Archive for the ‘Debatt’ category

”Ateistkyrkor” och att kunna ha fel

2 oktober, 2013

Klockan 10 imorse ringde det i min telefon. Det visade sig vara en som jobbade på P3 som undrade om jag, i egenskap av ung humanist, ville prata på ”P3 Nyheter med Kazmierska” om fenomenet med ”ateistkyrkor” och mer specifikt The Sunday Assembly som startades upp för ett halvår sen av två brittiska komiker. Jag tackade självklart ja och började genast göra den research och det tankearbete jag kunde för att vara så väl förberedd som möjligt när det var dags. Min ingångsvinkel var dels att fundera över vad jag själv tyckte (från början lätt skeptisk till idén), dels ta reda på om något ur Unga Humanisters principprogram eller idéprogram kunde ge vägledning (eftersom jag blev tillfrågad som vice ordförande i Unga Humanister) och dels försöka få tag på andra intresserade människors åsikter och synpunkter om detta fenomen.

Jag var som sagt från början (d.v.s. mindre än fem timmar sedan när dessa rader skrivs) skeptisk till idén med kyrkor för ateister. Till exempel funderade jag över om inte risken för grupptryck och indoktrinering av barn som deltar på mötena är för stor. Jag kände också att det finns en stor risk att detta ger för stark ammunition till de som vill hävda att ”ateism bara är en religion som vilken annan religion”, när jag menar att ateism i grund och botten bara är en avsaknad av gudstro.

När jag kollade närmare på The Sunday Assembly och deras hemsida så besvarades dock många av mina farhågor, i alla fall till viss del. The Sunday Assembly har t.ex. det uppmuntrande, men kanske något självklara, mottot ”live better, help often, wonder more”. Detta verkar, mer eller mindre, vara vad allt handlar om för dem, att i ett sekulärt och icke-konfessionellt sammanhang kunna ta tillvara på det goda i livet som religion (till viss del) har ombesörjt tidigare. De ställer inte heller något ”ateistkrav”, utan samlingarna är öppna för alla oavsett religion. De verkade också sakna ambition om att ansluta alla ateister, utan ville finnas där för de som vill ha dem. De pratar inte heller så mycket om ”ateism” och ”kyrka” utan mer om ”godless” och ”congregation”, de såg sig helt som en gudslös sammanslutning av människor som ville utforska livet tillsammans. Det visar sig att termen ”ateistkyrka” mer sannolikt är något som media har börjat använda för att snabbt förklara vad det handlar om, det är inte ett ordval som de själva skyltar med särskilt mycket.

I dokumenten från Unga Humanister hittade jag inte något som direkt relaterade till ”ateistkyrkor”. Det som kunde ses som relevant är att vi värdesätter medmänsklighet (princip 3) och att vi värderar ”[m]änniskors förmåga att självständigt och förnuftigt reflektera över moral, livet, döden och andra stora frågor” (idé 2). Det var här som ett positivt frö angående dessa ”ateistkyrkor” verkligen började växa inom mig. Kan det vara så att detta är en bra möjlighet att engagera människor att reflektera över livets frågor samt ett forum för medmänsklighet och gemenskap att gro?

Jag slängde också ut frågor på Facebook och Twitter för att få höra andras åsikter och kunna ta ställning till de argument som används från olika sidor i denna debatt. Jag fick snabbt värdefull input från såväl mina kollegor i Unga Humanisters förbundsstyrelse, resten av styrelsen i Unga Humanister Göteborg som ”twänner” (förlåt för det fula ordet, stort tack till @jessicaschedvin, @ollesvensk, @PerDannefjord och @thomassjoberg för diskussionen vi hade!).

När hela den här processen var förbi och det bara var någon timme kvar till sändning så kände jag att jag plötsligt hade landat någon annanstans än när jag började fundera närmare på frågan. Och det, om något, förmedlar väl andemeningen i Unga Humanisters nya slogan: ”För vi kan ha fel!”. Jag tyckte en sak, läste på, diskuterade och funderade mer på det och kom ut med en reviderad och mer välgrundad åsikt än när jag gick in i det hela.

Vill ni höra var jag hamnade i frågan efter alltihop får ni gärna lyssna på programmet eller ställa frågor här i kommentarsfältet! Programmet går att lyssna på här, där inslaget med The Sunday Assembly börjar 21:55.

P.S. Utan denna slutkommentar var det 668 ord i inlägget, so close! ;)

P.P.S. För de som ännu inte har sett den så måste jag bara tipsa om Unga Humanisters nya reklamfilm där vår slogan lanseras på riktigt, den är bara någon minut lång och den är (enligt mig) klart sevärd, speciellt slutet!

Hur ska man hantera alla hälsoråd?

2 augusti, 2013

En bekant till mig undrade via Facebook hur hennes vänner ställer sig till alla hälsoråd som kommer från olika håll, speciellt kopplat till dagens nygamla debatt kring LCHF-dieter och eventuella hälsorisker. Jag skrev en kommentar som, vilket alla ni som har läst några inlägg här på bloggen kan lista ut, blev i det längsta laget. Jag kände att frågorna som ställdes i den ursprungliga statusen troligtvis inte är helt ovanliga och vill därför dela statusen, och min kommentar, även utanför min Facebookkrets. Så, här har ni det, statusen först:

Det är väldigt mkt fortsatt debatt om hur vi egentligen bör äta för att må bra och kunna leva ett hälsosamt liv. Personligen tycker jag ofta man blandar äpplen och päron, vilket inte gör det lättare för den normalbegåvade att begripa… Hur påverkas ni av de ständiga larmen, de motstridiga kostråden och de olika ”fakta” som förs fram? Min ståndpunkt är att var och en får tro och göra som den vill, och att den som lever får se… Det är så komplext att jag tror ingen i slutändan på enskild individnivå kan gardera sig eller säkert veta vad som leder till vad. Man får nog känna efter hur man mår helt enkelt och vara uppmärksam på sin egen kropps sätt att reagera?

Och här följer min kommentar: ”Det är helt klart så att statistiska fynd och tendenser är svåra (läs: omöjliga) att tillämpa med 100% säkerhet på individen om nu inte sambandet mellan orsak och effekt är just 100%. Någon som inte röker kan få lungcancer vid 65 och dö något år senare, medan någon som röker två paket om dagen från 15 års ålder kan leva till 95 utan lungcancer. Detta är dock bägge två väldigt extrema fall, kopplingen rökning/lungcancer är väldigt stark (90% av lungcancerpatienterna är storrökare, enligt Cancercentrum: http://www.cancercentrum.se/sv/vast/Patientprocesser/lungcancer/Process-och-organisation/). De allra, allra flesta som inte röker lever förbi 65 utan att drabbas av lungcancer, medan samma siffra hos rökare är betydligt lägre. Om du röker eller inte avgör vilken av grupperna som du hamnar i, rökarna som har hög risk att drabbas av lungcancer eller icke-rökarna som har låg risk att drabbas av lungcancer. Detta är verkligheten, så fungerar rökning/lungcancer-sambandet.

Nu verkar det som att en del forskare är oroade över att evidensen pekar på att LCHF-dieten också för med sig ökad risk för vissa sjukdomar. Hur starkt sambandet är vet jag inte om det finns säkra siffror på ännu. jag är inte påläst nog för att peka med hela handen och säga ”ni borde alla göra så”, men jag tror att man gör sig själv en tjänst genom att hålla koll på vad vetenskapen säger om sådant man gör. Sen är det självklart upp till en själv vad man gör med den informationen. Jag sitter t.ex. troligtvis stilla alldeles för mycket jämfört med vad jag borde enligt hälsoråd, men det är ett val som jag gör för att många av sakerna som jag uppskattar (eller måste göra) kräver sittande.

Jag är helt med på att alla får tro och göra som de vill (så länge som det inte orsakar orimlig skada mot andra), men om man försöker följa de råd som ligger närmast verkligheten så ökar man utan tvekan sin sannolikhet att få leva och se. Man kan omöjligt helgardera sig (förutom, en än gång, i de fall där du måste göra X för att drabbas av Y, svårt att drunkna om du aldrig vistas i närheten av vattendrag), men man kan bättre på sina odds. Som en metafor kan man tänka sig en tärning där du med dina val (+gener och miljö) avgör vad som står på de olika sidorna när tärningen kastas. Om du röker två paket om dagen blir fler sidor ”lungcancer” än om du inte röker.

Du har en poäng i att man bör känna efter hur ens kropp reagerar på de olika sakerna man gör, men jag tror ändå att det finns en idé i att tro att man också är människa och troligtvis påverkas på liknande sätt som andra människor.

För övrigt vill jag införa kritiskt tänkande och vetenskapsteori som obligatoriska ämnen i skolan.”

Vad tycker ni? Hur ska man hantera allt detta? Vilka råd ska man följa, hur ska man behandla nya råd och rön, kommer allt bara att gå runt i cirklar och man skulle må bättre och leva minst lika bra om man bara gick på känsla?

Länkar kring senaste LCHF-debatten:
DN Debatt (1/8 2013): ”De populära fettdieterna är ett hot mot folkhälsan”

SvD (1/8): ”Läkare: LCHF bakom ökning av stroke”

SVT: ”Forskare varnar för populära fettdieter”

SR: ”Kostråd laddat ämne”

Hur skapar man ett förnufts- och kunskapsbaserat samhälle?

29 april, 2013

Vi måste hjälpa folk att få en korrekt världsbild och att hantera födelse, åldrande, sjukdom och död på ett vetenskapligt sätt, liksom frågan om tur och otur, säger han till tidningen [Study Times, min anm.], som ges ut av partiet och riktar sig till blivande statsfunktionärer.

Men vi måste inse att det är en lång process, och vi måste vara tålmodiga. Religion har funnits under lång tid, och om vi försöker forcera fram resultat kan det få motsatt effekt, tror Wang

Så citerades Wang Zuoan, chefen för den statliga kinesiska myndigheten för religionsfrågor, för en vecka sedan i Dagens Nyheter (”Kina vill bannlysa vidskepelse”, 21/4). Detta citat, och framförallt artikeln från Reuters som DN:s artikel baserades på (”China says aims to banish superstition, promote knowledge”, 21/4), fick mig att tänka till. I grund och botten så håller jag med Wang i det som han säger, men det finns något som skapar en obekväm känsla hos mig. Kan en stat verkligen gå ut och säga att man skulle vilja bli av med religion i samhället, även om man i det här fallet inte sätter upp några konkreta mål eller tidsplaner av typen ”100% ateister år 2040″? Men å andra sidan, är inte det här vad jag vill åstadkomma, ett samhälle där kunskap och förnuft premieras framför okritiskt och dogmatiskt tänkande? Där alternativmedicinare inte tillåts leda människor bort ifrån den vård som de egentligen behöver och där gudsbaserade argument inte ges mer legitimitet i samhällsdebatten än argument baserade på det Flygande Spaghettimonstrets (påstådda) vilja?

Den ”humanistiska Simon” i min hjärna blir med andra ord lätt drömsk i blicken av att mellan raderna kunna läsa ”upplysning, kunskap och uppmuntran till ett förnuftsbaserat leverne till folket!” i citatet från Wang. Han (humanist-Simon) fortsätter sedan: ”Det samhälle som Wang beskriver skulle kunna vara en väg till att allmänheten litar mer på vetenskapsmän, läkare och psykologer än på konspirationsteoretiker, alternativmedicinare och självhjälpsgurus. Medium skulle inte längre kunna lura (oavsett vad de själva tror att de gör) andra på pengar, utan människor som vill ha stöd i sin vardag skulle gå till terapeuter, filosofiska praktiker eller sina vänner. Vi skulle slippa epidemier liknande den i Swansea där över 800 människor har fått mässlingen (en potentiellt dödlig sjukdom!) för att de inte är vaccinerade, till följd av vaccinrädslan efter Andrew Wakefields numera tillbakadragna och motbevisade studie från 1998. Inte backar du väl från upplysningsidealet bara för att det låter lite totalitärt när det kommer från Kina?”. Men det är inte riktigt så enkelt…

I den andra ringhörnan av min hjärna har vi nämligen den ”politiskt korrekta Simon” som ropar ”Tänk på religionsfriheten! Det är inte politikers uppgift att bestämma vad folket ska tro eller inte tro på! Kommunistpartiet har ju till och med drivit en kampanj mot att muslimer i Xianjiang fastar under Ramadan, någon måtta får det vara! De kristna bygger kyrkor under jorden i Kina för att regimen inte ska störa dem! 100 miljoner kineser (enligt de troligen låga officiella siffrorna) lider redan nu av precis den upplevda frånstötningen och diskrimineringen som du kämpar emot i humanismens namn när det kommer till ateister och de som inte delar statsreligionen i officiellt eller inofficiellt religiösa länder! Detta är galenskap!”

Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag ska tycka i denna fråga. Å ena sidan delar jag Wangs önskan om ett vetenskapligt upplyst samhälle där vidskepelse och religion inte styr människors liv och beslut, å andra sidan har jag en röst som ropar ”brott emot de mänskliga rättigheterna! Staten ska inte lägga sig i människors personliga trosuppfattningar!”. Men jag anar att det borde finnas en kompromiss att hitta här någonstans. Och jag tror också att det kan vara bland de allra viktigaste kompromisserna som det moderna samhället står inför att behöva finna. Att människor tror på gud(ar) idag och att det kommer att finnas troende människor även i framtiden känns inte som ett kontroversiellt påstående för mig. Detta är något som vi måste leva med och arbeta med, inte mot. Frågan, tror jag, är hur vi gör så att alla känner sig välkomna i samhället men att staten fortfarande ska kunna vila på en förnufts- och kunskapsbaserad grund. Problemet är ju att då bör t.ex. undervisningen i skolan vara strikt icke-konfessionell och vila på vetenskaplig grund, och hur kan vi göra detta utan att människor ska känna att deras trosuppfattning inte förminskas av staten? Kan vi ha ett samhälle där staten, skolväsendet och samhällsdebatten styrs utan inflytande av gudar eller vidskepelse men där kristna, muslimer och judar, såväl som människor som tror på ”normala spöken och andar”, alternativmedicinska metoder eller vidskepelse? Eller vill vi ha ett samhälle där dessa trosuppfattnignar ses som mindre värda eftersom de inte är grundade i förnuft och kunskap, de värderingar som staten i detta fall är satt att premiera?

Jag tror som sagt att det finns en kompromiss, även om jag är långt ifrån att ha hittat den perfekta sådana. De krav som jag hittills har kommit på att jag skulle ställa på ett lyckat ”förnufts- och kunskapsbaserat samhälle” ser ut så här:

  • Staten och offentliga myndigheter premierar inte någon specifik religion eller dess utövare. De rättigheter som en som beskriver sig som ”kristen” ska vara desamma som en som kallar sig ”muslim”, ”asatroende”, ”jude” eller ”pastafarian”. När det saknas förnuftiga och vetenskapliga belägg för existensen av någon av alla de tusentals gudar som människor har trott på i årtusenden så kan inte staten särbehandla troende tillhörande en viss religion. På samma sätt som vår lagstiftning håller sig icke-troende till Oden så måste den också vara icke-troende på Jehova, Allah och Flygande Spagettimonstret, tills någon av dessas existens är bevisad. Detta gör alltså staten till ”ateistisk” (i bemärkelsen att den saknar gudstro, inte att den är religionskritisk à la Dawkins, Hitchens eller Harris som vissa tror att ”ateistisk” innebär), men statens ateism ställer inga som helst krav på att alla medborgare ska vara ateister. 
  • Religionsfriheten är bibehållen och respekterad, men ej överställd yttrandefrihet eller förnuft. En person ska t.ex. kunna tro att Jesus återuppstod och få utöva de ritualer som hen finner nödvändiga (gå i kyrkan, be under vissa tider, et.c.) för att efterfölja sin religion så länge som dessa inte bryter mot samhällets lagar. Det bör också finnas krav på arbetsgivare att vara tillmötesgående vad gäller religiös utövning (bärande av slöja, ovilja att äta viss mat, firande av religiösa högtider), inom rimliga gränser. Om en kvinna som bär slöja av religiösa skäl vill jobba som t.ex. psykolog eller lärare, där det skulle kunna gå att motivera att ansiktskontakt mellan patienter/elever och psykologen/läraren är viktig så kan arbetsplatser ställa krav på kvinnan att inte bära slöja under arbetstid (se fotnot). På samma sätt som en muslimsk brandman inte ska kunna lägga ifrån sig vattenslangen när klockan slår ”bön” utan självklart bör lägga all sin energi på att släcka det brinnande huset. Även om jag tror att gudstro inte skulle vara lika vanligt i ett förnufts- och kunskapsbaserat samhälle så skulle det inte på något sätt vara förbjudet. Det viktiga är att negativa konsekvenser av religiös utövning (eventuellt försämrad vård/utbildning för patienterna/eleverna, onödigt nedbrunna hus) begränsas enligt förnuftiga resonemang och med hjälp av vår kunskap om hur världen är beskaffad.
  • Staten och offentliga myndigheter ska premiera kunskap, vetenskap, förnuft och personlig utveckling. Om denna punkt uppfylls kommer man att få ett samhälle där invånarna tillsammans är beredda att söka ny kunskap och använda befintlig kunskap (från vetenskapen) för att agera verklighetsbaserat (ge vård istället för bön/homeopatika, stifta lagar som faktiskt gör skillnad istället för att bara följa opinionen, m.m.). En stat och myndigheter som drivs av förnuft kan också direkt se det absurda i att utvisa en homosexuell man till Irak, där islamister har mördat människor just p.g.a. homosexualitet. Att prioritera förnuft kan också innebära att  uppmuntra sina medborgare att ta reda på mer om de kognitiva bias som vinklar allas våra beslut och se till att alla får möjlighet att lära sig verktygen för kritiskt tänkande. En stat som premierar personlig utveckling skulle se till att tillhandahålla möjligheter till personlig utveckling, inte bara i form av allmän och gratis utbildning såsom i dagens Sverige, utan även verktyg för att finna sin identitet, självkänsla och att lära sig hur man kan leva ett liv som man själv känner sig lycklig med.
  • Allt ska vara möjligt att ifrågasätta, inom yttrandefrihetens gränser, utan att man ska behöva utstå hot eller förföljelse. Detta gäller bl.a., men är inte begränsat till, gudstro, vetenskapliga hypoteser och teorier, olika ideologier samt samhällets struktur. Detta är en viktig princip för att samhällets utveckling inte ska stagnera och att alla människor ska känna att deras åsikt får komma ut. Viktigt att komma ihåg där är självklart att om man har  gett sig in i leken får man leken tåla. Ett ifrågasättande kommer inte sällan att mötas av motargument och andra människors åsikter. Detta är bra och bör uppmuntras i det förnufts- och kunskapsbaserade samhället, så länge som det görs på ett resonligt sätt. Att svara ”du är en j-vla idiot” när någon frågar ”hur vet vi att Jorden faktiskt är utsatt för farliga klimatförändringar?” eller ”varför ska vi tro på att människan är släkt med apor?” är inte något som för debatten framåt eller bidrar till ett bättre samhälle. Att förfölja eller mordhota en konstnär för att han ritar en teckning på din religions profet är inte heller något som bidrar till ett bättre samhälle. Att däremot förklara varför evolutionsteorin är förnuftig att hålla för sann, eller att verbalt ifrågasätta varför konstnären medvetet förolämpar din religion är uppmuntrat.
  • Den bästa möjliga kompromissen mellan liberalism/individualism och socialism/medmänsklighet bör ständigt eftersträvas i både teori och praktik. Jag vet (eller har i alla fall väldigt goda skäl att tro) att du som läser detta också är en medveten, tänkande och kännande människa. På samma sätt som jag vill att du ska låta mig vara den människa som jag vill vara, samtidigt som jag vill ha din hjälp om jag är i nöd, så vill jag erbjuda dig samma vänlighet. För mig är det detta som är andemeningen i den s.k. ”Gyllene regeln” och det ter sig vara en princip som människor genom alla tidsåldrar och i alla kulturer har skrivit under på, i alla fall i teorin. Detta innebär att beslutsprocesser i ett förnufts- och kunskapsbaserat samhälle inte räknar människor i volymer som herr Billström, utan att man behandlar människor som människor i såväl tanke som handling.

Allt detta låter bra och så, men hur skulle man kunna komma hit utan att göra som i Kina och aktivt motarbeta religion?

Ah, 10 miljonerkronors-frågan. Jag har ingen ”quick-fix” på detta, om någon tror sig sitta på en så får de gärna höra av sig. Jag tror dock att en början är att prata om det. Inte bara mellan människor som redan är övertygade, utan med människor som aldrig har hört talas om dessa idéer, eller med människor som rent utav kanske vill ha en statsreligion (vare sig det är kristendom eller islam). Dels för att vi inte kommer kunna få ett sådant här samhälle om det finns alltför många stora och viljestarka motståndare, men också för att det är det bästa sättet att få reda på eventuella nackdelar och motargument och därmed försöka förbättra visionen.

Jag tror också att en satsning på en skola som inte bara fokuserar på kunskap utan också ger möjlighet, uppmuntran och ledning i personlig utveckling är ett sätt att underlätta för kommande generationer att genomföra det som jag har beskrivit i detta inlägg, och än en gång förbättra de delar som behöver förbättras. Om korrekt argumentation och vetenskaplig förankring fick väga tyngre än retoriska knep och personlighet i politiken eller andra sammanhang så skulle nog många framsteg kunna göras. Om personlig utveckling skulle komma högre upp på agendan skulle nog mycket av det (nät)hat som kan ses i dagens Sverige kunna botas, om mänskliga rättigheter och medmänsklighet fick större utrymme skulle förtryck och rasism minska.

Om vi återvänder till situationen i Kina, där hela det här inlägget började, så tror jag att jag i stort delar Wangs önskan om ett mer kunskapsbaserat, förnuftigt samhälle, men jag skiljer mig i hur jag skulle vilja ta mig dit. Jag tror att förändringen till ett förnuftsbaserat samhälle är inget som kommer kunna beslutas till fullo av politiker, även om de har en viktig roll i att se till att de rätta förutsättningarna för dialog, utbildning och personlig utveckling finns för alla. Det krävs också en samhällsdebatt och en övertygelse hos väldigt stora delar av befolkningen för att allting inte bara ska bli fina ord men handlingar som sker mot människors vilja.

Vissa dagar, som idag, vaknar jag upp med en stark vilja att starta ett politiskt parti (det krävdes ”bara” ca. 281 000 röster för att passera 4%-spärren år 2010 :o) och driva igenom den här förändringen så gott som möjligt med hjälp från likasinnade. De flesta dagarna slutar det med att jag släpper tanken, idag tog jag mig i alla fall så långt som att jag skrev ett blogginlägg!

Fotnot: Jag har inte sett någon forskning eller liknande på slöjbärandets effekter på psykologer eller lärares arbete, utan tog exemplet från luften utan några rejäla belägg för det. Om någon har sådana, eller något som visar på motsatsen, får de gärna kommentera på detta inlägg. Huruvida denna effekt finns eller ej är egentligen inte viktig för resonemanget kring religionsfrihet som sådant, men jag ville bara vara tydlig med vad jag vet och vad jag inte vet. Jag vet däremot att ett hus inte släcker sig på egen hand ;)

Varför behöver politiker vetenskap? (Eller: hur mycket bättre är det att köra bil med handsfree än med en handhållen telefon?)

29 januari, 2013

Enligt bland annat VästerbottensKuriren och Lidköpingsnytt har Miljöpartiets trafikpolitiska talesperson, Stina Bergström, idag skickat in en motion till riksdagen angående mobiltelefonanvändning när man kör bil. Enligt VK ska förslaget innebära ett ”… förbud för bilförare att prata i mobiltelefon utan handsfree, mot att sms:a och använda mobilen på andra sätt under bilkörning.”

Bergström citeras vidare ”Inget samtal är så viktigt att det är värt att riskera någon annan människas liv. Sverige är i dag det enda land i EU som inte begränsar mobilanvändning under bilkörning. Ett sådant förbud borde vara en självklarhet för alla politiska partier som tar uppgiften att minska trafikolyckorna på allvar.” [Uppdatering: pressmeddelandet finns att läsa här]

Jag håller helt med Bergström i hennes konstaterande att inget telefonsamtal är viktigt nog för att riskera någons liv, varken ditt eget, dina medpassagerares eller dina medtrafikanters. Problemet som jag har med den här motionen (förutom att jag inte lyckades hitta den på regeringens hemsida ;) ) är att förslagen i den verkar baseras mer på ”sunt förnuft” än en vetenskaplig analys av verkligheten.

(mer…)

Vad kan kristen tro göra med människans tänkande? Del 3: Efter Newtown-massakern

17 december, 2012

(Detta är del 3 i min minibloggserie om exempel på vad kristen tro kan göra med ens tänkande. Läs gärna del 1 om hur Bibeln kan användas för att motivera barnaga genom att klicka här och del 2 om en kränkt Pat Robertson som jämför förföljelse av kristna i USA med förföljelsen av judar i Nazityskland här)

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Så, punkt tre på saker som kristen tro kan göra med ens tänkande: ge en farlig/hemsk syn på vad som händer när man dör och vem som bär ansvaret för att hemska saker sker. För några dagar sedan skedde en hemsk tragedi när en 20-år gammal kille i Newtown, Connecticut, tog sin mammas vapen, sköt modern och gick vidare till en skola där han sköt 20 barn och 6 vuxna till döds innan han tog sitt egna liv (se DN:s sammanfattning).

Det första citatet som retade upp mig kom faktiskt inte från en kristen, utan från en religionskritisk komiker vid namn Bill Maher:

Även om jag håller med Maher om att böner och kramar inte kommer att rädda oss från nästa eventuella skolskjutning så kan jag tänka mig att kramar, och böner om man så känner för, kan skänka tröst och närhet som barnen och deras familjer så väl kommer att behöva efter en sådan här traumatisk upplevelse. Att det dessutom behöver göras något åt USA:s vapenlagar är inte något som utesluter att kramar och bön kan skänka tröst.

Men detta är långt ifrån det värsta citatet som jag har sett angående Newtown-skjutningen.

En skärmavbildning som började cirkulera på nätet efter skjutningarna visar hur en man ska ha skrivit följande som Facebookstatus:

 

Rennard Newtown-skjutning

About 20 children are receiving the BEST CHRISTMAS PRESENT EVER….. the presence of our God and our Lord Jesus Christ! Thx Tom Thompson for that perspective.

Jag är för det första väl medveten om att detta kan vara fejkat. Jag tänker därför lämna citatet därhän och diskutera logiken bakom det. Om vi ställer upp följande punkter så kanske logiken framträder:

  • Om man är snäll (tror på Jesus) när man dör så kommer man till himlen
  • Himlen är den mest underbara platsen som du kan tänka dig, du får vara med Jesus och Gud
  • Livet på Jorden är, enligt punkt 2, sämre än livet i himlen
  • Alltså: ju tidigare du dör, desto snabbare kommer du till himlen (där allting är underbart) och slipper ditt jordsliga liv där hemskheter händer.

Oavsett om Rennard finns på riktigt eller inte så är detta alltså en möjlig åsikt rent teologiskt. (Är du kristen och retar dig på det här resonemanget? Bra. Förklara gärna för mig vilken punkt som är fel så att jag får en bättre bild av denna situation. Den stör mig riktigt mycket.)

För övrigt så finns det nog med ”riktiga” kristna för att motivera detta inlägg.

We ask why there is violence in our schools, but we have systematically removed God from our schools. Should we be so surprised that schools would become a place of carnage? – Mike Huckabee (försökte bli republikanernas presidentkandidat 2008)

Huckabee har uppenbarligen inte studerat den svenska modellen med icke-konfessionella skolor och ställt sig frågan om hans hypotes att det finns ett samband mellan den kristna guden i skolor och eventuella skolskjutningar. Vi får dock en vidare förklaring i hur Huckabee tänkte i ett annat citat:

God is not going to go where he is not wanted. /…/ Hey, I’ll be glad to protect your children, but you gotta invite me back into your world first. – Brian Wigs (från den kristna gruppen American Family Association)

Om jag vore en älskande gud skulle jag inte låta politikers beslut om icke-konfessionella skolor leda till en massa lidande hos barnens nära och kära. Jag skulle skydda de kärnfamiljer som mina mest fundamentalistiska följare är så besatta i och därför låta barnen vara med sina föräldrar, syskon och vänner. Men det är klart, det kanske är elakt att undanhålla dem himlen och dess oändliga godhet och härlighet.

Jag hade tänkt skriva ett längre inlägg om det här, men allt jag ville säga (och mycket av det som jag har skrivit här) har redan skrivits väldigt träffande och bra av William Hamby på hemsidan Examiner (länk till artikeln ”Horryfying Christian responses to Connecticut shooting”). In och läs!
Avslutning på bloggserien:
Nu tror jag att denna miniserie är färdig (för nu i alla fall). Jag vill än en gång påpeka att jag inte har något emot gudstroende människor, vare sig det är Jehova, Allah eller Vishnu som de tror på. Jag känner många som tror på någon gud och de är ofta väldigt bra och goda människor. Problemet som jag har är de tankebanor som kan skapas och motiveras med en tro på Bibeln som gudomligt inspirerad. Jag vill att frågor om hur ett samhälle ska skötas, vilka lagar vi ska ha och hur man tar ställning i moraliska frågor ska baseras på förnuft och vettiga resonemang och argument. Detta blir, enligt vad jag har erfarit, omöjligt om den ena (eller flera av) parten/parterna åberopar en gudoms oemotsägliga skrift. Om någon vill övertyga mig om att barnaga borde vara tillåtet så vill jag ha ett resonemang som inte kräver en tro på något som vi inte har förnuftiga skäl att ta för sant. Om du vill bli tagen på allvar i en samhällsdebatt så ber jag dig att tänka både en och två gånger innan du drar på dig en offerkofta i form av judarna i Nazityskland. Om du verkligen bryr dig om alla människors rättighet att ha politiker som gör sitt bästa för att styra samhället på ett sätt som inkluderar alla, oavsett livsåskådning eller gudstro, leta inte efter lösningar som förutsätter något som många i samhället, av goda anledningar, inte tror på.

 

Vad kan kristen tro göra med människors tänkande? Del 1: Mirakeltjejen och barnaga

17 december, 2012

De senaste dagarna har det känts som att oerhört korkade saker har kommit från kristna människors munnar (eller bloggande fingrar) och jag känner ett avreageringsbehov. Genom att läsa detta och kommande inlägg i serien så accepterar du att jag är upprörd och har rätt att säga vad jag tycker. Capisce?

Först och främst, en stor fet disclaimer: Jag vet att inte alla kristna människor beter sig eller tänker så som jag snart kommer att beskriva. Många av mina bästa vänner tror på den kristna guden. Detta inlägg är till för att illustrera vad kristen tro kan göra med mänskligt tänkande, inte vad den men 100% säkerhet gör med alla.

Så, till den första saken som gjorde mig upprörd idag:

Bloggerskan Mirakeltjejens inlägg ”Fysiska slags inverkan på människan – Enligt Bibeln” där hon, med stöd av i runda slängar 15 bibelcitat, försvarar att slå barn i uppfostrande syfte, berättar att detta ska ske med piskrapp/spö eller pinne/käpp och att Herren tar över detta ansvar när vi blir vuxna . D.v.s. det som kallas för barnaga och, vilket hon själv påpekar, är förbjudet i svensk lag sedan 1979. Mirakeltjejens inlägg inleds med följande stycke:

Helvetet, den brinnande eldsjön är den slutgiltiga destination för människor som inte följer och lyder Gud.
Det är en plats för fallna änglar, denna världs härskare satan!
Otroligt nog finns det människor som väljer frivilligt att följa ondskan och följer därmed efter
de onda andemakterna till det eviga straffet, den eviga plågan och tortyren. (mer…)

Vad har skolan i kyrkan att göra? (Eller: Vad hade jag velat säga i SVT Debatt?)

30 november, 2012

Igår satt jag, i egenskap av ordförande i Unga Humanister Göteborg (disclaimer: alla åsikter som uttrycks i detta blogginlägg är mina egna!), med i studion som publikröst under inspelningen av SVT Debatt. De hade ringt mig tidigare under dagen och sagt att man bl.a. skulle debattera huruvida skolor kan förlägga exempelvis adventsfirande och jul-/sommaravslutningar i kyrkolokaler och vilka former av aktiviteter som i så fall skulle få förekomma. Jag visste på förhand att mitt utrymme för att få göra min åsikt hörd var liten, om ens befintlig, och det visade sig också att det fanns personer som var klart mer på hugget att debattera än vad jag var. Jag känner dock att debatten missade några viktiga punkter som jag tänkte ta upp här på bloggen, där jag får tid att resonera och utveckla mina resonemang på ett mer strukturerat och givande sätt. För den som inte har sett debatten så kan jag tipsa om SVT Play (programmet finns uppe i 50 dagar efter att avsnittet sändes och finns på den här länken: http://www.svtplay.se/video/833862/29-11-22-00/. Det aktuella ämnet debatteras från och med tiden 14:50.).

Vad är det då som jag hade velat säga?

(Jag insåg när jag läste igenom inlägget innan publicering att det blev rätt långt. Därför har jag gjort en punktlista med mina viktigaste ståndpunkter för den som inte har tid/lust att ta sig hela vägen, eller som behöver lite motivation för att orka ;) )

  • Det är inte okej att en livsåskådning/religion ges en särställning gentemot andra livsåskådningar (eller avsaknad av sådan) i ett land där religionsfrihet, sekularitet och mångfald är erkänt viktiga begrepp och principer i samhället.
  • Det är inte heller okej att kyrkan utnyttjar skolans auktoritet och legitimitet inför eleverna för att få dem att sjunga, be, bli välsignade eller något annat ”i Herrens namn”.
  • Det är absolut inte okej att några  elever (inte ens en enda elev!) ska känna sig obekväma, malplacerade eller utstötta under en skolavslutning när allt detta väldigt enkelt hade kunnat undvikas.
  • Att hävda att skolavslutningar kan hållas i kyrkor, och vissa psalmer kan sjungas, p.g.a. tradition är för mig ett lika vettigt argument som om en brittisk förälder skulle hävda att barnaga är bra ”för det har vi ju alltid gjort”.

Så, till argumentationen!

För det första så är skollagen rätt tydlig vad gäller frågan, konfessionella inslag får inte förekomma i varken undervisning eller utbildning (”utbildning” innefattar såväl undervisningsmoment som övrig verksamhet inom skolans regi). Det finns ett undantag för konfessionella friskolor där utbildning som inte hör till undervisningen får innehålla konfessionella inslag, exempelvis morgonbön. Skolverket (den ansvariga myndigheten vars uppgift är att tolka de lagar och regler som finns på området) beskriver fallet gällande ”normala”, icke-konfessionella skolor, som sådant att religiösa inslag såsom bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse inte får ske inom ramen för utbildningen (och därmed självklart inte heller inom undervisningen). Det är så här som lagen ser ut i dagens Sverige, och det är så (med reservation för de konfessionella friskolorna) som det måste se ut i ett sekulärt Sverige där allas livsåskådning är lika mycket värd. För den som är intresserad utav de specifika lagarna och tolkningarna som Skolverket har gjort i frågan så hänvisar jag till detta dokument: ”Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal” (senast granskad oktober 2012). (mer…)


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: