten anpassats därefter. Att resultaten avviker från all annan forskning innebär inte nödvändigtvis att det är fel, men det är en varningsflagga. Sök i så fall på ifall någon annan forskningsgrupp har försökt replikera resultaten och vad de fick för resultat.
  • Kan det finnas ett publikationsbias? Skulle exempelvis en homeopat skicka in en negativ studie om homeopati i hopp om att bli publicerad? Säg att det görs 100 studier på homeopati under fem års tid. Statistiskt sett så kommer en andel av dessa att ge ”positiva” resultat, men lika många bör då ge ”negativa” resultat. Publikationsbias uppstår när det är troligare att ett av dessa två fall blir publicerade, en effekt som är säkerställd och välkänd inom vetenskapen! Även inom icke-kontroversiella ämnen finns det ett publikationsbias. Se mitt tidigare inlägg om just publikationsbias för referenser.
  • Finns det ekonomiska intressen som kan ha påverkat studien? I en bra vetenskaplig artikel ska det redovisas hur studien har finansierats. Om forskning på ett läkemedel från Astra Zeneca är sponsrad utav Astra Zeneca bör resultaten självklart tas med en nypa salt. Detta är dock inte ett avgörande argument för en studies validitet, om studien är väl genomförd och resultaten replikerbara så bör studien tas på allvar, men det krävs oberoende replikering av resultatet (som för alla studier!).
  • Vad säger tidigare vetenskap om det här ämnet? När det gäller homeopati eller healing så är plausibiliteten för en verkningsmekanism väldigt låg (bra blogginlägg av Steven Novella om homeopati och plausibilitet), och därför kräver i alla fall jag en stark mängd bevis innan jag tror på att dessa behandlingar är värdiga att användas inom medicin. Ett annat exempel på denna princip är reaktionen på ”snabbare-än-ljuset-neutrinerna” (inlägg här och uppföljning här). Mitt absoluta favoritcitat, all times, är väldigt talande: ”extraordinary claims require extraordinary evidence” – Carl Sagan. Menar någon att man kan hela brutna ben genom vad som bör kallas magi, då vill jag se extraordinära bevis för att detta fungerar innan jag tror på det. Detta tycker i alla fall jag inte är för mycket begärt.
  • Finns det någon bra ”systematic review” på ämnet? Allt som oftast finns det någon forskargrupp som har valt att kolla på de studier som har publicerats på ett ämne och sammanställa dessa resultat. Dessa är problematiska om metoderna och den undersökta effekten skiljer alltför mycket mellan studierna som är inkluderade, eller om reviewen (förlåt svengelskan…) har uteslutit studier som borde ha inkluderats. Kollar man på 40 studier så bör man, enligt tidigare punkt om publikationsbias, hitta någon enskild effekt, även hos något som saknar verkan i praktiken. Om en studie fann att homeopati hjälper mot astma bättre än placebo, men fem fann att de inte gjorde det, så är det mest troligt att den första studien var en statistisk artefakt, hade dålig metodik, eller hade andra fel i sig.

Nu är det inte så att jag sitter med en check-lista och bokar av dessa medan jag läser en artikel, men jag arbetar starkt med att tillämpa dessa principer så gott jag kan när jag själv granskar var vetenskapen står i en fråga. Är det någon som har tips på fler punkter att tänka på?

P.S. Vi får se när jag hinner fortsätta på den här ”miniserien”, det börjar bli tentatider på Läkarprogrammet nu… Kommentera gärna och gilla Vemvadhurvarför på Facebook för att muntra upp mig! ;)

 

Varför skriver jag den här bloggen?

16 november, 2011

Igår kväll blev jag, via Twitter, påmind om varför jag skriver den här bloggen. Jag blev länkad till det här blogginlägget [Uppdatering: blogginlägget är numera raderat, men kritiken som jag framför utav studien är självklart fortfarande giltig] på ICA-Kurirens hemsida vars rubrik är ”Homeopati fungerar jättebra”. De som har läst mitt tidigare inlägg ”Vad är homeopati?” eller har en uppfattning om vad homeopati går ut på hajar säkert till när de läser den rubriken.

I blogginlägget hänvisas till ”en studie som visar att 75 % av kroniskt sjuka patienter blev bättre av homeopatisk behandling”. Bloggaren länkade också till studien (pluspoäng!), så jag länkar vidare här. Studien pågick under sex års tid och innefattade över 6500 patienter, med diverse kroniska sjukdomar. Patienternas deltagande i studien inleddes med ett 45 minuters besök hos en utbildad homeopat, och följdes sedan upp med i genomsnitt 2-3 ytterligare besök på 15 minuter. Vid varje besök fick patienterna gradera sitt välbefinnande på en 7-gradig skala, där det första besöket utgjorde ”0″ och sedan sträckte sig skalan från -3 (mycket försämrat) till +3 (mycket bättre). Vid det sista uppföljningsbesöket så rapporterade 50,7 % ett resultat på +2 eller +3, medan 70,7 % rapporterade ett resultat över 0.

Detta låter väl som en slutgiltig spik i kistan för alla homeopatiskeptiker, eller? Nåja, inte riktigt…

Låt oss kolla på några av problemen med den här studien.

  • För det första så ska man inte tro att detta nödvändigtvis är en representativ studie, den är självklart utvald utav bloggaren för att bevisa uppfattningen att homeopati är bra och fungerande.
  • För det andra så saknade den här studien kontrollgrupp! Man har alltså ingen möjlighet att undersöka om den positiva effekten kom från besöken och interaktionen med homeopaten, eller från de homeopatiska preparaten.
  • För det tredje så är ingen av författarna till studien läkare, men bägge två är däremot medlemmar i Faculty of Homeopathy, en organisation som förespråkar bruk av homeopati i medicinen (bägge har F.F. Hom efter sina namn i artikeln. F.F. Hom: Fellow of the Faculty of Homeopathy). Man kan alltså räkna med en vinkling av både metoderna i studien och diskussionen i artikeln.
  • För det fjärde så grundar sig resultaten i subjektiva upplevelser från patienterna. Ingen vill tro att en behandling som de går igenom har en negativ effekt, alltså kan det mycket väl tänkas att man graderar senare besök högre, för att känna att den här alternativa behandlingen har gjort någon nytta. Detta hade kontrollerats för i en randomiserad, blindad, placebokontrollerad studie.

Ett välkänt kännetecken för behandlingar som inte har någon specifik effekt är att de sämre studierna visar en större effekt relativt placebo, detta är en av de sämre studierna. Vi kan inte ens jämföra patienternas förbättringar mot en placebogrupp!

I studiens introduktions hänvisas till en lång rad studier som också stödjer homeopati, samt två studier som visar på en avsaknad effektivitet hos homeopati. De senare två studierna underkänns eftersom metodologin anses bristfällig. De ”positiva” studierna kan mycket väl också vara bristfälliga, utan att detta rapporterats. Med utgångspunkt från författarnas anknytning till Faculty of Homeopathy kan det mycket väl finnas motivering till ”cherry picking” av positiva studier, och utelämnande av bättre utformade, men negativa, studier.

När dessa tydligt bristfälliga studier används för att övertyga andra människor att vatten botar sjukdomar som cancer och magsår, då vill jag säga ifrån. Och då är den här bloggen just nu det bästa forumet att göra detta från. Därför skriver jag den här bloggen.

Vidare läsning

För den som vill läsa en review av erkänt bra studier från Cochranedatabasen finns det en länk här.

Ett längre inlägg från bloggen Science-Based Medicine om plausibiliteten (hur troligt det är) att homeopati är verksamt finns här

Vad spelar det för roll?

22 oktober, 2011

Jag läser med förfäran i DN om en tre år gammal pojke i Italien som dog av en lunginflammation efter att hans föräldrar försökt bota honom i hemmet med fänkålste och homeopatiska läkemedel. Föräldrarna är nu misstänkta för dråp. Detta fick mig att tänka på en väldigt betydelsefull och bra hemsida: What’s the harm?, som har samlat exempel på där alternativmedicin och annan pseudovetenskap har åsamkat skada. Enligt hemsidan har över 350000 människor dött, ytterligare 300000 skadats och ekonomiska skador på 2,8 miljarder dollar skett som en följd av pseudovetenskap (de har även med felaktig information från GPS-system, men jag beräknar den kategorin som liten i sammanhanget, dra bort lite siffror om ni vill från exemplens för detta).

Denna sida är ett jättebra svar på de som undrar vad problemet är med att folk tror på alternativmedicin, astrologi, mediumskap och liknande. Många av historierna på sidan är gripande och tragiska, och hade kunnat undvikas med kritiskt tänkande!

I Sverige har vi, som tur är, lagstiftning som hindrar alternativmedicinsk behandling av barn upp till åtta års ålder. Denna lagstiftning ser ut så att barn upp till åtta års ålder (tillsammans med diabetiker, epileptiker, cancerpatienter och de med samhällsfarliga smittsamma sjukdomar) ej får behandlas av människor som saknar giltig legitimation för dessa behandlingar (Vårdguiden).

Så nästa gång jag blir passionerad över alternativmedicin eller pseudovetenskap, så vet ni varför!

Medialänkar: SVT, SvD, Dagen

Vad är homeopati?

22 september, 2011

Homeopati är en typ av alternativmedicin som skapades av den tyska läkaren Samuel Hahnemann i slutet av 1700-talet. Homeopatin uppstod mer eller mindre som en protest mot den tidens läkekonst, som frekvent använde metoder såsom åderlåtning och andra brutala och ogrundade metoder (numera används åderlåtning fortfarande, men bara som behandling mot specifika sjukdomar där det faktiskt hjälper). Den stora (och enda?) fördelen med homeopatiska läkemedel är att de praktiskt taget saknar bieffekter, vilket kommer att få sin förklaring senare i blogginlägget! För den som vill så finns det en väldigt bra video från James Randi där han berättar om homeopati och dess logik, se den gärna:

En grundsats inom homeopatin är en ”lag” (läs: ”påfund”) som Hahnemann formulerade som kallas för ”the Law of Similars”, och innebär att ”lika botar lika”. Ett ämne som ger vissa symptom hos en frisk person botar samma symptom hos en sjuk patient. Denna ”lag” har ingen som helst grund i några bevis, utan är mer eller mindre ett resultat av homeopatisk filosofi och logik. För en homeopat så motsvarar sjukdomar rubbningar i en människas ”vitalkraft” (vital force på engelska). För att återställa denna rubbning menar därmed homeopater att man måste tillföra ett ämne som tvingar tillbaka kroppen till dess rätta energinivå. (Det finns ungefär lika många förklaringar till hur det här går till som det finns källor att ta ifrån, men ”lagen” är densamma överallt)

Nu tänker nog den uppmärksamma läsaren: detta innebär alltså att om jag har svårt att sova så ska jag dricka kaffe, eller? När jag är trött och dricker kaffe så blir jag pigg och alert, alltså borde effekten vara motsatt om jag har svårt att sova? Så är det självklart inte, vilket Hahnemann också insåg.

Därför finns det en till grundsats inom homeopatin som innebär att ju mindre dos av ett ämne som ges till patienten, desto bättre blir effekten. Detta kallas populärt för ”the Law of Infinitesimals”. För att håll kvar vid kaffekoppen så innebär detta alltså att kaffet blir mycket sötare om man har i ett korn socker än en hel tesked! Detta inser också rätt många att det helt enkelt inte stämmer, men vi fortsätter.

För att uppnå detta minimala (ofta obefintliga) innehåll av aktiv ingrediens (koffein, socker, et.c.) använder sig homeopater av en serie utspädningar av substansen i vatten.Om den aktiva substansen är utspädd i en koncentration av 1:10 med vatten kallas den för 1X (X kommer från romerska 10, kan även skrivas som D1 där ”D” kommer från ”decimal”, inte romerskans 500), 1:100 skrivs som 10X, D10 eller 1C (C = 100 i romerska siffror).

För alla som minns sin gymnasiekemi så finns det ett tal som heter Avogadros tal (ungefär 6.022 x 10^23/mol), som motsvarar antalet atomer/molekyler som utgör en mol av ett ämne. Om man upprepade gånger späder ut en del av det aktiva ämnet med tio delar vatten, sedan späder man en del av den lösningen med tio nya delar vatten, o.s.v. så leder detta till slut till att rent statistiskt finns det en mycket liten chans att det ens finns en molekyl kvar av det ursprungliga ämnet. Vid 24X (24 stycken 1:10-spädningar i en följd) finns det 60 % chans/risk att det finns en molekyl kvar, förutsatt att man började med 1 mol ämne och 10 mol vatten! De doser som Hahnemann förespråkade låg oftast runt 30X, där man skulle behöva ta 10^41 piller för att vara säker på att (statistiskt) få i sig en molekyl aktiv substans!

Detta är ju också ett problem som kräver sin lösning. Homeopater menar att när ett läkemedel späds så måste det ”aktiveras” genom en bestämd ordning av skakningar (succussions), för att potentiera (aktivera) det aktiva ämnet. Förklaringsmodeller finns där detta mönster av skakningar skulle ge vattnet ett ”minne” (på vilken nivå, ändras den molekylära strukturen?) av det aktiva ämnet, vilket löser problemet med Avogadros tal.

Grattis till dig som tog dig så här långt! Jag hoppas att jag har endera introducerat dig till ett nytt fenomen, eller byggt på dina kunskaper om denna alternativmedicin och pseudovetenskap :)

Länkar för den som vill veta mer:

Om homeopati

Om the Law of Infinitesimals

Video av en homeopat som förklarar hur det ”fungerar” (se om du hittar alla faktafel!) 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: